• AndreaBD

    Hur hantera skolk pga redovisning

    Anonym (L) skrev 2022-08-26 16:49:41 följande:
    Du har fel i ganska mkt. Förutom det som är obegriplig text så stämmer det ganska illa att vh inte ska hantera ngt alls och att läraren allena avgör. Lärarens åsikter får inte trumfa verkliga behov. Du skriver så okunnigt om en enda elev som du gjorde undantag för pga en bakgrund som du fått lov att få insikt i (eller indirekt pressat fram med din självsäkra stil du visar här om vad du tror är bäst för alla). Sättet du framför det exemplet på visar tyvärr på motsatsen av förståelse. 

    Lär dig en gång för alla att du inte kan vara expert på allt och att det i din framtid alltid kommer finnas elever där en mentor, en kurator, en speciallärare eller en skolsköterska känner till uppgifter som du pga sekretess inte får ta del av, men där du ändå är tvungen att foga dig och göra en sådan anpassning. Helt enkelt för att någon av dessa ovan nämnda, ibland med det extra trycket att behöva hämta en rektor för att du ska foga dig, säger "den här eleven behöver (s_k_a) ha det så här". Det är inte din insyn i elevers diagnostiserade funktionsnedsättningar eller sjukdomstillstånd som avgör vilken anpassning de ska ha utan deras behov. Väldigt ofta kommer du endast få känna till behoven som angår din undervisning för tillfället och inte vem påverkas i studierna för att de av för dig okänd anledning tog en överdos sömntabletter på sommarlovet, har autistiska drag, utsatts i hemmet eller på en fest för något hemskt, har stammat tidigare eller vem som har skärsår på låren. Om någon av dessa pga sitt mående eller en funktionsnedsättning har behov av extra anpassningar ska du tillgodose att så sker. Kräver det extra personal för att din ramtid redan är full av muntliga framföranden får du vända dig till din rektor som omfördelar eller tillsätter resurser. Räcker det med tekniska lösningar kan din rektor ordna det också om ni mot förmodan saknar det.

    Är ärligt talat så innerligt trött på er förstå-sig-påare och lekmannapsykologer som förstör för en handfull barn i varje årskurs. Du vet inte heller om det är en mängd andra saker vh arbetar med att förändra och motivera sitt barn till att det är sten på börda att de också serveras den brighta idén att de ska få barnet med talängslan att prata(!) med sin lärare om sin talängslan, dessutom utan att veta om hen stöter på ett sådant motstånd så det är kört i åravis framöver. Särskilt om någon form av autism är inblandad. Ett sådant prat är riggat om det ska dras en positiv lärdom ur det.

    Är du nyexad eller fastgrodd i föreställningar sedan länge? 
    Men allvarligt! Vilken otrevlig och arrogant text. Inte klokt. Hen sa faktiskt ingenting fel. Nej, det behöver inte vara en ny-utexad, utan det kan vara någon som är engagerad och agerar efter situationen och efter att prata med eleverna i fråga. 

    Och jag håller helt med hen. Jag har varit lärare i ... väl över 20 år och har egna barn med NPF, jobbar även med NPF-barn. 
  • AndreaBD

    Det där är knepigt. Jag är också lärare på högstadiet och jobbar specifikt med barn som har NPF. Där har jag inte problemet helklass, för att jag har få elever. 

    På ena sidan - om din son har blivit lovat att han inte behöver redovisa inför helklass, så bör man förstås hålla det löftet. Samtidigt, som kollegan innan sa, det kan vara jättebra ibland om ungdomen vågar och prova inför helklass ändå. Jag skulle nästan gissa att det då har varit svårt att få till redovisningen i mindre grupp - det kan ju finnas olika anledningar.

    Dock är det lite märkligt att man planerar så i förväg. Ofta dyker ju sånt upp då, den dagen. T.ex. många elever är borta, andra grupper kan inte redovisa och läraren tycker att hans grupp kan redovisa och att eleverna ju inte är så många. 

    Det svåra är ju att läraren ibland inte kan ordna allt för att passa den eleven, ifall det händer något oförväntat med andra elever. Ska man vara helt säker - då får eleven redovisa bara för läraren. Det är den enda situationen där man kan vara säker att inget oförväntat händer. 

    Pratar med sonen närmare om vad som hände, och sen kan ni prata med läraren också, så att sonen kan känna sig trygg att han vet varför det blev så. Och helst kan man då kan bestämma en lösning för den här redovisningen på en gång. Lyssna på pojken där! Kan han uttrycka vad han vill, har han bra insikt i vad han har svårt för? Det måste bli "odramatiskt nu", om du förstår. Så att det inte blir en stor grej nästa gång. 

  • AndreaBD
    Anonym (L) skrev 2022-08-26 19:53:54 följande:
    Klart du håller med och ditt uttalande om dig själv varken trumfar min yrkeserfarenhet, utbildning eller övriga kunskap. Att du inte förstår en viss typ av uttryck blev nu alldeles övertydligt med ditt "hen behöver inte vara ny-utexad". Jag syftade förstås på den överdrivna självsäkerheten och arrogansen hos vissa nybakade, i detta fall angående vilka som har rätt till en anpassning och vad som måste ligga till grund eller inte. 

    En del lärare som beskriver sig som just engagerade är också väldigt engagerade i att hårt driva att "deras sätt är bäst", oavsett elevens problematik. De kan vara tämligen fyrkantiga och har svårt att tänka sig att det kan finnas saker de varken har eller kommer få en aning om. Lärare med grundinställningen "det kanske finns saker jag inte har en aning om, utan jag litar på att specped/rektors/kurators bedömning grundar sig på något jag inte får eller ska veta" är GULD. 

    Att påstå att vh inte alls ska hantera att pojken inte fått anpassningar för "läraren bestämmer" är gravt okunnigt, arrogant och nonchalant. Enligt information i trådstarten har dessutom pojken redan  haft diskussion med lärare och speciallärare om att redovisa i mindre grupp el endast för lärare ändå hamnar Han i denna situation
    - så ska det givetvis INTE gå till. Här har han modigt blottat sin sårbarhet och istället för en positiv upplevelse av att öppna sig blir han nonchalerad. Bedrövligt. 

    Kärnbudskapet i det du kallar min "arrogans" är förstås att den enskilda läraren inte kan vara allsmäktig i beslutet om extra anpassningar då hen ganska sällan vet lika mycket som annan/andra professioner i skolan, helt enkelt för att hen inte har med det att göra om inte elev/vh själv vill. Ännu ett exempel på att läraren inte bestämmer anpassningar själv är att vid NP är det ALLTID ett rektorsbeslut med anpassningar eller att elev undantas. Jag har fått rätta mången lärare med 20-30 år i sadeln på den punkten. Inte bara när rätten till anpassningar nekas utan även på den andra ledden, att de felaktigt undantar elever från prov/delprov. 
    Kanske ska du bearbeta dina egna traumatiska upplevelser? Du verkar ha en väldigt överdriven, orealistisk uppfattning om att lärare bara vill utöva makt även elever. Jag har personligen ALDRIG varit med om att det skulle vara läraren som nekar eleven anpassningar. Tvärtom så är de flesta lärarna väldigt engagerade i att skapa möjligheter - och det är snarare rektorer som sätter stop för det.

    Vi vet inte vad som har hänt där. Det är det som mamman först får ta reda på. 
  • AndreaBD
    Anonym skrev 2022-08-28 00:42:22 följande:
    Exakt såna som du förstår mängder med år och rentav liv. På exakt det sätt du själv beskriver.
    Varför skriver man i en tråd om man inte vill ge TS goda råd utan bara klanka ner på ALLA andra som svarar i tråden. Alla andra har fel - bara du har rätt? Allvarligt? Bara det ger förstås vibbar. Vad är din kvalifikation? Jag har själv två vuxna barn med NPF (som det har gått relativt bra för) och har jobbat med dem tyngsta ungdomarna, mest med NPF (+ annat) i tolv år. Och du har ingen aning HUR vi gör. Det är nämligen framför allt våra socionomer som jobbar med ungdomorna, tillsammans med oss lärare förstås (det är ett slags behandlingshem). Men vi utgår mycket ifrån deras bedömning och vi brukar faktiskt vara överens för det mesta - har ju jobbat ihop i många år.  Och inte heller skulle vi fortsätta att jobba på samma sätt om det INTE gick bra för ungdomarna. Dvs. man har ju koll på att det verkar fungera för ungdomarna, så deras liv blir inte förstörda alls. 

    Vad beskriver jag? Du har inte hört mina beskviningar än! Jag skulle ju kunna hålla med dig om att en del av det som den anonyma läraren säger inte var så bra. Jag var mest irritierad över sättet som du framför det på.

    Nej, jag tycker inte heller att det är lämpligt att en enskild lärare avgör (undantag skulle då vara om den läraren verkligen förstår sig på problematiken och vill göra något ytterligare som kan hjälpa). Att bara slopa en passande anpassning som man har kommit överens om är tokig. Absolut. Det kan hända att det inte fungerade som det var tänkt pga andra omständigheter. Då får man ha en uppföljning, med föräldrarna  och säga: Det här funkar inte i praktiken, kan vi hitta något annat sätt?  Eller också så tar man upp det i arbetslaget vid mindre problem. 
  • AndreaBD
    Anonym (L) skrev 2022-08-28 13:15:43 följande:
    För din info är jag mer än kvalificerad att påstå det jag gör (har flera examina varav en är som lärare). Jag är inte en upprörd förälder eller elev utan en professionell med gedigen kunskap om ämnet för tråden. Jag tänker därför fortsätta använda min fulla rätt att vara så kallat arrogant mot den lärare som så arrogant inledde med att tala om för mamman som startat tråden att hon inte ska göra något alls för det är minsann läraren som bestämmer.

    Kryp du in under din sten igen tills du kan tolerera att arrogans från myndighetsutövande kan bemötas med arrogans från andra myndighetsutövande när tredje part får lida. Du vet ingenting om huruvida jag dessutom råkar vara vh, jobba på en "npf-skola" eller inte, har särskilda undervisningsgrupper, är rektor eller konsult i skolfrågor. Jag har ingen skyldighet att redovisa för dig varför jag har kunskap om det jag har kunskap om,  men en sak är säker, den du försvarade har fel och det på ett mycket allvarligt sätt. Det är totalt ointressant för mig vilka skolor du jobbar på och vad det är med dina barn och hur socionomer jobbar på din skola för det utgör inget som helst alibi för att du försvarar din "kollega" genom att flyga på mig. Jag pratar om barns rättigheter, oavsett vad du gafflar om. 
    Fortfarande lika otrevlig. Då ger ett utbyte inget. 
  • AndreaBD
    Anonym (Vera) skrev 2022-08-28 16:25:52 följande:
    Det är inte upp till läraren att göra anpassningar eller inte? De anpassningar mitt barn har haft har ibland gått genom mentorn men oftast genom rektorn.

    Mitt barn har även haft anpassningar där även socialen och skolsköterska varit delaktiga i.

    Det är verkligen inte upp till enskild lärare att bestämma vilka anpassningar en elev behöver. Och givetvis ska vi föräldrar hantera det som rör våra omyndiga barn.
    Rektorn har alltid huvudansvaret, men på ett stor skola kan det vara så att rektorn inte har koll på detaljerna. Generellt så är det ju så att lärarna jobbar i arbetslag, och att arbetslaget då diskuterar sånt och att man sedan kommer fram till hur man ska göra tillsammans med föräldrarna. 

    Generellt så tror jag inte att lärare VILL bestämma sånt själva. Det är ju ett stöd i en knepig situation, om få det avgörs gemensamt. Jag tycker att de skolorna där lärare får hitta på själva vad de ska göra sviker lärare, elev och föräldrar. 
Svar på tråden Hur hantera skolk pga redovisning