sandrita88

Äldre 4 Jun 22:22

13 svar

Matvägrande 1 åring. Mår dåligt är det vanligt !?

Jag har en liten pojke på snart ett år.. Sedan 7 månaders ålder har jag haft det struligt under hans matstunder! Från att ha ätit bra själv! (Körde mycket BLW metoden) till att plötsligt få ett jäkla humör under maten och vägrar öppna munnen, spottar ut maten, gnäller och gråter.. Han är så himla envis och det måste bli på hans sätt.

Detta började sen han var sju månader och har pågått fram till nu... Det har blivit lite bättre denna senaste månaden eftersom jag har börjar släppa dem höga kraven jag har!

Min fråga är detta är det någon som känner igen er i detta? Är det vanligt att barn strular och totalvägrar äta? Hur har ni mått?

Jag själv kan säga att från att ha haft världens självförtroende som mamma så har den sakta börjat minska :( jag tycker det är super jobbigt dels för att jag inte har bra upplevelser kring maten när jag var liten. Jag har sökt hjälp på bvc och har kommit i kontakt med en kurator så det känns toppen.. Men det hade varit skönt att få höra tips från er mammor och veta om det är fler som känt sig ledsna pga matstrul!

pgw

Äldre 4 Jun 23:33

#1

Det var struligt här också, även om han väl inte totalvägrade ändå. Men i något skede skippade jag en måltid helt och hållet, det var liksom ingen idé att försöka mata ett barn som inte ville äta.

De dagar det var bara barnet och jag som åt middag, gick jag hellre på restaurang, det var någon annan som städade efteråt då... Jag gjorde mitt bästa för att dölja min irritation vid måltiderna, för att inte skapa en ond cirkel med ännu mera strul.

Jag trugade aldrig. Ville han inte äta, så tog jag bort maten, och så fick han vänta till nästa måltid. Jag ville inte att han skulle inse att man kan trotsa mamma genom att inte äta. Äter gör man för att man är hungrig, inte för att göra mamma glad. Maten fick inte bli ett maktmedel. För man kan ändå aldrig tvinga ett barn att äta.

När vi övergick från 8 månaders till 1 års matburkar, gick det bättre, antagligen för att maten var mera kryddad. Han har alltid gillat starka smaker, så det kan ha varit en orsak till strulet tidigare. Det smakade kanske inte tillräckligt gott.

Vid ca ett års ålder körde jag med följande taktik: Han fick en bit mat (t.ex. en brödbit) framför sig. Samtidigt som han plockade upp matbiten öppnade han munnen, och då gick det att stoppa skeden med mat på i munnen på honom. Han åt snällt, och sen åt han sin brödbit. Och så nästa matbit...

Nu som 3-åring äter han det mesta med god aptit, så nånting gjorde jag väl rätt i alla fall

Mandelskorpan

Äldre 5 Jun 06:34

#2

Ändrade ni något i hans kost vid 7 mån? Problemen kom tvärt, eller?

sextiotalist

Äldre 5 Jun 07:53

#3

Så liten och redan har ni gjort det till en kamp. Vårt barn (numera tonåring och äter bra ) har också varit svår med maten.
Som förälder så tyckte jag det var viktigast att han fick i sig något och då fick han ta det på hans sätt. Att använda maten som maktmedel och ta bort den "för att visa att man inte ska trotsa mamma via maten", anser jag är på gränsen till barnmisshandel.
Gör matstunderna till något trevligt, och man behöver inte sitta vid matbordet, en filt och picknick under matbordet fungera precis lika bra (eller vardagsrummet etc)

Maten är ju det enda ett sådant litet barn egentligen kan kontrollera och det tycker jag att man ska låta barnet göra också

cosinus

Äldre 5 Jun 09:41

#4

sextiotalist skrev 2014-06-05 07:53:18 följande:

Så liten och redan har ni gjort det till en kamp. Vårt barn (numera tonåring och äter bra

) har också varit svår med maten.
Som förälder så tyckte jag det var viktigast att han fick i sig något och då fick han ta det på hans sätt. Att använda maten som maktmedel och ta bort den "för att visa att man inte ska trotsa mamma via maten", anser jag är på gränsen till barnmisshandel.
Gör matstunderna till något trevligt, och man behöver inte sitta vid matbordet, en filt och picknick under matbordet fungera precis lika bra (eller vardagsrummet etc)

Maten är ju det enda ett sådant litet barn egentligen kan kontrollera och det tycker jag att man ska låta barnet göra också

Här håller jag definitivt inte med.

Aldrig att jag skulle låta mina ungar bestämma att man får sitta under bordet att äta. Visst, det kan vara kul och mysigt men en 1-åring som matvägrar om de helt plötsligt äter någon tugga då men med 4 barn så har jag ingen som helst lust att släppa maten helt fri. De ska inte sitta vare sig under köksbordet eller i vardagsrummet till vardags. Äter gör vi tillsammans vid bordet och då får man sitta med och hålla sig lugn. Annars får man hitta på något annat så att övriga iaf får matro.

Så nej, att låta barnet kontrollera matsituationen det tror jag inte alls på. Däremot kan man aldrig tvinga ett barn som inte vill äta att äta men det är något helt annat än att låta barnen äta var och hur de vill.

Sen kan man självklart ha picknick på altanen eller liknande som undantagsfall men inte alltid för att försöka skapa en roligare matsituation än igår.

sextiotalist

Äldre 5 Jun 10:21

#5

cosinus skrev 2014-06-05 09:41:30 följande:

Här håller jag definitivt inte med.

Aldrig att jag skulle låta mina ungar bestämma att man får sitta under bordet att äta. Visst, det kan vara kul och mysigt men en 1-åring som matvägrar om de helt plötsligt äter någon tugga då men med 4 barn så har jag ingen som helst lust att släppa maten helt fri. De ska inte sitta vare sig under köksbordet eller i vardagsrummet till vardags. Äter gör vi tillsammans vid bordet och då får man sitta med och hålla sig lugn. Annars får man hitta på något annat så att övriga iaf får matro.

Så nej, att låta barnet kontrollera matsituationen det tror jag inte alls på. Däremot kan man aldrig tvinga ett barn som inte vill äta att äta men det är något helt annat än att låta barnen äta var och hur de vill.

Sen kan man självklart ha picknick på altanen eller liknande som undantagsfall men inte alltid för att försöka skapa en roligare matsituation än igår.

Haha, om du visste vilka trix vi hade för att få vår grabb att få i sig lite mat . Även mina väldigt principfasta föröldrar var tvungen att backa där. De stod bakom en dörr och lockade mig med en korv när jag matvägrat tillräckligt länge.
Har man barn som är så svåra när det gäller mat, så att deras hälsa kan påverkas (om det är av envishet eller andra orsaker må så vara), så får man vara mycket påhittig som förälder.

Under ett par år åt vårt barn endast framför tv´n. Jag hade en mycket vettig BVC-sköterska (nästan pensionär) som hade många bra råd och knep, som hon samlat på sig under sin tid och flera av råden var just, strunta i princiiper, fokusera på vad det som är viktigt. För matstrejkande barn är det viktigare att de äter, inte hur de äter, om de endast äter när de hänger i knävecken från en gren, ja då låter man barnet äta hängande i knävecken från en gren, det var hennes råd.

cosinus

Äldre 5 Jun 10:45

#6

sextiotalist skrev 2014-06-05 10:21:18 följande:

Haha, om du visste vilka trix vi hade för att få vår grabb att få i sig lite mat . Även mina väldigt principfasta föröldrar var tvungen att backa där. De stod bakom en dörr och lockade mig med en korv när jag matvägrat tillräckligt länge.
Har man barn som är så svåra när det gäller mat, så att deras hälsa kan påverkas (om det är av envishet eller andra orsaker må så vara), så får man vara mycket påhittig som förälder.

Under ett par år åt vårt barn endast framför tv´n. Jag hade en mycket vettig BVC-sköterska (nästan pensionär) som hade många bra råd och knep, som hon samlat på sig under sin tid och flera av råden var just, strunta i princiiper, fokusera på vad det som är viktigt. För matstrejkande barn är det viktigare att de äter, inte hur de äter, om de endast äter när de hänger i knävecken från en gren, ja då låter man barnet äta hängande i knävecken från en gren, det var hennes råd.

Tja en av mina har utretts för gluten, tillväxthormon och varit under utredning hos dietist p g a hans låga vikt. Och nä, jag håller fortfarande inte med :)

sandrita88

Äldre 5 Jun 10:46

#7

pgw skrev 2014-06-04 23:33:27 följande:

Det var struligt här också, även om han väl inte totalvägrade ändå. Men i något skede skippade jag en måltid helt och hållet, det var liksom ingen idé att försöka mata ett barn som inte ville äta.

De dagar det var bara barnet och jag som åt middag, gick jag hellre på restaurang, det var någon annan som städade efteråt då... Jag gjorde mitt bästa för att dölja min irritation vid måltiderna, för att inte skapa en ond cirkel med ännu mera strul.

Jag trugade aldrig. Ville han inte äta, så tog jag bort maten, och så fick han vänta till nästa måltid. Jag ville inte att han skulle inse att man kan trotsa mamma genom att inte äta. Äter gör man för att man är hungrig, inte för att göra mamma glad. Maten fick inte bli ett maktmedel. För man kan ändå aldrig tvinga ett barn att äta.

När vi övergick från 8 månaders till 1 års matburkar, gick det bättre, antagligen för att maten var mera kryddad. Han har alltid gillat starka smaker, så det kan ha varit en orsak till strulet tidigare. Det smakade kanske inte tillräckligt gott.

Vid ca ett års ålder körde jag med följande taktik: Han fick en bit mat (t.ex. en brödbit) framför sig. Samtidigt som han plockade upp matbiten öppnade han munnen, och då gick det att stoppa skeden med mat på i munnen på honom. Han åt snällt, och sen åt han sin brödbit. Och så nästa matbit...

Nu som 3-åring äter han det mesta med god aptit, så nånting gjorde jag väl rätt i alla fall

Du har helt rätt i det du skriver.. Och det är just det jag har börjat inse att det är ingen ide att kämpa ihjäl sig för en matsked! Vill han inte ha så vill han inte helt enkelt... Men det är svårt att släppa frustration! Vi har fått som hemläxa att försöka få matstudenrna att bli roliga igen.. Att vara försöka vara glada för dem få skedarna som han får i sig! Dessutom ska min man vara pappa ledig i någon månad nu så det ska bli så skönt och slippa matning !

sandrita88

Äldre 5 Jun 10:47

#8

Mandelskorpan skrev 2014-06-05 06:34:47 följande:

Ändrade ni något i hans kost vid 7 mån? Problemen kom tvärt, eller?

Nja inte direkt.. Han åt själv från 5 mån åldern. Men runt 7 mån blev han sjuk och fick många tänder och då bara vände det. Ville inte längre äta varken själv eller att jag mata... Sen har det hållt i sig

Arbetsvegan

Äldre 5 Jun 10:49

#9

sextiotalist skrev 2014-06-05 07:53:18 följande:

Så liten och redan har ni gjort det till en kamp. Vårt barn (numera tonåring och äter bra

) har också varit svår med maten.
Som förälder så tyckte jag det var viktigast att han fick i sig något och då fick han ta det på hans sätt. Att använda maten som maktmedel och ta bort den "för att visa att man inte ska trotsa mamma via maten", anser jag är på gränsen till barnmisshandel.
Gör matstunderna till något trevligt, och man behöver inte sitta vid matbordet, en filt och picknick under matbordet fungera precis lika bra (eller vardagsrummet etc)

Maten är ju det enda ett sådant litet barn egentligen kan kontrollera och det tycker jag att man ska låta barnet göra också

Jag håller med helt och hållet.

Appropå att sitta under matbordet så brukar de flesta bli vettiga som vuxna till slut ändå. Jag har i alla fall inte träffat på en enda tinåring som sitter under bordet, äter med händerna etc. Däremot har jag träffat ganska många som har ett stört förhållande till mat eftersom det varit en maktkamp sedan de varit små.

Släpp all prestige och måste när barnen är det enda vettiga...

sextiotalist

Äldre 5 Jun 10:51

#10

cosinus skrev 2014-06-05 10:45:37 följande:

Tja en av mina har utretts för gluten, tillväxthormon och varit under utredning hos dietist p g a hans låga vikt. Och nä, jag håller fortfarande inte med :)

Men i slutändan har det fungerat. tonåringen äter bra och nästan allt. Sedan har vi en helt annan inställning till hur maten serveras och var man äter till vardagen, Vi äter ytterst sällan tillsammans och det passar oss (nej, ingen övervikt och inget småätande av godis, kakor eller så, eftersom ingen är sådär jätteförtjust i det, så har inte sådant hemma heller)

pgw

Äldre 14 Jun 20:55

#11

sextiotalist skrev 2014-06-05 07:53:18 följande:

Så liten och redan har ni gjort det till en kamp. Vårt barn (numera tonåring och äter bra

) har också varit svår med maten.
Som förälder så tyckte jag det var viktigast att han fick i sig något och då fick han ta det på hans sätt. Att använda maten som maktmedel och ta bort den "för att visa att man inte ska trotsa mamma via maten", anser jag är på gränsen till barnmisshandel.
Gör matstunderna till något trevligt, och man behöver inte sitta vid matbordet, en filt och picknick under matbordet fungera precis lika bra (eller vardagsrummet etc)

Maten är ju det enda ett sådant litet barn egentligen kan kontrollera och det tycker jag att man ska låta barnet göra också

Mitt barn fick alltid i sig något. Jag har svårt att förstå att det skulle vara barnmisshandel om barnet självt får bestämma hur mycket det vill äta. Barnet fick själv kontrollera sitt ätande. Däremot fick han inte kontrollera var eller hur maten serverades.

Alternativet till att ta bort maten när han inte ville äta mera skulle ju vara att göra som du och flytta tallriken under bordet, eller sätta sig framför tv:n, eller plocka fram leksaker, eller ta till något annat tricks, bara för att få honom att äta mera än han ville ha. Med andra ord, så skulle barnet lära sig att om jag äter mycket mat så blir mamma glad, men om jag äter bara lite mat så blir mamma ledsen. Nej tack, hos oss är måltiderna just precis det, och inte en cirkusföreställning. Eftersom han aldrig totalvägrade, så fungerade min taktik. Jag kan förstå att man gör vad som helst med en unge som inte äter alls på hela dagen, men det var ju inte fallet hemma hos oss.

Och med maktmedel menade jag att barnet använder maten som maktmedel, inte att jag som förälder gör det."Om jag inte får mina leksaker, så äter jag inte!" Det är att trotsa med hjälp av maten. Min teori var att om barnet aldrig möter någon speciell reaktion hos föräldern när det säger "jag vill inte ha mera", så kommer det heller inte att uppfatta maten som ett "vapen" som man kan rikta mot föräldern.

Marten

Äldre 14 Jun 21:05

#12

Din son kanske är en springätare eller att han kanske vill ha några leksaker med vid bordet. Det är inte så himla komplicerat att få barn att äta.

mammalovis

Äldre 14 Jun 21:49

#13

Vår dotter har haft sina perioder, men aldrig så hon har matvägrat helt. När hon har fått tänder har hon inte gärna ätit lagad varm mat, däremot har gröt och välling fortsatt funka bra.

Ett tag vid 8 månader fick hon plocka mycket själv med majs, ärtor, morötter och makaroner/pasta, då hon bara ville äta det hon visste vad det var t ex fruktpuré. Sedan har det kommit en period när det inte heller har uppskattats. Nu är hon ett sedan fredags förra veckan och har fått ett jäkla humör. När storasyster får en smörgås sitter hon och skriker dä, dä, dä. Oftast får hon det, så får hon gröten parallellt till frukost. Nu senaste dagarna har hon kommit på att hon ska äta själv, så det blir mycket plaskande med skeden, så ingen större idé att jag tar på mig rena kläder innan frukosten är över har jag börjat inse.

Vi försöker att bråka minsta möjliga, men försöker ibland igen några minuter senare, ibland vill hon ibland inte. Ibland äter hon mycket till frukost och lite till lunch, men det är ju strunt samma, så länge hon växer som hon ska och är pigg och aktiv. I veckan har hon haft magsjuka, så nu försöker vi få bukt med diarrén som kommer 1-2 gånger per dag.

Hur går det med er sons kurva? Finns det något som fungerar bättre, för något måste han ju leva av?

Spelar det någon roll vilken temperatur maten har? Ibland kan ju t ex kall gurka vara skönt för ett ömmande tandkött.

Får han smaka på er mat med lite mer kryddor i?

Blir det någon skillnad beroende av matens konsistens? En del barn vill ju ha väldigt mosad mat lång tid, andra fungerar det mesta på.

Vad är det för höga krav du haft innan?

Matvägrande 1 åring. Mår dåligt är det vanligt !?

INNEHÅLL