Det sårar mig som mamma till pojkar…

Är det en fördom? om bägge dina föräldrar är i livet, vem ringer du oftast, din mamma eller pappa? om du har en bror, vem av er ringer era föräldrar oftast? :) 
betyder det att någon av er har en sämre relation med era föräldrar? Betyder det att någon av er tycker mer eller mindre om era föräldrar? :) om ni är flera syskon så är väl ni färgade av dessa ?fördomar? som du påstår? :) Kolla i din bekantskapskrets, med din sambo etc. Vilket kön är det som generellt ringer sina föräldrar mest? betyder dessa samtal att föräldrarna tycker om det barnet mest? :) 

eller är det bara en olikhet? Där det inte finns ett rätt eller fel? Inget är alltså bättre eller sämre

Fler pojkar håller på med exempelvis motorsport, troligen gamla normer som finns kvar att det är maskulint. Om min som skulle vilja hålla på med motorsport hade jag självklart varit största hejarklacken, och kollat på min son. Även om jag har noll intresse av motorsport, hade jag fått önska hade jag heller valt ett barn som tycker om gymnastik och rytmik för det är jag intresserad av. Den sporten är mer feminin också troligen gamla normer. så jag hade fått roligare personligen av att kolla på min dotters gymnastik och rytmik. men på vilket sätt betyder det att jag inte skulle ställa upp för min son? på vilket sätt betyder det att jag tycker att han och hans intressen är ointressanta eller dåliga? En bra förälder kan särskilja på barnens bästa och sina egna intressen. Är det elakt att konstatera? :)

Får ju hoppas att min pappa inte blev besviken när jag föddes, som enda barnet och dotter. Men det tror jag inte, han var en väldigt fin pappa, som tyvärr lämnade jordelivet innan jag ens var tonåring.

Mina pojkars pappor sa inget då när jag var gravid, det kom senare och hade förmodligen aldrig uttalats om det hade varit döttrar.

Anatomin gör att jag tycker att det är lättare. Inget annat. Men det är väl för att jag inte har bytt så mycket på flickor. Spelar ingen roll heller, det är ju lite väl ot kanske.

Sen håller jag, så himla jobbigt är det väl inte?

Mina barnbarn är också pojkar, vi får väl se om/när den yngsta sonen en dag skaffar barn. Men jag har en känsla av att han också kommer att få söner. På något märkligt vis brukar jag alltid "känna" rätt.

Min bror hör av sig betydligt mer än jag till mamma och pappa.
Jag pratar med mamma om en del saker och med pappa im andra, men rätt ofta. Min man hör av sig mest av oss gill skna föräldrar och är absolut nest drivande att vi ska träffa både mina och hans föräldrar.

Men nu pratar du om ett beteende du har som inte befäster saker, eller hur. Bra för dig och dina barn. Men att önska att man får en dotter av skäl som att 
- en son kommer inte vara en så nära
- en dotter är roligare
- en dotter kommer göra att man får träffa och få en bra relagion med barnbarnen till skillnad från en son
- en dotter kommer bry sig om en och göra så man inte är ensam i ålderdomen till skillnad från en son

Som jag sett uttryckas - då är vi på en annan spelplan.

Eller vad tycker du?

Fördomar är ju också att du just lyfter kopplingar som pojke och motor och flicka och gympa. Hur mkt färgar det av sig sen vad dina barn väljer? 

Men det är ju återigen individers eget perspektiv och önskan. Det betyder inte att det blir så? Eller hur? Jag kan önska mig att min dotter börjar med gymnastik och rytmik så vi kan dela på det intresset ihop; men om hon inte vill kommer jag inte tvinga. Vill hon hellre hålla på med motorsport så får hon det, jag kommer fortfarande inte intresseras av motorsport, vi kommer alltså inte dela intresset. men en bra förälder gör vad som är bäst för barnet oavsett eget intresse. Så givetvis kommer jag heja på och stötta för hennes skull. Tycker inte du att det är roligare med ett gemensamt intresse med ditt barn oavsett kön? om du tycker det är roligare med delat intresse betyder inte att du inte skulle ställa upp för ditt barn oavsett kön.

så nej jag förstår fortfarande varför du väljer att tolka det som kritik eller gliring. bara för att en person uppskattar x och säger det högt så betyder det inte att personen också uppskattar y. Det är inte antingen eller, eller ett motsatsförhållande som du vill få det till.

jag älskar pasta, men det betyder inte att jag inte tycker om ris eller potatis.

Fast det jag försöker förmedla här är just att det jag refererar till hsr personerna ju SAGT att de vill ha flickor för att pojkar inte skulle ge dem lika mycket. Alltså innan barnen kom. 

Att jämföra med ditt exempel vore det att säga att man verkligen hoppas man får pasta, förvatt ris och potatis flevisso är mat men inte alls mättar på samma vis eller är lika gott.

Att en mamma som har en dotter säger att hon tycker omsitt barn är ju en sak. Att säga att hon är glad att barnet inte är en son för att det inte hade varit lika bra för henne är ju lite annat.

och dessa mammor, på vilket sätt påverkas du av deras preferenser? blir du en sämre mamma? Blir dina söner mindre bra för dig? Det är ju bara du som gör slutsatsen att det är fel på dig eller dina barn? eller säger dessa mammor att det är så glada att de fick snälla lugna lisa och inte busiga alvin och albin som du har?

det är inte fel att ha en preferens, att önska och att hoppas. Det som däremot är fel att tvinga barnet att växa upp enligt en mall för hur det ska vara, och att förvägra barnet egen vilja och egen personlighet. Så dessa mammor fick sin preferens uppfylld, kul för dom, det gör dom inte till sämre mammor så länge de låter barnen vara just individer. och det gör inte dig till en sämre mamma för att du inte hade preferens, eller att du fick ett kön som inte var karins preferens. Hennes preferens har inget med dig eller dina barn att göra.

tänk hur mycket tid du lägger på att känna dig sämre och skriva här, istället för att bara konstatera att det är tur att alla gillar olika och fortsätta leka och busa med dina pojkar som du är lyckligast i världen över. Är det verkligen värt den tiden?

Många vuxna män har bra kontakt med deras mammor!Det handlar inte om könet utan personen.Däremot möjligheten att verkligen få barnbarn är större med döttrar,eftersom kvinnor generellt skaffar mera barn och som yngre än männen i allmänhet.

Vi håller helt enkelt inte med varann helt tror jag, och jag känner att jag inte kan förklara mer än jag gjort, så poängen att fortsätta säga samma saker om varannat är obefintlig. 

Jag tycker det är negativt på det vis jag beskrivit i min trådstart, och jag har ändå rätten att anse det, känna det och skriva det. Tro mic, jag leker med mina pojkar ändå, oroa dig inte.

Karins preferen KAN för övrigt ha något med mig att göra då hennes fördomar kan avspegla sig i hur hon bemöter mina barn, i hur hon lär sina flickor att mina pojkar ?är? etc bara oå grunden att de är just pojkar. Det är så fördomar kan bli dåliga, när man inte reflekterar kring dem utan låter dem flyga fritt. Om vi tar exemplet att jag går runt och förmedlar att flickor är tjejiga och inte vore kul att ha fått eftersom de inte skulle orka lika mycket fysiskt som pojkar så kan ju mina pojkar växa upp med den tanken om tjejer och bemöta tjejerna så. Det vore ju superdåligt. Om vi tar exemplet att Karin går runt och är glad att hon fick tjejer och inte killar eftersom killar inte kommer hjälpa till och inte vara lika empatiska, så sprider hon ju den fördomen vidare till sina döttrar. Vilket också är superdåligt.

Sant till del. Samtidigt som andelen självstående mammor ändå är låg, och skaffar kvinnan barn så är det ju ändå oftast en man där med.

En kollega är väldigt närä sina två söner och barnbarnen.Den andra är ochså det men det verkar inte bli barnbarn,vilket hon saknar.