Hur hantera skolk pga redovisning

Det är läraren som skulle ha pratat enskilt med din son om huruvida han var redo för redovisning i helklass. Har ni dessutom haft ett möte innan terminsstart om att han har behov av ett mindre sammanhang är det en rutin som brustit,  avsiktligt eller oavsiktligt. De framsteg din son gjort ska byggas vidare på med förutsägbarhet för honom, inte något slags "kupp" i all välmening, som han inte kunnat säga ifrån om utan skolkat från istället. Hoppas han kan ta det som ett missförstånd med din hjälp och inte backar från det muntliga ytterligare. 

Exakt såna som du förstår mängder med år och rentav liv. På exakt det sätt du själv beskriver.

Varför skriver man i en tråd om man inte vill ge TS goda råd utan bara klanka ner på ALLA andra som svarar i tråden. Alla andra har fel - bara du har rätt? Allvarligt? Bara det ger förstås vibbar. Vad är din kvalifikation? Jag har själv två vuxna barn med NPF (som det har gått relativt bra för) och har jobbat med dem tyngsta ungdomarna, mest med NPF (+ annat) i tolv år. Och du har ingen aning HUR vi gör. Det är nämligen framför allt våra socionomer som jobbar med ungdomorna, tillsammans med oss lärare förstås (det är ett slags behandlingshem). Men vi utgår mycket ifrån deras bedömning och vi brukar faktiskt vara överens för det mesta - har ju jobbat ihop i många år.  Och inte heller skulle vi fortsätta att jobba på samma sätt om det INTE gick bra för ungdomarna. Dvs. man har ju koll på att det verkar fungera för ungdomarna, så deras liv blir inte förstörda alls. 

Vad beskriver jag? Du har inte hört mina beskviningar än! Jag skulle ju kunna hålla med dig om att en del av det som den anonyma läraren säger inte var så bra. Jag var mest irritierad över sättet som du framför det på.

Nej, jag tycker inte heller att det är lämpligt att en enskild lärare avgör (undantag skulle då vara om den läraren verkligen förstår sig på problematiken och vill göra något ytterligare som kan hjälpa). Att bara slopa en passande anpassning som man har kommit överens om är tokig. Absolut. Det kan hända att det inte fungerade som det var tänkt pga andra omständigheter. Då får man ha en uppföljning, med föräldrarna  och säga: Det här funkar inte i praktiken, kan vi hitta något annat sätt?  Eller också så tar man upp det i arbetslaget vid mindre problem. 

I det här fallet skulle jag som förälder ta upp det med läraren och ifråga sätta varför de anpassningar som kommit överrens om inte följs 

Han går i 9:an och har haft diskussion med lärare och speciallärare om att redovisa i mindre grupp el endast för läraren 

Har anpassningar bestämts så ska de följas! Kan inte läraren lösa det den dagen som det är tänkt ( oförutsedda saker kan hända som gör att planeringar behöver ändras ) så är det upp till läraren att förmedla till eleven tex att dina klasskompisar får redovisa idag i helklass i stället för i mindre grupper pga X o Y orsak..men du / din grupp behöver inte redovisa idag ..vi löser det under veckan så att du/ ni kan få möjlighet att redovisa på det sätt vi bestämt 


Ska barnen kunna ha förtroende för läraren / vuxna är det viktigt att barnen känner att vuxenvärlden står fast vid sitt ord och om det av någon anledning absolut inte går…har en bra och genomtänkt förklaring / ursäkt/ argument
till varför man måste frångå det som är sagt 

För din info är jag mer än kvalificerad att påstå det jag gör (har flera examina varav en är som lärare). Jag är inte en upprörd förälder eller elev utan en professionell med gedigen kunskap om ämnet för tråden. Jag tänker därför fortsätta använda min fulla rätt att vara så kallat arrogant mot den lärare som så arrogant inledde med att tala om för mamman som startat tråden att hon inte ska göra något alls för det är minsann läraren som bestämmer.

Kryp du in under din sten igen tills du kan tolerera att arrogans från myndighetsutövande kan bemötas med arrogans från andra myndighetsutövande när tredje part får lida. Du vet ingenting om huruvida jag dessutom råkar vara vh, jobba på en "npf-skola" eller inte, har särskilda undervisningsgrupper, är rektor eller konsult i skolfrågor. Jag har ingen skyldighet att redovisa för dig varför jag har kunskap om det jag har kunskap om,  men en sak är säker, den du försvarade har fel och det på ett mycket allvarligt sätt. Det är totalt ointressant för mig vilka skolor du jobbar på och vad det är med dina barn och hur socionomer jobbar på din skola för det utgör inget som helst alibi för att du försvarar din "kollega" genom att flyga på mig. Jag pratar om barns rättigheter, oavsett vad du gafflar om. 

Fortfarande lika otrevlig. Då ger ett utbyte inget. 

Du har visst missförstått att jag skulle ha något utbyte alls av vad du skrivit. Eftersom du höll ditt nonsens till mig kort tar jag det som att budskapet om barns rättigheter i skolan nu nått hela vägen fram. 

Det är inte upp till läraren att göra anpassningar eller inte? De anpassningar mitt barn har haft har ibland gått genom mentorn men oftast genom rektorn.

Mitt barn har även haft anpassningar där även socialen och skolsköterska varit delaktiga i.

Det är verkligen inte upp till enskild lärare att bestämma vilka anpassningar en elev behöver. Och givetvis ska vi föräldrar hantera det som rör våra omyndiga barn.

Rektorn har alltid huvudansvaret, men på ett stor skola kan det vara så att rektorn inte har koll på detaljerna. Generellt så är det ju så att lärarna jobbar i arbetslag, och att arbetslaget då diskuterar sånt och att man sedan kommer fram till hur man ska göra tillsammans med föräldrarna. 

Generellt så tror jag inte att lärare VILL bestämma sånt själva. Det är ju ett stöd i en knepig situation, om få det avgörs gemensamt. Jag tycker att de skolorna där lärare får hitta på själva vad de ska göra sviker lärare, elev och föräldrar. 

Alla andra?
Jag skrev "du" ganska tydligt.

Resten av din text ger ju bara intrycket att du svarar fel person och blir därför lite märklig att bemöta.

Vilken yrkeserfarenhet och utbildning har du själv som är relevant här?

Relevanta sådana, bl a som lärare. Varför undrar du? Är du insatt i extra anpassningar, eller blir insatt, så ser du att jag har rätt om elevens rättigheter. Var befinner du dig själv i diskussionen?