Snitträdd... finns det fler?

skogsgrön

Hon vägde 4458g
52 lång
36,5 hattmått


Ja det känns inge vidare att det blev ruptur...
blev avrådd att skaffa fler barn

Men men, man ska väl ta sig igenom det med.

Får va glad för dem 2 friska barn jag har.

ica003

Hur går det? e så nyfiken

hade lite känningar igår>> förvärkar...men det la av så vi får väl se.. bf imorgon...

Guuuud vad ego jag är mitt uppe i allt.

*sorry*

Bella> *Kram* tråkigt att du blev avrådd att skaffa fler... men du har ju som du säger två jättefina!

Bella, en rätt stor "liten donna" med andra ord! Slog min pojk med nånna gram, och han fick ta köksvägen (men så hade han 38 i hatten). Himla trist att inte kunna få fler, men det är ju sällan man kan beställa dem med storken tyvärr....

Shit... I tisdags fick jag så kraftig migrän & förhöjt blodtryck (155/95) att jag ringde Förlossningen. Väl där konstaterades att blodtrycket var högt pga den extrema smärtan, så jag skulle få Ketogan.

Jag är ju snitträdd, ja sjukhusrädd, nålrädd, men inte rädd för smärta, fast jag har funderat på om det blir outhärdligt så jag måste be om epirudal eller om det måste bli snitt, hur det skulle gå. Jag har intalat mig att iaf epidural nog kan vara ett alternativ att ta till om allt blir överjävligt.

Men i tisdags fick jag som sagt Ketogan ordinerat. Intravenöst. Och subkutant. Så först satte sköterskan en nål i handen, där fick jag halva dosen, sedan fick jag resten genom en spruta i benet. Migränet var inte av denna världen, men jag tyckte ändå att det var värre att ha denna nål i min hand. Så knappast troligt att epidural kommer att efterfrågas, oavsett vad som händer. Och om det måste bli snitt kommer jag nog inte att kunna vara vaken.

Jag känner mig som en mes, men tanken på att få en nål i handen skrämmer mig mer än något annat som har med en förlossning att göra. Snitt ska vi inte prata om

Hej toka2, klarar du en nål i handen klarar du epidural. Själv tycker jag en nål i handen (fick 3 under förlossn) kändes mer än den de stack i ryggen (epiduralen). Ryggmärgsbedövning var lindrigare på så vis, kändes knappt alls och man ser ju inte ens sprutan. Och vad underbart det är när smärtan släpper...

Skogsgrön: Var snäll och bagatellisera inte andras rädslor! Det är inte smärtan som är obehaglig, utan att ha saker i kroppen som inte ska vara där.

Toka2, jag förstod det och var inte alls ute efter att bagetallisera utan stötta. Ledsen om det inte framgick. Jag är själv migräniker och snitträdd. Vad jag ville säga var mest ett uppmuntrande "du fixade ju sprutan nu när du hade migränanfallet, strongt gjort tjejen! Då kommer du fixa det vid en förlossning med. Det är inte kul, men du har ju redan bevisat för dig själv att du fixar det." Tråkigt med meddelande på nätet så här, man missar tonläge och kroppsspråk. Det var verkligen inte meningen att bagatellisera. Jag förstår dig, jag är heller inte rädd för smärtan.

Jag är oxå snitträdd men tycärr så har jag inget val pga förtrångt bäckenben.

Förtsa snittet gick så snabbt, först va helt inställt på vaginalförlossning och sen 10 dagar senare blir det snitt.

Allt gick så snabbt med allting, nu har jag haft tid att smälta in att det blir planerat med dett amed men ädnå så sitter allt kvar från första snittet.

Och denna gången ska jag vara vaken men ädnå känns det jobbigt,

snittet med första barnet va oxå planerat.