Detta var det värsta jag sett - Anti-abortaktion

Morula skriver:
Nej gränserna blir varken godtyckliga eller articifiella om man utgår ifrån vad som kännetecknar en människa. De kriterier som tillsammans bildar begreppet individ/person/människa. Utgår du ifrån detta rent vetenskapliga synsättet så ser du tydligt och klart att det inte handlar om en individ i tidig graviditet- men ett embryo/foster som har potential att utvecklas till en individ.

Mats svarar:
Nej det är inte "ett rent vetenskapligt synsätt" att definiera "människa" som du gör. Det vetenskapliga är frågan om när olika egenskaper utvecklas hos fostret. Men det är en moralfilosofisk position när du väljer att definiera "individ" utifrån vissa av dessa egenskaper. Blanda inte ihop vetenskap och moralfilosofi.

Morula skriver (ang när foster blir människa):
"Utifrån mitt sätt att se det så ska det finnas ett medvetande- och en möjlighet att t.ex uppfatta och reagera medvetet på stimuli."

Mats svarar:
För länge sedan har jag för mig att du reagerade på ett argument som tog upp medvetslöshet. Du förstod inte relevansen, om jag kommer ihåg rätt.
Kanske du förstår relevansen nu. Om du definierar "människa/individ" så att där med nödvändighet måste finnas ett medvetande så har du definierat bort medvetslösa personer. Men en medvetslös person är väl lika mycket människa som någon annan, och lika värdefull. Visst, det är inte en människa som kan uppvisa de typiska kännetecknen för en människa, men en människa är det likafullt. Detta är ett välkänt problem för abortliberala moralfilosofer. Hur kan du definiera "människa/individ" på ett sådant sätt att du utesluter foster (innan v. 16) men inte medvetslösa personer (t.ex ett spädbarn som föds medvetslöst men med goda chanser att överleva och vakna upp såsmåningom)

AngiePangie skriver:
"helt rubbat... har bara läst ts... en abort är ibland den bästa lösningen. om blivande mamman känner att hon inte skulle klara att ta hand om barnet är det väl ändå bättre att hon gör abort än att hon föder barnet och barnet kanske får flytta runt mellan olika fosterhem för att mamman inte klarade av att ta hand om det??"

Mats svarar:
så i valet mellan fosterhem och död väljer du död?
ok, jag tar mig friheten och gissar ditt svar: men ett ofött barn är ju inte en människa!
Ok, det är precis det Morula och jag diskuterar. Ditt inlägg förutsätter att ofödda barn inte är människor eller att inte alla människor har människovärde.
Kan du förklara varför du för abort men inte för att man avlivar fosterbarn?

Tygtiger skriver:
"Mats: en medvetslös vuxen människa har ett medvetande och en delvis fungerande hjärnbark, det är bara vakenheten som är satt ur spel. Ett foster innan v 18 är för mig att jämföra med en decerebrerad person, där hjärnbarken är helt död men vissa hjärnstamsfunktioner är bevarade (de kan tex blinka, svälja saliv och röra ögonen, men räknas som hjärndöda eftersom de inte har någon aktivitet i hjärnan i övrigt - de räknas som döda och kan kopplas ur respirator utan att det ses som mord)."

Mats svarar:
Hur kan en medvetslös vuxen människa "ha ett medvetande"? Jag tror ingen upplever något när man är medvetslös. Om du definierar "medvetande" som själva förmågan att vara medveten, utan att faktiskt vara det, så kan du kalla det "potentiellt medvetande". Men då går det att tillämpa Morulas potentialitetsargument på vuxna medvetslösa. De är potentiella individer, med endast potentiella (och inte faktiska) rättigheter. Men en sådan slutsats vänder vi oss emot moraliskt. Än en gång: om vi fäster människovärde vid en viss förmåga så måste vi kunna vara konsekventa med en sådan syn. Detta är ett erkänt filosofiskt problem för abortliberaler (see t.ex.Michael Tooley)

Jag tror analogin mellan foster innan v18 och hjärndöda personer är felaktig. En hjärndöd person har en skada och kommer inte att utveckla något medvetande. Skadan är t.o.m. så pass allvarlig att personen kommer dö biologiskt inom några veckor. Så är det inte med foster innan v. 18. De är inte hjärnDÖDA, utan "hjärnoutvecklade". De har ÄNNU INTE utvecklats så att de kan vara medvetna men kommer göra det inom några veckor. Det är ingenting fel eller trasigt i deras kroppar. Därför är analogin till medvetslösa bättre, just därför att medvetslösa vanligtvis KOMMER vakna upp inom en viss begränsad tid (analogin är inte fullkomlig eftersom medvetslösa oftast är skadade på något sätt, men det gäller inte fostret - men den skillnaden är s.a.s. till fostrets fördel eftersom vi tillskriver medvetslösa rättigheter som fostret enl. lag inte har)

Mats skrev (bl.a):
" Om du definierar "människa/individ" så att där med nödvändighet måste finnas ett medvetande så har du definierat bort medvetslösa personer. "

Morula svarade:
"Nej det är du som krånglar till det . Självklart är en född person en människa en individ. Den människan uppfyller fortfarande en vital kriterie nämligen att den inte är beroende av en annan människas kropp för att upprätthålla sitt liv. Vilket ett foster inte klarar. Så rent vetenskapligt så är en medvetslös person fortfarande en individ- oavsett dennes mentala status för tillfället."

Mats svarar:
Morula, det förvånar mig att du tycker jag krånglar till det, när jag bara försöker få dig att konsekvent tillämpa de priciper du säger dig omfatta. Det verkar som du pysslar med något som på "filosofiska" kallas för "ad hoc argumentation". När en princip passar dig så förfäktar du den, men när den inte passar längre så överger du den. Allt för att få argumentationen att stämma med den i förväg bestämda slutsatsen. "Ad hoc" betyder "för detta". Slutsatsen är given, och sedan väljer man och vrakar bland de principer som passar "för detta". Man kan på detta sättet bli konsekvent, men priset är ett tankesystem med många godtyckliga tillägg och modifikationer som bara kan upplevas som övertygande för de som redan delar slutsatsen.

På vilket sätt menar jag då att du gör detta?
Först menar du att "ingen har rätt att bestämma över någon annans kropp". När jag tar den principen på allvar och frågar dig om hur du ser på foster efter v 22, så överger du principen och medger att dessa foster har rätt till sin moders kropp och beskydd. Då ändrar du principen och säger att: "livsduglighet är kriteriet". När jag sedan frågar dig om foster i v. 16 som inte är livsdugliga, men som med största sannolikhet har någon form av medvetande så verkar du ändra dig igen och säga att dessa är människor. Och du är villig att tänka dig en ändring av abortlagstiftningen för att skydda dessa. Det avgörande kriteriet är alltså "medvetande". När jag då frågar om hur vi ska se på födda, vuxna medvetslösa personer, ja då återgår du till den första principen och säger att de är individer därför att de inte är beroende av någon annans kropp! Nu har du gått full circle. Och du hoppar runt från tuva till tuva allt eftersom vad som passar. Detta kallas för "ad hoc argumentation" och anses i bästa fall vara ett svag grund att bygga en övertygelse på. I värsta fall handlar det om intellektuell ohederlighet.

Jämför detta med den princip jag följer: människovärdesprincipen. Den är enkel och utan godtyckliga undantag. Om något är en människa så har detta något människovärde. Det är enkelt. Något är en människa om det är en levande organism av släktet homo sapiens. Det ä också enkelt. Ditt resonemang är oerhört komplicerat och fullt av godtyckliga undantag för att anpassa resonemanget till den på förhand givna slutsatsen. Därför är det inte konstigt att du tycker jag "komplicerar" saker när jag försöker få dig att resonera konsekvent. Det är mycket enklare att hoppa från tuva till tuva. Men det har ingen övertygande kraft för de som inte redan delar din slutsats.

Tygtiger skriver:
"En liten parentes från trådens självutnämnda besserwisser: jodå, medvetslösa kan känna och uppleva saker! Medvetslös är man vid RLS 4 eller högre (RLS är en 8-gradig skala för att gradera medvetande, 1 är helt klar, 8 är djupt medvetslös då personen inte reagerar ens på kraftiga smärtstimuli), och medvetslösa reagerar (ibland kraftigt!) på smärta, men de är inte väckbara. Medvetslöshet är också i de allra flesta fall ett reversibelt tillstånd, tänk bara på alkoholförgiftade personer - de kan gå från RLS 8 till 1 på bara några timmar.
Tom sövda personer reagerar på smärta, de grimaserar och gråter om de inte får smärtstillande vid operationer. Du tänker på hjärnskadade komatösa patienter Mats"

Mats svarar: tack för informationen Tygtiger. Men hur påverkar det min argumentation? Finns det inte djupt medvetslösa personer (i 7-8 trakten) som är födda och som kommer vakna upp? Om dessa är människor och bör behadlas med människovärde, varför bör vi inte behandla ofödda barn med samma respekt? Om människovärde inte hänger på medvetandegrad så bör vi väl vara konsekventa med den tanken?

Utopia,

jag håller i ganska hög grad med dig i dina två senaste inlägg. Dels din poäng att vi behandlar människolik med respekt (även om de inte har något medvetande). Varför gör vi det? Är det enbart för s.k. utilitaristiska sidoeffekter som att alla nu levande skulle oroas om de visst hur illa de skulle behandlas när de väl dött? Jag tror vi har den känslan därför att vi vill visa respekt för det faktum att DETTA ÄR EN MÄNNISKAS KROPP. Än en gång tror jag människovärdet spelar in här. Om nu människovärdet gör att vi känner oss förpliktigade att behandla lik med respekt, hur mycket mer då inte de ofödda!!

Jag vet att du inte tillämpade din tankegång på det här sättet, men jag tyckte din grundintuition var intressant. Och den vidareutveckling jag gjort här borde inte ligga så långt ifrån samma grundkänsla. Eller?

För det andra skriver du om känslans roll i etiska resonemang. Det handlar inte bara om principer. Det håller jag också med om. Det handlar om både ock. Och till syvene och sist grundar vi principer med moraliska känslor och intuitioner. Men principerna är också viktiga och hjälper oss att inte blanda ihop verkliga moraliska intutioner med personliga motiv eller önskningar.

Morula skriver:
"Jag tror ärligt inte att vi kommer längre i just denna del av abortfrågan, så jag undrar istället hur du och MRO vill tackla detta med aborter. När ska abort vara tillåtet? Vilka kriterier ska gälla?
Hur ställer ni er rent praktiskt till de problem ett abortförbud skulle innebära?"

Mats svarar:
nej du kanske har rätt. Vi har tragglat detta ett bra tag nu. Men jag tycker ändå att det gått framåt. Jag tycker det varit stimulerande. Jag har lärt mig en del och fått vässa mina argument. Tack för det.
Du öppnar nu ett nytt spår. Ok, jag är med på det. Men den här veckan kommer jag vara mycket upptagen och kommer inte ha samma tillgång till dator. Så jag föreslår att du och jag tar en veckas paus i vår diskussion. Jag ska försöka ta upp tråden igen nästa måndag. Ok?

Nu har jag kört runt med anti-abortlastbilen på västkusten i en vecka.
Morula undrade: "När ska abort vara tillåtet? Vilka kriterier ska gälla? Hur ställer ni er rent praktiskt till de problem ett abortförbud skulle innebära?"

Mats svarar:
jag anser att abort ska vara tillåtet när kvinnans liv (och därmed också fostrets) verkligen är hotat. Detta är den enda situation där abort är moraliskt försvarbart.
Men etik är inte politik. Kanske vi tvingas till en lagstiftning som kompromissar med det etiskt rätta. Jag skulle tex inte åka runt och demonstrera mot abort om vi tillät abort vid våldtäkt, incest och när fostret har en skada som är oförenlig med liv (om tex hjärnan saknas).

Men om vi fick en sådan lagstiftning och vi hade ett högt antal illegala aborter så skulle jag fortsätta åka runt och demonstrera mot abort. Jag är inte för illegala aborter. Men jag tror att en etiskt god lagstiftning kommer skicka rätt signaler så att aborterna därmed blir färre. Om detta råder faktiskt inget tvivel. Frågan är hur mycket färre. Kommer aborterrna minska med 30% eller med 80%. Ingen vet med säkerhet. Men alla undersökningar pekar på att de kommer minska (man har t.ex. gjort många undersökningar där man intervjuvat abortsökande kvinnor och frågat om de skulle gjort illegal abort om abort inte var tillåtet)

Jag ser alltså hellre att vi har ett färre antal illegala aborter än ett stort antal legala aborter. Framtidens illegala aborter kommer skilja sig markant från t.ex. 30-talets aborter. Helt säkert kommer RU-486 användas för framtidens illegala aborter. Det är svårt att se hur en sådan framtid kommer förämra kvinnohälsan i stort. Jag tror faktiskt att motsatsen kommer bli fallet. Siffror från Polen pekar i den riktningen.

Morula frågar:
Vid vilka komplikationer skulle det då vara motiverat med abort?
Skulle endast fysiska komplikationer vara valida anledningar eller skulle du kunna tänka dig även psykiskaåkommor?

Mats svarar:
Jag är inte läkare och känner inte till alla möjliga komplikationer. Men grundprincipen är ändå enkel: betrakta det ofödda barnet som den värdefulla människa det är. Men det kan förstås vara svårt att veta hur man bör tillämpa den principen i gränsfallssituationer. Om kvinnan t.ex. diagnosticeras med cancer tidigt i graviditeten. Och den mest effektiva behandlingen skulle riskera fostrets liv. Hur gör man då? Den typen av beslut måste tas av kvinnan och mannen i samråd med läkaren. Men beslutet bör vägledas av att både fostret och kvinnan är två unika värdefulla individer.
Jag har svårt att se hur en av graviditeten framkallad psykisk åkomma kan rättfärdiga abort. Kanske det mest extrema fallet vore om kvinnan verkligen försökte ta livet av sig om hon inte fick göra abort. En sådan situation tror jag inte löses av att man bara gör abort. Den kvinnan behöver psykisk vård och förhoppningsvis kan den vården hjälpa henne att handskas med hennes problem (som är långt större än graviditeten) på ett sätt så att ett oskyldigt liv inte ska behöva tas.

Vad är det för skillnad mellan ett embryo/foster som kommit till via våldtäkt eller incest och ett embryo/foster som kommit till genom ett "ordinärt" samlag?
Blir människovärdet mindre om tvång och övergrepp finns med i bilden?
"Men om vi fick en sådan lagstiftning och vi hade ett högt antal illegala aborter så skulle jag fortsätta åka runt och demonstrera mot abort. Jag är inte för illegala aborter. Men jag tror att en etiskt god lagstiftning kommer skicka rätt signaler så att aborterna därmed blir färre. Om detta råder faktiskt inget tvivel. Frågan är hur mycket färre. Kommer aborterrna minska med 30% eller med 80%. Ingen vet med säkerhet. Men alla undersökningar pekar på att de kommer minska (man har t.ex. gjort många undersökningar där man intervjuvat abortsökande kvinnor och frågat om de skulle gjort illegal abort om abort inte var tillåtet)"
Det vi ser i länder där abort är illegalt är att abortsiffrorna minskar marginellt men däremot så ökar komplikationer och dödsfall markant och även infanticid. Det är frågan är det värt det?
Vilka undersökningar är det du refererar till här ovan?
Morula skriver: 
"I Polen så utförs illegala aborter i ungefär samma utsträckning som innan det blev illegalt. Aborterna utförs oftast av läkare som mot betalning är villiga att bryta mot lagen. Det här har enligt WHO öppnat en marknad för sk. svarta aborter där kvinnor får betala hutlösa summor för sin abort. Det leder givetvis till att kvinnor utan ekonomiska förutsättningar fortfarande tvingas till att söka mindre säkra alternativ för abort. Det utgör ökade risker för både hälsa och liv för dessa kvinnor. Och _ändå_ är de beredda att riskera det. Vad tror du det beror på?"

Mats svarar:
Ingen vet antalet illegala aborter i Polen. I en av de länkar du hänvisade till skrev man 80 000 till 200 000. Det tror jag är en grov överdrift. Aborttalen minskade av sig själva innan den restriktiva abortlagen kom i bruk 1993. Här följer några siffror på antalet aborter innan 93:
1988: 105 333
1989: 82 137
1990: 59 417
1991: 30 878
1992: 11 640
1993: 777

Det är helt orealistiskt att tro att aborttalet har gått upp till de siffror du länkar till när aborttalet UTAN RESTRIKTIV LAGSTIFTNING minskade till ca 12 000 (1992). Att påstå att de illegala abortern i Polen kan vara uppe i 200 000 är propaganda. (Det är konstigt att du som är en sådan vakthund mot propaganda länkar till sådana uppgifter). Ditt påstående att "illegala aborter utförs i ungefär samma utsträckning som innan det blev illegalt" måste förtydligas. Menar du i jämförelse med 1992 eller 1988?
För övrigt så visar utvecklingen i Polen att lagstiftningen följer opinionen. Först gick aborterna ner sedan kom den restriktiva lagstiftningen. Det är något i den vägen jag hoppas på när det gäller Sverige.

För den som vill läsa mer om den Polska situationen rekommenderas :

www.prolife.com.pl/serwis/index_p.php

klicka på "How the law protects life" uppe i högra hörnet.

Oj då inlägget ovan blev konstigt. Hela första delen innan "Morula skriver" skulle raderats.

Bongobongo
Fri abort är livsfarligt för det ofödda barnet.

Jag rätt att yttra mig oberoende av vilket kön jag har.
Att hävda motsatsen är könsdiskriminering.

Mommyslittlemonster

den du talar om var jag. Och jag står för varje ord i det programmet.

En abort gör inte våldtäkten ogjord. Den tar bara bort en konsekvens av våldtäkten, det ofödda barnet. Men våldtäktens sår i själen finns kvar i lika hög grad.
Forskning på post-abortive stress har också visat att kvinnor som är hårt psykiskt belastade i hög grad far psykiskt illa av abort - och detta gäller även våldtäksoffer (se Reardons bok "Aborted Women Silent No More")

Angående griftefrid (eller likskändning som reportern egentligen anklagade oss för): jag blev faktiskt ställd av frågan, inte för att jag inte fått den förut, men för att jag inte trodde någon abortförespråkare skulle vara så dum att ta upp den. För det första så kan abortförespråkarna inte hävda att man har rätt att lemlesta foster för att i nästa stund bli indignerad över det "respektlösa" i att visa dem offentligt. Det är höjden av hyckleri. För det andra så är det helt konsekvent att tro att ofödda är människor fullt ut och samtidigt visa deras lemlästade kroppar I SYFTE ATT FÅ KULTUREN ATT RESPEKTERA DERAS MÄNNISKOVÄRDE. En analogi: det är brott mot griftefriden att gräva upp en grav, men det är inte brottsligt att gräva upp massgravar i t.ex. Bosnien för att fastställa att ett brott mot mänskligheten har begåtts. Det är inte heller fel att visa bilder av dessa offer i syfte att låta världen veta vad som hänt. Det är att respektera dessa offers människovärde. Jämför t.ex. med filmer från Auschwitz - är det likskändning att visa sådana filmer? I själva verket är det just övertyglsen ATT foster är människor, och ATT alla människor är lika mycket värda, som motiverar oss att visa upp aborterade foster. Just för att alla ska se det moraliskt oacceptabla med abort.

Jag har varit schysst mot dig och svarat på dina invändningar utan några invektiv eller otrevliga ord. Om du inte klarar av att hålla dig på en högre nivå än ditt första inlägg kommer jag inte besvara dig mer.

Morula frågar:
"Vad är det för skillnad mellan ett embryo/foster som kommit till via våldtäkt eller incest och ett embryo/foster som kommit till genom ett "ordinärt" samlag? Blir människovärdet mindre om tvång och övergrepp finns med i bilden?"

Mats svarar:
Nej människovärdet blir inte mindre. Och därför skulle jag helst se en lagstiftning som skyddade allt liv, även deras som blivit till genom våldtäkt och incest. Men som jag sagt så skulle vi inte demonstrera som vi gör om vi hade en lag som tillät abort vid dessa extremfall. Man kanske inte kan räkna med att alla politiska lagar följer etiken exakt. Det viktiga är att hålla proportionerna i huvudet: idag har vi 35 000 aborter. Troligen är det ca 70 som sker pga våldtäkt (enl. en finsk undersökning var det 0,2% av aborterna som skedde pga våldtäkt).

Mommys,
menar du att de våldtäktsbarn som föds är mindre värda som människor?
Utan att förstå det enorma truama en våldtäkt innebär så kan jag förstå att en våldtagen kvinna inte vill föda fram våldtäktsmannens barn. Hela detta trauma gör aborten mer förståelig och ursäktlig. Men jag hävdar fortfarande att den människa som blir till under sådana omständigheter har samma värde som du och jag. Det spelar ingen roll hur starka känslor eller trauman som ligger i den ena vågskålen. I den andra ligger en oskyldig människa som har rätt att åtminstone överleva.

(Det var hela tonen i ditt inlägg jag reagerade på inte att du inte riktade ditt inlägg till mig personligen.)

Morula skriver,
"Oavsett vad Reardons- som mig veterligen är starkt emot abort- anser så håller jag inte med i resonemanget att kvinnor som föder barnet trots våldtäkt på så sätt blir hela. Det är också ett argument/påstående som dras upp i samband med bl.a. Reardon och andra antiabortpropagerare."

Mats svarar: men Morula då. Vem har sagt att våldtagna kvinnor blir "hela" av att föda sina barn? Det Reardon påstår är att aborten många gåner lägger sten på börda. Det innebär inte att den ursprungliga bördan försvinner om man inte gör abort.

Tynträ,
ett ofött foster är en människa! Och det gäller oavsett hur han/hon blev till. Jag säger inte att en våldtäkts/incestsituation är enkel. Det jag säger är att dödligt våld mot ytterligare en människsa är inte den rätta lösningen. Det är ett brott mot människovärdet när man dödar oskyldiga människor enbart därför att de är oönskade.
Vem är du att få bestämma vem som ska få leva eller inte? Hela ditt resonemang är ett hån mot människovärdet. Vi har inte rätt att utföra "barmhärtighetsdödande" för att en viss person kommer få det jobbigt i framtiden. Du brukar väl inte förorda att man tar livet av tex gatubarn? Vi vet att majoriteten av dem kommer få ett relativt dåligt liv. Om någon är oönskad så kan man göra en av två saker: antingen ta bort det oönskade genom att döda den oönskade personen, eller ta bort det oönskade genom att göra allt som står i ens makt att göra personen önskad (t.ex. genom adoption). Endast det senare är humant och civilicerat.

Morula,
Ang Reardon. Jag läste länken. Jag tycker han är vettig.
Ang bröstcancerkopplingen: jag tror att Joel Brind har rätt när han hävdar att det visst finns ett samband. Han har utförligt kritiserat både den svenska och danska undersökning som inte påvisar något tydligt samband mellan abort och bröstcancer. Men jag har för mig att det var 27 av 33 studier som visade på ett statistiskt säkert samband (siffrorna tar jag nu direkt ur minnet, men jag vet att det var en klar majoritet av studierna).
Jag vet att det här är en ytterst snårig diskussion. Men det finns mycket information på
www.abortionbreastcancer.com

Morula, du som säger dig värna om kvinnors hälsa borde ta detta ytterst allvarligt.

Morula,
du kommer inte långt med det förlöjligande du sysslar med. Joel Brind gjorde (såvitt jag vet) den första metastudien av kopplingen mellan abort och bröstcancer. Han kan sin sak och är mycket duktig på just vetenskaplig & statistisk metodik. Han företräder en minoritetsposition i forskarvärlden, men att avfärda honom som du gör är inte seriöst. Du implicerar att hans egna moraliska ställningstaganden har förblindat honom. Det är en verklig risk. Men varför skulle bara HANS moraliska ställningstagande utgöra en sådan risk. Varför har inte alla "politiskt korrekta" forskare precis samma risk? Personligen är jag övertygad om att det finns en massiv motvilja hos många forskare att se en koppling mellan abort och bröstcancer. Lite mer "försiktiga"forskare jag läst säger att frågan är oavgjort (inconclusive) dvs att vetenskapliga undersökningar pekar åt båda hållen och att man inte riktigt vet varför. Jag tror personligen att det är klokast att avvakta vidare forskning. Och jag tror att det inte är mindre än rätt att berätta för abortsökande kvinnor att det KAN finnas en ökad risk för bröstcancer. Jag kan inte här redogöra för hela diskussionen för den är minst sagt snårig, men jag vill rekommendra folk att läsa båda sidor. Men att som du (och tex Katarina Lindahl på RFSU) så kategoriskt förneka någon koppling (när många "peer-reviewed " studier visat på ett statisktisk säkerställt samband) framstår för mig som lätt neurotiskt.

Det du Sheyla skriver om källkritik håller jag med om. Men till syvende och sist måste man alltid lita på någon källa. Även de källor som i ens egna ögon är de mest trovärdiga kan ha fel. Och det gäller alla. Därför räcker det inte med källkritik. Man måste också använda kritiskt tänkande. Resonemang och påståenden bedöms av oss alla utifrån de erfarenheter, övertygelser och värderingar vi har. Men även då kan man bli lurad (och detta gäller i lika hög grad mig).

Som jag ser det har kunskapsfrågan faktiskt med etik och värderingar att göra. Jag litar faktiskt mer på forskare som tydligt hävdar alla människors rätt till liv. Forskare som vågar gå emot strömmen och stå upp för även de oföddas människovärde har mycket mer att förlora på politiskt impopulära resultat. Därför tror jag sådana forskare i genomsnitt ligger närmare sanningen än de som följer majoriteten. Detta är förstås inte en garanti att en forskare som Joel Brind har rätt, men i min bedömning tror jag chansen är god att han är "on to something". För forskare på båda sidor står mycket på spel. Men jag tror att abortliberalerna har mest att förlora - undermedvetet värjer man sig å det starkaste för den psykologiska skuld man vet att man skulle känna om man erkänner att man man bidragit till tusen och åter tusen små människors död. Därför tror jag många vägrar tänka den tanken på allvar. Och detta tror jag gäller forskarvärlden också. Det gäller nämligen hela vår kultur.

Jag förmodar att du Morula (och kanske någon) mer svarar på detta. Jag ska försöka avstå från att i min tur besvara det. Jag har nämligen upptäckt att jag inte kommer ha tid att fortsätta diskussionen. Nu börjar hösten med allt vad det innebär. Så jag tackar för mig och tackar också för ett många gånger meningsfullt meningsutbyte. Särskilt tack till Morula som blivit min mest trogna kombatant. Men även tack till andra som diskuterat med mig.

Jag önskar er ett gott liv i livets tjänst!

Mats Selander