Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Ok. Använder man stora bokstäver skriker man och det tycker inte jag är att vara lugn.

Kan vi diskutera vidare nu? DU vill inte adoptera av välgörenhetsskäl men det finns det folk som vill. Och det tycker vi är fel.

Om man vill ha barn är det helt ok att adoptera. Man vill bli förälder med allt vad det innebär.Punkt slut.Men att vilja "rädda" någon genom att adoptera är fel väg att gå. Att barnen har det fattigt betyder inte automatiskt att barnet får det bättre i Sverige. Ett fint hem är inte samma sak som en trygg barndom. Saker är inte samma sak som ett bättre liv. Varför skulle "överbefolkade" ställen vara hemska???? Världen är större än Sverige och svenska barn har det tufft på sitt sätt,det finns fler "rätta sätt" än det västerländska och det svenska.

Nej, jag skriker inte, jag poangterar for ni verkar ju missa det jag skriver med sma bokstaver.

Åter till ursprungsfrågan då - vad skulle hända om alla föräldrar i världen faktiskt fick möjlighet att välja? Om de antingen kunde skydda sig mot oönskade graviditeter och om de fick hjälp att ta hand om barnen. Skulle vi bli glada eller ledsna då?

GLADA

Varfor ska barnet sitta pa ett barnhem Yrslan istallet for i en forort i Sverige? Du menar alltsa att barnet har det battre pa ett dammigt barnhem i Colombia an "i ett fint hem" i Sverige som du skriver. Exakt vilka framtidsutsikter har barnet dar med halsa, sjukvard, utbildning, nagon som alskar dom, jobb, att sasmaningom fa ett eget hem med vatten och el som inte ligger i ghettot osv osv?

Det där är en väldigt svensk syn på livet, silentwings. Att tro att Sverige är paradiset på jorden och det bästa för alla, alltid.

Jag tror inte alls att livet i ursprungslandet är hemskt för alla, alltid. Ska man hårddra det och vara lite kulturblind kan man ju lika gärna säga: "Sitta i en trist betongförort i Sverige och bli mobbad för sin hudfärg, hur kan det vara bättre än att leva i ett varmt härligt land där folk hjälps åt"?

Man kan inte så enkelt påstå att ett land är så mycket bättre än ett annat. För många barn innebär nog adoptionen andra chanser än an haft tidigare, men framförallt ger det föräldrarna en chans att få ett eget barn. Alltså, än en gång, adoptioner är INTE till för att ge barn ett "bättre" liv (=välgörenhet) utan främst för att ge föräldrar ett barn.

Jag tror det är väldigt vanligt när man inte är insatt i adoption att man utgår från _föräldrarna_ och inte barnet. Jag gjorde det själv innan jag visste hur adoption går till. Vad ni måste förstå är att alla adoption utgår från _barnet_, som adoptivförälder är man inte mer än sökande till ett adoptivbarn. Det är alltså inte ett barn som väljs ut till adoptivföräldrarna utan adoptivföräldrar som väljs ut till ett viss specifikt barn.

Så här går det till i de flesta länder:
Ett barn överges (direkt av modern/släkting på banhemmet eller upphittas någonstans)
Om barnet är upphittat söker man efter modern eller släkting, genom t ex annonser i tidningar och polisen.
Därefter söker man efter en adoptivfamilj i _hemlandet_. Man försöker alltid hitta en inhemsk adoptivfamilj först, om det går.
Om man inte lyckas med detta söker man efter en utländsk adoptivfamilj.
Som svensk kan man alltså ansöka om att bli godkänd som adoptivfamilj till detta barn.
Det är inte barnet som väljs ut, utan adoptivföräldrarna. Om man vill adoptera kan man alltså ansöka om adoption men adoptvföräldrarna är faktiskt sekundära i själva processen. Man tittar på tidigare erfarenhet av barn, antal barn i familjen, mm, speciellt om det är ett barn som har särskilda behov. I Kina lär man scanna in bilder för att hitta ev fysisk likhet (!).

Tanken bakom adoption är att det _alltid_ är bättre att bo med de biologiska föräldrarna, men om detta inte går ska man försöka hitta en familj till barnet så att det ska slippa växa upp på institution. Motivet bakom föräldrarnas adoption ska vara att de vill ha ett barn, inte för att de vill hjälpa barnet.

När man väljer adoptivföräldrar tittar man på ekonomisk, fysisk, social status, livsåskådning, värderingar, släkt och vänner, mm, allt för att _barnet_ ska få en så potentiellt bra uppväxt som möjligt. Det är alltså inte så troligt att man hamnar i en betongförort om man blir adopterad.

Jag tycker det är tråkigt att folk ska tala om för oss som kanske har svårt för att få biologiska barn, eller inte ens har den möjligheten, eller för den skull, att vissa väljer att adoptera för att de känner att det är rätt för dem!

Så fort man är lite annorlunda, så finns det alltid folk som ska komma och klanka ner på en medvetet eller omedvetet, vad vet jag...
Enligt vissa så ska vi som inte kan eller som väljer att inte föda ett biologiskt barn, inte få chansen att få bli föräldrar då! Av vilken anledning?

Ja, jag har läst några i den här tråden, som att det är ju inte säkert barnet får det bättre i sverige, och det är fel att ta bort det från sitt ursprungsland, att det är egoistiskt att vilja ha barn, om man inte kan fixa sig ett på egen hand hemma i sängkammaren osv osv...

Många av oss som inte kan få biobarn, är inte automatiskt dåliga föräldrar, precis som att många av er som är fertila inte är så bra föräldrar heller.

Jag tycker att man kanske ska se om sitt eget hus lite innan man talar om för andra vad man tycker om deras val.

Det finns säkert svenskfödda barn som har föräldrar som tycker att de ska vara tacksamma för att de satt det barnet till livet också.

För att få adoptera så synas man ända in i sömmarna, och jag tror nog att de flesta adoptivföräldrarna är lämpliga som föräldrar, och kan ge det adopterade barnet det stöd som det barnet behöver!

Jag tror att barn hellre skulle vilja bo i en trygg familj där det blir älskat för den man är, än att bo med sina biologiska föräldrar som t.ex är mer intresserade av att supa, knarka och slåss...
Därmed INTE sagt att alla biologiska föräldrar till barn som adopteras bort är så, det är säkert inte så vanligt utomlands, men om man ser till många föräldrar i vårt eget land, så finns det ju barn som far illa, och skulle ha det mycket bättre hos en annan familj.