Köper present åt bonusbarnens mamma på mors dag

Vanlig vardag med familjen är också ett utmärkt sätt att fira Mors dag 😊 

Ja, det har jag. Är samma sak varje år. Han åker och stressköper något samma morgon på Ica fast jag påminner långt innan.Nej, såklart. Blir bara en besvikelse över att mina barn så är pass små att de inte kan köpa själv. De behöver hjälp från sin pappa i så fall, men han bryr sig inte.För mig är olika högtider viktiga. Vilket jag varit tydlig med sambon om. Jag planerar och tar med barnen för att köpa fars dagspresenter. Jag bakar massa sorters hembakat till födelsedagar, planerar inköp av presenter. Jag dekorerar, köper speciella kläder inför jul, midsommar etc. Uppvaktar barnen på alla hjärtans dag osv. Jag roddar jul, nyår, påsk, midsommar, nationaldagen, fem födelsedagar, fars dag, namnsdagar bl a. Ser till så sambon åker med blommor till sin mamma på mors dag och fars dag, fixar present till bonusbarnens mamma etc. Känns tråkigt att jag inte kan bli uppmärksammad två gånger per år (födelsedag och mors dag).

Strunta i att se till att din sambo ger sin mamma blommor, och sin pappa present. Det är hans ansvar. Tekniskt sätt är det också hans ansvar att bli med sin dotter och ordna present till hennes mamma. 

Eftersom du gör allt och din sambo också vet om det så behöver han inte göra ett skit. Låt han ordna jul, nyår, påsk, midsommar etc under ett år. Skippa allt sådan och lägg ansvaret på honom. Och var strikt med att han har ansvaret från och med nu. 

Starta med att han får ansvaret över midsommar och nationaldagen från och med nu

Förövrigt firar man ens nationaldagen här i Sverige? 🤔

Det verkar som att ni har väldigt olika syn på firande och olika högtider. Ni kanske ska begränsa er. Det som är viktigt för dig är troligen inte det för din man, Det låter som att du vill få tillbaka ett likadant firande av din man som du själv fixar till alla andra. Ni kanske kan sätts er ner och gå igenom allt firande och mötas på halva vägen. Fråga helt enkelt din man hur mycket firande han vill ha.  

Jag känner igen din beskrivning av vad du fixar med inför olika kalas. Inte hos mig själv men några vänner. Kvinnor som organiserar och planerar. Männen gör ingenting - bara glider med. 

Var inte ledsen, skulle gissa att 14-åringen (dom har inte så bra koll som du tror) längtar och vill ha mammans kärlek. Betyder inte att hon inte uppskattar dig. Kan vara saker som ett barns lojalitet till en mor som egentligen inte förtjänar det. Fortsätt som vanligt, se och uppskatta bonusens tillgivenhet i stället.

vad gäller sambon så berätta att du gärna vill att han åker och köper något med barnen, berätta att du känner dig ledsen över det.

Barnet gör det inte för att hylla sin biomamma utan för att barnet önskar att det hade en normal relation med sin biomamma. Om barnet gör normala mamma-dotter saker med sin mamma så blir det kanske det (önsketänker barnet). Det har inget med er relation att göra.

Det är tufft att vara bonusmamma i de fall där man tar sig an mammans roll p g a avsaknad av en biomamma som bryr sig. Man gör det av kärlek till barnet. Omgivningen kan tycka att man får skylla sig själv och man blir så klart tagen förgivet av barnet eftersom det är ett barn.  

Ta inte illa upp över att du inte får en present. Ja, du är tagen förgiven just nu men barnet kommer förmodligen att se dig som sin egentliga mamma när det blir vuxet. Tyvärr tror jag att du har några riktigt tuffa år kvar. Tonårsperioden är den värsta för då ska barnet bli självständigt. Detta innebär att du kanske får ta all skit på grund av att du är den närmaste personen. Att du dessutom är en person som inte ska bry sig eller ta ansvar för barnet enligt samhällsnormen gör det tyvärr ännu mer förvirrande för barnet (och för dig). Omgivningen kommer kanske pressa på dig att pappan ska ta ansvar och att du inte ska behöva att ha med det att göra. Fast det i verkligheten är dig som barnet behöver frigöra sig ifrån (ja, det är ju så det funkar rent biologiskt då du är den i flocken som tagit hand om barnet mest och nu behöver barnet bli självständigt). 

Att köpa present till biomamman som inte bryr sig är jobbigt för dig men barnets absoluta högsta önskan är att ha en "riktig" mamma. Varken du eller biomamman kommer att kunna fylla denna roll enligt normen. Normen betyder mer än vad man tror om man är 14 men mindre och mindre desto äldre man blir. Att du hjälper din bonus att köpa presenten till biomamman är stort och du är en hjälte enligt mig. 

Kanske du så småningom får all kärlek du ger tillbaka men om du inte får det har du åtminstone gett kärlek till ett barn som behövde det. Du gav inte din kärlek till din bonus p g a din man, du gav din kärlek till bonusen p g a att det är ett barn. Nu ger du din kärlek till bonusen p g a att det är din bonus och det har noll med din man att göra.

Hej TS
Jag förstår precis...hög igenkänning från mitt eget liv.
Att känna sig ouppskattad och oviktig är en tung känsla.
Som någon annan skrev, släpp ansvaret för hans föräldrar och hänvisa bonusdottern till sin pappa.
Och släpp förväntan på att mannen ska vara något han inte är....

Har du någon mamma i livet?
Om du har det, varför inte göra en dag av det. Åk dit och fira. Hon kanske kan stötta barnen att rita en teckning till dig.

Om du inte har en mamma i livet eller hon är långt bort, varför inte hitta på något. Ta barnen och bo på hotell eller gå till ett mysigt fik. Bara ni. Gör morsdag mysigt och fint. 
Du kan inte ändra mannen, han är den han är. Om firande inte är viktigt för honom så kommer du nog dessvärre alltid få påtvingade och stressköpta saker.
Välj att fira dig själv och lär dina barn hur man visar uppskattning till varandra men även till sig själv...

Han tycker inte det är viktigt så blir inget firande då. Vi brukar fika lite på nationaldagen, duka upp med flaggan på bordet osv.

Ts, jag tycker att du verkar vara en underbar (bonus)mamma! Det är jättefint att du vill hjälpa dottern med relationen och det tycker jag inte alls att du ska sluta med!

Jag förstår att det känns tungt men jag vill trösta dig med att hon kommer att se när hon växer upp vem som har varit där, jag är uppväxt med en pappa som kommit lite som det passar, min bonuspappa har varit där för mig i vått och torrt, han tog med mig till mina träningar, var med på utvecklingssamtal mm, han tog helt och fullt papparollen och som vuxen ser jag ju verkligen det. Min dotter är 17 och har bott vv sen hon var 3, min man flyttade in när hon var 6 och tog sig an en papparoll, inte för att ersätta hennes biologiska pappa utan för att bli just en bonuspappa, sa redan till mig förra året att hon verkligen uppskattar hur han aldrig gjort skillnad på henne och hennes (halv)syskon och han alltid han funnits där och ställt upp, det var inte på samma sätt hon hennes pappa, där skulle "bonus"mamman absolut inte göra något som inte var hennes ansvar, vår dotter är inte hennes biologiska och det visade hon tydligt, barnen kommer ihåg det här och tar med sig det in i vuxenlivet 

Du blir lite tagen för givet av dina bonusbarn, vilket man gör med sina föräldrar. Se det så. Dom är så pass trygg med dig att dom inte känner behovet, medans fokus blir på den dysfunktionella pusselbiten.

Så fungerar det även när man bor i ett hem med en fungerande och en dysfunktionell förälder, det blir den som inte är sund allt fokus hamnar kring . De kommer att förstå och uppskatta när de är vuxna

Du är vuxen och du måste sluta blanda ihop dina känslor med barnens känslor.

Barn har inga skyldigheter att visa tacksamhet för att vuxna tar föräldraansvar, inte ens när det är bonusföräldraskap som i ditt fall. Så nej, din bonusdotter behöver inte förstå att du borde få något, för i hennes värld är du bara en vanlig vuxen som frivilligt tar vanligt vuxenansvar, utan att få presenter som nåt slags betalning. 

Det du kan göra om detta stör dig är att låta bli att gå med barnen och handla och betala. I synnerhet som du lägger det på deras tacksamhetsskuld konto i bakhuvudet. 

Sen att din sambo inte hjälper dina barn att uppvakta dig, det är faktiskt ett helt annat problem. 

Och jag tycker att det är generellt beklagligt att man ska lägga så stor vikt vid presenter och påklistrad tacksamhet, som vid mors dag, i sitt föräldraskap. 

så här är det. Flickan gör vad hon kan för att bio-mamman ska tycka om henne och engagera sig. 

Här har du väl det egentliga problemet, din man? Ni har helt olika syn på högtider och firande.

Att bonusbarnen vill ge sin mamma en present på Mors dag är inget konstigt utan fullt naturligt. Det som skaver hos dig är nog din makes (icke) agerande. 

Vad fin bonusmamma du verkar vara ❤️

Jag vill bara skriva så som många andra redan skrivit att tonårsdottern garanterat uppskattar dig och ?tar för givet? att du finns, precis så som barn gör med sina trygga föräldrar. Man kan ofta känna som förälder att ens större barn och tonåringar tar en för givet och inte visar uppskattning alla gånger så som man önskar men det är bara så dom fungerar. När dom blir vuxna så kommer dom ihåg och vet vem som fanns för dom under uppväxten. Barnen gör mest trots/revolt osv mot dem som de är tryggast med, så av att läsa verkar din bonusdotter oerhört trygg hos dig 😊

Sedan att din man inte styr upp firanden och högtider är ju en annan sak. Jag kan absolut tycka att han borde ta med sig sina barn och köpa morsdagsöverraskning till dig med och att dom ska fira dig och visa uppskattning, tyvärr är det rätt vanligt att män är sämre på sånt. Det har även min man varit, och han kommer aldrig vara på min nivå, det har jag accepterat. Jag har också jobbat med mig själv att dra ner på engagemanget kring högtider och vi har haft samtal och bestämt att han fixar allt som har med hans föräldrar/syskon/syskonbarn osv att göra och jag fixar presenter och sånt för min del av familjen/släkten. Sedan turas vi om kring andra högtider att ta ansvar och fixa och styra upp. Jag har helt enkelt fått släppa min kontroll lite och han har blivit tvungen att engagera sig mer. Man kan inte vara överallt och fixa allt då tar man slut som människa tillsist. 

Det här var ett av de finaste inläggen jag läst här på familjeliv på länge! Äkta, nyanserat och lösningsorienterat.