Gå ner i vikt - försöka vidare sedan

De flesta har en gräns vid BMI 35 för att få IVF.

Tack! Haha bra gjort av din sambo. Jag kan inte leva utan socker! Jag vet, jag är beroende! Så jag tycker du är stark! Västernorrland och Västerbotten har bmi gräns 30. Så när jag har bmi 30 på i mitt fall 78 kg så får vi göra ivf. Det är så himla orättvist att vissa landsting har bmi 35! Då skulle ju jag fått göra ivf nu.

Okej, vet inte hur Norrbotten har det med det där.. Har du spekulerat något om vad som kan vara problemet som gör att det går trögt för er?
Jag tror att jag inte har någon ägglossning.. Känner aldrig något och märker inte av den på något sätt.. Men sen ändå så har jag mens som kommer varje månad, ganska exakt 30-31 dagars mellanrum, och det tar jag som något positivt.. Har försökt ställa in mig på att det enbart är min vikt som ligger oss till last och därför försöker jag allt vad jag kan för att kilona ska rasa, men det är ju inte alltid så lätt.

Mannens spermier är något trötta/slöa fick vi veta efter ett test. Nu har han gjort ett nytt och vi väntar på svar. Så det kan ju vara det som är felet. Men min vikt kan ju också påverka. Men vi hoppas på att få göra ivf till hösten. 👍 det är väl troligen det som behövs. Men naturligtvis vore det skönt om vi kunde bli gravida innan dess. Har ägglossning på söndag berättade mitt ÄL test i morse. Jag har fått kolla så att jag har ÄL och det har jag. 😄👍 tror säkert du också har det. Det är inte alla som känner sin ägglossning.

Okej!
Jag tror att vi ligger på ungefär samma problem. Sambon är opererad för pungbråck när han var ung, så vet inte om det har något med saken att göra. De sa efter operationen att det inte skulle minska chansen, men man vet ju aldrig. Sen har vi ju min övervikt som också sätter käppar i hjulet. Det jag får vara nöjd över är väl att jag har en sådan jämn menscykel på 30-32 dagar. Varje månad kommer den och det känns ju bra, har ju hört många andra som får mens 3-5 ggr/år. Så jag får vara glad för det lilla tror jag!
Mensen kom igår som en klocka och var lite ledsen igår över det, känns som att ytterligare en månad har gått och jag känner mig mer stressad över att viktnedgången inte går snabbare. Känns som att det är jag som drar ut på saker och ting, att det är som mitt fel att det tar lång tid innan vi kan komma oss iväg till kliniken. Men får se om jag nu får mer energi till att börja vara ute och gå när vädret blir bättre och ljusare. 

Har ni gjort någon utredning? Vad trist med mens, vet ju hur det känns. Men jag brukar tänka att då har jag ytterligare fyra veckor på mig att gå ner i vikt till nästa gång. =) Så det är ju bra på sätt och vis fast det känns tungt. Men någon gång ska vi väl ändå lyckas! Kämpa på! 

Vi skulle ha gjort en i höstas nere i söder, men vi flyttade till Norrbotten i höstas och då bokade vi av vår tid vi hade och blev ju då placerade på turnummer 0 eller vad man ska säga här uppe. Sen eftersom vi gjorde en sån långvägaflytt så hade vi inga planer på utredning där och då, vi trodde att norrlandsluften skulle göra oss gott eftersom vi då är på hemmaplan. Men nu 6 mån sen vår flytt har vi pratat om att ta kontakt med dem igen för att påbörja allt. Känns väl sådär, kanske är jag som drar ut på allt för jag vill gå ner i vikt först - vill inte komma dit och få en riktig stämpel på att vi inte får hjälp förrän jag är nere på en stabil vikt och få höra rakt i ansiktet att det är jag som bromsar allt.. 
Hur har du det nu i veckan? Påskvecka och allt? Godiset flödar överallt och den onyttiga maten knackar på dörren. Här har jag legat i feber de senaste 4 dagarna och har kvar nu en eländig hosta med brännande bröstkorg. Praktiken är slut och det enda som är kvar nu innan skolan drar igång är att ha våra gäster här. Hoppas du får en fin dag!

Okej. Förstår hur du känner. Men för oss tog det tre månader innan vi fick komma på utredning så det kändes väldigt bra för mig då jag redan gått ner lite i vikt. Det ända som blev sagt om min vikt var att jag måste gå ner till bmi 30 för att få göra ivf. Så det var inte så farligt. Vi började utredningen i november och den tog slut nu i veckan. Så det kan ta sin tid. Mannen hade tyvärr fortfarande trötta spermier men det ska gå att bli gravid ändå. Men hoppet är inte så stort tyvärr. Det går bra för mig så här i påsk. Jag får ju äta godis i måttlig mängd. Men det blir nog svårt att inte äta för mycket. Får träna desto mer! Ju mer jag tränar ju mer kan jag äta. I morse åt jag två ägg till frukost och blev inte hungrig till Lunch som jag brukar... Får nog fortsätta med ägg! Verkar ju bra. 😊

Hej!

Förlåt för att jag varit så seg på svara! Har varit så mycket nu senaste veckan i skolan och tankarna har snurrat runt väldigt mycket. Här går viktminskingen ganska bra, påsken var svår men det gick ändå. Hade besök här hela påsken som ville dricka öl, äta chips och godis så det var svårt att stå emot allt, men det gick.
Men nu har vardagen börjat om, tack och lov, får man nästan säga. Det jag gjorde i veckan var att installera mig en app på telefonen som fungerar som stegräknare med kaloriberäkning. Så det var ganska skönt att kunna se hur lite/mycket man rör på sig varje dag. Det har hjälpt mig att få en större förståelse över varför viktminskningen sker i olika takt.
Ägg är väldigt bra, det håller hungern borta och man behöver inte äta många för att bli mätt direkt

Hej igen!
Hur mår du, Pommac?

Här har läget förändrats! Vi har skrivit in oss för utredning redan nu.. Känslorna är många och jag försöker se det hela på ett positivt sätt och gå in med hopp och förväntningar..

Hoppas allt är bra med dig!

Hej! Jag är lika sen jag på att svara. Försöker ta paus från familjeliv men det är svårt... Har nyss haft ägglossning men hoppet är väldigt litet ändå fast det inte ska vara omöjligt för oss så känns det så. Viktminskningen går inte heller så bra. Men jag har lyckas börja springa och det kan ju hända att mina muskler blir större och att det är därför vikten står still.

Vad härligt att det händer saker! Allt är bra här. Har som sagt nyss haft ägglossning så nu är det den eviga väntan.

Jo, jag brukar också försöka ta lite pauser här ifrån, men jag förstår inte för det är som ett klister som man dras till.
Men härligt att du springer! Önskar jag kunde göra det, men operationer jag gjort tidigare sätter käppar i hjulen och det gör så ont efter jag har sprungit några meter så vet inte om jag är så sugen på riskera att få ont senare.

Men en glad nyhet är att viktminskningen börjar visa tecken på att gå bra. Fick höra av vänner att jag blivit så smal och du vet hur mallig man kan bli av sådana kommentarer så man går i princip på luft en hel vecka efter det. Sen är det så att jag fått validera en del kurser från skolan så nu har jag 4 veckor som jag får "ledigt" och kommer därför kunna vara ute mycket och promenera i skogen med hunden vår :)

Sen att utredningen är på G känns också bra. Var ledsen igår över det med tanke på att det är en jobbig resa vi har framför oss och på något sätt skäms jag över att man inte kan bli gravid på eget initiativ. Men vad ska man göra? Bara att se sanningen i vitögat och försöka gå den väg vi behöver gå för att få det så som vi vill. Men sen under eftermiddagen idag har det känts bra, vi är på G mot vår jobbigaste resa någonsin, men vi gör den tillsammans och slutmålet är ju förhoppningsvis att stå där med en liten knodd i magen.

Så som hon i telefonen sa till mig så ofta är det bara smågrejer som kan vara i vägen för att det inte gått.. Stress, oro, mycket tankar runt omkring osv. Sen frågade hon frågor om vår ålder, nuvarande bostadsform osv. Och det var nervöst att prata om något sånt här så stort, men hon var väldigt förstående och sa att jag gärna fick återkomma om jag hade frågor osv. Men som jag och sambon sa igår så är bollen i rullning just nu..

Kram

Äntligen har jag kommit från 88 kg till 87,6 så underbart att se den där sjuan i morse! Har legat på 88 kg i veckor! 😄👍 nu kanske jag är på G igen! Vad härligt att vara ledig. Jag tänker ofta också att tänk om man fick betald ledighet för att träna och gå ner i vikt. Det hade varit skoj! Det låter bra att utredningen är på G! Det ska nog gå fint ska du se! Kram!

Hej igen!
Ja, här hemma är verkligen vardagen en berg- och dalbana. Vissa dagar är vi på bra humör, kan skoja lite om det eller att vi bara pratar om hur det kommer bli när vi får vårt älskade barn och hur både spännande och roligt denna resa kommer att bli. Andra dagar känns det som att man har ett svart moln hängande över sig och taggarna är utåt.

Sen nu under 2 dagar har jag påbörjat en renovering som jag tog tag i. Under sommaren ska vi renovera köket, slita ut det helt totalt och kommer ha massa gäster här. Så nu har jag slitit ner tapet på övervåningen av snickeriet där det ska bli ett gästrum. Så nu idag blev jag äntligen klar och imorgon börjar jag måla. Så otroligt skönt att få ha tankarna någon annanstans och få känna att man gör något på dagarna.

Vikten här står också still, blir inte klok på min våg. Vissa dagar känns det som att man ska hålla andan så man kanske får se något gram borta. Men jag är fast besluten att hålla kvar vid min LCHF. Fick förfrågan om jag ville prova soppdiet för att få snabbare resultat och känna att jag fått gått ner mer innan utredningens start, men jag håller mig kvar till LCHF, få njuta av god mat och bara vara.

Hur går det för dig/er? :)

Mensen är på G här som vanligt. Har lite smått panik om ivf kliniken skulle ringa snart. Väger fortfarande runt 87 kg. Lite mer innan mens men så brukar det alltid vara. Ska ge mig ut och springa i morgon om jag hinner. Vill verkligen försöka lite extra nu skulle helst vilja väga 80 kg när kliniken ringer. Men det är så grymt svårt just nu. Speciellt så här strax innan mens! Kroppen skriker efter socker! Funderar på att köpa hem morötter och gurka att äta till frukost. Jag känner mig inte mätt när jag går till jobbet. Varken men ägg eller nötter i magen. Vad äter du till frukost?

Åh! Jag förstår precis vad du menar för jag är likadan innan mens! Äter allt jag kommer över och äter flera gånger om dagen samt att jag samlar vatten i kroppen = viktökning.
Men sen jag började med LCHF har dessa begär blivit bättre, men det är ändå svårt att stå emot kroppen när den skriker efter allt den ser.

Vanligtvis när jag vaknar äter jag ingenting eftersom jag inte klarar av att äta så pass tidigt på morgonen. Men efter någon timme brukar jag äta ägg med bacon, lite yoghurt med bär eller någon näve nötter. Sen dricker jag ganska bra med vatten under dagen som gör att jag klarar mig bra tills det är lunch, mellanmål eller middag. Men har alltid haft svårt för frukost på veckodagarna, men på helgerna när det blir långdragen frukost så älskar jag just frukosten :)

Hos er vill jag hänga :)
Fick kalla handen ifrån landstinget igår.
Ringde och ville göra en undersökning, få hjälp och stöd i vart jag ska vända mig tänka på inför detta med barn.
Allt gick bra, hon tog våra uppgifter och sen frågade hon om BMI.
När hon såg att jag hade över 30 i bim var jag inte längre välkommen.
Hon sa jag styrker dig ifrån listan och du får ringa när du har gått ner i vikt.

Vad för undersökning ville du göra? Får de verkligen neka dig vård? Det verkar ju hemskt!

Men va? Får hon verkligen göra så? Menar, det handlar ju om diskriminering! På hög nivå!

Klart du får hänga med oss :) Vi pratar om mycket här och försöker sporra varandra. Har själv några kilon (en hel del) som jag måste få bort innan vi kan söka om nya papper igen. Men man tappar som all motivation när man får kalla handen.