Positiva målbilder?

håller med - bra tråd!

Frågade min käre man om han hade några målbilder inför förlossningen. Han har inte deltagit i förberedelserna alls på det sätt jag skulle önskat och är väl inte riktigt "med" i mitt tänk. (tyvärr) Han sade bara "blod och söl".
- Ja det var ju en bra bild att jobba sig fram emot sade jag. När jag ligger där och hotar med att ge upp och dö ska du då påminna mig om "blod och söl"??? Nä vet du vad... hitt på nå annat! Sedan dess har vi tillsammans hittat flera:
- Bebisen liggandes naken på fårskinnsfällen som vi köpt.
- Bebisen i babyskyddet.
- Härliga vårpromenader med barnvagnen.
- Ögonblicket då vi får veta om det är en tjej eller kille

Går att hitta massor men det kanske är bra att fokusera på en?

Men nu är mitt problem att i väntans tider (2 v kvar) hitta målbilder för själva förlossningsarbetet. Jag kan inte se mig själv i rollen och det stressar mig! Någon som har några bra tips?

Ta det som det kommer tjejen, planera inte för mycket, utan ta en sak i taget så ska det gå bra

Förstår om det känns overkligt, det gör det för mig oxå, fast det är 5e barnet och jag vet vad som kommer att hända, även om jag inte vet precis eftersom ingen gång är den andra lik, så jag är oxå orolig, samtidigt som jag är förväntansfull

Pna, har oxå försökt hitta målbilder längs vägen för att "bara" tänka på när allt är över känns lite diffust. För mig har en sån "målbild" varit att varje värk leder framåt, mot mötet med bebisen. Jag tänker mig värkarna som en trappa med en dörr och varje värk är ett trappsteg som tar mig närmare dörren och bebisen. Sen tror jag att det är viktigt att man oxå stannar i nuet och fokuserar på det som händer just nu. Att den man har med sig peppar en och hjälper en att vara här och nu. Blir man för tidsfixerad och tycker att nu borde det eller det hänt så blir man nog stressad. Det får ta den tid det tar bara du o barnet mår bra. Och under tiden, se till att din man stöttar mycket och berömmer dig, ger dig kärlek och positiva målbilder som du kan le åt och fokusera på! Lycka till!!

Kram Maria (med 4 veckor kvar ca)

Jag tror att det är bra att ha både långsiktiga målbilder (typ visa upp bebisen för mormor första gången, eller för arbetskamraterna el likn) och kortsiktiga under själva förlossingen. Kortsiktiga mål kan vara typ: efter den här värken ska vi testa att duscha, eller dricka lite nyponsoppa, eller pröva lite massage eller varma och kalla omslag... Att man liksom "hittar på" saker som ska hända snart. Och att fira varje centimeter man öppnar sig, och tänka om varje värk: "Härligt, nu var den värken klar, den behöver jag aldrig mer göra om."

Är cyklist. Kanske ska se varje värk som en uppförsbacke som jag ska ta mig över i ett långt lopp. (Har dessutom min styrka i uppförsåkningen, det är där jag sticker ifrån konkurrenterna!) He he! Får man skyltar på förlossningen som talar om hur långt man har kvar? (skämt åsido)

Ja det brukar man få, och det står även hur snabbt du kör

Läste precis Annas Wilsbys bok "innan du föder". Hon rekommenderar att man också har en målbild som ligger långt fram (t.ex första morgonen man vaknar tillsammans hemma) eftersom man kan riskera att oväntade saker händer t.ex prematurförlossning, eller akutsnitt, som gör att man inte får den fikabricka, barnet direkt på bröstet eller vad man nu tänkt på som mera direkt mål. Bara ett tips alltså!

Jag har svårt att ha inre bilder, allra helst när man har ont. Tipset som ngn skrev att man kan ha bebisbaljan att titta på mellan värkarna ska jag däremot ta fasta på, då har jag ngt mer konkret att gå på... Men innan man får så där jätte ont då är allt bara positivt och då funkar min fantasi

hej där...
jag tror många tänker på mindre babyrelaterade saker...kanske en bäck...som tilltar som värkarna...avtar...ökar..exploderar...
vågor är en klassiker...den vackraste blomma...med fuktpärlor som rinner in mot dess mitt..blad som sakta, sakta öppnar sig..möter ljuset..lite skrynkligt vecklar ut sig..

Man orkar ofta inte tänka så listiga tankar ta något du känner tröst, tillförlit och kan finna styrka i. En mamma jag hjälpte tänkte sig en hiss!!! i början när värkarna var kortare "åkte" hon bara en vån eller två..ju längre värkarna blev ju längre åkte hon...jag räknade ner..nu är det 10 sek tills det vänder..nu vänder det...bara lte kvar..och då var hon redo att kliva av sin "hiss". En annan åkte skidor i den vackraste kalla natur fylld med rimfrost. uppförsbacke när det blev tungre.

Jag tänkte nog på ett hav och att värkarna kom som vågor.
Mig hjälpte det att dyka djupare ned för varje värk.

Jobbade inför min andra förlossning med att byta ut negativa bilder, tex bilden av anspänning och kramp mot värme och avspänning, att jag skulle spricka emot att det skulle öppna sig och vara elastiskt, att jag inte skulle våga säga hur jag ville ha det emot att jag skulle vara eftertrycklig och "självisk" osv.

För mig var det alldeles för abstrakt att tänka på en bebis, också andra gången.
Min positiva målbilder handlade helt om att flyta djupare ned genom jorden ut i universum-låter skitflummigt, men det hjälpte till 100%.

Har nu gjort det!!

Det var ganska suddigt på förlossningen eftersom jag hängde på lustgasen... Men när krystvärkarna behövde hjälp på vägen tänkte jag på bebisen sittandes i babyskyddet! Vågor eller blommor hade aldrig funkat för mig. Då gällde det att ta i för kung och fosterland så den där lilla rackarn kunde komma ut! Som jag längtade efter bebisen då...

hej där, Pna...

Grattis och vad kul att allt gick bra!!! Vad blev det för något?

Jag var med på en förlossning som doula där mamman och pappan liknat förlossningen med deras vandring till Kebenekajse ett år innan.
4cm - äntligen har de nått första anhalten, fjällstationen, vandringen börjar.
7cm - den branta delen börjar, nu börjar teamworken, massagen, målbilden att snart stå på toppen. Lyckoruset som kommer av att klarat det.
10cm - Äntligen ser de toppen, dags för en vila innan sista kraftansträgningen mot toppen.
krystvärkarna - mjölksyran som kommer mer och mer i benen ju närmare toppen de kommer, andfåddheten som känns som en tung sten över bröstet.
Liten ligger på bröstet - Toppen är nådd! Lyckoruset, tårarna, segerkänslan VI KLARADE DET!!!!

Vägen tillbaka - att bli sydd, få igång amningen, en välförtjänt fika på vägen ner till basstationen (BB).

Slutmål - Liten ligger i babyskyddet som bärs av föräldrarna. tankar om "Är den verkligen vår?", "Hur vågar de släppa iväg oss med den där?!?" och "Shit, snart kommer de och hämtar tillbaka liten"
Hissen kommer, den nya familjen kliver in, åker ner och kliver ut på gatan för att ta sig hem till sitt hem. Ett hem som aldrig mer kommer att bli som det en gång varit.

Sterna... En bra liknelse! Tänk bara på att man kan vara öppen 10 cm när man kommer in... Helikopter upp då eller?

Babyassistans... Tack! Det blev världens finaste bebis (såklart). Agnes heter hon och är helt underbar. Just nu sover hon och låter mamma surfa lite

Grattis Pna! Vad härligt att du har din lilla tjej hos dig! Om några dagar är det min tur men jag har inte lyckats fokusera på en specifik målbild ännu.. Hade du bilden klar för dig innan eller den kom när du väl var där?

Jag hade bilden av bebisen i babyskyddet med mig in i förlossningssalen (bland flera) men det var bara den som dök upp när det väl gällde och det dröjde till slutet innan jag plockade fram den. Men som sagt jag var ganska avtrubbad av all lustgas! Lycka till allihopa och ha inte så stora förväntningar på era förlossningar. Risken är att ni blir besvikna. Själv såg jag det mest som ett jobb som måste göras. Hade en lite mer romantisk föreställning om hur det skulle vara innan!!