Jag har också hört det påståendet att om man bara slappnar av så blir man gravid men vi fick lära oss på omvårdnadsprogrammat att det är en myt och att det väldigt klumpigt och sårande att säga till par som försöker och som kämpar med att få barn.
Svårt att försöka slappna av och tänka på annat om man har en stark barnlängtan, och väldigt skuldbeläggande att antyda att det skulle kunna vara orsaken. Och det finns inga vetenskapliga bevis för att de skulle stämma.
Jag tror däremot som någon tidigare skrivit att det är hälsosamt att slappna av och ta pauser, att man kanske inte orkar gå igenom hur många hormonbehandling ivf, etc som helst o ständigt hoppas och sen ständigt bli besviken när pluset uteblir eller man får missfall. Att pendla mellan hopp och besvikelse kan bli ohälsosamt för psyket som jag har hört, väldigt krävande.
Det som jag tänker att par som försökt i flera år och inte lyckats få biologiska barn dom ger upp att försöka. En del adopterar barn andra inte. Det som jag tror de paren gör efter det är då släpper de tanken och hoppet på att få barn då och det upptar inte lika stor del av deras tankar och vardagsliv längre.
Ett fåtal av dem upptäcker då att det blir gravida på naturlig väg, utan ivf och då säger de kanske till sina när och kära och alla i omgivningen kanske att Plötsligt när vi slappnade av och gjorde ingenting för att få till en graviditet, (inte kolla ÄL eller nånting alls ) då hände det. (inte när vi kämpade som bara den) Så då tror folk att när man slappnar av händer det. Därav myten kanske kommit till. Fast det har inte med det och göra, det hade hänt oavsett.
Jag tänker att det är det som vi hör om dom få undantagen som fick ett litet mirakel, inte alla dem som lade ner barnplanerna och sa att nu slutar vi försöka, blir det så blir det annars får det vara, vi tänker slappna av fokusera på annat, och lära oss leva med sorgen, och acceptera att livet inte blir som man tänkt jämt. Dem hörs inte på samma sätt tänker jag.