Hej! Jag vet, jag är ute i god tid eftersom vi bara är på planeringsstadiet än så länge (första bebisförsöket blir i okt!), men jag funderar ändå på när vi ska berätta (förutsatt att det fungerar) för andra att vi är gravida?! Vad tycker ni? Man är ju rädd för missfall de första tre månaderna, men att vänta så länge med att berätta?!!
Hej! Jag är också ute i god tid, vi har precis börjt försöka. Vi har bestämt att vänta till efter de tre månaderna med att berätta för vänner. Familjen kommer vi att berätta för direkt. Om det nu skulle bli missfall är det ändå något som vi vill prata om med familjen och vi vill nog i så fall ha deras stöd.
Så gjorde vi med när jag var gravid. Väntade 3 månader med kompisar/övrig släkt, men berättade nästan direkt till familjerna.
Tycker det låter bra det ni säger! Det enda jag är rädd för är att bästa kompisarna ska ta illa upp... ;) Men berättar man för dem berättar de helt garanterat för sina respektive o så är nyheten "out there" ändå. Inte lätt!
puffar!
Jag tycker att det är konstigt om folk tar illa upp för att man vill behålla nyheten för sig själv ett tag, det är väl upp till var och en hur mycket och när man vill berätta om sitt privatliv...
Vi väntade i ca 4 månader även med att berätta för familjerna för att jag ville smälta nyheten själv först och inte få en massa frågor som jag inte var beredd att svara på. Ingen i våra resp. familjer har reagerat på detta... Hade jag inte varit redo vid 4 månader hade vi väntat ännu längre utan dåligt samvete 
Å andra sidan tycker jag också att det är ganska underligt att man ska oroa sig för missfall i 3 månader, man ska väl tänka att man ska få ett barn, inte att man har ett som kanske ska dö?
Silverkatten06: jo, fast när man har vänskapsförhållanden där man normalt sett berättar "allt" blir det "onaturligt" att ha en sån stor hemlis i flera månader. Men självklart är det okej att ha det!
Du har helt rätt i att det är fel inställning att hålla på att oroa sig för missfall, men troligtvis är ju inte den känslan den dominerande även om den kan finnas där!
Förstår inte riktigt varför man ska hålla graviditeten hemlig i början. Jag menar, om det skulle bli missfall, så är det väl bara bra om omgivningen vet varför man är ledsen och nedstämd? Dessutom hade man ju sluppit en massa kommentarer om när det är dax för barn osv.
Jag kommer att berätta för hela världen direkt!!!!! :)
Vi har nog tänkt att vänta till efter v. 12, då den största "faran" är över. Jag är dock ganska övertygad att någon/några kommer att få veta lite tidigare. Jag har en känsla av att man kommer bli så lycklig att man vill berätta för hela världen, när det väl är ett faktum att man är gravid.
Det är ju lite klurigt att hitta på "ursäkter" för att man inte beter sig som man brukar, typ om man går på fester och så och inte dricker. Hur hanterar/tänker ni hantera sådana situationer??
Vi har bestämt att vi ska vänta med att berätta, både för familjen och för vännerna. Även om det är svårt att hålla sig...
Våra föräldrar bor 60 mil bort, så det är inte så svårt att hålla det hemligt för dem. Vill gärna smälta det hela innan vi berättar och att de första 12 veckorna passerat så att även de kan oroa sig mindre.... Det är ändå ganska vanligt med missfall före v 12 så jag tycker inte att det är dumt att ta med den risken i beräkningen, även om man väntar barn och inte missfall. Hurvida man känner att man behöver folks stöd runtomkring eller inte är ju individuellt. Själv skulle jag tycka att det vore jobbigt om alla visste om ett misfall eftersom de inte ens vet att vi vill ha barn.
Svårare att hålla tyst för kompisarna som man träffar varje dag. Speciellt nu när jag har mått dåligt. Har sagt att vi ska vänta till v 12, men om det uppstår situationer där vi måste ljuga på grund av graviditeten så tror jag att vi berättar för de närmaste vännerna....
Är nu i v 8 och hoppas att tiden ska gå fort!
JeckaH: egentligen vill jag ha samma inställning som du; vore bra om man kunde prata mer öppet om mf o stötta varann...
Linchen79: en gravid kompis till mig (ej så nära) drack alkoholfri cider på midsommarfesten vilket ingen såg och därför inte misstänkte nåt! Men det är ju lite löjligt att hålla på att trixa med sånt kan man tycka... :)