Min man har blivit bitter!

Låter som att han är slutkörd. Det räcker inte att visa uppskattning, du måste ta din del av jobbet. 

Det här känslan lite som en tvärtomtråd mot många andra där mannen är borta mycket med jobbet och kvinnan blir lämnad med ansvaret. Råden då är alltid att ställa krav på mannen att om han ska resa så måste han när han är hemma ta sin del av veckans ansvar (dvs bortrest halva veckan = 100% ansvar den delen av veckan man är hemma). Och det är väl de kraven som din man behöver ställa mot dig.

För mig låter det helt vansinne att man (man eller kvinna) börjar med ett jobb med mycket resor samtidigt som man skaffar ett renoveringsobjekt. Om det inte är så att de där resorna ger så bra lön att man kan leja hantverkare för all renovering och i princip bara behöver ställa möblerna på plats själva.

Ja, det faller ju under det första scenariot. Men det faktum att hon startat en tråd och frågar om råd om hur hon når fram till sin man talar väl emot det tänker jag.

Vi kan ju omöjligen veta hur det ligger till, men jag har levt tillräckligt länge för att åtminstone inte bli förvånad om TS skulle titta in i tråden om några månader och uppdatera att han hade en annan. Det utesluter ju i så fall inte att han var frustrerad över flytt, utmattad och kanske uttråkad över att TS var frånvarande så mycket.

Med det sagt menar jag inte att det finns några som helst bevis för att TS man skulle vara otrogen - men historien med plötsliga stora gräl som tycks starta från ena sidan och från den andra sidan ter sig oförklarliga brukar enligt min erfarenhet förknippas med att den arga parten redan "gått vidare" i tanken. Att han är utmattad är förståeligt oavsett, men är enligt min erfarenhet förknippad med en annan typ av ilska.

Man kan starta en tråd och vilja ha råd fastän man är naivt blåögd av ändå uppenbara orsaker . Just det faktum att hon beskriver sig själv som lycklig i drömboendet och samtidigt är borta på långa jobbresor känns som att fly verkligheten en aning...  att just som jag skrev inte vill ta in makens eventuella försök till kommunikation utan kanske mer hoppas på fler tips a la hotell och romantik så han kan ta sig igenom sin bittra fas..... 

Fast en sann tvärtomtråd här hade ju varit om det var mannen i situationen du beskriver som är borta mycket och undrar varför hans fru är så arg. Vi hade alltså inte fått en chans att ge frun något råd eftersom hon, liksom maken i det här fallet, inte är den som startat tråden.

Det faktum att TS startar en tråd om det talar väl för att hennes grundinställning är att hon är villig att genomgå förändring. Jag tror att hon, precis som hon skriver, älskar sin man och längtar efter honom, och söker tips för att nå honom.

Jag blir alltid lite uppmärksam på när berättelser innehåller element av "oförklarlig" eller oproportionerlig ilska. då det allt som oftast senare framkommer att den andra parten redan lämnat relationen känslomässigt. Hoppas för TS skull att det inte är så, för då kan det vara för sent för henne att göra något.

Förstår det. Tänker mer att det (att hon var lycklig i drömboendet medan han inte var det) var en beskrivning av historien såsom den utspelat sig, att hon varit lyckligare av flytten och de förändringar den inneburit än vad han varit, och att det inte nödvändigtvis är en beskrivning av nuet. Det faktum att hon i slutet av inlägget ber om hjälp och råd menar jag pekar på att hon är öppen för förändring.

Men som sagt, vi kan ju inte veta om det "bara" är att han är bitter, eller om det är så att han är bitter och har tankarna på någon annan.

Jag skulle nog säga att I varenda tråd där en kvinna skriver om att hon har en man som arbetar borta att hon måste sätta ned foten och antingen kräva att han tar 50% av ansvaret trots resor eller att han byter jobb.

Min man har blivit bitter! Jag och min man har varit ihop i 14 år och under alla år har vi alltid haft roligt tillsammans. Vi har tagit oss igenom tuffa småbarnsår med lite sömn. Tuffa jobbsituationer, byggt hus och flyttat runt och för några månader sen bytte vi stad och köpte ett renoveringsobjekt. Jag var så lycklig. Jag har velat detta i så många år, men samtidigt fick jag också nytt jobb där jag har börjat resa mycket. Jag vet att min man har fått dra ett stort lass hemma och jag försöker visa uppskattning över det. Men han har börjat irritera sig enormt på mig och allt jag gör. Han är irriterad och sur på barnen och suckar och gnäller på allt som är jobbigt. Jag har frågat om han ångrar att vi flyttade, och då säger han mest att han tyckte inte vi borde köpt ett så dyrt hus med renoveringsbehov. Men att själva flytten väl känns ok. Han lägger skulden på mig för att jag "drev på" beslutet. Jag tycker han är orättvis men har också landat i att jag inte kan göra något åt situationen nu. Gjort är gjort. Men jag vet inte hur vi ska ta oss igenom det här. Jag bokade hotell för en romantisk weekend bara han och jag. Men hela resan kändes stel. Vi pratade knappt och skrattade inte som vi brukade. När vi kom hem hade vi också ett av våra värsta gräl någonsin. Om ingenting egentligen. En jävla cykelutflykt där vi inte kunde enas om vilken väg vi skulle ta som slutade med att han lämnade mig med barnen och drog hem. Väl hemma skrek vi på varandra inför barnen. Har aldrig, aldrig någonsin hänt tidigare. 

Jag vill ingenting hellre än att vi hittar tillbaka till varandra. Jag älskar honom och längtar efter honom. Kanske är det bara nåt han ska ta sig igenom själv, för jag vet inte vad jag ska göra. Men är livrädd att förlora honom. Är det någon som har några tips eller råd? Som har varit i något liknande själv? Tack för svar!

Menade inte att det var en påhittad tvärtomtåd, men att man sett många liknande trådar skrivna av den hemmavarande kvinnan som har en man som reser mycket. 

Och jag tvivlar inte heller på att hon älskar sin man och jag hoppas att hon faktiskt tänker igenom vilken situation han befinner sig i, fast med barn i ett hus med renoveringsbehov medan partnern reser med jobbet. 

Att han tänker på nån annan låter för mig långsökt . Snarare är det så att han är missnöjd med situationen och inte är lycklig som det är nu och att ts nog är lite naiv i sitt tänk där och hoppas på att sex/romantik eller liknande är det som behövs för pepp.  Att starta en tråd om förändringar och samtidigt förvånat säga att hotell inte hjälpte känns väldigt naivt när det inte borde vara nån överraskning för ts vad det egentligen är som behöver förändras...   

Hade ts varit den som lämnades ensam med renovering och barn medan maken reser hade nog ingen ens föreslagit att hon tänkte på nån annan , alla hade fattat vad bitterheten handlade om. Så varför skulle det vara skillnad bara för att det är en man? Låter mer som en kommentar från Kaffedraken...