Anonym (*) skrev 2021-05-07 11:28:39 följande:
Att det sker i en relation betyder inte nödvändigtvis att det är omöjligt att avgöra om det är våldtäkt eller inte. I det här fallet är det ju solklart att det inte handlade om att TS "lät sig övertalas" eller "ställde upp för husfridens skull". Dels hade TS inte känt sig chockad eller ledsen då. Dels sa hon tydligt nej flera gånger, men sambon respekterade inte det, utan trängde bara in i henne.
Vad spelar det för roll om mannen får problem av att bli polisanmäld för våldtäkt? Han har betett sig som ett svin och då får han ta konsekvenserna av det. Han förtjänar inga sympatier.
Att det är "det sista man gör" att polisanmäla sin partner får stå för dig. Självklart är det inte fel att polisanmäla någon för våldtäkt, oavsett om det är ens partner eller inte. Nu finns det sannolikt inga bevis i TS fall, men antag att det hade gjort det och att han hade blivit fälld. Då skyddar man andra kvinnor från denna farliga man åtminstone under den tid han sitter i fängelse. Plus att andra då också kan få reda på att han är dömd för våldtäkt, och därmed skydda sig från honom. Dessutom tycker du ju att hon ska lämna honom, så det finns ingen anledning att fortsätta hålla sig väl med honom för relationens skull.
Fast ofta blir det mer problem än det är värt, i dessa fall. T.ex. måste man sitta i rätten och berätta varje detalj, inför publik. Förundersökningen blir offentlig; någon lustigkurre kommer säkert att lägga ut den på Flashback och sedan kan alla man känner gotta sig åt detaljerna.
Kanske finns det gemensamma vänner som man förlorar genom anmälan, kanske är man vän med hans syskon eller andra släktingar - och blir osams med dom...
Visst, det går att diskutera att man borde anmäla av allmänna, feministiska skäl, men man måste tänka på sig själv också. Även i mer allvarliga fall, faktiskt. Jag har t.ex. en kollega - hon är i 60-årsåldern nu, detta hände för mer än 20 år sedan. Hon blev misshandlad av sin man, berättade det för sina väninnor - och typ alla sa att "du måste anmäla". De använde sådana argument som du, att man måste göra det för andra kvinnors skull. Detta slutade med att han hotade att döda henne, och att hon blev tvungen att skaffa sig skyddad identitet, bli flyttad av polisen till en annan ort o.s.v., med allt vad det innebär. (Att hon vågade berätta för oss nyligen, beror på att mannen nu avlidit. Men det blev många år av rädsla.)
Hon säger, att det hade varit mycket bättre om hon inte hade anmält. Hon hade kunnat lirka med honom, och ta sig därifrån ändå, utan att han skulle bli så rasande att han bestämde sig för att döda henne. Det intressanta är också, att INTE EN ENDA av de kvinnor som uppmuntrade henne att polisanmäla, ville ha henne som inneboende under tiden som det tog innan han kom i fängelse (han fick alltså vara på fri fot). De var rädda för mannen, ville inte bli inblandade när det kom till kritan. Så mycket var den feminismen värd!!!
