Bonusdotter 12år vill sova i vår säng?

Nej det vet man förstås inte. Om det hände regelbundet kanske man måste försöka reda ut vad problemet är. Men om man blir utsatt för mobbning fixas ju inte det av att sova i mammas säng. Vad jag motsätter mig (för egen del, folk får göra vad de vill om de trivs med det) är en rutin där barn från de är små har som vana att man sover med föräldrarna när helst man känner för det och det bara är att komma in. Har en släkting som spenderar 2 timmar varje kväll med att lägga sin 8-åring, som sen kommer in varje natt. Finns inte på världskartan för mig.

Jag tycker du gjorde helt rätt. Är du trött på daltandet och dessutom inte vill sova med barnet så gör du helt rätt att markera. Risken är ju stor att barnet kommer dra den valsen igen, så hon vet att hon fick sova med sin mamma då, och om mamman inte tar tag i det så kommer hon ju fortsätta sova hos er.

Jag tycker att du ska ställa kravet att mamman (eller du) skärper till sig och gör klart art det inte finns några monster eller spöken, men det borde hon väl ha gjort för länge sen? Min bonusdotter håller på sådär och säger att hon är rädd för saker i rummet och så, hon är hälften så gammal som sin bonusdotter, och vi accepterar det inte. Alternativt lägger sig med mamman med barnet i barnets rum, om hon vill fortsätta daltandet. Detta ska inte påverka dig och din nattsömn.

Så hon ska lämna honom om han föreslår att barnet ska sova i sin egen säng?

Är det så ni föräldrar resonerar?

Hej igen.

Har nu haft ett snack med biomamman om detta och hon håller med mig om att det inte är optimalt att dottern vill sova i våran säng.

Så nu ska vi fixa en extrasäng/madrass som mamman kan sova i vid liknande tillfällen i dotterns rum framöver.

Vill även förtydliga att jag INTE stormade ut i husvagnen kvällen detta började, det var sent alla var trötta så att ta en diskusion om detta då såg jag som helt hopplöst.

Därför tog jag bara mina sovgrejor och gick lugnt ut i husvagnen för att få sova i lugn och ro..

Fortsättning följer

Helt ärligt - efter det här inlägget - känner jag en stor klump i magen för din bonusdotters skull. Vet man minsta lilla om barn i din bonusdotters ålder så vet man att det är en väldigt känslig ålder och "saker i rummet" kan vara skitläskiga när man är liten o ensam..

Nej. Men man kanske lämnar ngn som behandlar en som du föreslår.. "Du ska säga till henne hur du vill ha det och hon får finna sig i det"..

Är det så en del personer (bonusföräldrar eller inte) resonerar så är det kansje inte så konstigt om man efter ett tag åker ut.

Klump i magen för vad?

Jag är inte lämnad så kan inte relatera. Vi resonerar lika kring det, jag och sambon.

Jag är inte lämnad så kan inte relatera. Vi resonerar lika kring det, jag och sambon.

Era framtida eventuella barn kommer fanimig få lära sig veta hut alltså!

Blir så härliga människor av barn som fått växa upp med föräldrar och deras lika hårdhudade partners som inte förmår möta deras behov, tankar, rädslor och övriga känslor med annat än auktoritet och oförståelse.

Ni resonerar lika i att du är den som säger "jag vill ha det såhär och du får finna dig i det?" "Du är min partner men din åsikt räknas inte" ? "Enbart min vilja gäller och du ska finna dig i det"?

För det är vad du föreslog.

Att en sexårings rädsla "Inte accepteras".