• Anonym (80talisten)

    Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.

    Tja. Ska snart ut på LIA praktik i en utbildning jag läser (kontor), men börjar bli så jävla orolig... Jag är 80talist och genom hela mitt liv har jag haft svårt för att komma in i grupper.. Varför vet jag inte.. Både i skola och i princip på varje jobb jag haft så blir jag alltid utanför.. Jag fattar inte varför heller.. Jag kan connecta med nån enstaka person möjligtvis men när man sitter i grupp så blir jag mest tyst och avvaktande..Jag är introvert och har inget jättebehov av att kallprata om vädret eller vad personer gjorde i söndags te x.. Det ger mig inte så mycket... Vet inte om det har nåt med saken att göra ens men det är bara sån jag är. Jag är tyst av mig och jag trivs med det. Men det är väl inte acceptabelt att ha den personlighetsläggningen i dagens samhälle... Men jag är som jag är och varför ska jag behöva ändra hela min personlighet?? Det går ju inte ens...

    Hursomhelst så är jag orolig att mönstret ska upprepa sig igen nu på praktiken... Det brukar börja bra och alla är trevliga och pratar med mig men sen händer alltid något skumt och jag märker att folk drar sig undan eller att det blir obekvämt på rasterna och folk slutar prata med mig... Jag har alltid tänkt att det förmodligen är för att jag är tyst av mig men men varför får man inte vara det??? Jag vet bara inte vad jag ska säga i grupp liksom och det kostar alldeles för mycket energi om jag ska vara fake och försöka låtsas vara nån jag inte här....

    Vet inte om jag pallar ännu en arbetsplats där jag inte passar in... Eller att få höra ännu en gång att jag "är lite tyst" och "inte säger så mycket "... Så trött på att känna att jag inte bara kan få existera som jag är! Att behöva känna att jag är fel på nåt sätt! Livrädd att praktiken nu ska bli likadant som alla andra platser... Vad fan ska man göra då, sluta ha ett jobb 🤷?♂️🤷?♂️🤷?♂️🤷?♂️

    Är det nån mer som är som jag eller är jag bara ett freak of nature???

  • Svar på tråden Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.
  • Anonym (Introvert)

    Intressant att folk som inte är introverta uttalar sig i denna tråd. Då dom omöjligt kan veta och förstå vad det innebär.  Att vara introvert är inte detsamma som att vara blyg eller tystlåten heller.

    Till TS, jag är också introvert. Jag har heller inget intresse av att umgås med andra på min fritid.  Men har alltid fungerat bra i jobb situationer och studier.  Det är kanske som att jag"skärper" mig eller haft en sådan passion/intresse för det jag gjort. Att det tar över. 

    Om det är LIA, kan det ju vara bra att prata mycket om utbildningen i sig. Hitta något som både är lätt att prata om, som ni har gemensamt. Dessutom kanske det känns mer naturligt när det faktiskt är något du är intresserad av. 

    Och kom ihåg, man behöver inte bli bästa vänner. Det är inte det som är huvudsaken.  Småprat kan kännas stelt. Men det behovet faktiskt inte vara så komplicerat.  Det kan handla om att man frågar hur någon haft det i helgen etc. Inget du behöver hålla igång konstant heller. Att det blir tyst lite då och då är normalt. Ingen orkar med någon som babblar på konstant.

  • Anonym (Introvert)
    Anonym (Elli) skrev 2025-03-11 10:20:44 följande:

    Att lyssna aktivt och att prata med andra är sätt att visa att man bryr sig. Du bryr dig inte och har valt att vara tydlig med det. Då bemöts du därefter.

    Det är inget fel eller konstigt med att anstränga sig för att de människor man träffar varje dag ska ha det bra.


     Skärp dig, det är som att säga till en döv att dom måste lyssna bättre.  Människor är olika.  Det är inget man styr att man är introvert. 
  • Anonym (Anstränga sig)
    Anonym (80talisten) skrev 2025-03-11 09:21:33 följande:
    Verkar vara svårt att förstå vad jag menar. Jag blir inte ledsen för att nån inte pratar med mig 🤦?♂️ Det jag menar är att bara för att jag är tyst av mig så tycker jag inte man ska behöva bli utfryst. Det är min upplevelse att man oftast blir det om man inte pratar hela rasterna. Jag vill inte prata hela tiden. Sån är jag. Men då förtjänar jag alltså att bli utfryst? Så med andra ord måste jag ändra på hur jag är som person för att passa in. Fejka varenda dag och låtsas vara nåt jag inte är.
    Jag stöter dessutom inte bort folk med vilje, det bara blir så. Jag gör ingenting med flit... Jag svarar på tilltal, byter några ord, svarar på nån fråga osv men sen dör alltid samtalen ut.. Jag försöker aldrig medvetet vara avvisande men tillslut blir jag utanför ändå. Jag vet inte vad mer jag ska göra.. Jag kan inte bara ändra mig och helt plötsligt börja prata massor, jag är ju inte sån?? Det kommer få mig att må dåligt istället om jag måste gå till jobbet varje dag och låtsas vara nån jag inte är hela dagarna, varje dag.... Önskar att folk bara kunde vara mer accepterande när det gäller olika personligheter och sätt att vara.... Just lunchrum är mitt sämsta ställe att prata på för det är alltid högljutt och stimmigt och jag hör knappt vad folk säger och blir stressad av det konstanta sorlet...
    De stöter väl inte bort dig med vilje heller, men när de märker att du är ointresserad så blir de ointresserade av dig också.
  • mammatill6
    Anonym (80talisten) skrev 2025-03-11 09:01:24 följande:
    Om man är kass på kallprat och inte har det behovet ens eller inte har behov av att umgås och vara social så får man ju visst ändra en stor del av sin personlighet? Jag säger saker då och då men det räcker ju aldrig, utan man måste vara en kacklande höna som ordbajsar om fullständigt tråkiga och meningslösa saker hela rasterna ungefär för att duga känns det som... Egentligen hade jag bara velat sitt själv på mina raster och äta i lugn o ro och njuta av tystnaden och lugnet och bara vila hjärnan, men det vore ju förkastligt i mångas ögon? Gud förbjude.. Det har klagats på mig oavsett om det varit kontorsjobb eller lagerjobb endast för att jag inte säger så mycket.. Oavsett jobb måste man vara på ett speciellt sätt och avviker man från det så är man fel och ska konfronteras..
    Men jag tänker vad är då problemet? Du vill inte kallprata eller umgås med kollegorutan trivs med att vara tyst. Men du lägger ändå fram det som att det är ett problem att de inte pratar med dig, att du känner dig utanför. Men du väljer ju det. Eller menar du att de ska prata och umgås med dig fast du iär tyst
  • Anonym (Märta)
    Anonym (Introvert) skrev 2025-03-11 10:21:47 följande:

    Intressant att folk som inte är introverta uttalar sig i denna tråd. Då dom omöjligt kan veta och förstå vad det innebär.  Att vara introvert är inte detsamma som att vara blyg eller tystlåten heller.

    Till TS, jag är också introvert. Jag har heller inget intresse av att umgås med andra på min fritid.  Men har alltid fungerat bra i jobb situationer och studier.  Det är kanske som att jag"skärper" mig eller haft en sådan passion/intresse för det jag gjort. Att det tar över. 

    Om det är LIA, kan det ju vara bra att prata mycket om utbildningen i sig. Hitta något som både är lätt att prata om, som ni har gemensamt. Dessutom kanske det känns mer naturligt när det faktiskt är något du är intresserad av. 

    Och kom ihåg, man behöver inte bli bästa vänner. Det är inte det som är huvudsaken.  Småprat kan kännas stelt. Men det behovet faktiskt inte vara så komplicerat.  Det kan handla om att man frågar hur någon haft det i helgen etc. Inget du behöver hålla igång konstant heller. Att det blir tyst lite då och då är normalt. Ingen orkar med någon som babblar på konstant.


    Håller med. Det är verkligen inte att bara börja prata. Jag tror dock att TS har andra svårigheter än att ?bara? vara introvert. TS vill ju vara med i gruppen men lyckas inte. Du har förstått vad du behöver göra för att det ska funka på jobbet. TS förstår inte varför det blir fel och förstår inte hur hens beteende uppfattas av andra. Hen verkar inte ha väldigt svårt att se situationen ur kollegornas synvinkel. Det skulle jag säga är en skillnad på er två. 

  • Anonym (Introvert social administratör)

    Min grundpersonlighet är introvert. Jag trivs bäst i mitt eget sällskap. Trots det har jag sedan 2002 arbetat i sociala roller. Få har trott att jag är introvert på mina arbetsplatser. Jag har inte ändrat min grundpersonlighet utan det är som att jag spelar teater. Jag glr en roll helt enkelt. Väldigt ofta har en av mina arbetsuppgifter varit att hålla introduktioner eller genomgångar och jag verkligen hatar detta men låter det inte märkas utan får beröm för bra och tydliga presentationer. 

    Mitt introverta behov får jag helt enkelt hantera utanför arbetstid. Känner jag behovet under arbetsdagen så blir det tex via en promenad på lunchen eller liknande. I början på ett nytt jobb är man social på lunchen men kan förklara sitt behov av lugn efter ett tag. Så länge man är hyfsat social i övrigt har ingen någonsin påtalat mitt behov av att vara i fred på lunchen. 

    Oftast behöver man dessutom inte direkt prata speciellt mycket själv utan det räcker med att lyssna på andra aktivt och humma lite då och då. 

    Att inte ha lärt dig detta under 20 år i arbetslivet är väldigt konstigt för mig. Arbetslivet (och samhället generellt) är gjort för extroverta och då får man helt enkelt skådespela lite när man jobbar.

  • Anonym (Anstränga sig)
    Anonym (Introvert) skrev 2025-03-11 10:23:22 följande:
     Skärp dig, det är som att säga till en döv att dom måste lyssna bättre.  Människor är olika.  Det är inget man styr att man är introvert. 
    Skärp dig själv. Bara för att du introvert innebär det inte att du inte kan prata med andra. Och ja, jag är själv introvert. Man styr inte att man är introvert, men man kan självklart styra sitt beteende. Det är ingen sjukdom.
  • Anonym (Märta)
    Anonym (Introvert social administratör) skrev 2025-03-11 10:50:32 följande:

    Att inte ha lärt dig detta under 20 år i arbetslivet är väldigt konstigt för mig. Arbetslivet (och samhället generellt) är gjort för extroverta och då får man helt enkelt skådespela lite när man jobbar.


    Nu tjatar jag. Men min gissning är att det beror på att TS har andra svårigheter som gör det väldigt svårt att göra det som du gör. Jag tycker att det låter som att TS har autism, och det borde vuxna omkring hen ha upptäckt och hjälpt hen med redan i barndomen. Men tyvärr missar man det ofta när det rör sig om smarta personer. I synnerhet om de är kvinnor. 
  • Anonym (Fia)

    Det här handlar ju faktiskt inte om huruvida man är introvert eller inte. Så många som missuppfattat vad det innebär. TS problem är inte huruvida hon är introvert utan en uppenbart bristande social kompetens samt extrem självcentrerad bild av hur mänskligt samspel fungerar med det uttalade föraktet för sina kollegor. 


    Att man är introvert betyder bara att det inte ger energi med den sociala samvaron. Absolut är det lättare om man som bonus får energi av den, men det betyder inte att man automatiskt är inkapabel till social kompetens. 


    Det är faktiskt helt irrelevant om man anser att kallprat är intressant och ger en något. Man gör det i viss mån ändå, precis som man ler och hälsar på folk man möter på arbetsplatsen. Det har ingenting med personlighet att göra utan bara normalt hyfs. Om man är ?dålig på småprat? i den mån att man inte ens klarar att uppfattas som artig och vänlig (jo det är en stor del av den mänskliga interaktionen för att framstå som vänligt sinnad) så har man brister i uppfostran och något man behöver träna på. Lika lite som man kan hävda att man inte gillar att duscha mer än sisodär varannan vecka eller tugga med stängd mun i sällskap eller inte raps och fisa rätt ut. Eller är det också att ?behöva ändra sin personlighet??

    Är själv extremt introvert och umgås mycket sällan socialt och får inte själv ut särskilt mycket av ?kallprat? och efter större sociala sammankomster behövs mycket återhämtnin. Men det betyder inte att jag inte kan bete mig på ett sätt så att andra finner mig trevlig. Nej jag kommer aldrig att stå på scen och underhålla eller vara den som drar ihop till AW, söker heller inte aktivt upp kollegor för småprat och hoppar till och från övergensamma fika pauser om Jag har en jobbig dag eller äter lunch vid ett eget bord. MEN inte alltid och de gånger vi är i samma så ser jag naturligtvis till att lyssna aktivt till de andra och även bidra med eget samt stt jag gör det ofta nog att komma ihåg lite detaljer för att t ex ställa följdfrågor. Nej det gör jag inte för mitt eget behov utan helt enkelt för att ta mitt ansvar för den sociala arbetsmiljön. Efter snart 30 år i arbetslivet har det aldrig varit ett problem. På konferenser när det är extra intensivt socialt tryck och under längre tid än en arbetsdag kommuniverar jag med närmsta chef så jag har möjlighet att smita undan lite. 


    Ja det kan vara jobbigt att vara introvert ibland men så som TS skriver om kollegor som kacklande hönor och sitt ointresse för att interagera med dem tappar jag all empati. JA det är ditt fel, men inte för att du är lite tyst och introvert. JA du behöver ?byta personlighet? men inte till extrovert men till en trevligare sådan med mindre förakt för omgivningen och träna på din sociala kompetens 

  • Anonym (Elli)
    Anonym (Introvert) skrev 2025-03-11 10:23:22 följande:
     Skärp dig, det är som att säga till en döv att dom måste lyssna bättre.  Människor är olika.  Det är inget man styr att man är introvert. 
    Jag vet mycket väl hur det är att vara introvert och väldigt fåordig.

    Men till skillnad från TS (eller i alla fall vad hon ger uttryck för i tråden) så bryr jag mig genuint om mina kollegor och förstår att jag behöver kliva ur min bekvämlighetszon för att de ska känna sig bekräftade av mig.

    Jag lyckas inte alltid, men det är ju inte kollegornas fel. De kan omöjligt uppfatta min välvilja om jag inte ger uttryck för den på något vis.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (80talisten) skrev 2025-03-11 09:37:46 följande:

    Jajemen... Förutom ett av svaren i tråden så kan det konstateras att det alltså är mig det är fel på och att jag alltså helt enkelt bara behöver ändra på hela min personlighet för att passa in i gruppen. Känns som de flesta här är en del av problemet och precis såna personer som medvetet fryser ut folk för att de är tysta.. Om man är tyst av sig kan man ju självklart inte bara ändra det huxflux, och varför ska man behöva det ens. Man har väl rätt att vara som man är. Det är ju som att någon säger till er som är supersociala att sluta prata så mycket och var tyst istället.. Du pratar för mycket.. Du måste ändra på den delen av din personlighet för att passa in.

    Ni som har lätt för att kallprata och vara sociala på jobbet vet inte hur det är att ha svårt för det och att inte accepteras som man är och få skit för en del av sin personlighet och sätt att vara.. Att man dessutom förväntas skapa en fejkpersonlighet och låtsas hela dagarna tycker jag är helt sjukt. Istället för att bara acceptera folk som de är.
    Någon sa att ni har en jättetyst tjej på jobbet som alla gillar ändå,  men så är det verkligen inte överallt. Snarare tvärtom.. Tyvärr. Det låter mer som ett undantag. Men så borde det självklart vara överallt tycker jag..

    Lämnar tråden nu. Det kommer väl antagligen gå åt helvete på lian också snart då eftersom det ju uppenbarligen är mig det är fel på. Ska ju "bara" ändra min personlighet då. Och "bjuda till". Eller min favorit som jag hört genom åren: "Det är väl bara att säga nåt". Nej det är inte så "bara" för alla... Hade hoppats på stöd eller pepp här och att man kanske borde få vara sig själv men tydligen inte så tack och hej...


    Det har varit å här i 20 år på alla arbetsplatser du varit på. Vilken är den gemensamma nämnaren? Vilket är rimligast, att alla andra är pratsamma hönor eller att du inte bjuder till något?
  • Anonym (Märta)
    Anonym (Fia) skrev 2025-03-11 11:25:42 följande:

    Det är faktiskt helt irrelevant om man anser att kallprat är intressant och ger en något. Man gör det i viss mån ändå, precis som man ler och hälsar på folk man möter på arbetsplatsen. Det har ingenting med personlighet att göra utan bara normalt hyfs. Om man är ?dålig på småprat? i den mån att man inte ens klarar att uppfattas som artig och vänlig (jo det är en stor del av den mänskliga interaktionen för att framstå som vänligt sinnad) så har man brister i uppfostran och något man behöver träna på. Lika lite som man kan hävda att man inte gillar att duscha mer än sisodär varannan vecka eller tugga med stängd mun i sällskap eller inte raps och fisa rätt ut. Eller är det också att ?behöva ändra sin personlighet??


    Om det hade handlat om hyfs och uppfostran hade TS skärpt till sig för länge sedan. Hen vill ju bli inkluderad och accepterad. TS problem är att hen inte förstår hur man gör, och min gissning är att hen faktiskt inte kan hjälpa det. Det hen kan göra är att söka hjälp i vården. För det finns stöd som kan göra det lite lättare. 
Svar på tråden Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.