Soryu skrev 2023-08-07 07:31:14 följande:
Jag vill ge dig mothugg på några olika punkter:
1. Ditt resonemang bygger på antagandet att det finns ett 1:1-förhållande mellan subjektiv upplevelse och hjärnans struktur och funktion, dvs. att vi med tillräckligt bra teknologi hade kunnat avgöra en persons upplevelse genom bilddiagnostiska undersökningar. Detta är en filosofisk position som brukar kallas för identitetsteorin eller liknande ("identity theory of the mind") och som få filosofer idag tror på eftersom den är behäftad med en mängd problem. Jag är själv inte filosof utan kommer från vetenskapligt håll, och som jag ser det finns det inga vetenskapliga belägg för antagandet att vi en dag kommer att kunna säga med säkerhet vad en person upplever baserat på olika undersökningar.
2. Jag är psykiater (och forskare) och i min erfarenhet framstår det inte alls som särskilt konstigt att människor blir påverkade av trender som också påverkar ens upplevelse av världen. Jag stöter dagligen på patienter som har en uppenbart sjuklig uppfattning om världen och sig själv - inte för att jag vill säga att transpersoner är psykotiska såklart, men fenomenet att vara övertygad om någonting som inte stämmer överens med verkligheten är inget märkligt i sig. Att uppleva att man är elallergiker innebär inte att man verkligen är allergisk mot el t.ex., och det finns personer med så kallade funktionella neurologiska symptom som exempelvis inte kan röra sin ena arm på ett sätt som är väldigt snarlikt en person som drabbats av stroke, men där hjärnavbildningsundersökningar visar att ingenting är fel på personens hjärna. Dessa personer kan däremot ofta bli botade av terapi. Så bara för att de upplever ett visst tillstånd på samma sätt som andra patienter innebär det inte att problemet är detsamma, och det resonemanget tänker jag mycket väl kan överföras på transpersoner.
3. Jag tycker inte att ditt argument om att "sexuellt beteende är spegling av hjärnans aktivitet", och därför primärt i fråga om att definiera könstillhörighet, stämmer. Kön är en kategori som vi människor använder som andra kategorier, dvs. för att dela in världen i mer begripliga och meningsfulla enheter. Det finns inget vetenskapligt som säger att kön ska definieras på det ena eller det andra sättet, och det finns alltså ingenting som säger att "hjärnans aktivitet" skulle vara mer viktig för att definiera kön än våra könsorgan. Tvärtom tänker jag att den egenskap som allra tydligast skiljer män från kvinnor (på gruppnivå) är just reproduktionsförmågan och vilka organ vi använder för det. Jag menar, en man som identifierar sig som kvinna producerar fortfarande spermier trots hjärnaktiviteten, och en kvinna som identifierar sig som man har fortfarande ägglossning och kan fortfarande bli gravid (i de flesta fall). Varför skulle känslan av vilket kön man tillhör av nödvändighet - även om det skulle finnas en 1:1-korrelation med hjärnans aktivitet, vilket det som sagt inte finns belägg för att det skulle göra - vara viktigare i definitionen av kön än själva könets biologiska funktion, nämligen reproduktion?
4. Slutligen, vad gör vi med de personer som byter könsidentitet, kanske inte bara en gång utan flera? Jag har träffat på flera sådana personer i mitt jobb. Personer som i vuxen ålder (eftersom jag jobbar med vuxna) som "inser" att de nog "är" det andra könet. Dessa personer har inte känt på det sättet tidigare i livet utan först nu. Jag har också varit med om att sådana personer efter några år har kommit på att de nog ändå "är" det ursprungliga könet. Med ditt sätt att förstå den här frågan måste man väl i så fall se det som att de här personerna faktiskt har skiftat i vilket kön de är, för att någonting i deras hjärnor har förändrats? Då måste man i så fall frångå att kön är en egenskap som - oavsett hur man anser att den ska definieras - kan förändras över tid, och som kan pendla fram och tillbaka. Men är det sannolikt att hjärnan förändras från "manlig" till "kvinnlig" aktivitet och sedan tillbaka till "manlig" aktivitet igen på några års tid?
Obs: jag tar inte ställning för en viss position i grundfrågan för det är en för komplex fråga, men jag ville ge biologen motargument.
Jag har inte kollat i tråden på flera månader så mitt svar är något sent, men dina argument behöver bemötas.
1) Det finns egentligen bara två ståndpunkter vad gäller kopplingen mellan medvetande (vilket innefattar upplevelsen om ens personlighet och könstillhörighet), beteende och materia (alltså i detta sammanhang, hjärnan och kroppen). Den ena, materialism, är att allt beteende, inklusive jagupplevelsen, är i slutänden en direkt avspegling av eller resultat av hjärnaktivitet. Denna uppfattning är den totalt förhärskande bland i princip alla forskare inom neurovetenskap - jag har under drygt tjugo års karriär på olika lärosäten i Sverige, Europa och USA ännu inte träffat en enda neurobiolog vars forskning inte bygger på just ett antagande om ett 1:1 förhållande mellan materia och medvetande. Alla andra filosofiska teorier är i någon form varianter av dualism, dvs de gör antagandet om att medvetandet uppstår genom någon form av icke-materiell substans som på något vis påverkar materien (allt vårt beteende yttras som bekant genom muskelrörelser så någonstans måste ju icke-materien kontrollera materien i våra hjärnor), men samtidigt är omätbart eller okontrollerbart (gick det att mäta eller kontrollera så skulle det ju falla inom ramen för materialism, bara med skillnaden att denna "medvetandesubstans" vore av ett hittills okänt slag för vetenskapen). Dualism är metafysik och bygger på antaganden som inte går att verifiera, och som hypotes saknar den därför vetenskapligt värde. Att sedan det inte idag finns (eller kanske någonsin kommer att finnas) en metod som låter oss mäta aktiviteten i varenda synaps i en levade hjärna - vilket möjligen är den detaljnivå som skulle behövas för att kunna förutspå vad en person upplever mentalt - är inte väsentligt, poängen är inte huruvida det går att mäta eller ej utan att allt beteende är en direkt reflektion av hjärnaktivitet.
2) Självklart kan individers beteende påverkas av trender mer eller mindre djupgående. All inlärning leder till förändringar i kopplingar mellan nervceller, att vi sedan i dagsläget har alldeles för primitiva metoder för att kunna se detaljerade förändringar i hjärnaktivitet som speglar inlärning motsäger inte det faktum att det är så inlärning sker rent biologiskt. Elallergiker har uppenbarligen inte tydliga "fel" på sin hjärna på ett sätt vi kan mäta med funktionell MR eller andra primitiva metoder, men garanterat är det så att kunde vi mäta alla de synapser på alla de nervceller vars aktivitet speglar deras medvetande skulle vi principiellt kunna identifiera skillnader i aktivitetsmönster mellan elallargiker och "normala" individer. Precis som skillnader mellan individer vad gäller alla deras upplevelser - minnen, jagupplevelse, kognition, intelligens, känslor - till syvende och sist återspeglas i de (oerhört komplexa) mönstren av aktivitet och kopplingar mellan nervceller i hjärnan (såvida du inte vill hävda att dessa har ett icke-materiellt ursprung, men då är vi ute på dualismens mark där rationella argument är meningslösa).
3) Om man definierar kön baserat på könsorganens anatomi är ditt argument helt korrekt. Men jag syftar på känslan av könstillhörighet, inte kön, och den är bevisligen mer komplex än huruvida man har en penis eller slida, och i likhet med alla andra känslor och upplevelser kopplad direkt till hjärnans aktivitet (se 2).
4) Jag tror absolut att upplevelsen av könstillhörighet kan variera över tiden, och att det är kopplat till förändringar i hjärnans aktivitetsmönster (precis som vi kan ändra ståndpunkt när vi lär oss nya saker som också återspeglar förändringar i hjärnan). Nu är upplevelsen av könstillhörighet och sexualitet kopplat till en massa hormonella system och hjärnstrukturer som är genetiskt styrda, vilket gör det osannolikt att man kan förändra sin könsuppfattning enbart genom inlärning (t ex för att man råkat haka på en trend) utan samtidiga förändringar i dessa system (som knappast sker över en natt, om ens alls). Att vår sexualitet styrs i väldigt hög grad av kroppsliga funktioner är ju tydligt, t ex är det ytterst vanligt att kvinnor som genomgår en hysterektomi tappar all sexlust över en natt (och motsvarande för män som blivit kastrerade), men jag tror inte att deras upplevelse av könstillhörighet förändras på samma sätt.
Problemet med att individer ändrar sin könsuppfattning över tiden är ju just att många ingrepp för att byta kön är irreversibla, eller i varje fall har långtgående konsekvenser, och jag tycker definitivt att man ska vara ytterst restriktiv med sådana ingrepp just för att undvika att man oåterkalleligen byter kön på någon som senare ångrar sig. Det är ju förstås svårt att bedöma och säkert försvåras det av att många transpersoner lider av psykiska problem som orsakas av deras svårighet att bli accepterade som de är, vilket antagligen gör det ännu svårare för dem att så objektivt som möjligt avgöra vilket fysiskt kön de vill vara. Om nu könstillhörigheten är varierande så är det väl inte heller så konstigt att många ligger i gränslandet mellan man och kvinna rent mentalt och varför skulle de inte kunna glida fram och tillbaka över denna gräns över tiden? Det rör sig ju knappast om personer som över en natt går från att känna sig ultramaskulina till ultrafeminina eller tvärtom, utan individer som är konstant osäkra på vad de är. Och just denna grupp behöver ju mest av allt få tryggheten i att accepteras för att vara just icke-binära och tillåtas vackla i sin könstillhörighet utan att trakasseras eller hotas eller bli måltavla för högerextremister, som det tyvärr är i nuläget.
Vad jag värjer mig mot är enkelspåriga argument som bygger på att kön (i bemärkelsen vilka könsorgan man har) och upplevelsen av könstillhörighet är ett och detsamma, och att transpersoner bara är vilseledda av nya trender, i synnerhet när dessa argument hävdar att de är baserade på biologi. Tvärtom är det så att just biologi stöder uppfattningen om att upplevelsen av könstillhörighet kan vara flytande för (ett relativt litet antal) individer och bara för att majoriteten upplever sig klart och tydligt som man eller kvinna behöver det inte gälla för alla - lika lite som det faktum att de flesta är heterosexuella inte innebär att homosexualitet bara är en grill eller trend.
