Hur fan får man större bolån?

Självklart är inkomst en viktig parameter. Nu för tiden handlar det inte bara om handpenning utan du får ju låna max en viss % av din årsinkomst.
Men att i första hand försöka höja sin lön kanske inte är det som ligger närmast till hands för alla. Och 28 000kr är ingen dålig lön! Däremot är boende dyrt.
Vill man så kan man  under en tid bestämma sig för att nu så ska jag lägga i en växel till och verkligen spara så mycket jag kan genom att tex ta extrajobb.

Ja.. Jag fattar att du kanske har läkarlön och vill skita på min knegarlön.. Är 24 och har 28 innan OB och kommer inte kunna höja den i nuläget om jag inte skolar om mig.. vilket är ett helt annat projekt. Min fråga var om det eventuellt fanns andra lösningar från någon som är insatt i detta, inte hur jag höjer min lön.

.
Att höja lönen är en lösning. Den är du inte intresserad av.

Spara mer eller köpa billigare är andra lösningar. Vad tycker du om dom?

Sedan ska du kanske ha en lite trevligare ton när du ber om hjälp, bara ett litet tips. 

Rådet var att du borde helt klart leta efter billigare boende och sika på att byta upp dig vart efter. Bostadskarriär är nästan ett måste om man inte kan göra rejält stora lönesteg och spara till stor insats.

Det banken tittar på är skuldkvoten (lån i förhållande till värdet på bostaden) och skuldsättningsgraden (lån i förhållande till hushållets inkomst). Så det är inte så mycket att göra.

Att du dessutom är ensam låntagare gör ju att det är större risk för banken, om du mot förmodan skulle bli arbetslös, sjukskriven eller får svårt att betala ränta och amortering. 

Det är ju så att priset på bostadsmarknaden är vad "folk" har råd med. Och alla har inte råd, eller möjlighet att komma in och klara lån som ensamstående.
Då kan det ju vara det där boendet som du inte vill ha, men som du faktiskt har råd att köpa, eller att fortsätta hyra.

Har vänner som bott trångt tillsammans för att lyckas spara mängder och sen köpt. Men jag har också vänner som hela tiden hoppas på att framöver faktiskt kunna köpa, men som faktiskt inte klarat spara tillräckligt.

För 2.5 eller 3 så får jag en större etta alternativt två rum och kök i ett sjysst område med relativt bra rykte. Ettorna under 2 miljoner ligger i utsatta områden och är på ca 20 kvadrat så det är inte aktuellt då jag redan har en hyresrätt i ett okej område.

Jag köpte själv min första bostad 2017 utan någon hjälp från någon, så jag vet mycket väl att det är svårt. 
Men ett tips i all välmening är ju att inte försöka belöna sig mer utan som många skriver hitta ett billigare boende eller försök få upp din lön och spara mer.
Det vore väldigt tråkigt att sitta på en dyr, högt belånad bostadsrätt ensam om räntan går upp mycket. 

Nu vet jag inte vart du bor men både Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala kan man hitta lägenheter som inte kostar mer än 2.5 och är inte ligger i utsatta områden. 

Jag är väl ganska trevlig. Däremot när någon säger att jag ska sänka mina förväntningar för att jag måste bo på söder så blir man ju lite fundersam över hur denna personen vet allt detta.. Kan tänka mig att det är betydligt dyrare för en etta på Söder än där jag kollar....2 miljoner är väl inte direkt någon galen summs på dagens bostadsmarknad.

Givetvis är jag intresserad av att höja min lön, vem är inte det? Men man vaknar ju inte en dag som anställd och bara höjer sin lön. Det är ett längre projekt som kan kräver att söka nya arbeten, andra branscher eller i mitt fall längre studier. Det kan man givetvis göra samtidigt men det var inte riktigt det jag var ute efter.

Vad är du ute efter då? Du vet ju att du inte får låna så mkt som du vill med den lönen du har idag. 

Förstår att det är jobbigt att inte få det man vill ha. Men två miljoner för en person är rätt mycket. Vi är ett par med högre inkomster än du och lånade 3,5 och tycker att vi är rätt högt belånade. 

Jag har accepterat att jag aldrig kommer ha råd att köpa eget boende, i alla fall inte så som bostadsmarknaden ser ut nu. Försökte spara till en insats och jonglerade ett tag två jobb samtidigt men till slut sa kroppen nej. Bytte kort därefter till ett jobb där jag älskar arbetsuppgifterna men lönen är rätt låg, även om jag fått upp den hyfsat bra varje år. Med 19.800 efter skatt per månad, och med tanke på att jag lever ensam (och vill göra det även i framtiden) så kommer jag aldrig ha råd med annat än en BRF-minietta med kokvrå minst 2-3 mil utanför stan, oavsett hur mycket jag sparar till kontantinsatsen.

På ett sätt så kändes det skönt att liksom acceptera läget. Då började jag titta på andra alternativ. Hittade en billig hyres 2:a som jag hamnade först i kön på eftersom jag bott i en pytteliten etta i 13 års tid och hade bra med köpoäng. Den låg också nära jobbet och nära stan. Dom pengar jag lyckats spara till insatsen (vill poängtera att det inte var några massiva summor jag lyckades spara för att skit-ettan jag bodde i kostade mer per månad än den tre gånger så stora lägenheten jag har nu) la jag in på ett långsiktigt fondsparande istället. 

Fortsätter spara pengar, dock inte lika maniskt, men inte till en kontantinsats utan bara "bra att ha"-pengar. Att sluta jaga ett köpt boende har fan skänkt mig så sjukt mycket sinnesfrid. 

Om jag vore du så skulle jag skita i vilket område det ligger i. Du är kille, du har inga barn (än) - så vad spelar det för roll? 

Senare kan du sälja den och köpa något i ett bättre område. Då har du kanske också sparat lite mera, eller vill flytta ihop med någon. 

Aldrig i livet att jag skulle köpa en lgh med så hög belåning. Du har ju en hyfsad lön men kommer ändå inte att ha mer än kanske 9000 över att leva för. Är det verkligen värt mer än halva nettolönen att bo i en bostadsrätt.

Då har jag ändå räknat med en ränta på bara två procent, nu talar ju allt för en ränteökning när inflationen är så hög

Varför vill du köpa bostad? Vad är det som lockar?
Berätta så kan vi hjälpa till med för/emot.

Jag har gjort bostadskarriär med maken  men det tog massor av tid.

1996 bodde vi, 25 år och 29 år, i en billig hyreslägenhet långt ute i förorten. Våra löner låg på ungefär 10000 kr/person lägre än vad din är nu. Nu har priserna gått upp rejält, men vill ändå visa hur det blev för oss. Vi sparade järnet i tre år och unnade oss inte ens kaffe på fik  det var av och till hemskt, men vi hade ett mål.

Vi fick ihop till en kontantinsats och kunde låna 1,1 miljoner, köpa en tomt och bygga ett hus, allt som allt 1,6 miljoner. 
Området blev ohyggligt populärt och 2015 var huset plötsligt uppe i 4,5 miljoner. Vi hade fått barn och huset kändes trångt, så vi köpte ett större hus för 6,5 miljoner. Idag är vårt nuvarande hus uppe i 11,5 miljoner och vi har lån på sammanlagt 2,5 miljoner.

Under dessa år har våra löner stigit, men vi har också behövt lägga en massa tid på att snickra och fixa. Fritiden är mycket mindre nu än i förortslägenheten.

Vi hade extrem tur i bostadskarriären eftersom området gick från "Nääää  för långt från centrum" till superpoppis.

Vad vill jag då ha sagt? Skryta? Nej, men här är ett exempel på hur lång tid en bostadskarriär kan ta och hur låga löner vi hade i början. Vi gick från nästan inget till drömboendet, men det tog 20 år och otroligt mycket blod, svett och tårar.

Mitt råd till dig är, spara järnet så länge du orkar, du vill hålla nere lånebiten så mycket som möjligt. Du vill inte ta dyra lån för kontantinsatsen och helst inte så mycket som 85 %. Under tiden kan din lön hinna gå upp och sedan kan du köpa ditt första boende.
Sikta på att kunna betala för boendet även som sjukskriven.

Eller du kanske träffar en tjej och ni vill köpa något tillsammans och då har ni också mer valmöjligheter.

Bra och konstruktivt, tack! Har sparat lite i aktier och annat.. så har en grund att jobba vidare på. Åtminstone 500k i insats kanske hade varit bra. Siktar lite längre fram i tiden.

Du kan ju ta blancolån för insatsen men det rekommenderas inte. Och med din inkomst så accepteras det nog inte tyvärr av banken som ger dig bolånet. 

Förstår att det är svårt, men ibland så får man köpa något som man ser värde i, även om det inte är perfekt för dig själv att bo i. Leta efter områden som är påväg upp, köp lite billigare, renovera smart (gör om stora 1:or till 2:or) men billigt och sälj dyrt efter ca 1år. Då har du både amorterat på din skuld och förhoppningsvis ökat värdet i lägenheten och du är därmed inne i karusellen. Brasklapp, det kan ju såklart gå fel om bostadspriserna sjunker på kort sikt. 

Min första lägga kostade 2 mSEK, bytte sen till en annan 4 mSEK, sen 6 mSEK och nu 12 mSEK med belåning på 50%. Jag fick inga pengar av mina föräldrar heller och är 30 år gammal. Det går att göra, man måste bara vara lite smart (och ha lite tur såklart). 

Även om dina föräldrar inte har fet lön, en del banker accepterar med lite lirkande något som heter "medlåntagare". Så fick jag min första bostad.

Bostäder är skitdyra och vår tids sociala uppdelare. Det är sant att du blir sårbar precis efter du flyttat men det blir billigare för varje år om du sköter dig.