Varför känner jag sådan ångest med jämnåriga par?

Ja , nära på tvungen , han tackade ju ja till det utan att fråga mig så ja , har ju inte försatt mig i denna situation frivilligt. 

vidare så är jag 23 , och jo jag har förstått att jag behöver säga något om saken. Sedan känner jag mig lite arg på min pappa även eftersom jag tycker man bör kunna inse att det kan bli skadligt för mig med just ett par i samma ålder. För tänker att det finns väl knappast en ålder där man tex jämför sig själv med andra som nu. Och visst hade det vart 2v hade jag kanske inte varit lika bekymrad men nu är det ett halvår.

Jag förstår inte min pappa där riktigt, likväl som att jag inte förstår hur dem kan med att skylta och skryta med sitt privatliv då man vet att det finns en jämnårig i huset som mycket väl kan må dåligt av att dessa för många känsliga ämnen tas upp igen och igen och igen , samt att man mer eller mindre skyltar med då man skall gå in och göka. Har ju inte tagit upp mitt kärleksliv med dem då jag inte känner dem och det är för mig ett känsligt ämne. Sedan borde dem på alla dessa otaliga gånger se att man ser besvärad ut av att höra på det.

vet det blev ett rörigt inlägg men jag är upprörd och önskar inget hellre än att skriva av mig.

ps sedan undrar jag om det ge skyltandet och skrytandet är en fasad , att man vill att allt ska se bra och perfekt ut för andra och en själv av en anledning- för att det inte är bra egentlemen. Detta ger mig en tröst med då det får mig att inse att när något ser för bra ut för att vara sant så kanske det inte är det och att jag kanske t.o.m. har ett bättre liv. Tror någon nämnde något om detta beteende tidigare i tråden.