• Anonym (Skelettet)

    Hade du kunnat tända på kvinna m kraftig undervikt?

    Ja, som rubriken lyder: hade du som hetero- eller bisexuell man eller bisexuell eller lesbisk kvinna kunnat tända på/ha sex med en kvinna med kraftig undervikt? Alltså typ bmi 13-14; revbenen syns, höftbenen sticker ut, armar och ben är pinnsmala, i princip inga bröst osv? Jag snackar alltså enbart sex nu, inte förhållande.

    Jag vet ju att Pelle skulle svara ja, men ni andra? Hur vanligt är det att folk tänder på en så mager kvinna?

    Kommentera gärna också!

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Hade du kunnat tända på kvinna m kraftig undervikt?
  • Anonym (Krass verklighet)
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 18:36:20 följande:
    Du missuppfattar mig totalt, och jag ber verkligen om ursäkt för om jag uttryckt mig på ett sätt som kan uppfattas som att jag skönmålar anorexia. Det är en vidrig sjukdom, och ingen hade varit gladare än jag om jag hade kunnat ha en normal relation till mat och till min kropp. Det jag menar är att det är inte så enkelt som att alla är fysiskt sjuka på en väldigt låg vikt, eller ens att alla mår psykiskt dåligt på en väldigt låg vikt. För mig är det enda fungerande alternativet att ligga på den vikt jag gör, det är då jag mår så bra jag kan, men make no misstake, jag hade varit väldigt glad om jag kunde må bra på en normal vikt i stället. Jag lever med insikten att jag kommer att få svåra problem när jag blir äldre, och antagligen dö i förtid. Skönmåla anorexi är det sista jag velat göra.
    Anonym (gr) skrev 2022-03-19 16:15:00 följande:
    Vadå försköna anorexia? Hon har inte skrivit att hon har anorexia, bara att hon är "kraftigt" underviktig och mår bra. 
    Tack! Nu har jag iofs anorexia, men du har helt rätt i att jag inte på något vis velat försköna det. Och ja, jag mår bra; det är möjligt att må bra även med anorexia, vilket är ytterligare en anledning till att det är en fruktansvärt svår sjukdom att komma åt.Förlåt! Det finns ett väldigt enkelt svar: jag missade helt enkelt ditt inlägg, eller rättare sagt, jag hoppade förbi det, eftersom det var så många nya inlägg, och jag vid första titten uppfattade det som att ditt inlägg var svar på ett annat inlägg, som inte jag skrivit. Nu när jag läst hela det inlägget vet jag dock inte riktigt vad det är jag ska svara på - du får jättegärna förtydliga det :)  Vad gäller insiktsproblematik och förnekelse så har jag inga som helst problem på de punkterna. Jag är mycket, mycket väl medveten om att jag har en mycket allvarlig ätstörning, och att den kommer att orsaka svåra problem och en för tidig död. Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-19 17:48:01 följande:
    Exakt! Allt stämmer. Har besökt BUP och där varit kontakt med tjejer (och killar) som varit hårt drabbade av Anorexi. Sjukdomen är inget att leka med när den tyvärr kan ge en allvarlig utgång. Flera i kändiseliten förlorar sina barn i en mycket allvarlig okontrollerad viktminskning. Barnet/tonåringen (drabbar även vuxna kvinnor och män) blir mycket mentalt frånvarande i sin sjukdom när den totala fixeringen på antal kalorier och matintag som en fågel och/eller tankar på hur genom motion förbränna dagens knappa matintag tar all energi. Bilden av överambitiösa anorektiker i studiesammanhang eller på arbetsplatser är en ren och skär lögn. En falsk mytbildning. Initialt går möjligen att hålla ett högt tempo i den svältsituation som råder för kroppen (en typ av mani) men förr eller senare kommer totala bakslaget med näringsbrist, energilöshet och kraftlöshet som resultat. Är verkligen trådskaparen en kvinna med självupplevd erfarenhet av anorexi? Eller en man med relativt ovanliga ideal? TS's erfarenheter av sjukdomen rimmar nämligen sisådär med patientberättelser. Undantaget från regeln?
    Du har rätt i mycket, men inte allt. Själv hör jag till just den där gruppen som varit otroligt högpresterande. Så ja, ett undantag, men vi finns vi också. Och ja, jag är en kvinna med självupplevd anorexia och många år i vården - öppen-, dag- och slutenvård... men det innebär inte att jag samtidigt varit mycket högpresterande, och att jag idag, när alla faktiskt kapitulerat inför att jag aldrig kommer att bli frisk, mår bra och är välfungerande. Slutligen kan sägas att jag inte startade den här tråden för att debattera anorexia, utan enbart för att jag var nyfiken på folks syn på en mkt mager kropp som attraktiv eller inte.



    Snälla. Kan du inte lägga ned. Alla med minsta kunskap ser hur sjuk du är, du blir inte bättre av att försöka utmåla dig som undantag eller ljuga offentligt för att övertala dig själv.


    Inse att det finns personer i förstadiet av denna hemska sjukdom som kan välja att tro på dina självlögner. Jagsätter min arm på att du inte önskar någon annan uppleva och leva i ditt helvete? 


    Min andra arm sätter jag på att ingen vårdgivare någonsin uttryckt följande: "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."


    Snälla, snälla. Tänk på vad du skriver på öppna forum!

  • Anonym (Krass verklighet)
    Anonym (gr) skrev 2022-03-19 16:15:00 följande:
    Vadå försköna anorexia? Hon har inte skrivit att hon har anorexia, bara att hon är "kraftigt" underviktig och mår bra. 

    Läs igen, tack. 


    Om du inte är kapabel att läsa mellan raderna på hennes inlägg från krisen skriver hon att hon diagnosticerats med kronisk anorexi. Det är exakt likställt med att hon INTE mår bra. 


    Jag föreslår att du läser ordentligt innan du kastar dig över tangentbordet.

  • Anonym (Skelettet)
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 19:29:08 följande:

    Snälla. Kan du inte lägga ned. Alla med minsta kunskap ser hur sjuk du är, du blir inte bättre av att försöka utmåla dig som undantag eller ljuga offentligt för att övertala dig själv.


    Hm... du säger åt andra att läsa ordentligt, men det verkar som att du själv inte är så kompetent på det området. Jag förstår absolut hur du kunde missuppfatta mig i början, men inte efter det att jag förtydligat. Jag citerar mig själv:
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 18:36:20 följande:
    Det är en vidrig sjukdom, och ingen hade varit gladare än jag om jag hade kunnat ha en normal relation till mat och till min kropp. Det jag menar är att det är inte så enkelt som att alla är fysiskt sjuka på en väldigt låg vikt, eller ens att alla mår psykiskt dåligt på en väldigt låg vikt. För mig är det enda fungerande alternativet att ligga på den vikt jag gör, det är då jag mår så bra jag kan, men make no misstake, jag hade varit väldigt glad om jag kunde må bra på en normal vikt i stället. Jag lever med insikten att jag kommer att få svåra problem när jag blir äldre, och antagligen dö i förtid. Skönmåla anorexi är det sista jag velat göra.

    ...

    Vad gäller insiktsproblematik och förnekelse så har jag inga som helst problem på de punkterna. Jag är mycket, mycket väl medveten om att jag har en mycket allvarlig ätstörning, och att den kommer att orsaka svåra problem och en för tidig död. 


    Jag har inte ljugit någonstans, och jag har inte förnekat att jag är allvarligt sjuk. Det jag säger är att i valet mellan två onda saker är detta det bättre valet, och att som det nu är så mår jag faktiskt bra - även om jag inser att det inte är hållbart i längden. Det där med undantag gällde f.ö. inte mitt mående, utan det faktum att jag har varit mycket högpresterande, så, igen: lyssna på dina egna råd, och läs ordentligt innan du kommenterar.
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 19:29:08 följande:

    Inse att det finns personer i förstadiet av denna hemska sjukdom som kan välja att tro på dina självlögner. Jagsätter min arm på att du inte önskar någon annan uppleva och leva i ditt helvete? 


    Du har helt rätt i att jag inte på något sätt önskar detta för någon annan. Men att du tror att anorexia kan triggas av någon annans kommentarer visar bara hur lite du förstår av sjukdomen. Anorexia är inget man utvecklar för att någon annan beskriver det som positivt, eller för att media har ett sjukt kroppsideal eller liknande. Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen, men de gör inte så att någon som inte redan är sjuk blir sjuk. Det funkar inte så. Det är lite som den där kommentaren i en av Scream-filmerna om att våldsamma filmer inte skapar våldsamma människor; de gör bara människor som redan är våldsamma mer kreativa.  
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 19:29:08 följande:

    Min andra arm sätter jag på att ingen vårdgivare någonsin uttryckt följande: "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."



    Ja, då får du väl finna dig i att leva med bara en arm då ;) Nä, men allvarligt, jag kan ju inte göra så mycket åt att du inte tror mig; jag kan bara säga som det är. Som jag även uttryckt tidigare i tråden tycker mina vårdgivare så klart att det vore bättre om jag kunde nå en hälsosam vikt, och det är ju inte så att de står glada och hejar på ätstörningen. Däremot har de insett att det här trots allt är det bästa valet för mig, eftersom alternativet var väldigt, väldigt nära att bli min död. Eller för att uttrycka det så krasst som det är: De tycker inte att det är bra att jag ligger på en så låg vikt som jag gör, men i valet mellan att fortsätta leva ett tag till och må så bra jag kan, och att dö nu, så är det första alternativet det bättre alternativet.
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 19:29:08 följande:

    Snälla, snälla. Tänk på vad du skriver på öppna forum!



    Ja, alltså... det var faktiskt inte jag som drog igång den här diskussionen...

  • Anonym (Krass verklighet)
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 21:27:42 följande:
    Hm... du säger åt andra att läsa ordentligt, men det verkar som att du själv inte är så kompetent på det området. Jag förstår absolut hur du kunde missuppfatta mig i början, men inte efter det att jag förtydligat. Jag citerar mig själv:
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 18:36:20 följande:
    Det är en vidrig sjukdom, och ingen hade varit gladare än jag om jag hade kunnat ha en normal relation till mat och till min kropp. Det jag menar är att det är inte så enkelt som att alla är fysiskt sjuka på en väldigt låg vikt, eller ens att alla mår psykiskt dåligt på en väldigt låg vikt. För mig är det enda fungerande alternativet att ligga på den vikt jag gör, det är då jag mår så bra jag kan, men make no misstake, jag hade varit väldigt glad om jag kunde må bra på en normal vikt i stället. Jag lever med insikten att jag kommer att få svåra problem när jag blir äldre, och antagligen dö i förtid. Skönmåla anorexi är det sista jag velat göra.

    ...

    Vad gäller insiktsproblematik och förnekelse så har jag inga som helst problem på de punkterna. Jag är mycket, mycket väl medveten om att jag har en mycket allvarlig ätstörning, och att den kommer att orsaka svåra problem och en för tidig död. 


    Jag har inte ljugit någonstans, och jag har inte förnekat att jag är allvarligt sjuk. Det jag säger är att i valet mellan två onda saker är detta det bättre valet, och att som det nu är så mår jag faktiskt bra - även om jag inser att det inte är hållbart i längden. Det där med undantag gällde f.ö. inte mitt mående, utan det faktum att jag har varit mycket högpresterande, så, igen: lyssna på dina egna råd, och läs ordentligt innan du kommenterar.Du har helt rätt i att jag inte på något sätt önskar detta för någon annan. Men att du tror att anorexia kan triggas av någon annans kommentarer visar bara hur lite du förstår av sjukdomen. Anorexia är inget man utvecklar för att någon annan beskriver det som positivt, eller för att media har ett sjukt kroppsideal eller liknande. Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen, men de gör inte så att någon som inte redan är sjuk blir sjuk. Det funkar inte så. Det är lite som den där kommentaren i en av Scream-filmerna om att våldsamma filmer inte skapar våldsamma människor; de gör bara människor som redan är våldsamma mer kreativa.  
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 19:29:08 följande:

    Min andra arm sätter jag på att ingen vårdgivare någonsin uttryckt följande: "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."



    Ja, då får du väl finna dig i att leva med bara en arm då ;) Nä, men allvarligt, jag kan ju inte göra så mycket åt att du inte tror mig; jag kan bara säga som det är. Som jag även uttryckt tidigare i tråden tycker mina vårdgivare så klart att det vore bättre om jag kunde nå en hälsosam vikt, och det är ju inte så att de står glada och hejar på ätstörningen. Däremot har de insett att det här trots allt är det bästa valet för mig, eftersom alternativet var väldigt, väldigt nära att bli min död. Eller för att uttrycka det så krasst som det är: De tycker inte att det är bra att jag ligger på en så låg vikt som jag gör, men i valet mellan att fortsätta leva ett tag till och må så bra jag kan, och att dö nu, så är det första alternativet det bättre alternativet.
    Ja, alltså... det var faktiskt inte jag som drog igång den här diskussionen...

    Så vårdgivare påstår att det är bättre att du har en ätstörning än vettig vikt? Det är det du skrev och det citerade jag kommenterade: 
    "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."


    "Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen," svarar du som nekande på "Inse att det finns personer i förstadiet av denna hemska sjukdom" 
    och försöker ansätta mig med att inte läsa vad du skriver. 


    Jag upprepar: Om du har kronisk anorexia är du en mycket sjuk person. Det är helt givet att du måste ljuga något oerhört för dig själv för att rättfärdiga att du själv matar ditt tillstånd. Jag förstår och beklagar. 

    Att göra det offentligt gör ingen skillnad för dig. Men det kan göra det för andra som söker stöd i sina egna lögner. 


    För att konkretisera kan jag skriva att min dotter som dog av hjärtkomplikationer till följd av självsvält hänvisade till olika forum som stöd för att hon hade rätt, hennes tillstånd var ofarligt och att hon endast var en av hundratusentals som valde den "livsstilen". 
    Samma hänvisningar till andra självskadebeteende, som att karva i sig själv och annat. 
    Så många "levande bevis" på att självsvält var ofarligt. 


    Allt jag gör är att vänligt be dig sluta förminska eller normalisera din sjukdom/dina sjukdomar.

  • Anonym (Skelettet)
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Så vårdgivare påstår att det är bättre att du har en ätstörning än vettig vikt? Det är det du skrev och det citerade jag kommenterade: 
    "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."


    "Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen," svarar du som nekande på "Inse att det finns personer i förstadiet av denna hemska sjukdom" 
    och försöker ansätta mig med att inte läsa vad du skriver. 


    Jag upprepar: Om du har kronisk anorexia är du en mycket sjuk person. Det är helt givet att du måste ljuga något oerhört för dig själv för att rättfärdiga att du själv matar ditt tillstånd. Jag förstår och beklagar. 

    Att göra det offentligt gör ingen skillnad för dig. Men det kan göra det för andra som söker stöd i sina egna lögner. 


    För att konkretisera kan jag skriva att min dotter som dog av hjärtkomplikationer till följd av självsvält hänvisade till olika forum som stöd för att hon hade rätt, hennes tillstånd var ofarligt och att hon endast var en av hundratusentals som valde den "livsstilen". 
    Samma hänvisningar till andra självskadebeteende, som att karva i sig själv och annat. 
    Så många "levande bevis" på att självsvält var ofarligt. 


    Allt jag gör är att vänligt be dig sluta förminska eller normalisera din sjukdom/dina sjukdomar.


    Det här är uppenbart ett känsligt ämne för oss båda, och jag förstår ju ännu mer din reaktion nu. Det sjuka är att vi säger samma sak, men du är så förblindad av ditt hat mot den här sjukdomen (som är fullt förståeligt, och som jag delar med dig) att du misstolkar och vänder på det jag skriver. Och jag i min tur är så snabb att reagera aggressivt när nån ifrågasätter mig att jag bara automatiskt går till attack... Men jag ska göra ett försök till att bemöta det du skriver, utan aggressivitet den här gången, med förhoppningen att vi kan komma fram till att vi faktiskt säger samma sak...
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Så vårdgivare påstår att det är bättre att du har en ätstörning än vettig vikt? Det är det du skrev och det citerade jag kommenterade: 
    "Det enda jag säger är att i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt."


    Precis, det jag skrev var "i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt." Jag har nu fetat nyckelorden; dvs, det är inte frågan om att någon (inte jag, inte mina vårdgivare) anser att det är bättre att jag har en ätstörning än en vettig vikt, utan om att vi alla har insett att det är bättre att jag lever med en ÄS, än att jag försöker leva (och då i stället försöker ta livet av mig) med en hälsosam vikt. Detta förtydligade jag även här:
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 21:27:42 följande:
     Däremot har de insett att det här trots allt är det bästa valet för mig, eftersom alternativet var väldigt, väldigt nära att bli min död. Eller för att uttrycka det så krasst som det är: De tycker inte att det är bra att jag ligger på en så låg vikt som jag gör, men i valet mellan att fortsätta leva ett tag till och må så bra jag kan, och att dö nu, så är det första alternativet det bättre alternativet.

    Jag hoppas att du är med på hur jag menade nu.
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    "Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen," svarar du som nekande på "Inse att det finns personer i förstadiet av denna hemska sjukdom" 



    Fast du har ju utelämnat en väldigt viktig del här. Det jag skrev var: 
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 21:27:42 följande:
    Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen, men de gör inte så att någon som inte redan är sjuk blir sjuk. 


    Dvs, jag håller helt med dig om att positiva uttalanden kan användas som försvar; men, de kan inte trigga igång sjukdomen. Det funkar som sagt inte så. 
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

     


    För att konkretisera kan jag skriva att min dotter som dog av hjärtkomplikationer till följd av självsvält hänvisade till olika forum som stöd för att hon hade rätt, hennes tillstånd var ofarligt och att hon endast var en av hundratusentals som valde den "livsstilen". 
    Samma hänvisningar till andra självskadebeteende, som att karva i sig själv och annat. 
    Så många "levande bevis" på att självsvält var ofarligt. 



    Det gör mig så otroligt ont att höra om din dotter, och jag beklagar verkligen, från djupet av mitt hjärta. Det är dock viktigt att förstå att din dotter inte hade anorexia pga saker hon läst på forum. Hon använde allt detta för att ljuga för sig själv, och för att avfärda dig och andra som var oroliga - ja! Men det hade inte gjort någon skillnad om hon inte hade haft dessa "argument" att tillgå. Det finns ingen som väljer anorexia, anorexia väljer sina offer, oavsett om de har argument för sjukdomen eller inte. Jag förstår din längtan efter att ha en konkret anledning till varför hon blev sjuk; att ha nåt konkret att skylla på, men hon hade med all sannolikhet blivit sjuk oavsett. Anorexia är som sagt en vidrig sjukdom, och den låter sig inte påverkas av nåt så enkelt som yttre faktorer/vad andra säger. Detta blir extra tydligt när man vänder på det: om anorexia hade varit en enkel produkt av vad folk säger om den så skulle det ju funka på andra hållet också, eller hur? Då skulle man kunna bota anorexia genom att i stället överösa den sjuke med ett massivt bombardemang av information om hur farligt det är, och hur det i samtliga fall leder till döden osv, eller hur? Men det kan man inte. Jag kan ge dig hur många exempel som helst på hur det inte har hjälpt vare sig mig eller nån annan jag känner, men inte ett enda exempel på någon som faktiskt har blivit hjälpt på det sättet.

    Sen vill jag bara förtydliga: bara för att det inte var saker din dotter läste på nätet som gjorde henne sjuk innebär det inte att det var nåt i hemmiljön som gjorde det. Jag säger alltså inte att det var pga dig eller nån annan i hennes närhet, eller pga det liv hon hade som hon blev sjuk. Anorexia drabbar urskiljningslöst, alltifrån människor som haft en vidrig uppväxt till människor som haft en jättefin, trygg och kärleksfull uppväxt. Tack och lov har man kommit så långt i forskningen så att detta, som vi som drabbats redan vetat sen länge, nu även kan stödjas av forskningsresultat: att anorexia är genetiskt betingat, och alltså kan drabba vem som helst, oberoende av uppväxtförhållanden.
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Jag upprepar: Om du har kronisk anorexia är du en mycket sjuk person. Det är helt givet att du måste ljuga något oerhört för dig själv för att rättfärdiga att du själv matar ditt tillstånd. Jag förstår och beklagar. 


    Och jag upprepar: Jag förnekar inte att jag är mycket sjuk. Tvärtom. Och detta har jag även tydligt skrivit innan:
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 18:36:20 följande:
    Jag är mycket, mycket väl medveten om att jag har en mycket allvarlig ätstörning, och att den kommer att orsaka svåra problem och en för tidig död. 

    Slutligen:
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Allt jag gör är att vänligt be dig sluta förminska eller normalisera din sjukdom/dina sjukdomar.



    Ok, jag tycker att jag i inlägg efter inlägg varit väldigt tydlig med att anorexia är en vidrig sjukdom som inte bör vare sig förminskas eller förskönas. Men jag säger det en gång till här då: Anorexia är en vidrig sjukdom, och det finns ingenting normalt eller bra med att leva som anorektiker. Men, och detta är viktigt: eftersom jag aldrig kommer att bli frisk, och eftersom valet för mig står emellan å ena sidan att plågas som fan och därför ta livet av mig nu, och å andra sidan att dö i förtid, men ändå leva bra mycket längre, och att dessutom må hyfsat under tiden, så blir valet ändå att leva med ätstörningen. Är det ett bra val? Nej, men det är det minst dåliga av de val som står till buds för mig. Det kan jämföras med en människa som väljer att inte behandla sin cancer: hen vet att hen kommer att dö av cancern, men hen vet också att den tid hen har kvar kommer att bli fan så mycket plågsammare med behandling, och därför väljer hen bort det. Detta är inte att normalisera, förminska eller försköna anorexia. Till alla som öht får för sig att det är det jag försöker göra vill jag säga bestämt nej. 

    Krass verklighet, jag hoppas att du är med på hur jag menar och hur jag tänker nu.
  • Anonym (Li)
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-02-11 19:01:45 följande:
    Hade du kunnat tända på kvinna m kraftig undervikt?

    Ja, som rubriken lyder: hade du som hetero- eller bisexuell man eller bisexuell eller lesbisk kvinna kunnat tända på/ha sex med en kvinna med kraftig undervikt? Alltså typ bmi 13-14; revbenen syns, höftbenen sticker ut, armar och ben är pinnsmala, i princip inga bröst osv? Jag snackar alltså enbart sex nu, inte förhållande.

    Jag vet ju att Pelle skulle svara ja, men ni andra? Hur vanligt är det att folk tänder på en så mager kvinna?

    Kommentera gärna också!


    Dina senare inlägg förtydligar verkligen det hemska och utmanande lidande anorektiker drabbas av. Ökar absolut generellt vår förståelse markant. Tack, därför för att du tog dig tid att förklara och för din detaljerad beskrivning. Dina ord väcker starka känslor. 

    Okej, evidens finns för handen att anorexi är en genetiskt betingad sjukdom. En disposition kan förmodligen finnas till sjukdomen som i många andra sjukdomstillstånd och beroenden. Men jag har en uppfattning (felaktig möjligen) om att kulturella faktorer som dagens modeindustrins sjuka smalhetsideal spelar roll, och inverkar på frekvensen av antalet insjuknande. Därför att anorexia hos väldigt många - oavsett genetisk disposition eller ej - vanligtvis inleds med en vanligt viktminskning som gått överstyr utan stopp knapp. Tjejen eller killen vet inte hur trycka på knappen när självsvälten i den utan rim och reson inledda bantningen initialt skapar motsvarande rus i hjärnan som i vilket annat beroende (bedöms av vissa forskare som mer genetiskt betingande än socialt betingade) som helst. Lägg därtill omgivningens bekräftelse i positiva ordalag när vikten sund i normal viktklass med utseendemässiga fördelar till att börja med. Tjejen/killen blir besatt av bekräftelse och att komma närmre de skönhetsideal som förmedlas genom sociala medier och i praktiken överallt... Tror det är viktigt att komma ur skuldbeläggandet inom familjen med eller utan genetikens inverkan när dagens ungdomar formligen översköljs av influerande propaganda genom samtliga medier; bloggar, appar, filmer, serier osv. Triggande faktorer ja.

    Om vi återvänder till din trådstart, där du undrar över en kvinnas med kraftig undervikt attraktionsvärde rent erotiskt/sexuellt? Din fråga berör inte konkret vad som händer under ett pågående långvarigt förhållande där en kvinna/man under resans gång insjuknar i anorexi eller i annan allvarlig sjukdom. Kännetecknen till avmagring desamma såsom revbenen syns, håret faller av (mycket vanligt vid anorexi), ansiktsfärgen blir blek, höftbenen sticker ut, kvinnliga kännetecken som byst tappas, (spekulerats tidigare i om kvinnan vill förbli flicka) rumpan tappas som hos äldre, tänder skadas och gulnar av planerade upprepade kräkningar, hållningen påverkas samt armar och ben blir smala. I längre stabila förhållanden älskar de flesta sin partner oavsett. Oavsett symptom. Vad gäller tändningen i renodlade sexuella relationer du undrar om hänger nog mycket ihop med helheten som i de flesta relationer/attraktionssituationer med eller utan ätstörningar. Det är nog därför svårt att förutspå när sexuell attraktion uppstår eller inte. Ett par killar och tjejer har seriöst svarat i tråden. Tänker att ja om rätt kemi infinner sig kommer en tändning till på personen ifråga som helhet - exakt vad som sker för mycket kraftigt överviktiga kvinnor/män med extrema viktklasser. Det finns därför någon för alla kroppsformer. Studier har visat att en konstruktiv kärleksrelation med sund man/kvinna och familjebildning kan gagna tillfrisknandet i anorexi. Din frågeställning rör mest inledande och/eller sexuella attraktioner och tändning i dem?      
  • Anonym (Li)

    Det existerar mötesplatser för kvinnor med oerhört kraftig övervikt/ fetma där män med den tändningen/fetischisten söker sig för en sexpartner eller för mer varaktiga relationsförhållanden med giftermål och familjebildning. 

    Om det finns motsvarande mötesplatser för män med tändningen/fetischisten kraftig undervikt/fysiskt svälttillstånd är okänt för min del i alla fall. Men har sett en Pelle här på forumet som oavbrutet flaggar sitt intresse. Så visst tänds på alla viktkategorier, men vad gäller anorexi brukar hos personen ifråga de sexuella känslorna avta eller försvinna helt på grund av den minskning av kvinnliga könshormoner som kommer sig av näringsbristen som svälten förorsakar. Mensen försvinner och fysiskt ställer kroppen in sig på samma förpubertala läge som före pubertet. Kroppen företer därför samma attribut som innan kvinnan blev könsmogen. Därför är det nu positivt tecken när du TS undrar om mäns tändning på dig! Och om vidareutveckling därifrån? 

    Det här med utebliven menstruation har lett till den tidigare forskningens slutsatser som att flickan ifråga räds vuxen kvinna utveckling i sin sexualitet och i andra områden i livet. Om män som tänder på och dras till förpubertala kvinnor bör väl få finnas och ges utrymme till i separat tråd. Men nu talade vi här förstås om vuxen kvinna med sjukdomen anorexi och inget annat.

  • Anonym (Krass verklighet)
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-20 00:26:52 följande:
    Det här är uppenbart ett känsligt ämne för oss båda, och jag förstår ju ännu mer din reaktion nu. Det sjuka är att vi säger samma sak, men du är så förblindad av ditt hat mot den här sjukdomen (som är fullt förståeligt, och som jag delar med dig) att du misstolkar och vänder på det jag skriver. Och jag i min tur är så snabb att reagera aggressivt när nån ifrågasätter mig att jag bara automatiskt går till attack... Men jag ska göra ett försök till att bemöta det du skriver, utan aggressivitet den här gången, med förhoppningen att vi kan komma fram till att vi faktiskt säger samma sak...
    Precis, det jag skrev var "i valet mellan att leva med ätstörningen och att försöka leva med en hälsosam vikt så har både jag och mina vårdgivare kommit fram till att det är det första alternativet som är minst dåligt." Jag har nu fetat nyckelorden; dvs, det är inte frågan om att någon (inte jag, inte mina vårdgivare) anser att det är bättre att jag har en ätstörning än en vettig vikt, utan om att vi alla har insett att det är bättre att jag lever med en ÄS, än att jag försöker leva (och då i stället försöker ta livet av mig) med en hälsosam vikt. Detta förtydligade jag även här:
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 21:27:42 följande:
     Däremot har de insett att det här trots allt är det bästa valet för mig, eftersom alternativet var väldigt, väldigt nära att bli min död. Eller för att uttrycka det så krasst som det är: De tycker inte att det är bra att jag ligger på en så låg vikt som jag gör, men i valet mellan att fortsätta leva ett tag till och må så bra jag kan, och att dö nu, så är det första alternativet det bättre alternativet.

    Jag hoppas att du är med på hur jag menade nu.
    Fast du har ju utelämnat en väldigt viktig del här. Det jag skrev var: 
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 21:27:42 följande:
    Positiva uttalanden om anorexia kan absolut användas av anorektiker för att försvara sjukdomen, men de gör inte så att någon som inte redan är sjuk blir sjuk. 


    Dvs, jag håller helt med dig om att positiva uttalanden kan användas som försvar; men, de kan inte trigga igång sjukdomen. Det funkar som sagt inte så. 
    Det gör mig så otroligt ont att höra om din dotter, och jag beklagar verkligen, från djupet av mitt hjärta. Det är dock viktigt att förstå att din dotter inte hade anorexia pga saker hon läst på forum. Hon använde allt detta för att ljuga för sig själv, och för att avfärda dig och andra som var oroliga - ja! Men det hade inte gjort någon skillnad om hon inte hade haft dessa "argument" att tillgå. Det finns ingen som väljer anorexia, anorexia väljer sina offer, oavsett om de har argument för sjukdomen eller inte. Jag förstår din längtan efter att ha en konkret anledning till varför hon blev sjuk; att ha nåt konkret att skylla på, men hon hade med all sannolikhet blivit sjuk oavsett. Anorexia är som sagt en vidrig sjukdom, och den låter sig inte påverkas av nåt så enkelt som yttre faktorer/vad andra säger. Detta blir extra tydligt när man vänder på det: om anorexia hade varit en enkel produkt av vad folk säger om den så skulle det ju funka på andra hållet också, eller hur? Då skulle man kunna bota anorexia genom att i stället överösa den sjuke med ett massivt bombardemang av information om hur farligt det är, och hur det i samtliga fall leder till döden osv, eller hur? Men det kan man inte. Jag kan ge dig hur många exempel som helst på hur det inte har hjälpt vare sig mig eller nån annan jag känner, men inte ett enda exempel på någon som faktiskt har blivit hjälpt på det sättet.

    Sen vill jag bara förtydliga: bara för att det inte var saker din dotter läste på nätet som gjorde henne sjuk innebär det inte att det var nåt i hemmiljön som gjorde det. Jag säger alltså inte att det var pga dig eller nån annan i hennes närhet, eller pga det liv hon hade som hon blev sjuk. Anorexia drabbar urskiljningslöst, alltifrån människor som haft en vidrig uppväxt till människor som haft en jättefin, trygg och kärleksfull uppväxt. Tack och lov har man kommit så långt i forskningen så att detta, som vi som drabbats redan vetat sen länge, nu även kan stödjas av forskningsresultat: att anorexia är genetiskt betingat, och alltså kan drabba vem som helst, oberoende av uppväxtförhållanden.
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Jag upprepar: Om du har kronisk anorexia är du en mycket sjuk person. Det är helt givet att du måste ljuga något oerhört för dig själv för att rättfärdiga att du själv matar ditt tillstånd. Jag förstår och beklagar. 


    Och jag upprepar: Jag förnekar inte att jag är mycket sjuk. Tvärtom. Och detta har jag även tydligt skrivit innan:Slutligen:
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-19 22:44:51 följande:

    Allt jag gör är att vänligt be dig sluta förminska eller normalisera din sjukdom/dina sjukdomar.



    Ok, jag tycker att jag i inlägg efter inlägg varit väldigt tydlig med att anorexia är en vidrig sjukdom som inte bör vare sig förminskas eller förskönas. Men jag säger det en gång till här då: Anorexia är en vidrig sjukdom, och det finns ingenting normalt eller bra med att leva som anorektiker. Men, och detta är viktigt: eftersom jag aldrig kommer att bli frisk, och eftersom valet för mig står emellan å ena sidan att plågas som fan och därför ta livet av mig nu, och å andra sidan att dö i förtid, men ändå leva bra mycket längre, och att dessutom må hyfsat under tiden, så blir valet ändå att leva med ätstörningen. Är det ett bra val? Nej, men det är det minst dåliga av de val som står till buds för mig. Det kan jämföras med en människa som väljer att inte behandla sin cancer: hen vet att hen kommer att dö av cancern, men hen vet också att den tid hen har kvar kommer att bli fan så mycket plågsammare med behandling, och därför väljer hen bort det. Detta är inte att normalisera, förminska eller försköna anorexia. Till alla som öht får för sig att det är det jag försöker göra vill jag säga bestämt nej. 

    Krass verklighet, jag hoppas att du är med på hur jag menar och hur jag tänker nu.

    För mycket svammel. Jag kan endast svara på föregående citat och utsaga. 


    Mycket, mycket förvirrat. Du framställer det som att det skulle vara livshotande att äta istället för tvärtom. Det kanske känns så i din sjuka och undernärda hjärna men ingen inom vården har någonsin hållit med om det. Framstår det inte bättre för dig när du läser det du skriver? 


     

  • Anonym (Li)
    Anonym (Skelettet) skrev 2022-03-19 18:36:20 följande:
    Slutligen kan sägas att jag inte startade den här tråden för att debattera anorexia, utan enbart för att jag var nyfiken på folks syn på en mkt mager kropp som attraktiv eller inte.



    Resultat av din survey (med 55 deltagare så långt) med frågeställningen "Hade du kunnat tända på kvinna med kraftig undervikt?" påvisar:

    Man: ja, absolut 18% (10 röster)
    Man: nej, absolut inte 25% (14 röster)

    Kvinna: ja, absolut 2% (1 röst)
    Kvinna: nej, absolut inte 38% (21 röster)

    Bland männen svarar 25% "Absolut inte!" alltmedan 18% av responderande män svarar "Ja, absolut!". En i princip enig population av kvinnor svarar "Absolut inte!. Sammantaget ses en klar övervikt för svarsalternativet "Nej, absolut inte!".
    Därtill tål diskuteras om människors värderingar överlag lämnar samma svarsresultat som här -  FL besitter en relativ liberal/alternativ åsiktsmaffia som troligtvis inte helt representativ för samhället i stort varför resultatet får tolkas med stor försiktighet som just en surveyundersökning.  

    Resultaten för alternativ "Kanske, om det finns annat som uppväger" finns under trådstarten. 

    Slutligen, har du givits ett tillfredsställande svar so far på din undran? 
  • Anonym (Anon)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 22:37:47 följande:
    Bland männen svarar 25% "Absolut inte!" alltmedan 18% av responderande män svarar "Ja, absolut!".
    Nej.

    25% av alla tillfrågade är män som svarar Absolut inte.
    42% av alla tillfrågade män svarar absolut inte.

    Det är en markant skillnad.
  • Anonym (Li)
    Anonym (Anon) skrev 2022-03-20 22:44:07 följande:
    Nej.

    25% av alla tillfrågade är män som svarar Absolut inte.
    42% av alla tillfrågade män svarar absolut inte.

    Det är en markant skillnad.
    Ja, resultatet skiljer sig om innehållet spaltas upp som du utför din beräkning! 

    Frågan handlar mer om hur trådskaparen vill/behöver se tolkningen av sitt material?
  • Anonym (Li)

    DSM-5 delar in Anorexia nervosa i fyra svårighetsgrader:

    Lindrig: (BMI >17)
    Medelsvår: (BMI 16-16,99)
    Svår: (BMI 15-15,99)
    Mycket svår: (BMI <15).

    Det har alltså varit vår uppgift i tråden att ta ställning till "attraktionsvärdet" till någon med mycket svår anorexia (BMI <15). Den gränsdragningen försvårar bedömningen väsentligt när viktminskningen allvarligt extrem.     

  • Anonym (Skelettet)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Dina senare inlägg förtydligar verkligen det hemska och utmanande lidande anorektiker drabbas av. Ökar absolut generellt vår förståelse markant. Tack, därför för att du tog dig tid att förklara och för din detaljerad beskrivning. 
          
    Tack själv för dina inlägg! Nu var ju tråden som sagt inte menad som en diskussionstråd för anorexi, men när den nu ändå har blivit det är dina inlägg uppskattade Hjärta
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Okej, evidens finns för handen att anorexi är en genetiskt betingad sjukdom. En disposition kan förmodligen finnas till sjukdomen som i många andra sjukdomstillstånd och beroenden. Men jag har en uppfattning (felaktig möjligen) om att kulturella faktorer som dagens modeindustrins sjuka smalhetsideal spelar roll, och inverkar på frekvensen av antalet insjuknande. Därför att anorexia hos väldigt många - oavsett genetisk disposition eller ej - vanligtvis inleds med en vanligt viktminskning som gått överstyr utan stopp knapp. Tjejen eller killen vet inte hur trycka på knappen när självsvälten i den utan rim och reson inledda bantningen initialt skapar motsvarande rus i hjärnan som i vilket annat beroende (bedöms av vissa forskare som mer genetiskt betingande än socialt betingade) som helst. Lägg därtill omgivningens bekräftelse i positiva ordalag när vikten sund i normal viktklass med utseendemässiga fördelar till att börja med. Tjejen/killen blir besatt av bekräftelse och att komma närmre de skönhetsideal som förmedlas genom sociala medier och i praktiken överallt...      
    Alltså, att det råder en sjuk kroppsfixering i samhället, och att ffa unga tjejer idag har ett helvete rent ut sagt med alla krav på hur de ska se ut, det råder det ju ingen tvekan om. Jag tror säkert att det även kan påverka folk till ohälsosam bantning. Däremot finns det ingenting som pekar på att det leder till svår anorexi. Det är liksom andra saker som driver på en där. Det är inte frågan om en längtan efter att vara snygg och smal, det har liksom inte alls med det att göra. Sen kan du absolut ha en poäng i att ohälsosam bantning kan gå överstyr för att man får en kick av svälten, men jag skulle ändå säga att normalt fungerande människor har en broms när det inte längre får en att må bra, utan där man bara mår dåligt av svälten.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Lägg därtill omgivningens bekräftelse i positiva ordalag när vikten sund i normal viktklass med utseendemässiga fördelar till att börja med. Tjejen/killen blir besatt av bekräftelse och att komma närmre de skönhetsideal som förmedlas genom sociala medier och i praktiken överallt... Tror det är viktigt att komma ur skuldbeläggandet inom familjen med eller utan genetikens inverkan när dagens ungdomar formligen översköljs av influerande propaganda genom samtliga medier; bloggar, appar, filmer, serier osv. Triggande faktorer ja.
    Precis, och det är precis detta som väldigt tydligt visar skillnaden på å ena sidan anorexia och å andra sidan en längtan efter att leva upp till skönhetsideal. Det finns ju ingen (eller iaf väldigt få) som anser att en gravt anorektisk kropp är vacker. Tvärtom ska man ha stor rumpa, stora bröst, fylliga läppar... dvs allt det som är fullständigt tvärtom på en anorektisk kropp. När jag var tonåring grät jag mig till sömns varje natt för att jag var så fruktansvärt ful just pga min ätstörning - ätstörningen ledde ju till precis raka motsatsen till att leva upp till det allmänna skönhetsidealet. Och då var folk ändå inte fullt så besatta av kurvor som man är idag...
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Om vi återvänder till din trådstart, där du undrar över en kvinnas med kraftig undervikt attraktionsvärde rent erotiskt/sexuellt? Din fråga berör inte konkret vad som händer under ett pågående långvarigt förhållande där en kvinna/man under resans gång insjuknar i anorexi eller i annan allvarlig sjukdom. Kännetecknen till avmagring desamma såsom revbenen syns, håret faller av (mycket vanligt vid anorexi), ansiktsfärgen blir blek, höftbenen sticker ut, kvinnliga kännetecken som byst tappas, (spekulerats tidigare i om kvinnan vill förbli flicka) rumpan tappas som hos äldre, tänder skadas och gulnar av planerade upprepade kräkningar, hållningen påverkas samt armar och ben blir smala. I längre stabila förhållanden älskar de flesta sin partner oavsett. Oavsett symptom.      
    Ja, det är ju en helt annan situation än den jag avser i min trådstart :)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Vad gäller tändningen i renodlade sexuella relationer du undrar om hänger nog mycket ihop med helheten som i de flesta relationer/attraktionssituationer med eller utan ätstörningar. Det är nog därför svårt att förutspå när sexuell attraktion uppstår eller inte. Ett par killar och tjejer har seriöst svarat i tråden. Tänker att ja om rätt kemi infinner sig kommer en tändning till på personen ifråga som helhet - exakt vad som sker för mycket kraftigt överviktiga kvinnor/män med extrema viktklasser. Det finns därför någon för alla kroppsformer.       
    Ja, du har rätt; så är det så klart :)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
    Studier har visat att en konstruktiv kärleksrelation med sund man/kvinna och familjebildning kan gagna tillfrisknandet i anorexi.       
    Ja, för en del har det ju varit räddningen. Tyvärr har det inte funkat för mig.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 10:58:25 följande:
     Din frågeställning rör mest inledande och/eller sexuella attraktioner och tändning i dem?      
    Ja, precis. Och det var inte så genomtänkt eller seriöst menat egentligen, utan bara som jag var nyfiken :)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 11:35:50 följande:

    Det existerar mötesplatser för kvinnor med oerhört kraftig övervikt/ fetma där män med den tändningen/fetischisten söker sig för en sexpartner eller för mer varaktiga relationsförhållanden med giftermål och familjebildning. 

    Om det finns motsvarande mötesplatser för män med tändningen/fetischisten kraftig undervikt/fysiskt svälttillstånd är okänt för min del i alla fall. Men har sett en Pelle här på forumet som oavbrutet flaggar sitt intresse. 


    Nä, jag vet faktiskt inte heller. Jag har som sagt aldrig haft några problem att hitta sexpartners så, utan det var som sagt mer bara allmän nyfikenhet.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 11:35:50 följande:

    Men har sett en Pelle här på forumet som oavbrutet flaggar sitt intresse. 


    Ah, fast Pelle förklarade ju nu att han tycker att bmi 16 är nedre gräns. Så han är alltså bara intresserad av smala, men inte sjukligt magra tjejer.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 11:35:50 följande:

    Så visst tänds på alla viktkategorier, men vad gäller anorexi brukar hos personen ifråga de sexuella känslorna avta eller försvinna helt på grund av den minskning av kvinnliga könshormoner som kommer sig av näringsbristen som svälten förorsakar. Mensen försvinner och fysiskt ställer kroppen in sig på samma förpubertala läge som före pubertet. Kroppen företer därför samma attribut som innan kvinnan blev könsmogen. Därför är det nu positivt tecken när du TS undrar om mäns tändning på dig! Och om vidareutveckling därifrån? 


    Ja, alltså, jag har aldrig tappat sexlusten, inte ens när jag vägde som allra minst, vilket jag är väldigt glad för! Min TS gällde alltså inte om det finns män som kan tända på just mig - det vet jag att det gör, och jag har dessutom en fast partner sen många år - utan rent allmänt.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 22:37:47 följande:
    Slutligen, har du givits ett tillfredsställande svar so far på din undran? 
    Ja! Det är nog ganska mycket som jag väntat mig faktiskt :)
    Anonym (Anon) skrev 2022-03-20 22:44:07 följande:
    Nej.

    25% av alla tillfrågade är män som svarar Absolut inte.
    42% av alla tillfrågade män svarar absolut inte.

    Det är en markant skillnad.
    Anonym (Li) skrev 2022-03-20 22:51:00 följande:
    Ja, resultatet skiljer sig om innehållet spaltas upp som du utför din beräkning! 

    Frågan handlar mer om hur trådskaparen vill/behöver se tolkningen av sitt material?
    Ja, alltså - det kan ju bara tolkas så som "Anon" säger :)
    Anonym (Li) skrev 2022-03-21 13:48:36 följande:

    DSM-5 delar in Anorexia nervosa i fyra svårighetsgrader:

    Lindrig: (BMI >17)
    Medelsvår: (BMI 16-16,99)
    Svår: (BMI 15-15,99)
    Mycket svår: (BMI <15).

    Det har alltså varit vår uppgift i tråden att ta ställning till "attraktionsvärdet" till någon med mycket svår anorexia (BMI <15). Den gränsdragningen försvårar bedömningen väsentligt när viktminskningen allvarligt extrem.     


    Ja... jag inser ju att mina referensramar är lite skeva...
  • Anonym (Skelettet)
    Anonym (Krass verklighet) skrev 2022-03-20 20:33:25 följande:

    För mycket svammel. Jag kan endast svara på föregående citat och utsaga. 


    Mycket, mycket förvirrat. Du framställer det som att det skulle vara livshotande att äta istället för tvärtom. Det kanske känns så i din sjuka och undernärda hjärna men ingen inom vården har någonsin hållit med om det. Framstår det inte bättre för dig när du läser det du skriver? 


     


    Nåja, jag försökte i alla fall.
Svar på tråden Hade du kunnat tända på kvinna m kraftig undervikt?