tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-19 10:53:00 följande:
Jag har aldrig sett min dotter som ätstörd.
Hon äter selektivt, det är inget konstigt med det.
Jag tror att om inte föräldrarna anpassar sig till det utan försöker tvinga i barnet mat, då kan barnet utveckla en ätstörning.
Mina föräldrar har aldrig tvingat mig, det har "alla andra" skött om istället. Mina föräldrar har aldrig sett mig som ätstörd, det är min egen beskrivning på mig själv eftersom jag inte följer samma mönster som man "ska" göra.
Jag har (och till viss del är/har fortfarande):
*Svårt att prova nya saker
*Svårt att äta om jag inte vet exakt vad som finns där i
*Inga direkta hungerkänslor
*Äter för att jag måste, inte för att det är gott
*Kan utan problem glömma bort att äta i flera dagar
*Få panikångest av tanken på att äta något som jag inte vill eller av tjat som "ska du inte ta och smaka" eller "Men sluta larva dig, det är ju bara att smaka".
*Hade som barn max 10 maträtter som fungerade, om de var lagade på "rätt" sätt (dvs de hade lagats av mamma/pappa/mormor).
*Var precis lika selektiv/kräsen på godsaker/kakor (bakelser kom inte på fråga) som på mat (något som är väldigt vanligt på de med SÄ)
*Var endast specifika märken som gällde (Heinz ketchup, var det Felix eller Slotts åt jag inte tex)
Mina föräldrar lät mig vara som jag var. Övriga såg mig mest som "problematisk", "kräsen" och "bortskämd" och att "Hon äter när hon blir hungrig, sluta dalta".
Din dotter är säkerligen bara selektiv och faller inte in i att vara ett barn med SÄ. Det är många barn som är selektiva utan att för den sakens skull ha SÄ. Men, om man har ett barn som är selektiv så kan det vara bra att läsa på om SÄ för att få verktyg för att introducera ny mat.