• Pellinell

    Är adoption moraliskt rätt eller fel?

    Först av allt: denna tråd är på intet vis till för att såra/kränka er som är adopterade, vill adoptera eller skall adoptera. Om ni blir ledsna av min TS blir jag verkligen illa till mods, det är inte meningen! Jag kan också säga att jag inte är extremt insatt i ämnet, jag kan mycket väl ha fel i en massa saker.
    Men jag vill gärna diskutera vissa grejer kring adoption och hoppas att det inte är så känsligt att det genast urartar.

    Är adoptioner egentligen sunda? Har vi verkligen rätt att adoptera barn från deras ursprungsländer? De som adopterar säger alltid att de gör det för att hjälpa ett oönskat barn, och så är det säkert. Men om det bara handlade om att hjälpa barnen skulle man väl inte först försöka få egna barn i ett antal år och sedan, när det inte går, vända sig till adoption? Adoption känns mer som ett sätt att tillfredsställa sin egen längtan efter barn än att hjälpa ett fattigt barn.

    Och då är vi inne på en väg som kan bli smal, nästan en balansgång, mellan rik och fattig. Kan vi garantera att barn inte blir en handelsvara?

    Jag förstår att man vill adoptera om man inte kan få egna barn. Antagligen skulle jag också göra det och bortse från att det möjligen är moraliskt tveksamt. Eller är det inte det, är det jag som har fel?

  • Svar på tråden Är adoption moraliskt rätt eller fel?
  • Jan 39

    Jag har nog åsikten att ni som ifrågasätter Pellinell läser in synpunkter som hon faktiskt inte har gett uttryck för !

    Det är rätt vanligt att man läser in egna fördomar och sedan debatterar utifrån dem. Men riktigt shysst är det inte.

    Pellinell ställer frågor.

    Jag kan inte svara på dem.
    Men så länge det sitter ett enda barn på barnhem tycker jag att det är okay med adoption.
    Jag hoppas att kontrollen och uppföljningen av hur barn som kommer hit får det, deras livssituation, numera är bättre än den har varit.
    När jag arbetade som politiker på regionplanet fick jag kontakt med alldeles för många utnyttjade adopterade barn från asien.
    Barn som både adoptivfäder och deras vänner missbrukade.
    Vi hann aldrig helt följa upp den skandalen men tillräckligt mycket skrevs för att sociala myndigheter i vart fel vet att problemet existerar.

    Jag tror att det ligger en fara i att ett visst land eller område blir "populärt" som upptagningsområde.

  • Maisie

    Pellinell ställer inte bara frågor utan hon påstar också saker.

    " De som adopterar säger alltid att de gör det för att hjälpa ett oönskat barn, och så är det säkert. Men om det bara handlade om att hjälpa barnen skulle man väl inte först försöka få egna barn i ett antal år och sedan, när det inte går, vända sig till adoption? Adoption känns mer som ett sätt att tillfredsställa sin egen längtan efter barn än att hjälpa ett fattigt barn."

    Detta ifrågasätter vi som adopterar då man INTE blir GÖDKÄND om man anger som skäl för adoptionen att man vill "hjälpa ett oönskat barn". Har man välgörenhet som motiv så kommer man ALDRIG bli godkänd.

  • lei

    jag har hela tiden tänkt att jag ska adoptera ett barn! sen blev jag gravid inte planerat då. men otroligt välkommet!

    jag ville adoptera för att det finns så många barn utan hem och kärlek. kön eller hudfärg har absolut ingen betydelse.

    sen skulle jag mycket väl kunna tänka mig att adoptera en 4åring. det behöver inte vara en liten bäbis.

    jag tycker att det är väldigt bra att adoptera. och människor flyttar ju i vilket fallsomhelst kors och tvärs. och det finns ju väldigt många kulturer i alla länder.

    och om ett barn växer upp i sverige med svenska föräldrar så är barnet ju svenskt.

    många människor är tyvärr redan handelsvaror, och ekonomin styr tyvärr det mesta. barn börjar ju bli en kostnadsfråga, biologiska då. har man en sämre bakgrund eller dålig ekonomi så är det svårt att passa in i samhället och det blir inte lättare för att man skaffar barn.

    sen ser jag ingen skillnad på adoptivbarn respektive biologiska barn..
    och jag tror inte att adoptivföräldrarna ser sig själva som just ADOPTIVföräldrar.

  • lei

    skulle jag adoptera så skulle ju barnet vara mitt barn precis som min son är mitt barn.
    ett barn jag älskar helt enkelt.

    jag skulle ju aldrig adoptera för att jag tycker synd om någon.
    det skulle nog inte hålla ilängden

  • Aaliyah

    Varför skulle man inte kunna diskutera adoption som fenomen utan att ha alla svar eller en färdig slutsats?

  • Cherymoia

    Pellinell!

    Du är helt fel ute i dina antaganden. Att adoptera är ett sätt att få barn på och verkligen inte sämre än att föda dem själv. Det handlar inte om att "hjälpa" ett övergivet barn, utan som adoptivförälder är det samma längtan som driver oss att adoptera som dig att skaffa biologiska barn. Man vill ha en familj att älska. Att världen sedan ser ut som den gör och att barn överges är en annan sak som inte alltid är så lätt att påverka. Men barn har som i alla tider inte altid varit så efterlängtade som de borde vara och omständigheter har gjort att barn har övergetts. Att dessa övergivna barn får ett hem är väl inget omoraliskt i sig. Det är en glädje för båda parter.

    Själv är jag glad att jag inte fick några biologiska barn, för om jag hade fått det, hade jag kanske aldrig adopterat och då hade jag inte fått den underbaraste dotter i världen som jag faktiskt har! Och henne skulle jag inte byta bort mot hundra biologiska barn...hon är min! Och hon är så älskad och efterlängtad som en människa bara kan bli!

    Vissa människor sätter upp barriärer och menar att vi människor skulle vara på något sätt annorlunda bara fär att vi råkar vara födda på andra sidan strecket i kartboken. Vissa pratar fortfarande tillochmed om "raser". När man har varit ute i världen så märker man att vi människor är förbaskat lika varandra var vi än bor. Det finns inga människoraser utan olikheter är ju bara "släktdrag", men syven och sist är vi alla släkt oavsett var vi bor.

    Vad vill jag säga med detta jo ibland får man höra (jag kunde inte undgå att läsa in lite tendens av denna fråga i din tråd) " hur kan man dra hit en stackare från Kina, hon är för olik vårt samhälle det blir problem, är det inte bättre att hjälpa på plats" Jag svarar bara goddag yxskaft. Jorden är en liten kula i universum och vi är världsmedborgare. Vem har rätt att sätta gränser?, vad är vårt och vad är deras?, Vems vatten flyter i haven? Vems är regnet? och vems är himlen?....hallå.... om ett barn far illa någonstans så är det alla vår skyldighet som vuxna att se till att detta lilla barn får den trygghet och de basala behov som vi människor har tillgodosedda, spelar det sedan någon roll om jag är vit eller svart, gul eller röd...är det plötsligt bara utsidan som räknas. För många av oss är det insidan som är det viktigaste.
    Alla barn är allas barn och alla människor på jorden hör i hop, som en del i något mycket större.
    Vidga dina vyer och titta ut på stjärnhimlen!
    Att kunna älska är den största gåvan och jag har fått den största nåden att älska en dotter!

  • Jan 39

    Lite OT kanske. Men varför är ni så sura på äldre svenska män som kommer med en ung asiatisk fru?
    Det bakomliggande motivet kan ju kanske vara exakt detsamma
    som för ett par som adopterar ? Eller ?

  • reserverad

    Va? Far man inte adoptera barn om man kan fa egna?

    Jag kan mycket val tanka mig att adoptera ett barn just for att sa manga behover ett hem, men det skulle jag inte fa alltsa? Jag skulle bli "icke godkand" for att jag vill hjalpa, stammer verkligen det? Men godkand om jag sager att jag inte kan fa egna barn?

  • Lilli77

    Jan 39, vem ar sur pa svenska man med asiatiska fruar? Och vad har det med adoption att gora? Kan du fortydliga lite?

Svar på tråden Är adoption moraliskt rätt eller fel?