Håller inte med om biomammans förhållningsregler.

Det gjorde vi inte . Detta framkom när barnet vägrade åka till pappan o då beslutade vi att det fick bo kvar , vi visste inte om att dom hade dessa orimliga regler innan

Jag är bonusförälder till en nybliven sexåring. Ganska nytt då vi precis har blivit sambos jag och hennes pappa.

Nu när jag bor där träffar jag ofta biomamman ensam vid överlämningar då mina arbetstider är mer generösa än min sambos.

Nu har biomamman börjat skriva listor och lappar med regler och förmaningar om vad hon tycker att vi ska göra. Hon känner sig förbisedd och ignorerad av min sambo för art han alltid bara håller med och säger ja för att sedan strunta i allt och göra på sitt sätt ändå. Han har gjort så för att biomamman är väldigt "på" och krävande med ett kontrollbehov som inte är av denna värld.

Jag förstår dem båda men tycker att det blir jobbigt när jag hamnar i mitten. Hon förväntar sig att jag tar ansvar och får min sambo med på vad det är hon vill.

Sådana saker som att byta underkläder varje dag, borsta tänderna morgon och kväll, smörja eksem, ge medicin vid sjukdom och så är självklara saker. Det tycker jag inte ens är något att diskutera.

Begränsad tid vid tv- spel, surfplatta mm tycker jag också är okej men det måste finnas en balans. Har vi varit ute 5 h på förmiddagen tycker jag inte att det är så farligt om man spelar ett mattespel medan man väntar på middagen.

Sedan har vi de konstiga sakerna. Tex X får inte prata med gnällig röst. Måste påminnas om det. X får inte tugga med öppen mun. X får inte stamma. X får inte få upp före 8.30 på helgerna. Vaknar hon tidigare ska hon ligga kvar i sängen.

Jag tycker inte att hon pratar med gnällig röst här. Hon tuggar inte med öppen mun om hon inte är täppt i näsan. Men säger att hon gör det hos mamma för att reta henne. Vaknar jag kl 7 en lördag tänker jag aldrig tvinga någon annan att ligga kvar i sängen. Och stamma? Ja det kanske är något en talpedagog/logoped kan hjälpa till med.

Herre gud, det är ett barn. Inte en marionettdocka.

Vissa rutiner kan jag tycka är okej att vi försöker hålla så lika som möjligt. Läggdags kl 20 på vardagar funkar, men vi kan inte äta middag kl 17.30 då vi har längre resväg mellan jobb, förskola och hem. Duscha varje dag blir det inte heller här, utan varannan.

Har bett min sambo att prata med henne men han orkar inte ta diskussionen för hon kommer ändå inte att lyssna säger han. Så jag antar att jag får lov att göra det. Och det jag egentligen vill få fram till henne är att vi kan vara väldigt tillmötesgående när det gäller rutiner men att vissa saker som hon ser som problematiskt faktiskt bara är det hos henne.

Vi kommer inte att servera fisk minst två gånger i veckan för mitt barn är allergiskt och jag kräks av fisklukt, vi ser mer på TV här när barnen får välja film fredag eller lördag. Tror ni att hon tar illa upp om jag bara lägger fram det precis som det är?

Jag är bonusförälder till en nybliven sexåring. Ganska nytt då vi precis har blivit sambos jag och hennes pappa.

Nu när jag bor där träffar jag ofta biomamman ensam vid överlämningar då mina arbetstider är mer generösa än min sambos.

Nu har biomamman börjat skriva listor och lappar med regler och förmaningar om vad hon tycker att vi ska göra. Hon känner sig förbisedd och ignorerad av min sambo för art han alltid bara håller med och säger ja för att sedan strunta i allt och göra på sitt sätt ändå. Han har gjort så för att biomamman är väldigt "på" och krävande med ett kontrollbehov som inte är av denna värld.

Jag förstår dem båda men tycker att det blir jobbigt när jag hamnar i mitten. Hon förväntar sig att jag tar ansvar och får min sambo med på vad det är hon vill.

Sådana saker som att byta underkläder varje dag, borsta tänderna morgon och kväll, smörja eksem, ge medicin vid sjukdom och så är självklara saker. Det tycker jag inte ens är något att diskutera.

Begränsad tid vid tv- spel, surfplatta mm tycker jag också är okej men det måste finnas en balans. Har vi varit ute 5 h på förmiddagen tycker jag inte att det är så farligt om man spelar ett mattespel medan man väntar på middagen.

Sedan har vi de konstiga sakerna. Tex X får inte prata med gnällig röst. Måste påminnas om det. X får inte tugga med öppen mun. X får inte stamma. X får inte få upp före 8.30 på helgerna. Vaknar hon tidigare ska hon ligga kvar i sängen.

Jag tycker inte att hon pratar med gnällig röst här. Hon tuggar inte med öppen mun om hon inte är täppt i näsan. Men säger att hon gör det hos mamma för att reta henne. Vaknar jag kl 7 en lördag tänker jag aldrig tvinga någon annan att ligga kvar i sängen. Och stamma? Ja det kanske är något en talpedagog/logoped kan hjälpa till med.

Herre gud, det är ett barn. Inte en marionettdocka.

Vissa rutiner kan jag tycka är okej att vi försöker hålla så lika som möjligt. Läggdags kl 20 på vardagar funkar, men vi kan inte äta middag kl 17.30 då vi har längre resväg mellan jobb, förskola och hem. Duscha varje dag blir det inte heller här, utan varannan.

Har bett min sambo att prata med henne men han orkar inte ta diskussionen för hon kommer ändå inte att lyssna säger han. Så jag antar att jag får lov att göra det. Och det jag egentligen vill få fram till henne är att vi kan vara väldigt tillmötesgående när det gäller rutiner men att vissa saker som hon ser som problematiskt faktiskt bara är det hos henne.

Vi kommer inte att servera fisk minst två gånger i veckan för mitt barn är allergiskt och jag kräks av fisklukt, vi ser mer på TV här när barnen får välja film fredag eller lördag. Tror ni att hon tar illa upp om jag bara lägger fram det precis som det är?

Att jag "lägger mig i" som någon skrev beror ju enbart på att biomamman specifikt ber mig eller tar upp diverse "problem" med mig för att hon vet att pappan bara håller med henne i stunden och sedan kör sitt eget race ändå.

Hon mer eller mindre kräver att vi tvingar till att ligga kvar i sängen på morgonen och att vi förbjuder stammandet. Och hon kommer med detta till mig som egentligen inte borde ha med saken att göra. Det är inget jag kan eller vill ställa upp på, och jag tänker heller inte stå ut med tjatet som blir nästa gång och nästa gång för att vi inte gjort som hon önskar...

Så eftersom att pappan inte tar upp det med henne måste ju någon göra det.

Stammandet finns där. Men här kanske det händer vid 1-2 tillfällen under hela umgänget som är 5 dagar. Och då är det bara när hon blir väldigt ivrig över något. Tror att det är mer hos mamman för det märks när vi ska lämna/hämta.

Det är fler sådana där skumma grejer hon kräver. Det händer ibland att bonus kissar i sängen. Hon brukar säga till när det hänt och då fixar vi det tillsammans utan att skvallra för syskon mm om olyckan. Hos mamman gömmer hon olyckan och blir tvingad till att städa upp och tvätta själv och mamman vill att flickan ska ta reda på olyckan själv här med. Tycker det är elakt och konstigt.

Och det har hänt att mamman sagt "X sa att ni brukar hjälpa henne när hon kissat i sängen. Jag vill att hon lär sig ta reda på allt sådant själv så att hon slutar med det någon gång och det är inte trevligt när hon gömmer nerkissade lakan och kläder i en garderob eller låda".

Det är ju sådant som inte fungerar. Jag kan inte ställa upp på att behandla ett barn på det viset. Kan liksom inte jamsa med när hon kommer med sådana grejer.