Varför känner jag sådan ångest med jämnåriga par?

Rädsla för att inte själv hitta en partner? Oro att vara utanför? Dåliga erfarenheter av förhållanden? Oavsett så kanske du behöver ta tag i det här om det påverkar ditt psykiska mående. Kram

Ja, det är lite i dem banorna jag tänker med. Det är väl kanske det att jag känner att dem har varandra och jag ingen som gör det. Sen kanske det inte hjälper att man hör dem både knulla och berätta om sina planer och allt vad det är. Nu har jag dock införskaffat öronproppar så jag har iallafall försökt göra något åt situationen om än tillfälligt.

Jag tror iofs vem som helst tyckt det var jobbigt med ett främamde och högljutt par nära inpå! Varför har du det?

Det är min pappa som tackat ja till detta, så här har jag inget större inflytande tyvärr. Detta är för mig sen tidigare helt okända människor som går förbi mig då jag sitter 3m från badrumsdörren och jobbar ( köksbordet är placerat där ) och knullar. Detta inom 24h efter att dem kommit..

Hej 🙂

Jag har samma ångest där jag känner mig patetisk och misslyckad i jämförelse.

Jag påverkas bland annat av vår kultur där man ställer sig frågande till de människor som är ensamma, nästan som om det vore något fel på dom för att de inte har ?lyckats? finna en partner, med dess sociala liv och eventuellt barn.

Redan i förskolan blir vi uppfostrade med att prestation och självförtroende (ej självkänsla) är något att ?eftersträva? som gör att man automatiskt tror att den yttre bilden som visas upp (beroende på hur man mår) är mer värd och eftersträvansvärd än en själv, eftersom det som är en själv inte liknar någonting av det som finns i samhället. För mig blir det extra starkt när par visar upp sina 'självsäkra' jag och vänner de hajpat umgås med.

Men om någon verkligen är tillfreds i sin relation så brukar det kännas av på energin som utstrålas. I det har man inga behov av att tala om för hela världen. När jag känner av denna energi i sin stillhet så blir jag bara glad för deras skull och jag känner inga tendenser till egen jämförelse. Så dessa jämförelse känslor kan också handla om att man kan känna att deras egna känslor av ?misslyckade? men som de försöker överrösta utav dessa yttre uttryck och det kan man ju minst sagt själv må dåligt över. För att man känner att det är falskt. 

Sen slås jag av min egna insikt att jag ju inte klarar av att leva det där livet. Hur ensam jag skulle känna mig eftersom jag på förhand redan vet att jag inte kan identifiera mig med det. Jag har dessutom redan försökt (utan barn) och det resulterade i en livskris. Samtidigt har jag mina konflikter där jag inte riktigt accepterar att jag känner så här. Det beror delvis på mitt forntida arv där jag har mina instinkter och begär kvar men också en oacceptans inför min egna identitet att jag inte är kvinna. 

 

Känmer din pappa dom? Varför ska de bo hemma hos er?
Nä, tycker du reagerar normalt!

Nej han gör inte det heller. Utan det var via en vän till honom som dom hamnade här. Dem skall jobba i närheten och vi bor i USA så det är därför.

Så det här med min svårighet för par i samma , att jag inte känner dem , att dem nästan omgående knullar i badrummet , att dem babblar på om sitt privatliv och dess framtid igen och igen , samt vetskapen om att dem skall stanna i ett halvår var lite mer än jag kunde hantera inom den korta tiden. 

Känns dock bra att få bekräftat att jag inte överreagerat.

De beter sig gränslöst och det är inte alls konstigt att det gör dig obekväm.

Vet din pappa om att du får deras sexliv mer eller mindre upptryckt i ansiktet på dig?

Detta har väl inte med ålder att göra, det hade varit lika gränslöst om de var 10 år äldre. Så varför fokusera på ålder? 

Jag tror inte alls att du har problem med folk i din ålder utan du har träffat gränslösa, respektlösa personer. Då blir det nog lättare att acceptera din ångest, eftersom det inte har med vissa personer att göra utan deras beteende. 

Prata med din pappa. 

Förlåt men, "din pappa tvingar dig"? Hur gammal är du TS? Du får säga ifrån.

Jag har levt ensam i ett antal år nu, och stormtrivs. Men sen umgås jag heller inte med människor som jag inte har något gemensamt med. T.ex. Par eller folk med barn.  Jag har alltid sökt mig till likasinnade. Så jag kanske inte märker av det på samma sätt.

Det låter ju som att du blivit tvingad in i en situation. Som du uppenbarligen inte är bekväm med. Det är inte ok. Säg ifrån.

Ja , nära på tvungen , han tackade ju ja till det utan att fråga mig så ja , har ju inte försatt mig i denna situation frivilligt. 

vidare så är jag 23 , och jo jag har förstått att jag behöver säga något om saken. Sedan känner jag mig lite arg på min pappa även eftersom jag tycker man bör kunna inse att det kan bli skadligt för mig med just ett par i samma ålder. För tänker att det finns väl knappast en ålder där man tex jämför sig själv med andra som nu. Och visst hade det vart 2v hade jag kanske inte varit lika bekymrad men nu är det ett halvår.

Jag förstår inte min pappa där riktigt, likväl som att jag inte förstår hur dem kan med att skylta och skryta med sitt privatliv då man vet att det finns en jämnårig i huset som mycket väl kan må dåligt av att dessa för många känsliga ämnen tas upp igen och igen och igen , samt att man mer eller mindre skyltar med då man skall gå in och göka. Har ju inte tagit upp mitt kärleksliv med dem då jag inte känner dem och det är för mig ett känsligt ämne. Sedan borde dem på alla dessa otaliga gånger se att man ser besvärad ut av att höra på det.

vet det blev ett rörigt inlägg men jag är upprörd och önskar inget hellre än att skriva av mig.

ps sedan undrar jag om det ge skyltandet och skrytandet är en fasad , att man vill att allt ska se bra och perfekt ut för andra och en själv av en anledning- för att det inte är bra egentlemen. Detta ger mig en tröst med då det får mig att inse att när något ser för bra ut för att vara sant så kanske det inte är det och att jag kanske t.o.m. har ett bättre liv. Tror någon nämnde något om detta beteende tidigare i tråden.

Men är det nåt som gör att du inte vågar ta upp det här med din pappa? Har ni en dålig relation?

Nja. Det är ju rätt vanligt att ungdomar på 20-25 bor i olika former av kollektiv, par inkluderat. Jag har aldrig hört att det skulle vara ett problem i sig. 

Däremot verkar det ju vara ett par riktigt oförskämda och gränslösa inneboende ni har fått på halsen. Och då funkar det förstås inte.

För inte hade du väl varit bekväm med att ett par i t.ex. sextioårsåldern skyltade med sitt sexliv på det viset era inneboende gör?

Nä tycker det är fruktansvärt. Och sen att dem tex pratar i tid och otid om att dem ska skaffa barn snart är för mig väldigt märkligt, alltså omfattningen är sjuklig sett till att vi inte känner dem. ungefär som att inte en tanke på att det Kan vara något av de känsligaste ämnena för en människa , i synnerhet i vår ålder. Också ett skyltande, jag förstår bara inte varför gör man såhär. 

sen för att förtydliga gick dem förbi köksbordet där jag satt och in i badrummet, läste mitt inlägg igen och såg att det var lite otydligt.

och nej pappa vet inte detta än