Är det en myt att män vänstrar pga sexbrist?

Ja, statistiskt skiljer det en procent mellan män och kvinnor när det gäller otrohet. Dessutom så ökar kvinnors otrohet mer än mäns, så kvinnor kommer troligen inom kort att vara mer otrogna än män.

Män var lössläppta, billiga och gick inte att lita på eller hur var det?

De är ju bra då har ju du din plan klar,
Ja hoppar också partner grejen, ger mig så lite mot av vad den tar av en.

Jag har haft ett antal relationer, långa som korta. Min upplevelse är att det ger mycket dom första åren, men att det sedan blir mest gnäll, begränsningar och leta fel.

Jag tänker inte leta nytt nu. Sen får man väl se vad som händer längre fram.

Tror mer det handlar om spänning, uppmärksamhet och bekräftelse. 

När mitt ex var otrogen mot mig så sa han att det var bekräftelse han var ute efter.
Jag frågade då om det var så att han saknade något från mig, om det var så att han kände att jag inte gav honom bekräftelse och så. 
(Och ja, vi hade ett rätt bra sexliv oxå)

Hans svar var att nej, så var det inte alls. Han visste att jag älskade honom och att jag verkligen bekräftade honom och så, men eftersom han visste att ?jag var hans? och att han visste var han hade mig så var det en annan sak. 
Det var liksom mer som att han var ute efter kickar att få nya tjejer att falla för honom. 

Synd för honom var ju att just det ledde till att han förlorade det bästa han haft. 
(Hans ord, både då och långt senare)

Det innebär att det är ett slags bekräftelsebehov som driver en person till otrohet. Man ska alltså välja partners som inte har detta stora behov av bekräftelse.

Exakt. 

När allt kom fram så pratade han själv om det som ett missbruk nästan. Som en sexmissbrukare även fast 95% bara var online  

Han började faktiskt i terapi och skulle även börja med typ AA för sex/kärleksmissbrukare. 
2-3 samtal in så la han ner det, för det var för tufft tyckte han. 

Och det var då jag lämnade. Om han gjort jobbet hade jag kunnat tänka mig att försöka ta oss igenom det. Var ändå rätt många år vid det laget, och jag älskade honom ju trots allt. Men när han inte längre var villig att göra jobbet så lämnade han mig inget val. 

Var tvungen att tänka på mitt eget mående också ju. 
Sånt sätter trots allt spår med såna svek, oavsett varför. 

Anledningar till att någon vänstrar är ju lika många som antalet som vänstrar. Gemensamt för dem alla är att där saknas en grundläggande respekt för sin partner. 

Alla gånger finns det lösningar för att inte vänstra. Det kan kännas raljerande, men faktum är att öppen dialog, gemensamma insatser för att förändra förhållandet, eller att helt enkelt lämna ett förhållande bakom sig är alla fullgoda lösningar. Att befinna sig i ett förhållande och bestämma sig för att medvetet gå bakom partnerns rygg är alltid respektlöst oavsett hur denna rättfärdigar det för sig själv. 

Är nog snarare du som borde söka hjälp för dina egna osunda incestfantasier kring dina farsa. 

Pervon som du vantolkar texter efter sitt egna perversa sinne.

Hej Elektra! Vi kan gå tillsammans till terapeuten. 

Nej, det är du som är den med sjuka incestfantasier här som du försöker pådyvla andra. Sök hjälp själv och sluta förtala normala människor.

Vad tror du? är det en respekt man aldrig haft för sin partner eller är det en respekt man förlorat för sin partner?

Har funderat länge över detta, men aldrig kommit fram till något entydigt svar.
Så vad tror du?

Omväxling förnöjer.

jagar det jag tänder på sexuellt.
Kärlek får jag hemma, sex ute ger sexuell tillfredställelse

Jag är lite allergisk mot könsstereotypa förklaringar, men för några år sedan hörde jag en sexolog säga en grej som ändå lät ganska vettig.

"Män har affärer för att rädda sitt äktenskap medan kvinnor har affärer för att ta sig ur det." 

Tror att det kan vara båda. Tänker att de personer som går från det ena förhållander till det andra och vänstrar i dessa saknar grundläggande respekt generellt. Där är något som gör att "min tillfälliga tillfredsställelse" om den så är sexuell, emotionell, psykologisk eller har mer med spänning att göra, är viktigare än min partners rätt att fatta välinformerade beslut. 

Sedan tror jag att det finns många förhållanden där kärleken kanske dött, respekten långsamt brutits ned över tid, där personen kanske långt tidigare borde ha lämnat. Men att lämna är så definitivt, det finns ingen tillbakaväg och faktum är ju att vi ändå har det ganska bra tillsammans. Är det värt att riskera? Och så väntar och väntar man istället för att faktiskt gör jobbet (lämna eller på riktigt jobba på relationen) och plötsligt dyker någon upp som faktiskt verkar vara bättre och så tar en risken att testa, 

Och att vilja ha det på sådant vis är ju helt okej, under förutsättning att en är öppen med det och låter partnern avgöra om denne också vill ha det på det viset.