• Anonym (ångest)

    Vill ha barn, men inte med honom...

    Jag är i en situation som är.. helt fel.
    Jag är gravid.
    Pappan till barnet är en person som jag inte ens vet vad han heter. Det är en person som jag har sålt sex till. En ganska obehaglig typ. 
    Använde kondom, men antingen så har han tagit av den utan att jag märkt, eller så har den gått sönder på något sätt.
    I alla fall, nu är jag med barn. Och jag vet inte vad jag ska göra.
    All logik säger gör abort. 
    Men en annan del av mig.. Jag har alltid velat bli förälder. Längtat efter barn, och en familj. 
    Men det var inte så här det skulle gå till. Inte hans barn.
    Jag vet inte riktigt vad jag känner.

  • Svar på tråden Vill ha barn, men inte med honom...
  • Anonym (R)
    Anonym (Hmm) skrev 2020-08-16 15:49:18 följande:
    Man kan överklaga, men inte ens det betyder att man får rätt. Å andra sidan spelar det faktiskt ingen roll om man får rätt till slut. Innan ärendet ens har blivit rättsligt prövat har man blivit hemlös och förlorat alla sina ägodelar. Då kan man inte söka arbete längre och står m.a.o inte till arbetsmarknadens förfogande så då kan man inte söka försörjningsstöd mer utan får sluta sitt liv "boendes" under nån bro eller liknande.

    Man kan INTE polisanmäla, det förstår du väl själv?

    Du verkar inte ha koll på nånting men det ska du vara väldigt tacksam över. Alla har inte samma möjligheter och tur som du!
    Hmm tur?
    Jag har autism och svår ångest, levde på försörjningsstöd från att jag flyttade hemifrån och flera år framåt. var inte lätt men lyckades utan någon hjälp utifrån. Bad soc om stöd att skaffa jobb då jag ej pratar.. Men fick inte detta trots att jag hade rätt till det och det fanns biståndsbeslut om det.

    Jag fick själv mejla stödenheten och fick därmed komma dit och fick tillslut efter mkt slit ett jobb. Så nej, ingen tur här.
  • Anonym (J)
    Anonym (Hbcfkmn) skrev 2020-08-16 11:33:31 följande:

    Håller med om precis allt. Gjorde mitt yttersta för att få allting rätt och fick ändå avslag efter avslag, varje månad. Som jag alltid fick rätt på när jag överklagade. Det kändes som att de avslog med förhoppningen att man inte skulle orka överklaga för att hålla nere budgeten. Fick avslag på helt för mig självklara saker. Fick stressreaktion av hela upplevelsen och fick ångestattacker bara av att se kommunhuset till slut.


    ?Det kändes som att de avslog med förhoppningen att man inte skulle orka överklaga för att hålla nere budgeten.?

    Ja. Detta händer med så många jag känner.

    Allt möjligt pengar man hade rätt till.

    A kassa , förälderpenning osv.
  • Anonym (?)
    Anonym (Hbcfkmn) skrev 2020-08-16 15:07:52 följande:

    Ja en till som inte fattar. Men informerar dem som vill veta så att de inte ska ha för höga förhoppningar.


    Vad menar du att jag inte förstår?
  • Anonym (Hbcfkmn)
    Anonym (?) skrev 2020-08-16 16:50:44 följande:

    Vad menar du att jag inte förstår?


    Att beslut som leder till moment 22 för medborgaren inte kan kallas för rationella och rättsenliga.
  • Drottningen1970
    Anonym (R) skrev 2020-08-16 14:32:01 följande:

    Då får man ringa polisen då det är olagligt att neka någon som har bevisat att denna har rätt till det.


    Du tror polisen lägger sig i andra myndigheters beslut?

    Det är IVO man anmäler till om man anser att det begåtts felaktigheter i handläggningen, och själva beslutet överklagar man till förvaltningsrätten. Polisen har inget med saken att göra.
  • Anonym (?)
    Anonym (Hbcfkmn) skrev 2020-08-16 17:08:01 följande:

    Att beslut som leder till moment 22 för medborgaren inte kan kallas för rationella och rättsenliga.


    Jag sa inte att soc nödvändigtvis gjort rätt utan jag sa att det fanns en tydlig anledning till varför du fick avslag till att börja med. När man läser i den här tråden är det lätt att få intrycket att de hittar på precis vad som helst för att ge avslag, därav min undran om vilka anledningar ni egentligen fått till era avslag.
  • Anonym (Hbcfkmn)
    Anonym (?) skrev 2020-08-16 18:02:16 följande:

    Jag sa inte att soc nödvändigtvis gjort rätt utan jag sa att det fanns en tydlig anledning till varför du fick avslag till att börja med. När man läser i den här tråden är det lätt att få intrycket att de hittar på precis vad som helst för att ge avslag, därav min undran om vilka anledningar ni egentligen fått till era avslag.


    Vid ett tillfälle blev jag ifrågasatt och kallad för lat för att jag var sjukskriven och inte jobbade. Vid ett annat blev jag uppmanad att flytta från kommunen. Tror det är svårt att förstå hur det är att leva på samhällets bakgård om man inte testat det själv.
  • Anonym (K)

    Gör abort. För både din skull och för fostrets skull.

  • Anonym (xxxx)

    Svårt. Jag tycker inte att man ska göra abort utan mycket allvarliga skäl, men din situation... ÄR allvarlig. Är den TILLRÄCKLIGT allvarlig? Det beror bland annat på, om du har fantasier om att involvera den här mannen. För med största sannolikhet kommer han inte att vilja bli involverad, och hela grejen kring hur barnet blivit till kommer att bli en ful hemlighet resten av era liv (det blir det även om du inte involverar mannen, i och för sig). 

    Klarar du dig och barnet själv? Du kan ju inte fortsätta hora när du har ett barn, det måste du förstå! Utan då måste du förlita dig på soc (som i min erfarenhet funkar bra, se nedan), och sedan, när barnet blivit lite större och kan gå längre dagar på dagis, försöka skaffa dig en utbildning och ett jobb. 

    Det man måste fatta, är att det inte är barnets fel hur det har blivit till. Och det är en helt egen individ, det kommer inte att bli en kopia på sin far och göra samma saker som han. Eller en kopia på sin mor och göra samma saker som hon. Får vi hoppas. 

    Du kanske ska gå och prata med någon - det finns speciella abortkuratorer på sjukhusen. Dessa är dock pro-abort (annars skulle de inte arbeta där), så om du egentligen VILL behålla (och det verkar ju så), kanske du i stället ska gå till någon som vill stötta dig i det. Kanske en präst eller diakonissa?


    Anonym (R) skrev 2020-08-16 15:26:26 följande:

    Som du säger. Det är lag på att vissa har rätt till försörjningsstö. Så då kan man ju anmäla. 


    Har haft försörjningsstöd tidigare,  utan att få avslag. 


    Jag förstår inte heller. Jag hade försörjningsstöd några år, och fick enbart ett fåtal gånger avslag på någon speciell yrkan (t.ex.tågbiljetter för att åka  och hälsa på mormor, eller någon terminsavgift på en fritidsaktivitet eller idrottsutrustning till något av barnen). Men aldrig på det som ingår i normen, eller hyran eller elen. Det flöt på bra, och jag kände mig trygg. Jag kan så här efteråt nästan tycka att det var FÖR lätt att gå på soc, för hade det inte varit det så hade jag nog skaffat mig ett jobb tidigare... 

    När folk berättar sådant här, att dom inte har fått sitt bidrag, så undrar jag om det inte är något som dom inte berättar? Det har hänt många gånger att folk har gråtit ut i tidningarna, men sedan när någon granskande journalist har kollat upp det, så har det visat sig att personen t.ex. ägde en sommarstuga eller en bostadsrätt, eller var gift med en högavlönad man! Eller så betalar de gamla skulder först, och sedan räcker inte pengarna till det som de egentligen ska gå till. Och alltid, alltid ligger det ett paket cigg där på köksbordet, och ofta så har personen en nygjord tatuering också.  
  • Anonym (xxxx)
    Anonym (Hbcfkmn) skrev 2020-08-16 18:19:56 följande:
    Vid ett tillfälle blev jag ifrågasatt och kallad för lat för att jag var sjukskriven och inte jobbade. Vid ett annat blev jag uppmanad att flytta från kommunen. Tror det är svårt att förstå hur det är att leva på samhällets bakgård om man inte testat det själv.
    Som sagt - jag hade soc några år och jag var aldrig med om något liknande. Har man ett läkarintyg så får man vara sjukskriven för soc, och det krävs inte att man söker jobb under tiden heller, om man inte själv vill.

    Soc är "snällare" än Fk, för på Fk kan man bli nekad sjukpenning av deras "förtroendeläkare", trots att en annan läkare har sjukskrivit en. (Ja även om det är en specialist, som i mitt fall vid ett tillfälle en ortoped. Han fattade att jag inte orkade hoppa på kryckor hela arbetsdagen, samt till och från jobbet, då jag även var lite överviktig. Men Fk underkände och skrev att jag mycket väl kunde jobba med kryckor. Då fick jag gå till soc, och där var det inga problem alls - hon sa att "det är väl klart att du inte kan jobba heltid i en butik med kryckor!".)
  • Anonym (Hbcfkmn)
    Anonym (xxxx) skrev 2020-08-16 23:53:27 följande:

    När folk berättar sådant här, att dom inte har fått sitt bidrag, så undrar jag om det inte är något som dom inte berättar? Det har hänt många gånger att folk har gråtit ut i tidningarna, men sedan när någon granskande journalist har kollat upp det, så har det visat sig att personen t.ex. ägde en sommarstuga eller en bostadsrätt, eller var gift med en högavlönad man! Eller så betalar de gamla skulder först, och sedan räcker inte pengarna till det som de egentligen ska gå till. Och alltid, alltid ligger det ett paket cigg där på köksbordet, och ofta så har personen en nygjord tatuering också.  


    Det är klart det alltid finns mer bakom. I mitt fall fick jag köra en av mina föräldrars bilar. Antagligen tyckte handläggare att den var min. Men man kan inte sälja någon annans bil utan lov och man kan inte äta en bil när man blir hungrig. Jag har också en sjukdom som inte syns på utsidan. Jag har bipolär sjukdom vilket gör att jag i perioder har svängt mellan ytterligheter, varit självmordsbenägen och är stresskänslig. Det är ingenting som syns förutom i perioder när jag varit akut sjuk. Jag sökte bidrag i en "problemkommun" mitt i migrationskrisen. Kommunens budget höll på att knäckas då. Min handläggare var en nyexad invandrarkille med dålig svenska och sämre koll på förvaltningsrätt än mig. På riktigt brukade han skälla på mig för att jag inte jobbade. Varför jobbar du inte? Varför jobbar du inte? Men varför jobbar du inte? Är du lat eller? Varför jobbar du inte? Medans jag grät. Typ så var det. Orkar inte tänka på det och kommer inte berätta mer. Och vill inte kapa ts tråd mer.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (xxxx) skrev 2020-08-16 23:53:27 följande:

    Jag förstår inte heller. Jag hade försörjningsstöd några år, och fick enbart ett fåtal gånger avslag på någon speciell yrkan (t.ex.tågbiljetter för att åka  och hälsa på mormor, eller någon terminsavgift på en fritidsaktivitet eller idrottsutrustning till något av barnen). Men aldrig på det som ingår i normen, eller hyran eller elen. Det flöt på bra, och jag kände mig trygg. Jag kan så här efteråt nästan tycka att det var FÖR lätt att gå på soc, för hade det inte varit det så hade jag nog skaffat mig ett jobb tidigare... 

    När folk berättar sådant här, att dom inte har fått sitt bidrag, så undrar jag om det inte är något som dom inte berättar? Det har hänt många gånger att folk har gråtit ut i tidningarna, men sedan när någon granskande journalist har kollat upp det, så har det visat sig att personen t.ex. ägde en sommarstuga eller en bostadsrätt, eller var gift med en högavlönad man! Eller så betalar de gamla skulder först, och sedan räcker inte pengarna till det som de egentligen ska gå till. Och alltid, alltid ligger det ett paket cigg där på köksbordet, och ofta så har personen en nygjord tatuering också.  


    Jag gissar att det var många år sedan du hade soc? Jag hade det ett tag för många år sen. Det var aldrig några problem med någonting då. Det är NU de har börjat jävlas då budgeten inte räcker!

    Sen måste du väl ändå förstå att om jag överklagar via mail till handläggaren varje månad, alltså inte ens en formell överklagan, att felet som gjorts ligger hos henne - INTE hos mig. För i så fall hade överklagan gått till länsrätten och inte att hon tvingades ändra sina felaktiga beslut.
  • En Rådgivare

    Hej! 

    Du befinner dig i en väldigt tuff situation, men jag hoppas att du gör rätt val. Det är viktigt att du i lugn tänker över vad du känner, för i stress och oro så blir det enklare att ta fel beslut. Det skulle kanske hjälpa att prata med en psykolog eller rådgivare, om du är intresserad så kan jag tipsa om bra ställen för samtal och rådgivning.

    Jag uppmuntrar dig till att behålla ditt barn och inte göra abort. Det är inte alltid enkelt att ta hand om och uppfostra ett barn, men det är också fantastiskt och underbart. Det finns hjälp att få, exempelvis i form av ekonomisk hjälp, psykisk hjälp och socialt stöd. Du är hjärtligt välkommen att kontakta mig om du har frågor, bara vill prata eller behöver tips när det kommer till olika organisationer som erbjuder den hjälp som du behöver. 

Svar på tråden Vill ha barn, men inte med honom...