Ni som har blivit stalkade: hur började det?

Jag har ingen erfarenhet av det men jag kan förstå att det känns obehagligt och du får väl tydligt be honom sluta om du inte mår bra av det. 

Att han följer efter dig och tar omvägar låter inte riktigt friskt.

Spara alla mail och gå till chefen och beskriv att han följer efter dig och att du är rädd.
Det där är ett osunt beteende som det är viktigt att du involverar andra i på ett tidigt stadium.
Inget du ska "lösa" på egen hand.

Du bör absolut vara orolig. Sånt där kan spåra ur rejält.

För mig började det med att en utländsk man började prata med mig på busshållplatsen och erbjöd sig hjälpa mig med matkassarna. Jag hade just handlat och hade tunga kassar. Jag lät honom hjälpa mig och vi pratade en del och han sade att han var nyinflyttad till landet och inte kände så många och föreslog att vi skulle kunna ta en fika på stan och lära känna varandra. Visst, det lät väl trevligt liksom.

När vi sågs för fikan reagerade jag på flera saker. Han tog abnormt mycket socker i sitt te. Alltså typ 15 bitar i en kopp. Jag frågade om det och då sade han att han gillade det så men han drack aldrig upp teet. Han pratade massor om sitt ex och hur hemskt det var att hon inte velat flytta till hans land med honom. Jag kände att vi nog inte skulle bli bra vänner men fikade klart iaf.

Han hörde av sig och ville ses igen och jag sade att jag inte kände att vi klickat så bra men att jag hoppades att han skulle hitta andra vänner. Då började han mailbomba mig och skriva att han var kär i mig och att det var mitt fel för att jag hade förhäxat honom och nu måste jag ta mitt ansvar och gifta mig med honom.

Jag påminde om att jag faktiskt har en sambo sedan 15 år tillbaka och ett barn och att jag hursomhelst inte var intresserad av honom. Då sade han att det kunde jag inte veta innan jag hade provat vara ihop med honom. Jag måste ju ge honom en chans liksom! Det var jag skyldig honom. Jag sade nej och att jag inte ville prata med honom mer och slutade svara. Han fortsatte skriva. Ibland låtsades han vara sin egen dotter, ibland sig själv.

Ibland klev han på samma buss som jag och satte sig bredvid mig eller just bakom och fortsatte tjata på att vi skulle gifta oss och flytta till hans land, jag skulle bli så lycklig och han skulle vara så bra på att ta hand om min son. Riktigt obehagligt! Han ville även fixa ett jobb till mig på sin arbetsplats (ett gym där han arbetade som städare). Jag började flytta mig och sätta mig bredvid någon man när han satte sig nära mig på bussen. Det var det enda som gjorde att han blev tyst.

En gång så satt jag och sambon i bussen när han klev på och satte sig nära. Då gav jag sambon en kyss och visade tydligt att vi var ihop, lutade mig mot honom och höll hans hand och pratade om framtidsplaner. Då sade han inget och klev av vid nästa hållplats.

Nästa gång jag var själv i bussen så fortsatte han som vanligt.

Vi flyttade till en annan stadsdel sedan så jag har inte sett honom på ett tag nu, har bara varit en bussincident sedan vi flyttade när vi hälsade på en vän i den gamla stadsdelen. Jag bytte också mailadress. Som tur var hade jag inte gett ut mitt mobilnummer eller sagt var jag bodde exakt (han visste bara vilket höghus) eller vad jag hette i efternamn så jag var nog inte alltför lätt att hitta information om.

Bry dig inte så mycket om hur det började utan tänk här och nu:

För mig började det genom att jag diskuterade på ett föräldraforum och hade åsikter som stack ut.
Någon blev fly förbannad över att inte få medhåll och rätt så tråden slutade med att handla om att kränka mig maximalt. Sen var det oskyldigt med att jag blev förföljd i alla trådar och blev grovt påhoppad oavsett vad jag skrev om. Personen gjorde dessutom allt för att få andra med sig i påhoppen, skrev att jag var ett troll, bara bråkade etc. När jag nekade till det ansåg andra att jag bevisat att beskyllningarna var sanna, annars skulle jag inte försvarat mig. När jag ignorerade beskyllningarna ansågs det att jag teg och samtyckte. Det läskigaste är inte den uppenbart störda person som stalkar utan att så många är så snabba att hänga på i trakasserierna. 

Men det slutade inte där. Eftersom jag var öppen med min identitet så har personen letat reda på mig, skickat mail, vanlig brev, hotat, kränkt å det grövsta. Eftersom jag har ett yrke där jag är officiell så härjar personen även där och ringer mig och framför hot. Personen har kontaktat både chef och kollegor och framfört allvarliga klagomål, svartmålar mig genom att skvallra om att jag är ständigt otrogen, nyttjar droger och jag vet snart inte vad hon hittat på. 

Idag byter jag regelbundet inlogg, har stängt all personlig information men det spelar ingen roll för på ett eller annat sätt lyckas personen frr eller senare lista ut vem jag är. Det är sant det som sägs att skrivsätt är lika personligt som fingeravtryck.

Personen är helt klart inte frisk i huvudet men det är tragiskt att åsikter kan engagera så mycket att man börjar stalka.    Ännu mer tragiskt är det att forum vanligtvis inte tar sånt här på allvar. Familjeliv låter tex grova angrepp vara kvar beroende på vem som skriver och vem som får ta emot angreppen. De tittar bara på enskilt inlägg och vägrar se helheten. Vart och ett av inläggen är inte så farligt men lägger man samman det så blir det en otäck bild av ett forum som underlättar och uppmuntrar trakasserier och stalkning.

Hittade en kille på en dejtingsajt som jag började snacka med. Vi la till varandra på facebook och bytte nummer med varandra. Jag kände dock att vi inte riktigt klickade med varandra så jag förklarade detta och sa att vi kanske kunde vara vänner istället. Då slog det totalt slint för honom. Först började han med att skicka massor av sms om hur jag förtrollat honom, att han var kär i mig, att han trodde det skulle bli vi och så vidare. Jag svarade hela tiden vänligen med bestämt nej och förklarade att jag inte kände likadant. Då la han i ytterligare en växel och började hota med att ta livet av sig. När det inte fungerade blev han elak och började skriva massa kränkande saker. Sen så efter någon vecka av detta så kom det sms som 'jag står utanför ditt fönster' 'du ska dö' osv vilket gjorde att jag blev jätterädd :( fick mitt ex att bo hos mig i två veckor ifall han skulle försöka bryta sig in på något sätt. Jag pratade med polisen men dom kunde inte direkt göra något. Så jag bara ignorerade och blockerade honom på alla sätt som gick och efter att jag kommit hem från en lång semester så slutade han. Efter detta vågar jag inte använda dejtingsajter mer.

Tack för ditt svar!

Det är alltid bra att få höra åsikter utifrån. Eftersom jag är en del av det hela känns det ofta som att jag bara inbillar mig att hans beteende inte är sunt eftersom jag är en person med ganska mycket integritet och gärna tar ett steg bakåt när någon kommer för nära. Jag hoppas verkligen att detta inte utvecklas vidare till någon form av stalkning, att han bara inte förstår hur man beter sig i sociala sammanhang.

Ja, det får nog bli så.. Jag har sparat de mail som hittills har kommit.

Bra idé att involvera andra.