Jsv17 skrev 2018-05-01 16:34:30 följande:
Tror det är en bra idé att ta upp saker när man är lugn och sansad, så bättre att planera när man ska ta upp det och göra det på ett lugnt sätt. Det blir ju lätt så annars att rätt var det är så rinner bägaren över, och så blir du helt skogstokig och så verkar reaktionen helt oproportionerlig till vad som just skett (typ att hon tar i sonen utan att ha tvättat händerna) då du liksom samlat ihop det under en hel graviditet och sonens första halvår.
Säg till henne att du vill ha en bra relation till henne och vill givetvis att sonen ska ha det också, men att du känner att hon går över gränsen och inte respekterar dig som förälder. Du är hans mamma och det är nu ditt främsta jobb att göra det som är bäst för honom, och vad det är det avgör du och hans pappa, ingen annan och kan man inte respektera det då får man acceptera att man inte får hålla eller vara barnvakt, ingen tvivlar på hennes kärlek till sitt barnbarn, men hon är inte hans mamma det är du.
erikaABC skrev 2018-05-01 17:16:46 följande:
Jag tycker att din sambo kan ta ett tillfälle med sin mamma där han tar upp detta med att inte stoppa fingrar i munnen.
Jag skulle inte träffa svärmor utan sambo om hon är oförskämd. Om hon är oförskämd kan du och sambon åka hem eller så får svärmor åka hem om hon inte kan bete sig. Din sambo kan väl träffa sin mamma utan dig ibland. Jag skulle inte träffa henne ofta om hon höll på sådär.
Om du vill kan du ju faktiskt ta en paus från svärmor.
Låt din sambo hålla kontakten med sin mamma så att du slipper henne på telefon/sms.
Tack för era ord!! Nu har killen pratat med henne om 2 saker i alla fall.
Men jag mår inte bra, når dåligt av att våran relation blev så förstörd nu när vi fick barn. Jag vill ju inget hellre än att ha en bra relation med henne, men just nu känner jag att jag inte tål henne. Ju mer jag tänker på saker hon har gjort/sagt så märker ju hur kontrollerande och förminskande hon varit genom alla år, det tog att jag skulle bli gravid och få barn som hennes beteende blev för mycket.
Bara nu senast när vi pratade om min långa förlossning som just nu utreds och eventuellt kan bli en lex mariah anmälan på, så säger hon att jag ju är en sån som tänker mycket på saker och ting och det va därför jag tog det så hårt, är inte det förminskande?