Det sårar mig som mamma till pojkar…

Kom o tänka på min far.
Vi är 5 systrar o det accepterade min far inte.
Hans arbetskamrater fällde kommentarer om att han inte kunde göra pojkar, som han tog hårt, så pass att han höll på att kväva en av oss systrar med en kudde.
Min mor gjorde två aborter pga att det var flickor o hade inte gynläkaren sett fel på mitt minsta syskon, så hade hon inte funnits.
Min mor fick först inte komma hem från bb om den systern skulle följa med.
Min far fick i samband med sista systerns födelse, någon slags kris där han bestämde att han o min mor skulle leva tonårsliv o vi barn fick klara oss bäst vi kunde. Det vart mycket fylla, slagsmål o vi barn levde med extrem rädsla under uppväxten.
Vi blev kallade *familjen med de många barnen*, vi var en av de få i byn o närliggande som hade 5 eller fler ungar. O alla barn med samma kön, var vi ensamma om.
Så detta med önskan om ett visst kön, kan bli farligt om det blir en fixering o när man inte kan uppskatta lyckan man fått.

😴 I-landsproblem..

Kom o tänka på min far.
Vi är 5 systrar o det accepterade min far inte.
Hans arbetskamrater fällde kommentarer om att han inte kunde göra pojkar, som han tog hårt, så pass att han höll på att kväva en av oss systrar med en kudde.
Min mor gjorde två aborter pga att det var flickor o hade inte gynläkaren sett fel på mitt minsta syskon, så hade hon inte funnits.
Min mor fick först inte komma hem från bb om den systern skulle följa med.
Min far fick i samband med sista systerns födelse, någon slags kris där han bestämde att han o min mor skulle leva tonårsliv o vi barn fick klara oss bäst vi kunde. Det vart mycket fylla, slagsmål o vi barn levde med extrem rädsla under uppväxten.
Vi blev kallade *familjen med de många barnen*, vi var en av de få i byn o närliggande som hade 5 eller fler ungar. O alla barn med samma kön, var vi ensamma om.
Så detta med önskan om ett visst kön, kan bli farligt om det blir en fixering o när man inte kan uppskatta lyckan man fått.

Det är väl ingen som tycker att det är "sämre"..? Tvärtom verkar normen fortfarande vara, att det är LITE finare om det första barnet blir en pojke. Och i andra kulturer - som vi har även här i Sverige nu - så bestäms en kvinnas värde av hur många söner hon har fött sin make. (Döttrarna är en tråkig biprodukt - man måste spara ihop till deras hemgift och vakta på deras jungfrulighet till bröllopsnatten.)

Det du beskriver i TS är dock en verklighet i många familjer, men det har inget med "finhet" att göra. Det handlar bara om det ganska självklara faktum, att mormor får ett försprång framför farmor, då en ung mamma av naturliga skäl hellre går till sin egen mor än till sin svärmor med tankar kring graviditet, amning, spädbarnsvård, barnuppfostran... och att hon litar mer på henne, när hon önskar barnvakt för att komma iväg lite på egen hand. Men detta betyder inte att farmor inte kan ta igen försprånget, genom att vara en vettig vuxengestalt för barnen när de blir större.