Sockerpingla skrev 2017-08-13 09:46:02 följande:
Fint! <3 Vi tänker lika vad det verkar.
Frågeställningen gällde dock inte barn som är blyga. Utan enbart barn som lägger armarna i kors och säger "Jag VILL INTE! Jag har inga specifika skäl - jag vill bara inte".
Jag anser också att man bör lära sitt barn att göra något för någon annan.
Ett barnkalas varar i cirka 2-3 timmar. Ge förböveln 2-3 timmar av ditt liv - och var med och bidra till att kalasbarnet får ett härligt födelsedagskalas. Det är fasiken inte mycket begärt!
I de fall som tas upp i media och på Facebook så handlar det oftast om barn med autism, adhd, Asperger m.m.
I våra ögon så blir det då mer synd om barnet. Det vi missar är att dessa barn ofta beter sig rätt illa mot sina klasskamrater slåss, skriker, spottar, säger elaka saker osv. Självklart så menar inte ett barn med ex autism att vara elak men dom andra barnen bli likförbannat ledsna. När man frågar ett normalfunktion barn som precis blivit slaget av ett funktionsnedsatt barn om hur denne mår så får man ofta ett "det e ok". För att dom lär sig att de funktionsnedsatta barnen inte kan hjälpa det och att de vuxna inte tycker att man ska ta så illa vid sig.
Man vet genom forskning att klasskamrater till elever med npf är tröttare, mer stressade och räddare än barn som inte har klasskamrater med npf. I ex npf-klasser och särskoleklasser så finns en helt annan sammanhållning och gemenskap då personaltätheten är bättre, grupperna mindre, klassrummen anpassade och alla elever delar samma problematik och finner en gemenskap i det.
Problemet är mer komplext än att klassen bara fryser ut någon. Klasskamraterna kan bara trötta, rädda osv men kan inte berätta det för att de vuxna bara slätar över deras känslor kring det. Det krävs mycket energi för att dela klassrum med elever med npf.
Tycker du att dessa barn ska tvingas att gå runt i denna känslan även på sin lediga tid?
Även om barnet inte har ett funktionshinder så är tvångsumgänge fel väg att gå. Om ingen kommer på ett kalas så finns det redan ett enormt underliggande problem. Det problemet måste hanteras. Men inte genom att tvinga barn som tycker illa om varandra att fira varandra eller tvinga dom att leka på sin fritid. Hur kul skulle du ha det om alla som kom på ditt firande tyckte illa om dig och verkligen inte ville vara där? Man kan uppmuntra, men aldrig tvinga. Ett barns vilja och känslor måste respekteras.
