• användare567

    Under viktkurvan - så stressad

    Sen min dotter var tre månader har hon dalat på viktkurvan, och även lite på längdkurvan. Idag var vi på BVC igen och nu hade hon till och med tappat något i vikt jämfört med förra månaden. Hon är 1,5 år och väger 8 kilo, alltså ligger hon under den streckade kurvan. Läser om vad andra oroliga föräldrar skriver, men då väger deras barn både 10 och 11 kilo... Vilket gör mig än mer stressad. Sitter här nu och gråter och vet inte vad jag ska ta mig till. Man kämpar varje dag med att hon ska få i sig mat men så går hon nu ner i vikt. Hon är pigg och glad i övrigt. Någon som är eller har varit i samma situation som har fått det att vända på något sätt? Tacksam för all respons ??

  • Svar på tråden Under viktkurvan - så stressad
  • användare567
    Iowhannah skrev 2018-01-18 20:47:03 följande:

    Funkar det inte heller att erbjuda mat oftare? Vårt barn kan äta typ varannan timme om vi erbjuder nåt (vilket vi gör nu när jag är gravid och ständigt hungrig) och då kan man även variera lite iaf. Typ ett mellanmål är macka och nästa är apelsin eller så.

    Jag hoppas att ni inte blir besvikna ifall hon äter bra på förskolan men fortsätter i samma bana hemma för det har jag förstått (av både föräldrar och förskolepersonal) är väldigt vanligt. Vi jublar inombords för alla små framsteg, som t ex när han ber om mer sås för att han har ätit upp sin eller när han tar ut limpan ur skåpet och pekar på kylen och säger ?sör? (smör).


    Tycker vi erbjuder mat ganska ofta. Hon får ofta en klämmis, men ofta är det så att hon inte är intresserad av att äta något mellan målen alls. Ibland kan det gå ner lite banan.

    Samtidigt vill jag att hon ska vara verkligt hungrig när det är dags för middag så hon ska vilja sätta sig vid matbordet och vara sugen på att äta. Annars nöjer hon sig direkt och vill gå från bordet.

    Om hon bara äter bättre på förskolan är det ändå helt fantastiskt. Allt ?extra? som går ner jämfört med nu är ett framsteg!
  • användare567
    Marlean skrev 2018-01-18 20:52:06 följande:

    Ge sådant hon kan gå upp av. Vi gav vår dotter mycket smetana (40%) med sylt i för att det skulle smaka yoghurt för att få upp vikten och få i henne energi rent ut sagt. Kan vara värt att testa. 


    Hon får väldigt fetrik mat. I vällingen har jag massa grädde och ibland kokar jag riset delvis i grädde eller med rapsolja i. Ger henne yoghurt men brukar inte gå ner mer än två skedar. Kanske smakar smetana bättre? Vi ska prova!
  • Anonym (Vilka kalorier som helst)

    Har en son som är lättviktare och som ofta tappar aptiten pga astma. Vi har lyckats få honom att långsamt krypa uppåt på både vikt- och längdkurvorna genom att ge honom mera av det lilla han äter.

    Annars fortsätter den onda spiralen: förkylning-ingen aptit-viktnedgång-sämre immunförsvar-förkylning-ingen aptit-och så vidare. När en tvååring tappar 10-15 % av vikten och planar i längd varje vinter, så är alla kalorier bra kalorier.

    Hans läkare sade för tre år sedan att "Ta fighten om socker när han är friskare, nu måste han först överleva. Gillar han glass? Ge mera. Gillar han läsk? Mera! Nyttig mat i all ära, men om han inte äter den så är det meningslöst.".

    Idag ligger han på -2 på vikt och -1,5 på längd, smal och aktiv, tänderna borstas ofta eftersom det som vände eländet var hallonsylt. Han får så mycket sylt han vill ha, alltid. Nu äter han även nyttig mat, men han behövde bli starkare för att orka växa och för vår del är socker i form av hallonsylt livräddaren.

    Annat kaloririkt som för friska barn är onödigt, men bra för underviktiga: chips ofta, glass ofta, efterrätt varje dag, fullfeta produkter. Ge mer av det som funkar, ta nyttighetsfighten när barnet växer som det ska.

  • Anonym (Vilka kalorier som helst)
    användare567 skrev 2018-01-18 21:00:29 följande:

    Tycker vi erbjuder mat ganska ofta. Hon får ofta en klämmis, men ofta är det så att hon inte är intresserad av att äta något mellan målen alls. Ibland kan det gå ner lite banan.

    Samtidigt vill jag att hon ska vara verkligt hungrig när det är dags för middag så hon ska vilja sätta sig vid matbordet och vara sugen på att äta. Annars nöjer hon sig direkt och vill gå från bordet.


    Ett barn som äter lite har väldigt liten magsäck och blir mätt fort, man behöver erbjuda lite mat men ofta, för att få ner mer kalorier. Testa att duka fram småskålar enligt tacomodellen och låt barnet plocka själv: nötter, fruktbitar, bönor, russin, ostbitar, minismörgåsar. Gör ätandet lite spännande, packa matsäcklåda och låtsas ha picknick inomhus med filt på golvet, baka muffins och om smeten går ned så låt henne äta. Alla knep som funkar är tillåtna.
  • LFF
    användare567 skrev 2018-01-18 20:46:44 följande:
    Tack för ditt svar! Skönt med någon som förstår. Ska läsa på om SÄ!
    Som sagt, har varit det "kräsna" och "bortskämda" barnet på den tiden då ätstörningar inte "fanns". Sen kom anorexi och bulimi och då skulle man prompt ha in mig i en sån kategori. Jag har alltid sagt att jag är ätstörd, men att jag inte faller in i anorexi/bulimi-mallen. När jag för något år sedan första gången läste om SÄ var det en verklig aha-upplevelse. Det var som om någon sett mig i min uppväxt och skrivit utifrån det.

    Nu är hon så pass liten än, men försök kolla om det är konsistens eller smak som gör att hon inte vill ha något. Såg även att hon inte vill ha "blandad" mat, det är ju väldigt vanligt bland små barn att de inte vill. Plockmat är ju klockrent då.
  • tvillingmammaVastmanland
    användare567 skrev 2018-01-18 20:54:05 följande:
    Håller med dig. Min dotter har väldigt svårt för blandad mat, typ lasagne. Hon vill se varje komponent för sig när hon äter. Inte mosat, blandat eller med sås över. Det blir ofta lite tråkig mat här hemma där grytor och gratänger går bort. Och makaroner alldeles för ofta..
    Ja, så var också min dotter kommer jag ihåg nu, när jag tänker efter. Det är de senaste åren hon börjat gilla lasagne....
    När hon var liten skulle allt vara separerat och väldigt enkla ingredienser.
    Spaghetti och köttbullar gillade min dotter, äter inte din dotter köttbullar?
    Ett annat proteinrikt livsmedel som min dotter älskade var blodpudding. Det smakar inte så mycket, gillar man pannkaka gillar man säkert blodpudding. Det har vi ätit  en gång i veckan i 12 år... blodpudding med lingonsylt. Testa det!

    Det här med småskålar är ett bra knep. Ställde man fram en blandad salladsskål åt min dotter aldrig en grönsak. Därför har vi aldrig sallad hemma hos oss utan alltid småskålar med separata grönsaker. Jag brukar ha cocktailtomater i en skål, gurkhalvor i en , morotsstavar i en, paprika, majs etc. Det tog ett tag innan hon började äta grönsakerna men man får vara lite ihärdig, plocka fram skolarna till varje måltid och sen vara jätteglad om hon äter en halv gurkskiva i början!
  • tvillingmammaVastmanland
    Anonym (Vilka kalorier som helst) skrev 2018-01-18 21:40:33 följande:
    Ett barn som äter lite har väldigt liten magsäck och blir mätt fort, man behöver erbjuda lite mat men ofta, för att få ner mer kalorier. Testa att duka fram småskålar enligt tacomodellen och låt barnet plocka själv: nötter, fruktbitar, bönor, russin, ostbitar, minismörgåsar. Gör ätandet lite spännande, packa matsäcklåda och låtsas ha picknick inomhus med filt på golvet, baka muffins och om smeten går ned så låt henne äta. Alla knep som funkar är tillåtna.
    Ja. När mitt barn var i den åldern var det följande dagsmeny som gällde:

    frukost
    mellis
    lunch
    mellis
    middag
    kvällsmål
  • tvillingmammaVastmanland
    LFF skrev 2018-01-19 08:32:02 följande:
    Som sagt, har varit det "kräsna" och "bortskämda" barnet på den tiden då ätstörningar inte "fanns". Sen kom anorexi och bulimi och då skulle man prompt ha in mig i en sån kategori. Jag har alltid sagt att jag är ätstörd, men att jag inte faller in i anorexi/bulimi-mallen. När jag för något år sedan första gången läste om SÄ var det en verklig aha-upplevelse. Det var som om någon sett mig i min uppväxt och skrivit utifrån det.

    Nu är hon så pass liten än, men försök kolla om det är konsistens eller smak som gör att hon inte vill ha något. Såg även att hon inte vill ha "blandad" mat, det är ju väldigt vanligt bland små barn att de inte vill. Plockmat är ju klockrent då.
    Jag har aldrig sett min dotter som ätstörd.
    Hon äter selektivt, det är inget konstigt med det.
    Jag tror att om inte föräldrarna anpassar sig till det utan försöker tvinga i barnet mat, då kan barnet utveckla en ätstörning.
  • tvillingmammaVastmanland
    Anonym (Vilka kalorier som helst) skrev 2018-01-18 21:28:09 följande:

    Har en son som är lättviktare och som ofta tappar aptiten pga astma. Vi har lyckats få honom att långsamt krypa uppåt på både vikt- och längdkurvorna genom att ge honom mera av det lilla han äter.

    Annars fortsätter den onda spiralen: förkylning-ingen aptit-viktnedgång-sämre immunförsvar-förkylning-ingen aptit-och så vidare. När en tvååring tappar 10-15 % av vikten och planar i längd varje vinter, så är alla kalorier bra kalorier.

    Hans läkare sade för tre år sedan att "Ta fighten om socker när han är friskare, nu måste han först överleva. Gillar han glass? Ge mera. Gillar han läsk? Mera! Nyttig mat i all ära, men om han inte äter den så är det meningslöst.".

    Idag ligger han på -2 på vikt och -1,5 på längd, smal och aktiv, tänderna borstas ofta eftersom det som vände eländet var hallonsylt. Han får så mycket sylt han vill ha, alltid. Nu äter han även nyttig mat, men han behövde bli starkare för att orka växa och för vår del är socker i form av hallonsylt livräddaren.

    Annat kaloririkt som för friska barn är onödigt, men bra för underviktiga: chips ofta, glass ofta, efterrätt varje dag, fullfeta produkter. Ge mer av det som funkar, ta nyttighetsfighten när barnet växer som det ska.


    Ja , det sa min mamma. Efterrätt skall barn ha, varje dag.
    Det fick man alltid för, på femtiotalet när mamma växte upp sa hon.
    I Frankrike får barnen alltid efterrätt i skolan, varje dag.
  • Anonym (mor)

    Får en tanke här. Jag har en kompis som hela livet kämpat mot övervikt och gör så än. När hon var liten så var hon tunn o mager vilket gjorde att hennes välvilliga anhöriga matade henne med grädde och fett. Det KAN vara så att det inte är en bra idé att göda små barn utan helt enkelt tänka att de ju i alla fall ALDRIG svälter ihjäl!?

  • LFF
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-19 10:53:00 följande:
    Jag har aldrig sett min dotter som ätstörd.
    Hon äter selektivt, det är inget konstigt med det.
    Jag tror att om inte föräldrarna anpassar sig till det utan försöker tvinga i barnet mat, då kan barnet utveckla en ätstörning.
    Mina föräldrar har aldrig tvingat mig, det har "alla andra" skött om istället. Mina föräldrar har aldrig sett mig som ätstörd, det är min egen beskrivning på mig själv eftersom jag inte följer samma mönster som man "ska" göra.

    Jag har (och till viss del är/har fortfarande):

    *Svårt att prova nya saker
    *Svårt att äta om jag inte vet exakt vad som finns där i
    *Inga direkta hungerkänslor
    *Äter för att jag måste, inte för att det är gott
    *Kan utan problem glömma bort att äta i flera dagar
    *Få panikångest av tanken på att äta något som jag inte vill eller av tjat som "ska du inte ta och smaka" eller "Men sluta larva dig, det är ju bara att smaka".
    *Hade som barn max 10 maträtter som fungerade, om de var lagade på "rätt" sätt (dvs de hade lagats av mamma/pappa/mormor).
    *Var precis lika selektiv/kräsen på godsaker/kakor (bakelser kom inte på fråga) som på mat (något som är väldigt vanligt på de med SÄ)
    *Var endast specifika märken som gällde (Heinz ketchup, var det Felix eller Slotts åt jag inte tex)

    Mina föräldrar lät mig vara som jag var. Övriga såg mig mest som "problematisk", "kräsen" och "bortskämd" och att "Hon äter när hon blir hungrig, sluta dalta".

    Din dotter är säkerligen bara selektiv och faller inte in i att vara ett barn med SÄ. Det är många barn som är selektiva utan att för den sakens skull ha SÄ. Men, om man har ett barn som är selektiv så kan det vara bra att läsa på om SÄ för att få verktyg för att introducera ny mat.
  • användare567
    Anonym (Vilka kalorier som helst) skrev 2018-01-18 21:40:33 följande:

    Ett barn som äter lite har väldigt liten magsäck och blir mätt fort, man behöver erbjuda lite mat men ofta, för att få ner mer kalorier. Testa att duka fram småskålar enligt tacomodellen och låt barnet plocka själv: nötter, fruktbitar, bönor, russin, ostbitar, minismörgåsar. Gör ätandet lite spännande, packa matsäcklåda och låtsas ha picknick inomhus med filt på golvet, baka muffins och om smeten går ned så låt henne äta. Alla knep som funkar är tillåtna.


    Tack för alla superbra tips! Ska prova allt detta. Skönt att få råd från någon som varit/är i samma situation och verkligen förstår problemet!
  • användare567
    Anonym (mor) skrev 2018-01-19 11:43:58 följande:

    Får en tanke här. Jag har en kompis som hela livet kämpat mot övervikt och gör så än. När hon var liten så var hon tunn o mager vilket gjorde att hennes välvilliga anhöriga matade henne med grädde och fett. Det KAN vara så att det inte är en bra idé att göda små barn utan helt enkelt tänka att de ju i alla fall ALDRIG svälter ihjäl!?


    Förstår vad du menar men eftersom vi är såpass långt från ens ?normaltvikt? så kommer vi fortsätta med fettet. Svälter ihjäl, nej. Men vill ju inte att hon ska tappa mer i längd (som man aldrig sedan tar ikapp), dessutom kan långvarig näringsbrist ge effekter på hjärnans utveckling.
  • Anonym (mor)
    användare567 skrev 2018-01-19 13:02:48 följande:
    Förstår vad du menar men eftersom vi är såpass långt från ens ?normaltvikt? så kommer vi fortsätta med fettet. Svälter ihjäl, nej. Men vill ju inte att hon ska tappa mer i längd (som man aldrig sedan tar ikapp), dessutom kan långvarig näringsbrist ge effekter på hjärnans utveckling.
    Okej.
  • Anonym (Vilka kalorier som helst)
    Anonym (mor) skrev 2018-01-19 11:43:58 följande:

    Får en tanke här. Jag har en kompis som hela livet kämpat mot övervikt och gör så än. När hon var liten så var hon tunn o mager vilket gjorde att hennes välvilliga anhöriga matade henne med grädde och fett. Det KAN vara så att det inte är en bra idé att göda små barn utan helt enkelt tänka att de ju i alla fall ALDRIG svälter ihjäl!?


    Jag förstår din oro, men vissa barn med svåra matproblem kan svälta ihjäl. Barn med matproblem pga t ex astma svälter inte ihjäl, men de svälter och det har svåra konsekvenser i form av kortare slutlängd, inlärningssvårigheter och även hjärnskador pga just, svält. Ev övervikt i vuxen ålder går att åtgärda, men att växa fel pga svält innebär irrebarabel skada på den växande personen.
  • tvillingmammaVastmanland
    Anonym (mor) skrev 2018-01-19 11:43:58 följande:

    Får en tanke här. Jag har en kompis som hela livet kämpat mot övervikt och gör så än. När hon var liten så var hon tunn o mager vilket gjorde att hennes välvilliga anhöriga matade henne med grädde och fett. Det KAN vara så att det inte är en bra idé att göda små barn utan helt enkelt tänka att de ju i alla fall ALDRIG svälter ihjäl!?


    https://www.svd.se/atovilliga-barn-stort-problem-for-varden-w4m
    Att barn äter dåligt är ett vanligt problem, men det finns barn som inte äter alls. Som trots att de visar alla tecken på hunger inte tar mer än en tugga, kväljer eller spottar ut. Inom vården är barnen som ofrivilligt svälter sig ett växande problem.

    Om man är mycket underviktig under barnaåren så utvecklas man inte optimalt. Det går inte att kompensera vare sig längd eller hjärnutveckling senare i livet.
    Sen behöver man ju självklart inte överdriva och fortsätta hälla i barnet grädde när det börjat komma ikapp...
  • Anonym (Vilka kalorier som helst)

    En annan grej som funkar för oss sommartid är att äta bär direkt från buskarna. Alltså jordgubbar, vinbär etc i trädgården, i skogen har vi vildhallonställen.

    Matvägrande son åt mer om han fick plocka själv ute och mat på picknick gick ned bättre. Troligtvis stimuleras aptiten mer av frisk luft och solljus. Testa sådant också!

  • Anonym (Orolig2)

    Vi har samma situation, vår lilla vägde drygt 7 kg vid 12 månader. Är orolig inte minst för att han ännu inte går vid 15 månader trots att han har rest sig mot möbler sedan 5 månader. Han kan gå men gör det inte gärna. Han är heller ingen storätare, men vi kämpar på.

Svar på tråden Under viktkurvan - så stressad