Min bror är efterbliven..

Men det är ju bara jag och min syster som ser allt det här.. Så en anmälan skulle bara ställa till det för mig eftersom de skulle få reda på att det var jag som anmälde.. Vet inte om sos skulle göra något åt detta, för det är ju inte våld i hemmet. Och ingen utomstående ser det som händer här hemma. Förhoppningsvis ser lärarna på skolan att allt inte står rätt till och anmäler så slipper jag göra det.

Kommer inte kunna prata med min pappa om detta, försökt göra det men han verkar acceptera allt det här. Så det är ingen idé. Ja, men konstigt nog, som jag skrev tidigare, så skulle detta aldrig hänt när jag var liten. Skulle aldrig få äta så mycket godis som han äter, skulle alltid plocka undan efter mig, sitta kvar vid matbordet tills jag ätit färdigt mm. Men när det gäller min bror så är allt tvärtemot. Kommer ställa till det för mig själv om jag anmäler.

Det är svårt för större syskon att få sitt bortskämda syskon att lyssna, du måste bli mer "kompis" och någon har ser upp till först.

Brukar hans mamma tröstäta?
Mycket tv och iPad eller leker han som andra barn?
Blir han behandlad som bebis och prins eller är det mamma som inte orkar bry sej?

Prata med pappa.
Är det så att din bror inte mår bra av det så är det konstigt om din pappa struntar i det. "Vanliga vuxna" brukar säga till andra föräldrar om det drar iväg som du beskriver.

Skriv ner med datum hur han blir behandlad på dagarna, kan vara bra att ha om du måste göra en orosanmälan.
Det kan ställa till det för dej men hur blir det för honom i slutänden om inget händer?

Om du inte vill anmäla till soc föreslår jag att du själv får göra livet bättre för lillebror.

Läs för grabben.

Prata och lyssna på honom. Om han har talfel finns hjälp att få i skolan, kanske tycker han det är onödigt att kunna prata ordentligt eftersom mamman inte bryr sig.

Introducera bra spel till paddan, tex Mattemums, lära bokstäver.

Ta med honom ut,( som vuxen väljer man sådana aktiviteter man själv tycker är ok, gillar att åka pulka och bada).

Lämna lillebror i skolan och passa på att fråga lärare/ fritidsfröken hur det funkar i klassen.

Jag tycker det låter som om din bror är en produkt av din pappas och hans mammas uppfostran eller brist på. Vilken unge som helst skulle bli konstig av det du beskriver.

Försök komma på vilka andra skulle kunna tänkas reagera på hans beteende. En granne som störs av oljud eller ser glimtar, då kan du anmäla som en orolig granne t ex och berätta sådant en granne kan tänkas ha sett. Eller hans kompisars föräldrar eller någon i skolan. Sen utformar du din anmälan efter vad just denne person kan tänkas se och hoppas det räcker för att soc ska upptäcka resten.

Kan du bo hos din mamma eller något så att du inte behöver riskera ditt boende för att rädda honom?

Han sitter bara och spelar krigsspel och kollar på youtube, han skulle aldrig tillåta mig att ens röra hans iPad. För sådant som du skriver skulle han bara tycka var tråkigt.. Tyvärr. Men både jag och min syster har försökt att uppfostra honom på vårat sätt. Att lära honom vad som är rätt och fel, ta undan efter sig själv med mera. Men man blir samtidigt trött och allt känns bara onödigt eftersom hans mamma ändå låter honom göra dumma saker som inte jag skulle tillåta, och då tänker jag bara att om hon tillåter honom att leva som någon prins då får det vara så, jag kan inte ändra på det, det är trots allt hon som är hans mamma och inte jag. Jag brukar baka med honom, vara ute och leka med honom (när han väl vill leka, händer inte ofta) och har alltid försökt mitt bästa för att försöka uppfostra honom, fast det är inte mitt ansvar. För hans mamma gör ingenting med honom, dom hittar aldrig på saker, hon är sjukt lat. Har egentligen gett upp eftersom man kan säga nej till honom, tex om han vill ha en glass men jag tycker klockan är för mycket (och hans mamma hör att jag säger nej) då går han ju givetvis och frågar sin mamma om en glass och för såklart ett ja. Hon säger ja till allt han frågar/ber om. Hon har som hans lilla spring flicka. Han kan inte göra någonting själv.

Tröstäta vet jag inte, hon äter sjukt mycket onyttigt hon med, det är väll mycket därför hon tillåter honom att göra det också. Han tittar på tv i stort sett hela sin vakna tid, när han inte går i skolan då. Både tv och ipad samtidigt. Han har en egen tv på sitt rum, men ändå sitter han och kollar på tvn i vardagsrummet hela tiden så jag får tjata mig till att se på ett program om jag skulle vilja det. Av vad jag sett och hört av andra så är han väldigt "crazy" när han leker, han svär mycket och kan vara elak och slåss. Som häromdagen så satt jag brevid honom i soffan, då sparkar han mig i sidan och säger "gå bort! jag vill inte att du sitter brevid mig", och då hade jag inte sagt ett knyst till honom. Jag tror att hon behandlar honom så som hon gör för att det är hennes enda barn, och för att hon är lat. Hon orkar inte stå ut med att han fäller en tår, därför får han alltid sin vilja igenom. Ibland orkar hon inte ens göra frukost åt honom, inte ens en liten macka får han när han säger att han är hungrig på morgonen. Då säger hon att han kan ta en glass eller en bulle istället. På morgonen!!! Nu när jag skriver det här så låter det så himla sjukt, som om det inte ens är sant, eller att det ens hänt. Men så sjuk är hon.

Han leker inte med våra grannars barn, tror inte att deras föräldrar tillåter det längre, just för han är som han är. Han har ingen uppfostran och ärligt så skulle jag som förälder inte heller låta mitt barn leka med min bror. Min bror kan gå ditt och fråga om grannens barn vill leka men får ständigt ett nej, eller att han inte är hemma. Och då kommer han hem igen. Det är aldrig någon som kommer och knackar på här hos oss och frågar om han vill leka. Så min bror leker aldrig med någon på fritiden. Och hans mamma umgås inte med någon granne eller någon i överhuvdtaget.. Nej, kan inte flytta härifrån förtillfället. En vacker dag kommer jag förmodligen anmäla detta, om jag skulle våga, för jag tror inte det kommer bli någon förändring. Men känns inte som sos kommer ta detta seriöst..

Kan ni prata med någon förälder till barn som han brukat leka med tidigare? Berätta att du inte vet hur du ska kunna kontakta soc för att du inte vill råka illa ut själv, kanske någon av dem kan ringa dit?  

Vad säger förskola/skolpersonal om killen? Om han är som du beskriver bör skolan ha reagerat. De kan orosanmäla om de tycker det behövs. Det handlar inte alltid om våldsamma familjer för att soc ska ingripa utan det kan vara andra saker. Skolan kan orosanmälan för att de anser att det finns oro att föräldrar inte riktigt klarar av sitt ansvar. 

Jag tycker att du ska lämna eller hämta lillebror på förskolan och då passa på att prata med personalen där om hur det är hemma. Säg att du är orolig och att du hade gjort en orosanmälan om det inte hade varit så komplicerat inom familjen.

Eftersom du inte är vårdnadshavare får de inte säga ngt till dig om pojkens situation eller vad som görs, men de är skyldiga att göra en orosanmälan om de känner oro.

Kanske behövs ingen orosanmälan - kanske räcker det med utvecklingssamtal på förskolan?

Vill också säga att jag tycker att du är en fin syster som engagerar dig så i din lilla bror! Kom ihåg att ta hand om dig själv lika bra.

Är han så sen i utvecklingen som du påstår har ju både BVC och skola reagerat? Han är 6 år!!! En del är vilda.

jag tror inte att din bror mår så bra av det
alldeles för mycket krigsspel, tv och annat skit är inte bra för ett barn, de kan  tappa sin fantasi och glömmer bort hur man leker. de kan bli väldigt bråkiga och söker konstant uppmärksamhet när inte tv är på, eller så blir de bara tystlåtna.
han verkar inte heller få det han vill ha, han får en kaka och blir nöjd för stunden men det är inte kakan han behöver så han blir inte i nöjd i längden.
det blir inte bara brist på uppfostran jag tror inte att mamman bryr sej om hans behov heller och det kan sluta med depression och utåtagerande,
som i sin tur kan sluta med med att han mister sina kompisar.

äter mamman lika sjukt mycket onyttigt som man kan äta när man tröstäter?
mamma kanske trycker på sitt själv belöningssystem på grabben och använder det för att lösa konflikter.

försök inte att uppfostra i första hand, blir extra svårt i din situation, lär honom att fixa sin frukost själv med uppmuntran
Han kan leka med grannarnas barn under uppsikt av en vuxen.

om du skriver upp vardagsrutiner, hur mamma löser konflikter mm med datum,
"datum, tid, glass till frukost"
"datum, , 4 timmar krigsspel"
du behöver inte förklara situationen ur din synvinkel och varför det inte är bra för efter några veckor har du nog en hel del att gå till soc med.

nu är han en elak 6-åring men det kan spåra ur helt i tonåren.

Vilken fin storasyster du verkar vara!Tyvärr tror jag inte att soc skulle göra ngt. Låter som att din styvmamma och din pappa helt enkelt är dåliga föräldrar och sådana finns det många av. Jag tror att det enda det hänger på det är att din lillebrors föräldrar förstår vad de faktiskt gör mot honom. De två behöver bli bättre föräldrar. De skulle antagligen behöva höra från någon annan (vuxen, för det ska inte du behöva ta) vad de skulle behöva ändra på för din brors skull. Att passa upp på honom jämt, inte sätta några gränser och låta honom sitta framför en tv och med en padda är riktigt elakt mot sitt barn. 

mamman passar inte upp honom jämt, blir glass till frukost när mamma är lat.
Jag anser att det finns stor risk att grabben far illa eller kommer att göra om mamma fortsätter lika.
skriver man upp saker under en tid kan man gå på soc och fråga i fall det är något de brukar lägga sej i, går att göra anonymt.
De kommer ju inte och tar ungen, de försöker få mamma att skärpa till sej.
Lära dem att bli bättre föräldrar, jag tror inte att mamma inte förstår frågan är om hon bryr sej.
Kan vara så att mamma har egna problem som tjorvar till det.

Jag tror att du kanske ska prata med någon av personalen i förskoleklassen. Be att få prata enskilt med någon av dem och säg åt dem att de inte får säga något till dina föräldrar. Säg bara att du är orolig för honom och fråga hur det går för honom i skolan. Tryck på att du inte tror att han har kompisar och fråga hur han är i interaktionen med andra barn. Där kan du börja. Se hur de svarar och lämna det där ett tag, innan du tar kontakt igen.

Som skolpersonal tar man faktiskt äldre syskons oro på allvar, speciellt om det är återkommande. Jag har själv varit där, en gång för flera år sedan. En 15-årig bror började plötsligt ställa frågor om sin lillasyster. Vi märkte ju att det var något med flickan men såg inga tydliga bakomliggande faktorer. Efter ett tag framkom det att hon inte fick ordentlig mat hemma om inte storebror ordnade det åt henne. Efter ett tag framkom också vinkar om att en förälder var alkoholist, men det var efter att vi hade gjort en anmälan till socialen. Familjen fick hjälp med mycket mer än vad jag har skrivit här, och det berodde på den här starke, modige storebrodern.  I ditt fall är det kanske inte riktigt lika illa, men om du visar oro inför personalen, så ringer varningsklockor hos dem och de kanske gör en orosanmälan för något.