Samboskap

Men klart jag vill vara med någon jag älskar och trivs att vara med. Du får göra din egen tolkning men det jag menar med pengarna är att det kanske kan bli en stor skillnad ekonomiskt som innebär att jag for står kvar på ruta ett, eller kanske rent av förlorar på att vara sambo. Jag vill ju inte bli skuldsatt. 

Jag kommer vara den som bidrar mest i hushållet ändå eftersom han dels jobbar längre dagar och har längre resväg till sitt jobb än jag har till universitetet, sen är han inte så bra på matlagning eller tvätt enligt sig själv. Sen brukar han träna ett par timmar varje dag med. Fast det är ju i närheten av hans jobb. 

Vi ska ses imorgon så då tänker jag höra hur han tänkt sig ett samboskap. Jag vill iaf att det ska kännas bra för oss båda och att vi går in med gemensam bild. Han har kvar sin lägenhet i 6 månader som han hyr ut då han flyttar till mig.

Vill du bli ännu argare?!

Jag lyfter barnbidrag, jag har fött barn med kejsarsnitt, gått hos BVC, mitt barn går i skolan och det gör även jag. Förresten så var jag sjukskriven i nästan ett år innan mina studier. Dessutom röstar jag vänster ❤️

Förresten så har min kille pratat om att studera en master när jag är klar med min utbildning. Men oroa dig inte för hans bostadsbidrag. Jag kommer stå för merparten av utgifterna då han har dåligt med pengar. Om jag inte skaffar ett barn till vill säga.

TACK snälla du för att du sponsrat mig i alla dessa år ????🏾💋

Min sjukskrivning kom från att jag jobbade mig till en utbrändhet så den kanske jag har betalat in genom skatten jag betalat under mina år som hårt arbetande kvinna. 

Jag blir så himla glad när jag ser att ni diskuterar detta INNAN ni flyttar ihop! 

Iaf, om jag vore den som tjänade mer skulle jag utan prut betala hälften av allt, även om barnet inte är mitt. Särskilt som jag tjänar på att bo ihop med någon och denne går back. (Iom det förlorade bostadsbidraget. Kom också ihåg att du kan bli återbetalningsskyldig, så maila din handläggare så du kan kolla hur det blir för dig). 

Vill man promt hålla på ditt och mitt så räkna ut vad sovrummet kostar i förhållande till övrigt. Alltså som ex: Hyran är 7000 kr för en trea på 70 kvm, kvm priset blir då 100 kr. Om ditt barns rum är 10 kvm ska alltså 1000 kr dras av från hyran innan ni delar på den, den tusenlappen blir din att betala. 

Gemensamma kostnader som mat, el, ev uppvärmning, förbrukningsvaror etc delas lika på. Om ditt barn äter mycket (tonårspojkar kan tex äta kopiösa mängder ibland) så kan du ta en liten del mer av matkostnaderna om han vill det. (Snålhet är dock ingen attraktiv egenskap hos någon enligt mig) 

Om han inte vill dela lika på allt så var noga med att påpeka att då får ni göra aktiviteter och annat som DU har råd med. Om han har råd att åka till USA och du har råd att åka till Skåne om ni ska dela lika, ja då åker ni till Skåne på semester. 

Ett annat alternativ är att ni betalar utefter % på vad ni tjänar. Du har 15 000 han har 30 000. Tillsammans har ni 45 000. 30000/45000 = ca 0,66. Han ska alltså betala drygt 60% och du  knappt 40%. 

Ytterligare ett alternativ är att ni lägger alla pengar i samma pott, betalar allt gemensamt och delar lika på resten. Det är dock inte alltid alla vill det så länge man inte är gifta eller har gemensamma barn. 

En dålig ide'. 

Efter att jag och min kille pratade i måndags om ekonomiin så sa han att det kändes självklart att vi delar på mat och gemensamma utgifter. Precis som jag trodde. Jag kommer ju självklart hjälpa honom när han studerar sin master. Vi har heller aldrig räknat kronor och ören tidigare. Ibland har jag betalat t.ex restaurangnotan då han, jag och dottern ätit ute, ibland han. Vi har valt varandra och orkar inte bry oss riktigt om vem som betalar vad. Det går nog på ett ut ändå.