Ni som har blivit stalkade: hur började det?

Tack för ditt svar!

 

Det är alltid bra att få höra åsikter utifrån. Eftersom jag är en del av det hela känns det ofta som att jag bara inbillar mig att hans beteende inte är sunt eftersom jag är en person med ganska mycket integritet och gärna tar ett steg bakåt när någon kommer för nära. Jag hoppas verkligen att detta inte utvecklas vidare till någon form av stalkning, att han bara inte förstår hur man beter sig i sociala sammanhang.

Du bör absolut vara orolig. Sånt där kan spåra ur rejält.

För mig började det med att en utländsk man började prata med mig på busshållplatsen och erbjöd sig hjälpa mig med matkassarna. Jag hade just handlat och hade tunga kassar. Jag lät honom hjälpa mig och vi pratade en del och han sade att han var nyinflyttad till landet och inte kände så många och föreslog att vi skulle kunna ta en fika på stan och lära känna varandra. Visst, det lät väl trevligt liksom.

När vi sågs för fikan reagerade jag på flera saker. Han tog abnormt mycket socker i sitt te. Alltså typ 15 bitar i en kopp. Jag frågade om det och då sade han att han gillade det så men han drack aldrig upp teet. Han pratade massor om sitt ex och hur hemskt det var att hon inte velat flytta till hans land med honom. Jag kände att vi nog inte skulle bli bra vänner men fikade klart iaf.

Han hörde av sig och ville ses igen och jag sade att jag inte kände att vi klickat så bra men att jag hoppades att han skulle hitta andra vänner. Då började han mailbomba mig och skriva att han var kär i mig och att det var mitt fel för att jag hade förhäxat honom och nu måste jag ta mitt ansvar och gifta mig med honom.

Jag påminde om att jag faktiskt har en sambo sedan 15 år tillbaka och ett barn och att jag hursomhelst inte var intresserad av honom. Då sade han att det kunde jag inte veta innan jag hade provat vara ihop med honom. Jag måste ju ge honom en chans liksom! Det var jag skyldig honom. Jag sade nej och att jag inte ville prata med honom mer och slutade svara. Han fortsatte skriva. Ibland låtsades han vara sin egen dotter, ibland sig själv.

Ibland klev han på samma buss som jag och satte sig bredvid mig eller just bakom och fortsatte tjata på att vi skulle gifta oss och flytta till hans land, jag skulle bli så lycklig och han skulle vara så bra på att ta hand om min son. Riktigt obehagligt! Han ville även fixa ett jobb till mig på sin arbetsplats (ett gym där han arbetade som städare). Jag började flytta mig och sätta mig bredvid någon man när han satte sig nära mig på bussen. Det var det enda som gjorde att han blev tyst.

En gång så satt jag och sambon i bussen när han klev på och satte sig nära. Då gav jag sambon en kyss och visade tydligt att vi var ihop, lutade mig mot honom och höll hans hand och pratade om framtidsplaner. Då sade han inget och klev av vid nästa hållplats.

Nästa gång jag var själv i bussen så fortsatte han som vanligt.

Vi flyttade till en annan stadsdel sedan så jag har inte sett honom på ett tag nu, har bara varit en bussincident sedan vi flyttade när vi hälsade på en vän i den gamla stadsdelen. Jag bytte också mailadress. Som tur var hade jag inte gett ut mitt mobilnummer eller sagt var jag bodde exakt (han visste bara vilket höghus) eller vad jag hette i efternamn så jag var nog inte alltför lätt att hitta information om.

Bry dig inte så mycket om hur det började utan tänk här och nu:

Dokumentera allt.

Tala om att uppmärksamheten inte är välkommen OCH att du gör en polisanmälan om det fortsätter. Tala då också om att du dokumenterar alla kontakter han gör

Sen tiger du som muren. Ser du honom så agera som om du inte gjorde det. Släpp inte ifrån dig en enda signal om att du förstått att han sett dig, kommit dig nära, ring, mailat eller vad han nu gör. Minimera alla intryck från dig

En stalker närs av reaktionen från offret och detta oavsett vilken reaktion han/hon får. Alla signaler omtolkas till det som finns på hans egen agenda. 

För mig började det genom att jag diskuterade på ett föräldraforum och hade åsikter som stack ut.
Någon blev fly förbannad över att inte få medhåll och rätt så tråden slutade med att handla om att kränka mig maximalt. Sen var det oskyldigt med att jag blev förföljd i alla trådar och blev grovt påhoppad oavsett vad jag skrev om. Personen gjorde dessutom allt för att få andra med sig i påhoppen, skrev att jag var ett troll, bara bråkade etc. När jag nekade till det ansåg andra att jag bevisat att beskyllningarna var sanna, annars skulle jag inte försvarat mig. När jag ignorerade beskyllningarna ansågs det att jag teg och samtyckte. Det läskigaste är inte den uppenbart störda person som stalkar utan att så många är så snabba att hänga på i trakasserierna. 

Men det slutade inte där. Eftersom jag var öppen med min identitet så har personen letat reda på mig, skickat mail, vanlig brev, hotat, kränkt å det grövsta. Eftersom jag har ett yrke där jag är officiell så härjar personen även där och ringer mig och framför hot. Personen har kontaktat både chef och kollegor och framfört allvarliga klagomål, svartmålar mig genom att skvallra om att jag är ständigt otrogen, nyttjar droger och jag vet snart inte vad hon hittat på. 

Idag byter jag regelbundet inlogg, har stängt all personlig information men det spelar ingen roll för på ett eller annat sätt lyckas personen frr eller senare lista ut vem jag är. Det är sant det som sägs att skrivsätt är lika personligt som fingeravtryck.

Personen är helt klart inte frisk i huvudet men det är tragiskt att åsikter kan engagera så mycket att man börjar stalka.    Ännu mer tragiskt är det att forum vanligtvis inte tar sånt här på allvar. Familjeliv låter tex grova angrepp vara kvar beroende på vem som skriver och vem som får ta emot angreppen. De tittar bara på enskilt inlägg och vägrar se helheten. Vart och ett av inläggen är inte så farligt men lägger man samman det så blir det en otäck bild av ett forum som underlättar och uppmuntrar trakasserier och stalkning.

Hittade en kille på en dejtingsajt som jag började snacka med. Vi la till varandra på facebook och bytte nummer med varandra. Jag kände dock att vi inte riktigt klickade med varandra så jag förklarade detta och sa att vi kanske kunde vara vänner istället. Då slog det totalt slint för honom. Först började han med att skicka massor av sms om hur jag förtrollat honom, att han var kär i mig, att han trodde det skulle bli vi och så vidare. Jag svarade hela tiden vänligen med bestämt nej och förklarade att jag inte kände likadant. Då la han i ytterligare en växel och började hota med att ta livet av sig. När det inte fungerade blev han elak och började skriva massa kränkande saker. Sen så efter någon vecka av detta så kom det sms som 'jag står utanför ditt fönster' 'du ska dö' osv vilket gjorde att jag blev jätterädd :( fick mitt ex att bo hos mig i två veckor ifall han skulle försöka bryta sig in på något sätt. Jag pratade med polisen men dom kunde inte direkt göra något. Så jag bara ignorerade och blockerade honom på alla sätt som gick och efter att jag kommit hem från en lång semester så slutade han. Efter detta vågar jag inte använda dejtingsajter mer.

Du bör absolut vara orolig. Sånt där kan spåra ur rejält.

För mig började det genom att jag diskuterade på ett föräldraforum och hade åsikter som stack ut.
Någon blev fly förbannad över att inte få medhåll och rätt så tråden slutade med att handla om att kränka mig maximalt. Sen var det oskyldigt med att jag blev förföljd i alla trådar och blev grovt påhoppad oavsett vad jag skrev om. Personen gjorde dessutom allt för att få andra med sig i påhoppen, skrev att jag var ett troll, bara bråkade etc. När jag nekade till det ansåg andra att jag bevisat att beskyllningarna var sanna, annars skulle jag inte försvarat mig. När jag ignorerade beskyllningarna ansågs det att jag teg och samtyckte. Det läskigaste är inte den uppenbart störda person som stalkar utan att så många är så snabba att hänga på i trakasserierna. 

Vad otäckt! Tänk att någon kan gå in så för att förstöra en annan människas liv.

Jobbigt också att det inte tas på allvar. Vad jag har förstått kan man bli ganska hjälplös i liknande situationer?

Det där har jag varit med om också, på det här forumet. Och resonemanget var ungefär det samma.

Nu fick jag visserligen ingen stalker efter mig privat, men vissa personer hade uppenbarligen gjort det till sin agenda att leta upp varenda tråd jag skrev i och kommentera nedsättande...

Droppen för mig blev när folk började starta anonyma trådar och påstå att de kände mig, att jag var känd att ha grava psykiska problem...

Jag var väldigt nära att anmäla detta vid flera tillfällen och enda anledningen jag inte gjorde det var för FL var inte samarbetsvilliga att upprätta någon anmälan och istället plockade de enbart bort inlägg hela tiden.

Forumvärden sa att de "självklart samarbetade med polisen" om en anmälan upprättats och det var aningen svårt att kunna upprätta någon anmälan när inläggen plockades bort... Tillslut satt man bara där och tog skärmdumpar på varenda inlägg. (Sen så vet jag så klart att bortplockade inlägg enbart är dolda och ligger kvar i databasen)

Men att få FL att ge ut några uppgifter eller själva upprätta en anmälan var helt omöjligt. 

Jag har försökt med det också och har samma erfarenhet. Det är svårt att få en anmälan att gå vidare och då duger inte skärmdumpar.

Ja alltså att han mailar osv kan ju vara att han är förälskad i dig... 

Att han tar andra turer på vägen till jobbet o andra sidan är inte riktigt vad jag skulle vara komfortabelt med och det är väl egentligen det du ska utgå från, vad du tycker och känner och inte vad andra tycker och känner. 

Vi kan omöjligtvis få en komplett bild utifrån din berättelse, men utifrån vad du skrivit låter det som en märklig människa.

Om han är farlig eller inte är ju en helt annan fråga och egentligen irrelevant eftersom det är ganska klart att du inte trivs i situationen och om ni inte har eller haft någon närmare kontakt så tycker jag att du ska gå på dina känslor istället för att fråga oss vad vi skulle göra eller tycker och tänker. 

Jo, jag har också funderat lite på det. Förälskade personer kan ju bete sig lite besynnerligt ibland.

Nej, förstås kan ni inte få en komplett bild. Jag gav bara några exempel där jag själv tyckte att han uppvisade vissa stalkertendenser. Eftersom jag inte har blivit stalkad själv känns det svårt att veta om de saker han gör kan vara tecken på att det kommer eskalera, eller om det inte är något att oroa sig för. Jag tänkte att andras berättelser kanske kunde hjälpa mig få en tydligare bild. Sedan förstår jag också att inget fall är det andra likt, även om det finns vissa återkommande mönster.

Mina känslor säger att något inte står riktigt rätt till hos honom. Vid ett tillfälle berättade han om en kvinna han hade fattat tycke för och använde då ordet "besatt" i stället förälskad. Just där och då reagerade jag inte på det, men nu i efterhand känns det lite konstigt.

Skalpeller som man tex skär schabloner med är rätt praktiska, har för tillfället själv en sån med mig varje gång jag går utanför min dörr, om så bara för att kissa min hund i trädgården ( har sina skäl såklart )

Och även ganska olagligt att gå runt med.

Ja kan ju inte hjälpa att mina vänner behöver hjälp med att skära schabloner ofta

Bladet är för kort för att räknas till kniv, vasst men för kort. Oavsett så är jag hellre olaglig än får stryk av en idiotisk man utan spärrar. Så det är ett enkelt val för min del då. Allra helst efter att mannen ifråga slog ner min tjejkompis för några veckor sen, så han är högst opålitlig och jag tar inga som helst chanser. När mitt barn inte är hemma så bär jag inte med mig den, då behövs den inte. När mitt barn är hemma så vill jag ha den med mig.

Ja kan ju inte hjälpa att mina vänner behöver hjälp med att skära schabloner ofta

Bladet är för kort för att räknas till kniv, vasst men för kort. Oavsett så är jag hellre olaglig än får stryk av en idiotisk man utan spärrar. Så det är ett enkelt val för min del då. Allra helst efter att mannen ifråga slog ner min tjejkompis för några veckor sen, så han är högst opålitlig och jag tar inga som helst chanser. När mitt barn inte är hemma så bär jag inte med mig den, då behövs den inte. När mitt barn är hemma så vill jag ha den med mig.

Ett tips är att lära dig självskydd istället. Om han är starkare eller har bättre teknik kan han lätt använda skalpellen på dig istället.
Jag rekommenderar dig det å det starkaste, kan inte nog poängtera det.
I såna kurser får man testa på att vara "skurk" och då inser man hur lätt ett vapen kan hamna i fiendens händer och då har man absolut ingenting att sätta emot.

jag har tack och lov aldrig levt under en sådan situation så jag kan tänka mig att jag skulle beväpna mig också om jag kände sådan fruktan.