vår son kommer att börja på dagis tidigast vid 2 år. en kompis började säga att det är viktigt de börjar på dagis tidigt pga immunförsvaret , att deär svårare att skola in ett äldre barn. Hon lämnade sina på dagis vid 13 månader. Hsr hon rätt? Och bara avundsjuk vi har denna möjlighet? Jag tänker det är jätte bra för vår son att slippa dagis?vi går på öppna förskolan varje vecka så vi träffar andra barn.
Är säkert olika på olika barn.
Våran äldsta började vid 16 mån och det flöt på så bra som helst
Lillebror började vid drygt 2 års ålder.
Trots att han hade storasyskonet med sig var det skrik och panik i fleramånader varje dag
Med facit i hand, han hade definitivt mått bättre av en tidigare förskolestart
Jag hade väl ekonomisk möjlighet att vänta till förskoleklass egentligen men jag valde trots detta att skola in mitt barn vid 13 månaders ålder.
Jag har mitt barn på förskolan 20 timmar i veckan nu vid 5 år. De första åren blev det 16 timmar i veckan.
På förmiddagarna jobbar jag, föreläser och ägnar mig åt saker jag finner utvecklande och utmanande. Sedan klockan 13 så kan jag ägna all min tid på min dotter. Vi har som ett schema för varje dag. Typ att vi varje onsdag åker till simhallen, varje torsdag blir det en utflykt till skogen, på tisdagar kommer vår pianolärare hem till oss också vid 14:00 tiden.
Jag ser mig som en närvarande förälder och helt ärligt, hade jag inte fått arbete hade jag typ gått under själsligt som människa.
Jag får jobba förmiddag och sedan när min dotter sover så jag kan ändå jobba heltid och ha korta dagar.
Jag föredrar det upplägget än som många gör stannar hemma två år och sedan sätter barnen på förskolan 9-10 timmar per dag? då anser jag att det är bättre att gå ner i arbetstid, om man inte kan lägga upp jobbet som jag och ge barnet korta dagar istället och kanske 4 dagar i veckan istället.
Jag hade väl ekonomisk möjlighet att vänta till förskoleklass egentligen men jag valde trots detta att skola in mitt barn vid 13 månaders ålder.
Jag har mitt barn på förskolan 20 timmar i veckan nu vid 5 år. De första åren blev det 16 timmar i veckan.
På förmiddagarna jobbar jag, föreläser och ägnar mig åt saker jag finner utvecklande och utmanande. Sedan klockan 13 så kan jag ägna all min tid på min dotter. Vi har som ett schema för varje dag. Typ att vi varje onsdag åker till simhallen, varje torsdag blir det en utflykt till skogen, på tisdagar kommer vår pianolärare hem till oss också vid 14:00 tiden.
Jag ser mig som en närvarande förälder och helt ärligt, hade jag inte fått arbete hade jag typ gått under själsligt som människa.
Jag får jobba förmiddag och sedan när min dotter sover så jag kan ändå jobba heltid och ha korta dagar.
Jag föredrar det upplägget än som många gör stannar hemma två år och sedan sätter barnen på förskolan 9-10 timmar per dag? då anser jag att det är bättre att gå ner i arbetstid, om man inte kan lägga upp jobbet som jag och ge barnet korta dagar istället och kanske 4 dagar i veckan istället.
Jag hade väl ekonomisk möjlighet att vänta till förskoleklass egentligen men jag valde trots detta att skola in mitt barn vid 13 månaders ålder.
Jag har mitt barn på förskolan 20 timmar i veckan nu vid 5 år. De första åren blev det 16 timmar i veckan.
På förmiddagarna jobbar jag, föreläser och ägnar mig åt saker jag finner utvecklande och utmanande. Sedan klockan 13 så kan jag ägna all min tid på min dotter. Vi har som ett schema för varje dag. Typ att vi varje onsdag åker till simhallen, varje torsdag blir det en utflykt till skogen, på tisdagar kommer vår pianolärare hem till oss också vid 14:00 tiden.
Jag ser mig som en närvarande förälder och helt ärligt, hade jag inte fått arbete hade jag typ gått under själsligt som människa.
Jag får jobba förmiddag och sedan när min dotter sover så jag kan ändå jobba heltid och ha korta dagar.
Jag föredrar det upplägget än som många gör stannar hemma två år och sedan sätter barnen på förskolan 9-10 timmar per dag? då anser jag att det är bättre att gå ner i arbetstid, om man inte kan lägga upp jobbet som jag och ge barnet korta dagar istället och kanske 4 dagar i veckan istället.
För det första är det bäst att du försöker vänja dig av vid att säga dagis , vet att det kan vara svårt och jag råkar säga det ibland också , när mina äldre var små sa de flesta det,. men det blir nog inte så bra om du säger det när han börjar. Förskola ska man säga nu.
Min yngsta började en månad efter han hade fyllt 2 men vi hade tänkt lite tidigare egentligen , fick inte plats på den förskolan vi ville ha innan det. Och jag jobbade deltid hemifrån så hade möjlighet att vänta. Det har gått ganska bra hittills fast han är lite ledsen när man lämnar. Alla gör ju som de vill men det kändes som att han behövde det, hade nog inte blivit bra att vänta så mycket längre.
Jag tänker att folk tänker och tycker så mycket hela tiden och ibland kan man bli bra trött på det....
...och med det sagt ska nu jag tycka lite här och vara precis lika tröttsam. Iaf, saker är i min uppfattning inte alltid varandras motpol där bara för att något är bra så måste det innebära att det andra är dåligt. Jag har inte stött på någon form av evidens för att förskolan har ett gynnande sammanhang för barn under två år -däremot har jag läst forskning om positiva effekter för senare åldrar vilket också är orsaken att vi har allmän förskola från tre år. Men om man lever ett någorlunda normalt liv med ett hyfsat socialt nätverk så behöver inte yngre barn förskolan. Betyder det att förskolan inte kan vara kul för yngre eller på något sätt är skadligt, nej det tror jag inte och jag har hört från många som skolat in yngre barn att de har älskat sin förskola och barnen trivs super. Så uppenbarligen funkar det ju bra ändå för barnen - vilket är tursamt då inte alla har möjlighet att vara hemma så länge med sina små.
Att barnen vistas i en miljö de uppskattar är dock inte detsamma som att de har behov av den. Men inte heller innebär det att den är skadlig eller att man gör något dåligt som förälder bara för att man behöver den och då är det ju tursamt att små barn oftast brukar gilla förskolan.
Jag tänker att folk tänker och tycker så mycket hela tiden och ibland kan man bli bra trött på det....
...och med det sagt ska nu jag tycka lite här och vara precis lika tröttsam. Iaf, saker är i min uppfattning inte alltid varandras motpol där bara för att något är bra så måste det innebära att det andra är dåligt. Jag har inte stött på någon form av evidens för att förskolan har ett gynnande sammanhang för barn under två år -däremot har jag läst forskning om positiva effekter för senare åldrar vilket också är orsaken att vi har allmän förskola från tre år. Men om man lever ett någorlunda normalt liv med ett hyfsat socialt nätverk så behöver inte yngre barn förskolan. Betyder det att förskolan inte kan vara kul för yngre eller på något sätt är skadligt, nej det tror jag inte och jag har hört från många som skolat in yngre barn att de har älskat sin förskola och barnen trivs super. Så uppenbarligen funkar det ju bra ändå för barnen - vilket är tursamt då inte alla har möjlighet att vara hemma så länge med sina små.
Att barnen vistas i en miljö de uppskattar är dock inte detsamma som att de har behov av den. Men inte heller innebär det att den är skadlig eller att man gör något dåligt som förälder bara för att man behöver den och då är det ju tursamt att små barn oftast brukar gilla förskolan.
Det är du som bestämmer vad som är bäst för ditt barn och er familj. Man behöver inte bemöta alla herrans synpunkter folk har, eller ens lyssna på dem.
Säg att ni valt göra på det här sättet för det passar oss bäst.
Våra barn började väl vid 21 respektive 22 månaders ålder. Alltså strax innan två. Inga bekymmer alls..
Båda barnen klarade det bra. Inga som helst inskolningskrångel. Ja lite de första dagarna på förskolan sådär första veckan naturligtvis, men ingen som stack ut eller avvek mot andra föräldrar som verkade ha det mycket tuffare och kämpigare med just den biten.
De var inte sjukare än andra barn tycker jag, men båda ungarna hade nån period där när de var snoriga och sjuka och vi fick vabba jättemycket. Det var något utav läsåren på förskolan när de var tre-fyra tror jag som de var sjuka mycket, men både innan och efter det så var de nästan aldrig hemma och sjuka. Någon gång då och då men absolut inte mer än andra barn.
Det sociala? Jag vet inte, tycker barnen är ganska genomsnittliga. Inte helt oblyga men absolut inte skygga heller. De har haft kompisar att leka med.
Skulle inte oroa mig för förskolestart vid två.
Bästa rådet till alla föräldrar vad gäller förskolestart. Gör vad som känns bäst just för er! Ni känner era barn. Alla barn är olika.
Vissa barn kommer att trivas bra på förskolan medans andra inte gör det i samma utsträckning. Det är olika också.
Vill man vänta till två års ålder, gör det!!!
Ser inga problem med att ditt barn börjar förskolan vid 2 års ålder. Är så olika hur inskolningen går. Ibland är det lättare med 1 åringar då de ännu inte har samma tidsuppfattning som en tvååring och äldre. Därav kan det anses lättare. En tvååring har börjat förstå. Men en trygg vuxen vid lämning som pratar om att vi ses efter att mamma har arbetat klart och att mamma/pappa kommer alltid tillbaka och hämtar. Jag ser det bara som en stor förmån för barnet att den har fått vara hemma länge. För det sociala så går ni ju på öppna förskolan och säkert till lekplatser osv så ert barn träffar barn i olika åldrar. Samt andra vuxna. Det är egentligen den allra viktigaste aspekten. Att kunna samspela med andra. Hälsningar pedagog med lång erfarenhet.
Ser inga problem med att ditt barn börjar förskolan vid 2 års ålder. Är så olika hur inskolningen går. Ibland är det lättare med 1 åringar då de ännu inte har samma tidsuppfattning som en tvååring och äldre. Därav kan det anses lättare. En tvååring har börjat förstå. Men en trygg vuxen vid lämning som pratar om att vi ses efter att mamma har arbetat klart och att mamma/pappa kommer alltid tillbaka och hämtar. Jag ser det bara som en stor förmån för barnet att den har fått vara hemma länge. För det sociala så går ni ju på öppna förskolan och säkert till lekplatser osv så ert barn träffar barn i olika åldrar. Samt andra vuxna. Det är egentligen den allra viktigaste aspekten. Att kunna samspela med andra. Hälsningar pedagog med lång erfarenhet.
Jag tänker att folk tänker och tycker så mycket hela tiden och ibland kan man bli bra trött på det....
...och med det sagt ska nu jag tycka lite här och vara precis lika tröttsam. Iaf, saker är i min uppfattning inte alltid varandras motpol där bara för att något är bra så måste det innebära att det andra är dåligt. Jag har inte stött på någon form av evidens för att förskolan har ett gynnande sammanhang för barn under två år -däremot har jag läst forskning om positiva effekter för senare åldrar vilket också är orsaken att vi har allmän förskola från tre år. Men om man lever ett någorlunda normalt liv med ett hyfsat socialt nätverk så behöver inte yngre barn förskolan. Betyder det att förskolan inte kan vara kul för yngre eller på något sätt är skadligt, nej det tror jag inte och jag har hört från många som skolat in yngre barn att de har älskat sin förskola och barnen trivs super. Så uppenbarligen funkar det ju bra ändå för barnen - vilket är tursamt då inte alla har möjlighet att vara hemma så länge med sina små.
Att barnen vistas i en miljö de uppskattar är dock inte detsamma som att de har behov av den. Men inte heller innebär det att den är skadlig eller att man gör något dåligt som förälder bara för att man behöver den och då är det ju tursamt att små barn oftast brukar gilla förskolan.