Ponera att ni har två barn, tre och sex år gamla, som på helgmorgonen vaknar vid sju-tiden. De sätter sig vid vid någon skärm och är väldigt nöjda med det. Ingen av dem frågar efter frukost eller så. Hur länge är det ok för föräldrarna att ligga kvar i sängen då? När bör frukosten dukas fram som senast? Vill veta vad ni tycker eftersom jag o sambon har lite olika åsikter...
Beror på skulle jag säga.
Om de inte själv kommer på att de borde äta frukost och skärmarna är anledningen till det skulle jag nog sätta en gräns och servera frukost vid ett bestämt klockslag.
En del barn glömmer bort att de ska äta och då är det svårt att de själva ska ta ansvar för frukost.
Ja, i det här fallet är barnen väldigt uppslukade av skärmarna och tycks glömma både tid o rum (och hunger).
Jag tror det är viktigt med gemensamma måltider på helgerna, eftersom det blir så sällan på vardagarna, så vi äter alltid tillsammans på helgen. Pratar om vad vi ska göra under dagen osv. Lillen vaknar före oss, men sitter och leker i vår säng en timme, medan vi drar oss, och då går vi upp tillsammans. De brukar bli runt nio.
Ja, i det här fallet är barnen väldigt uppslukade av skärmarna och tycks glömma både tid o rum (och hunger).
Här är det jag som vaknar först, brukar gå upp vid 8.30 ungefär. Barnen vaknar oftast vid 9-10-tiden (12-åringen sover fortfarande).
Jag tycker det är obehagligt att sova för länge och ser inte riktigt vitsen för en vuxen människa att sova till 12. Vaknar barnen vid 7 skulle jag nog gå upp senast 9, annars går ju hela dagen bort.
Vi äter aldrig frukost tillsammans hela familjen. På helgen så sover jag och maken varsin morgon och brukar gå upp någon gång 9-10. Den som går upp går upp med femåringen när han vaknar.
Ok, är det alltså vanligt att såpass små barn äter frukost själva på helgerna? Hur gör ni om den ene föräldern ständigt vill sova längre än till nio då? Kan barnen vara själva till kl 11-12 också då?