Jsv17 skrev 2018-05-03 01:59:15 följande:
?!?!
Du tänker för mkt och därför tog en så utdragen förlossning med en potentiell lex Mariah anmälan som följd dåligt? Jag baxnar inför denna kvinnas uttalanden...
Jag tror du måste försöka säga till i stunden också, fast du kan göra det lite under radarn med en fråga, ngt jag lärde mig av nån retorikexpert på tv och använde mig av under min graviditet (jag fick stor mage snabbt och tröttnade rätt fort på alla kommentarer om ?hur stor jag var?) när man ifrågasätter folk och ber dem utveckla sina tankar blir det ofta rätt pinsamt, för dem. Som i det här fallet, hade du kunnat svara med, men hur menar du nu, att jag själv tänkt mig till att må dåligt över min förlossning, som bevisligen var så illa att den måste utredas av vården och ev. anmälas? Hur har jag tänkt mig till problemet menar du? Du kanske kan förklara hur jag skulle tänkt för att må bättre? Även om de finner sig och drar till med nåt kan man ofta pusha vidare i samma spår och även om hon inte skulle visa det har du gjort det obekvämt för henne, och gör du det några gånger med olika saker när hon ör både förminskande och gränsöverskridande kommer hon snart börja tänka på vad hon säger kring dig, det gör man nästan omedvetet för man gillar oftast inte att bli ifrågasatt utan man slänger ur sig sådana där saker utan att fundera så mycket på hur det mottages i andra ändan. Du ska absolut inte bara sitta och ta hennes uttalanden något mer då tror jag du kommer explodera, och även om det inte skulle bli jättemycket bättre så kommer du må bättre när du står upp för dig själv, jag hejar på dig!
Ja hon vill gärna sätta ord på hur jag beter mig, typ att jag är känslig, och att jag tänker så mycket på saker och ting, och jo visst jag är en "känslomänniska", men min förlossning hade nog dom flesta tagit hårt på, liksom om någon berättar något som man är ledsen över så svarar man väl inte med att säga att människan tänker för mycket på saker.. finns ju tusen andra saker att säga som är mer stöttande.
Jag vet att allt skulle bli bättre att säga till i stunden, för annars blir det såhär som jag befinner mig i nu, jag vill konfrontera henne om allt, allt hon har sagt/gjort under flera års tid nu, jag håller på att explodera, och det värsta är att hon är helt ovetandes om hur hon har fått mig att må.
Tack för dina stöttande ord!! Jag försöker att inte öppna mig för mycket eller säga något så hon skulle fatta att det är jag, även om jag inte kan tänka mig att hon hänger här. Det är även svårt att prata med vänner om detta problem då dom inte riktigt förstår hur det är, har inte så många vänner som har barn, eller har folk runt omkring som är så gränsöverskridande, då tror jag det är svårt att sätta sig in i och förstå hur dränerande det är.
