Ponera att ni har två barn, tre och sex år gamla, som på helgmorgonen vaknar vid sju-tiden. De sätter sig vid vid någon skärm och är väldigt nöjda med det. Ingen av dem frågar efter frukost eller så. Hur länge är det ok för föräldrarna att ligga kvar i sängen då? När bör frukosten dukas fram som senast? Vill veta vad ni tycker eftersom jag o sambon har lite olika åsikter...
Jag och dottern äter frukost kl 7 vid matbordet och sedan mellis kl 10 när pappan äter frukost. Jag går upp kl 05.30 med dottern och pappan kan sova hela dagen men kl 10 väcker vi honom. Vill hinna umgås också och med tänker på hur mycket han jobbar så behövs det.
Min önskan vore att äta alla vid 9-10 vid matbordet, är uppväxt så och tycker det är mysigt. Men har insett att det inte går så detta är en kompromiss som funkar
Jag är frukostfanatiker. Därför går jag i det läget upp och ger barnen frukost (äter själv också). Sedan kan jag lägga mig i soffan och sova en timme till.
Min är fem o jag är höggravid med nästa. Oavsett veckodag står jag o barnet upp mellan fem o sex. Att jag skulle ligga kvar i sängen o hen står upp sj för att vaktas av en surfplatta existerar inte. Vi brukar äta frukost någon timma efter vi stått upp. Mannen står upp mellan tio o elva om han är ledig, då gör jag kaffe åt honom som vi dricker tillsammans ibland. Han behöver absolut inte stå upp samtidigt som oss andra, ser ingen anledning till att barnet/barnen ska ha två som tar hand om hen dygnet runt :)
Just frukost har vi som undantag från vår ambition att hela familjen äter tillsammans. Ibland har vi "lyxfrukost" då alla är med, men annars brukar vi duka fram allt utom kylvaror kvällen innan och så tar alla det man vill ha när man går upp, vilket sker under en tidsperiod mellan ungefär 06:00 och 09:30.
Min är fem o jag är höggravid med nästa. Oavsett veckodag står jag o barnet upp mellan fem o sex. Att jag skulle ligga kvar i sängen o hen står upp sj för att vaktas av en surfplatta existerar inte. Vi brukar äta frukost någon timma efter vi stått upp. Mannen står upp mellan tio o elva om han är ledig, då gör jag kaffe åt honom som vi dricker tillsammans ibland. Han behöver absolut inte stå upp samtidigt som oss andra, ser ingen anledning till att barnet/barnen ska ha två som tar hand om hen dygnet runt :)
Jag är uppväxt med att hela familjen åt alla måltider ihop då det var möjligt men personligen så har jag aldrig förstått varför det var så viktigt eller varför folk i allmänhet lägger så stor vikt vid att man "ska äta tillsammans om man är en familj för annars är det något som inte stämmer".
Det var ju bara att man satt och sånt, kanske pratade lite dösnack om dagen som ska börja/har slutat och så men ingenting jag någonsin tyckte/har tyckt varit viktigt eller tillfört något till mitt liv.
För att återgå till ämnet spå var just frukost det jag aldrig tyckte om så det kvittade hur mycket mina föräldrar gjorde frukost eller vilken tid för jag satt hellre och tittade på TV då jag inte alls var hungrig förren efter 12-slaget typ men då var det ju snart dags för mellanmål 
Maken och barnen äter tillsammans på helgen, brukar bli mellan 8-9 när dom vaknar. Jag dricker mitt kaffe i sängen. Under veckorna är det nästan alltid jag och barnen som äter frukost ihop.
Jag säger ett par timmar, om barnen kan ta en frukt själva så länge. Men kanske inte lämpligt om föräldrarna sover hårt och 3-åringen inte har tillsyn alls. Däremot att ligga kvar och dra sig helt OK om barnen inte är vrålhungriga. I vår familj äter vi inte frukosten tillsammans på helger heller eftersom vi har mycket olika dygnsrytm. Barnen och deras pappa har tidiga vanor, de är riktiga morgonmänniskor. De är alltid uppe allihop mellan kl 5 och kl 7 oavsett dag. Jag jobbar natt och har jättesvårt att komma upp före kl 8-9 på morgonen då jag är ledig också, man blir förskjuten i dygnet. Så när jag kommer upp har de redan ätit.
Ok, är det alltså vanligt att såpass små barn äter frukost själva på helgerna? Hur gör ni om den ene föräldern ständigt vill sova längre än till nio då? Kan barnen vara själva till kl 11-12 också då?