erikaABC skrev 2018-04-28 11:14:08 följande:
Ni som föräldrar bestämmer alltid över barnet, vad det ska äta osv.
Ni bestämmer väl inte vad svärmor ska äta hemma hos er?
Vissa saker bestämmer svärmor hemma hos sig. Tex att barnet inte får klättra i hennes soffa, springa inomhus, inte röra vissa ömtåliga saker. Det är hennes hem och hennes ägodelar och dom bestämmer hon över.
Svärmor bestämmer också vilken mat hon lagar och man kan som gäst inte beställa mat. Likaså bestämmer hon vad det blir till fika. Men som gäst har man alltid rätt att säga nej tack. Alla gäster som kommer hem till din svärmor kan säga nej tack, det kan ni också, och den som bestämmer över barnet är ni föräldrar. Ni bestämmer vad barnet ska äta, oavsett var ni är.
Detta är ju självklarheter.
Det är viktigt att ni säger nej redan från början för detta kommer inte lösa sig av sig själv. Tvärtom, hon kommer bara att ta sig mer och mer friheter om ni inte visar vem som bestämmer.
Berätta inte för svärmor när andra är barnvakt. Ni har inga skyldigheter att redogöra för svärmor. Ni ska inte tillfredsställa svärmor. Tyvärr verkar hon inte mognare än att hon tror att hennes behov kommer före babyns. Er uppgift är att se till ert barns behov. Det är mycket klokt att vänta med onyttigheter.
Det låter ju såklart helt självklart det du skriver, men när hon säger saker på hennes bestämda sätt som att det hon säger är det mest självklara så blir jag osäker för stunden. Jag vet vad jag vill och känner som mamma, det är bara hon som får mig att bli osäker och då känns det svårt att säga ifrån i stunden, sedan efteråt känner jag direkt obehag om hon gått över gränsen, vilket hon gjorde mycket under min graviditet också, även i början när jag kämpade med amningen efter en väldigt traumatisk förlossning som slutade i akut kejsarsnitt.
Anledningen till att jag ville lufta mina åsikter här är för att ibland kan jag få för mig att jag är "extra känslig" gällande hur andra lägger sig i mitt barn då jag innan fått många missfall och opererat mig för utomkveds. Jag har kämpat för att bli mamma i många år, och att jag kanske därför är extra känslig, men så verkar ju inte fallet vara.
Jag skrev en tråd när sonen var nyfödd om hur dåligt jag mådde över att hon var så gränslös och sa att hon skulle vara här hela tiden, tjatade om att vara barnvakt tidigt, glodde på mina bröst supernära när jag ammade och kämpade med allt vad de innebär. Då fick jag en massa medhåll om att det är hon som är gränslös, inte jag som är känslig.
