Han vill men inte jag

Sant

Det är verkligen inte alltid bäst att födas. Jag hade gärna sluppit!

Det där är inte sant. Det var inte bäst för mig att behålla eftersom jag då inte kunde göra det jag ville i mitt liv. Än idag har jag usel ekonomi och psykiska men av mitt val att behålla. Ändå hade jag inte klarat av att adoptera bort, mycket pga hormoner. Klart kvinnan måste få välja. Ibland är abort bäst, ibland inte.

Gäller detta även när mannen inte vill behålla barnet men kvinnan vill?

Jag vill belysa att dessa mycket legitima frågor inte fått några svar...

Ingen har svarat pga frågeställningen är absurd. Det går inte att jämföra om det är pappan eller mamman som vill ha barnet, eftersom en graviditet sker i kvinnans kropp. Vill ni ha ett samhälle där kvinnor kan tvingas till abort pga pappan inte vill ha det? Det blir i de flesta fall ändå mamman som helt ensam tar hand om barnet i de fallen.

Nej det är ingen som skulle ha "tagit ditt liv och din framtid", livet funkar inte så! Alla har sitt eget liv att leva, sin egen väg att gå. Du fattar väl att det inte är någon som hade suttit i din lägenhet med ditt jobb, dina relationer, osv osv istället för dig??

Nej, så larvig du är. Ingen skulle ta ditt liv om du blev aborterad, och du hade faktiskt inte samma rätt att leva när du var en liten cellklump som nu när du är född.

I väldigt många fall är abort det allra bästa valet för både kvinnan och barnet. Så är det bara. Vill man inte ha ett barn och gå igenom en graviditet och förlossning behöver man inte göra det. 

Det finns dessutom mängder med problem med adoption. I många fall är det inte en superbra lösning för barnen. 

Sånt är ju svårt, för mannens känslor kan inte prioriteras på samma sätt som kvinnans. Eftersom hon är den som är gravid måste man ju först och främst se på vad HON vill. Vill hon behålla barnet är det hennes beslut att ta. Det är ju hennes kropp som kommer påverkas, oavsett om det blir abort eller att hon fullföljer graviditeten och förlossning. 

Det kanske inte är det allra bästa för barnet att födas och ha en pappa som inte vill veta av hen, men det är troligtvis inte det sämsta heller. Barnet kommer ju i alla fall ha en mamma som både VILL gå igenom graviditet och förlossning och ta sedan hand om barnet. 

Den frågan du behöver ställa dig är om du vill ha den här mannen och den här relationen. Graviditeten har bara gjort frågan mer brådskande.

Nä nä nä, det där kommer du inte undan med.

Det jag högg på här var att det började argumenteras ur perspektivet att aborten skulle legitimeras pga av det var det bästa för det ofödda barnet när graviditeten var oönskad av modern.

Att det är det bästa för modern o att det är hon som har den slutliga bestämmanderätten om graviditeten skall avslutas eller inte har jag aldrig ifrågasatt.
Men jag finner det ytterst lågt att försöka försvara att avsluta en graviditet som är önskad av bara ena föräldern med argumentet att det på något sätt skulle vara i det ofödda barnets bästa intresse.

Vänd på situationen o försök föreställa dig tråden här på forat om det kom in en kvinna som blivit oplanerat gravid o frågade om råd/stöttning ang om hon skulle göra abort eller inte pga av att fadern till barnet inte vill ha det.
Hur många skulle strömma till den tråden och argumentera om att det är nog bäst att göra abort, det är det bästa för barnet eftersom man kan inte sätta ett barn till världen som ena föräldern inte vill ha? 
Tack för att du iaf tänker lite längre än det andra inlägget jag citerade här ovan.
Men jag köper inte ditt resonemang.
Givetvis är det inte det sämsta som kan hända ett barn att växa upp med vetskapen att vara oönskad av sin ena förälder, men det är faan inte långt därifrån. Detta gäller oavsett om det är modern eller fadern som är frånvarande.

Nu vet jag också att det i verkligheten oftast är fadern som är frånvarande när ett barn växer upp med bara en förälder.
Men jag tror inte en sekund på att det på något sätt går att påvisa att barn som växer upp med enbart sin far skulle må sämre av det än de som växer upp med bara sin mor.

Att en kvinna som väljer att avsluta en graviditet som är oönskad av henne på något sätt skulle kunna försvara det med argumentet att hon gör det för det ofödda barnets bästa.... Det är bara löjligt.
Uppenbart skulle det enbart vara ett försök att undkomma den skam hon egentligen känner över sitt beslut, hon försöker rättfärdiga sitt beslut för sig själv, och döva sitt dåliga samvete.

1st minustumme o totalstopp på diskussionen?
Vad ska man dra för slutsats av det?

Jag förstår din fråga MRAKas, det är ju inte rättvist att mannen inte själv kan välja att behålla ett barn som kvinnan inte vill ha. Men jag har inte någon bra lösning. Eftersom det är kvinnan som måste genomgå graviditeten. Och eftersom samhället dömer en kvinna som överger sitt barn oerhört hårt - även om pappor som överger också ogillas. Och oavsett om det är kvinnan eller mannen som inte vill bli förälder så blir det svårt för barnet med en mor/far som inte vill ha det. Hur tycker du att det borde vara när det gäller abortfrågan, vore intressant att höra förslag?

Själva abortfrågan är extremt svår, jag har inga absoluta lösningar på den.
Men i grund o botten så finns nog ingen annan försvarbar lösning än den nuvarande?
Även om man kan se det som att fadern bör ha precis lika stark rätt till inflytande över sitt eget ofödda barns liv, så sker graviditeten inne i moderns kropp.
Det är i min värld helt otänkbart att någon skulle tvingas till att genomgår en graviditet och förlossning emot sin egen vilja.
Om jag drar tanken ett steg längre så föreligger det även ett otroligt stort och tungt personligt ansvar över sin egen fortplantningsförmåga, oavsett kön. Om en kvinna absolut inte kan tänka sig att genomgå en graviditet och allt som det för med sig så finns det ju idag en uppsjö av alternativ som förhindrar att man blir gravid.... Har hon slarvat med detta så kanske man skulle kunna se det som att hon "får bita i det sura äpplet" på samma sätt som fadern vid en oönskad graviditet?

Personligen vet jag bara att jag som man varit absolut livrädd för att "orsaka" en oönskad graviditet genom uppväxten, alltid varit extremt noga med gummi vid tillfälliga bekantskaper... Jag bokade sen in tid för vasektomi knappt 3 månader efter att mitt andra barn föddes.

Men jag blir otroligt upprörd över hur kvinnor generellt resonerar kring detta, vilket svaren i denna tråd blir som lysande exempel på.

Detta land driver jämställdhetsfrågan extemt mycket längre än alla andra länder på denna planet.
Den sista stora pusselbiten i kampen för jämställdhet mellan könen finns i föräldraskapet och hur VI väljer att fördela det.
På den politiska scenen står alla tunga spelare, pådrivna av den nutida feminismen, och ondgör sig över detta genom att skuldbelägga män på gruppnivå för att inte ta ett likvärdigt ansvar för barn och hushåll.

Jag håller med i sak, den ojämna fördelningen av föräldraskapet mellan könen på gruppnivå är den sista stora pusselbiten som måste på plats, innan vi på riktigt kan påstå att vi som samhälle har en jämställdhet mellan könen på gruppnivå.

Jag delar däremot inte alls tanken om att de fortfarande är männen som orsakar detta, män som grupp har gjort en otrolig omställning bara senaste generationen, långt större och mer omfattande än kvinnor.
Det som fortfarande håller tillbaks detta är att många kvinnor helt enkelt ser sig själva som viktigare, mer nödvändiga, samt ha starkare rättigheter i föräldraskapet än barnets far. De är "mer" förälder än fadern helt enkelt.    

Håller med dig MRAKas ang det personliga ansvaret för att undvika oönskad graviditet. Och om att ansvaret för ett mer jämställt föräldraskap behöver tas av både kvinnor och män. Däremot tycker jag nog att både män och kvinnor har genomgått en stor förändring i attityder och livsinställning avseende arbete, ansvar, föräldraskap mm men att det återstår en hel del innan vi i praktiken har samma rättigheter och skyldigheter. Lagen ger oss ju i stort sett jämställdhet, men attityder och tillämpning släpar efter. Men vi är på god väg! Om man tänker på hur det var avseende rösträtt, rätt till studier, rätt till föräldraledighet mm etc så har vi kommit långt jämfört med för 100 år sedan.

Precis som det exempel jag försöker belysa här.

När en kvinna frågar om råd ang abort eftersom hon inte riktigt vill bli förälder just nu så möts hon av hejjarop, ryggdunkningar, lyckönskningar och en allmän "you go girl" stämning överlag.
Det slår tillomed över så grovt att det börjar argumenteras att en abort går att motivera även ur det ofödda barnets perspektiv med motiveringen att det skulle vara bättre för barnet att inte födas, än att födas av en mor som inte vill bli förälder.

Vad skulle en man möta om han gjorde ett inlägg där han förklarade att han absolut inte vill bli förälder, men att han nu gjort en kvinna gravid av misstag o kvinnan har som högsta önskan i världen att föda barnet?
Jag tror vi alla vet, eller jag vet att vi alla vet, hur den tråden skulle utvecklas.

Män o kvinnor är idag inte likvärdiga i föräldraskapet, inte ens lite.

Det faktum att det finns ett antal rötägg till män som inte är varken villiga eller kapabla att axla sin del av föräldraansvaret är ett försvinnande litet problem i det stora hela.

Ja det finns tyvärr exempel i många sammanhang när män och kvinnor bemöts olika även om det blir bättre. Det är inte rätt vare sig när det är män eller när det är kvinnor som drabbas. Det gäller allt från föräldraskap (olika förväntningar, krav och rättigheter), jobb (när någon automatiskt ses som mer, eller mindre, kompetent bara utifrån kön), hur man ska bete sig, vilka känslor man får visa, färger man ska ha på sig, etc etc.

Jag tycker att många i tråden redan har tagit upp det du skriver, bara i andra ord. Sen att abortfrågan skulle ha nåt att göra med föräldraansvaret i övrigt håller jag inte riktigt med om.

I frågan om "abort eller behålla" kan man inte bemöta mannen och kvinnan likadant, då de har helt olika förutsättningar. Det kan inte att bli 100% jämställt. 

Vad kan man ens säga till en man som inte vill bli förälder, men har gjort någon gravid? "Jag är ledsen för din skull, men det finns absolut inget du eller någon annan kan göra nu för att du inte ska bli förälder. Det enda du kan göra nu är att se till att du kan bli en så bra förälder du kan i den kapacitet du är bekväm med"? 

Det är ju bara kvinnan som kan bestämma om hon behåller barnet eller gör en abort. Det finns ju inget annat alternativ, då det är ju hennes kropp det rör sig om. Även om man inte tänker på det så ofta längre, kan ju en kvinna dö i samband med hennes graviditet och förlossning. Det är ju bara hon som kan besluta sig för om hon vill ta den, om än rätt lilla, risken. Mannen har ju ingen röst alls i det beslutet, på gott och ont.