Om din särbo skulle genomgå en stor operation, hur skulle du ta att inte få besöka på sjukhuset? Hen kommer vara inlagd minst en vecka. På frågan om hen vill att du kommer dit får du ett rakt "nej" till svar. Hen vill inte heller att du kommer hem till hen tiden efteråt, innan hen är "på benen som vanligt" igen.
Jag förstår inte varför alla utifrån TS tre inlägg utgår från att TS är en "hon" som vägrar acceptera att hennes särbo, "han" som ska opereras, säger nej till besök.
Baserat på ett par nyligen postade trådar där detaljerna är väldigt lika dessa tror jag att TS är den som är sjuk, och hennes särbo vill inte respektera att hon inte vill att han mer eller mindre vill flytta in och ta hand om henne efter sjukhusvistelsen. Därav nickat "ledsen". I de trådarna var TS kvinna och särbon man. Hennes två inlägg utöver trådstarten indikerar också att det är hon som ska ligga inne på sjukhus, om ni kollar vad det är hon reagerar på.
Det verkar som att dessa två har svårt med kommunikation - han bara kör på som han vill och insisterar, medan hon säger nej och tycker, som flera här instämmer med, att hon inte ska behöva motivera det mer än "vill inte". Självklart har hon rätt att säga nej, men jag tycker snarare hon bör fundera över om hon vill vara med någon som inte respekterar hennes nej.
Samtidigt tycker jag att man i en relation bör fundera över hur mycket man bryr sig om någon om man inte ens kan bemöda sig med att kommunicera varför i vissa situationer, däribland denna. "Jag vill bara inte" utan vidare förklaring tolkar jag som irriterat och fientligt, och jag hade nog i partnerns situation funderat på om jag vill leva med någon som inte bryr sig tillräckligt för att motivera varför. Jag förstår verkligen inte varför hon inte bara säger varför, särskilt när det verkar så viktigt för henne att han inte dyker upp.
Jag tror TS skrev denna tråden på detta vaga vis (typ som en tvärtomtråd) för hon vet att FL i 90% av fallen kommer vända sig mot TS - men eftersom det tolkas tvärtom får hon "bevis" på att hon har rätt och kan visa detta för honom.
Jag förstår inte varför alla utifrån TS tre inlägg utgår från att TS är en "hon" som vägrar acceptera att hennes särbo, "han" som ska opereras, säger nej till besök.
Baserat på ett par nyligen postade trådar där detaljerna är väldigt lika dessa tror jag att TS är den som är sjuk, och hennes särbo vill inte respektera att hon inte vill att han mer eller mindre vill flytta in och ta hand om henne efter sjukhusvistelsen. Därav nickat "ledsen". I de trådarna var TS kvinna och särbon man. Hennes två inlägg utöver trådstarten indikerar också att det är hon som ska ligga inne på sjukhus, om ni kollar vad det är hon reagerar på.
Det verkar som att dessa två har svårt med kommunikation - han bara kör på som han vill och insisterar, medan hon säger nej och tycker, som flera här instämmer med, att hon inte ska behöva motivera det mer än "vill inte". Självklart har hon rätt att säga nej, men jag tycker snarare hon bör fundera över om hon vill vara med någon som inte respekterar hennes nej.
Samtidigt tycker jag att man i en relation bör fundera över hur mycket man bryr sig om någon om man inte ens kan bemöda sig med att kommunicera varför i vissa situationer, däribland denna. "Jag vill bara inte" utan vidare förklaring tolkar jag som irriterat och fientligt, och jag hade nog i partnerns situation funderat på om jag vill leva med någon som inte bryr sig tillräckligt för att motivera varför. Jag förstår verkligen inte varför hon inte bara säger varför, särskilt när det verkar så viktigt för henne att han inte dyker upp.
Jag tror TS skrev denna tråden på detta vaga vis (typ som en tvärtomtråd) för hon vet att FL i 90% av fallen kommer vända sig mot TS - men eftersom det tolkas tvärtom får hon "bevis" på att hon har rätt och kan visa detta för honom.
En lång tråd där det inte längre går att citera. Att ha upplevt en operation eller en sjukhusvistelse och verkligen veta vad det innebär har beskrivits utförligt; jag visste inte heller tidigare hur eländig man blir. Förutom att mage och blåsa inte alltid kan kontrolleras, man kanske tvingas att ha blöja, känner man sig självklart låg. Där har partner såväl som vänner en viktig roll, man kan ringa, skicka blommor eller hänga lite godsaker på dörrhandtaget som någon föreslog. Det som är påfrestande är de fysiska besöken. TS har framfört sin önskan och den ska respekteras. När jag tänker på saken måste jag säga att jag själv i en liknande situation hade blivit besviken på särbon om han inte hade hörsammat detta, så mycket fingertoppskänsla förväntar jag mig av en partner. När någon är alltför "på" hela tiden skulle jag bli irriterad. Man ska ju träffas sedan, efter tillfrisknandet, och glädjas åt att det gått bra, men man får ha tålamod, kroppen och själen också för den delen måste få tid att läka.
Det kan ju vara så enkelt att den som blir opererad inte orkar med TS omvårdnad? Att det skall duttas, klappas om, frågas och rättas till kuddar och filtar i all oändlighet: Att det är därför som den som skall opereras inte vill säga något för att inte såra sin särbo.....
Det kan ju vara så enkelt att den som blir opererad inte orkar med TS omvårdnad? Att det skall duttas, klappas om, frågas och rättas till kuddar och filtar i all oändlighet: Att det är därför som den som skall opereras inte vill säga något för att inte såra sin särbo.....