Gå ner i vikt - försöka vidare sedan

Hur går det för alla här? För mig går det väl okej. Har tappat ca 6kg nu, men fler centimetrar och det är kul eftersom det är de som syns, inte kilona. Har en blogg där jag skriver om alla känslor som dyker upp, att få skriva av sig alla känslor som kommer på en och samma gång. Om ni inte gör det redan kan jag säga att det är ett skönt sätt att få ur sig saker om man vet med sig att man har svårt att prata med någon. Har hjälpt mig mycket.  Hoppas ni andra mår väl och att ni har det bra.

Hej! Det här känns som en passande tråd för mig. Jag och min man har velat ha barn i flera år men skyddat oss för att bli klara med allt först (boende, utbildning & jobb) och levde nog i en illusion att det skulle gå direkt. Vi har nu försökt i över ett år och inget plus ännu... :/

Nu testar vi bland annat rosenrot som tydligen funkat för vissa och så jobbar jag för att gå ner i vikt, har ganska många kilon jag måste bli av med och vad kan vara en bättre motivation än att öka chanserna till graviditet? :D Och grymt bra kämpat ni som redan har gått ner i vikt!!

Är det 78 kg som är gränsen för att få göra ivf, eller är det ett specifikt bmi man måste ligga under? Du har ju redan gått ner en heldel, bra kämpat och tror crosstrainer och att räkna kalorier är en perfekt plan! :) Även jag väger ganska exakt 89 kg och tror den vikt skulle må bäst egentligen är precis under 70 kg men mitt stora mål nu är att komma under sen magiska gränsen, 80 kg! Min man är en riktig träningsnarkoman ( gymmet minst 5 har i veckan) och målet är nu att jag ska följa med honom minst 3 ggr i veckan samt att öka vardagsmotionen med dagliga promenader. Maten måste ju ändras den med men där är det främst att hålla igen och inte småäta som gäller, framförallt sena jobbkvällar... Det enda som funkat tidigare är viktklubb då jag räknade kalorier så kanske ska ladda ner någon app och börja med det igen. :)

Och vad duktiga ni är!  Själv ligger jag nu på ca 109kg, men har tappat 6kg sen jag började med LCHF. Är inte och tränar varje dag nu eftersom jag är på praktik och annars går min tid åt till att plugga, men jag försöker vara ute så mycket som möjligt och att gå dit jag ska ta mig.  Ska jag in till stan (2 mil) tar jag bussen men ska jag handla eller ska någonstans inom stan så går jag alltid, tar aldrig bussen. Brukar gå ca 5km efter skolan ca 2-3ggr/vecka för att möta sambon vid hans arbetsplats. Oftast så brukar jag bli frustrerad när han ringer och säger att jag ska gå dit eftersom det är "jobbigt", men när jag väl kommer fram känner jag bara som att jag ska klappa mig själv på axeln för att jag gick hela vägen och att det inte alls var så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Och jag känner att det är min sambos sätt att hjälpa mig, att jag ska ta mig ut till hans arbetsplats, gå dit och röra på mig. Har ni någon plan för er viktminskning? Några delmål? Andra runt omkring som stöttar er? 

Skönt med en crosstrainer. Jag hade velat köpa en, men känner att risken är ganska stor att den mest skulle stå och samla damm.. Jag har lite svårt att motivera mig själv nu när jag är ensam hemma. Ingen ger mig en spark i röven att sätta igång så att säga. Men nu när jag har praktik så cyklar jag dit och hem (10km) och vädret hjälper till mycket att komma sig ut. 

Och i helgen ska vi ut på sjön och traska, må gott, grilla, köra skoter och bara njuta av bra människor och god mat. LCHF har väl blivit kallad att "gå den enkla vägen", men jag måste säga att jag kämpar också. Jag menar, ibland är det inte så kul att sitta med en näve nötter och ett glas isvatten när de andra runt soffan ligger med godis och/eller chips. Men jag har börjat vänja mig nu lite grann..

Vi bor i Norrbotten, mellan Piteå och Arvidsjaur i en liten by
Jo, det var skönt att cykla igår, men det som var jobbigt var att cykeln är en mountainbike med liten och hård sadel. Kändes som att sadeln var långt upp i.. ja.. Någonstans efter att jag hade klivit av.

Sen jobbade jag 12-.21 igår och att cykla hem i mörkret och bara uppförsbackar var jobbigt, men jag klarade det ändå. Så lite klappade jag mig på axeln när jag kom hem och åt lite äpple, salami och drack nästan 1 L vatten. Kändes skönt och friskt!

Oh, ja, det var verkligen så gott! Och sen har vi sjukt kallt och gott vatten här på landet så blir faktiskt sugen på att ta mig ett glas vatten såhär i skrivande stund Haha, ja, det kan ju hjälpa, men frågan är ju om det är ett sådant bra sätt att gå ner i vikt. Jo, hade sjukt ont i stuven i veckan, men ska ju sätta mig på den igen imorgon när jag ska trampa ner till jobbet.

Blev råförkyld bara när jag vaknade igår. Fick både hosta, feber, ont i halsen och är helt slut i kroppen. Så idag ska jag inte jobba eftersom jag inte vill smitta någon.
Jag brukar också gå upp när jag får mens, dels för att jag äter mer dagarna innan och att min kropp samlar vätska - därav en viktuppgång under mensen. Sen känner jag mig ju alltid svullen vid mens, men när den är slut blir jag ofta mitt vanliga jag igen och de där kilona försvinner igen. Konstigt, men det är väl så min kropp fungerar. 

Jo, riktigt jobbigt, speciellt när näsan är så täppt att man måste andas med öppen mun och läpparna blir så torra att de spricker trots massa läppsyl och idominsalva.
Men har fått vila nu igår och idag, så jag hoppas att det är på bättringsvägen nu och att jag kan bli mer frisk under helgen.
Jaså? En grapefrukt? Hmm, kanske ska prova det. Sötpotatis kan jag inte äta med tanke på att jag äter enligt LCHF, men det jag har hört att man kan göra också är om man har ont i halsen är att riva ingefära och ha i teet. Det ska tydligen hjälpa. Många tror att honung gör det bättre, men det stjälper tydligen bara. 

Okej, LCHF innebär att man undviker alla kolhydrater, eller att man äter >5g kolhydrater/100g. Men det är klart att vissa dagar blir det ju mer kolhydrater. Men jag undviker allt bröd, pasta, ris, potatis m.m. Och alla sötsaker såklart. Fast, idag gör jag en undanmanöver.. Har bakat en LCHF-kladdkaka idag eftersom jag fyller år och vill då ha lite kalas här hemma :) Åh, shit vad duktig du är! Får jag fråga vilken vikt du startade vid?  Själv har jag en lååång resa framför mig. Började på 114 och är nu nere på ca 108 kg. Det tar ju längre tid med LCHF eftersom jag äter i princip som alla andra och inte tränar så mycket. Men jag knåpar på och försöker se min långa resa framför mig. Vi har nu gett det hela 1 år, för annars blir jag lätt för stressad och ger då bara upp. Så 1 år på mig och ska då gå ner till ca 75-80 kg. Vilket är ditt slutmål?

Okej! Grattis i efterskott då säger jag! Vet inte om jag är stark så, för visst är jag svag för vissa saker fortfarande och det vet jag. Men jag har en sambo som kör omvänd psykologi med mig. T.ex. häromdagen var jag väldigt sugen på godis, så sugen att jag ville åka och köpa, bara vräka i mig godis. Då säger sambon "visst, vi åker ner och köper, vad vill du ha?". Då säger jag att jag kan ju inte bara köpa godis sådär, för då förstörs ju min diet. Sen skrattade vi båda och jag försökte tänka på annat för en stund innan jag sedan hade glömt bort godissuget :) Okej, så IVF är grundande på hur mycket man väger? Vet du att du måste ner till 78 för att få göra det? Har ni varit in och påbörjat en undersökning? Hoppas det inte blev för många frågor nu

Okej, vet inte hur Norrbotten har det med det där.. Har du spekulerat något om vad som kan vara problemet som gör att det går trögt för er? Jag tror att jag inte har någon ägglossning.. Känner aldrig något och märker inte av den på något sätt.. Men sen ändå så har jag mens som kommer varje månad, ganska exakt 30-31 dagars mellanrum, och det tar jag som något positivt.. Har försökt ställa in mig på att det enbart är min vikt som ligger oss till last och därför försöker jag allt vad jag kan för att kilona ska rasa, men det är ju inte alltid så lätt.

Okej!
Jag tror att vi ligger på ungefär samma problem. Sambon är opererad för pungbråck när han var ung, så vet inte om det har något med saken att göra. De sa efter operationen att det inte skulle minska chansen, men man vet ju aldrig. Sen har vi ju min övervikt som också sätter käppar i hjulet. Det jag får vara nöjd över är väl att jag har en sådan jämn menscykel på 30-32 dagar. Varje månad kommer den och det känns ju bra, har ju hört många andra som får mens 3-5 ggr/år. Så jag får vara glad för det lilla tror jag!
Mensen kom igår som en klocka och var lite ledsen igår över det, känns som att ytterligare en månad har gått och jag känner mig mer stressad över att viktnedgången inte går snabbare. Känns som att det är jag som drar ut på saker och ting, att det är som mitt fel att det tar lång tid innan vi kan komma oss iväg till kliniken. Men får se om jag nu får mer energi till att börja vara ute och gå när vädret blir bättre och ljusare. 

Vi skulle ha gjort en i höstas nere i söder, men vi flyttade till Norrbotten i höstas och då bokade vi av vår tid vi hade och blev ju då placerade på turnummer 0 eller vad man ska säga här uppe. Sen eftersom vi gjorde en sån långvägaflytt så hade vi inga planer på utredning där och då, vi trodde att norrlandsluften skulle göra oss gott eftersom vi då är på hemmaplan. Men nu 6 mån sen vår flytt har vi pratat om att ta kontakt med dem igen för att påbörja allt. Känns väl sådär, kanske är jag som drar ut på allt för jag vill gå ner i vikt först - vill inte komma dit och få en riktig stämpel på att vi inte får hjälp förrän jag är nere på en stabil vikt och få höra rakt i ansiktet att det är jag som bromsar allt..  Hur har du det nu i veckan? Påskvecka och allt? Godiset flödar överallt och den onyttiga maten knackar på dörren. Här har jag legat i feber de senaste 4 dagarna och har kvar nu en eländig hosta med brännande bröstkorg. Praktiken är slut och det enda som är kvar nu innan skolan drar igång är att ha våra gäster här. Hoppas du får en fin dag!

Hej! Förlåt för att jag varit så seg på svara! Har varit så mycket nu senaste veckan i skolan och tankarna har snurrat runt väldigt mycket. Här går viktminskingen ganska bra, påsken var svår men det gick ändå. Hade besök här hela påsken som ville dricka öl, äta chips och godis så det var svårt att stå emot allt, men det gick. Men nu har vardagen börjat om, tack och lov, får man nästan säga. Det jag gjorde i veckan var att installera mig en app på telefonen som fungerar som stegräknare med kaloriberäkning. Så det var ganska skönt att kunna se hur lite/mycket man rör på sig varje dag. Det har hjälpt mig att få en större förståelse över varför viktminskningen sker i olika takt. Ägg är väldigt bra, det håller hungern borta och man behöver inte äta många för att bli mätt direkt

Hej igen! Hur mår du, Pommac? Här har läget förändrats! Vi har skrivit in oss för utredning redan nu.. Känslorna är många och jag försöker se det hela på ett positivt sätt och gå in med hopp och förväntningar.. Hoppas allt är bra med dig!

Jo, jag brukar också försöka ta lite pauser här ifrån, men jag förstår inte för det är som ett klister som man dras till. Men härligt att du springer! Önskar jag kunde göra det, men operationer jag gjort tidigare sätter käppar i hjulen och det gör så ont efter jag har sprungit några meter så vet inte om jag är så sugen på riskera att få ont senare. Men en glad nyhet är att viktminskningen börjar visa tecken på att gå bra. Fick höra av vänner att jag blivit så smal och du vet hur mallig man kan bli av sådana kommentarer så man går i princip på luft en hel vecka efter det. Sen är det så att jag fått validera en del kurser från skolan så nu har jag 4 veckor som jag får "ledigt" och kommer därför kunna vara ute mycket och promenera i skogen med hunden vår :) Sen att utredningen är på G känns också bra. Var ledsen igår över det med tanke på att det är en jobbig resa vi har framför oss och på något sätt skäms jag över att man inte kan bli gravid på eget initiativ. Men vad ska man göra? Bara att se sanningen i vitögat och försöka gå den väg vi behöver gå för att få det så som vi vill. Men sen under eftermiddagen idag har det känts bra, vi är på G mot vår jobbigaste resa någonsin, men vi gör den tillsammans och slutmålet är ju förhoppningsvis att stå där med en liten knodd i magen. Så som hon i telefonen sa till mig så ofta är det bara smågrejer som kan vara i vägen för att det inte gått.. Stress, oro, mycket tankar runt omkring osv. Sen frågade hon frågor om vår ålder, nuvarande bostadsform osv. Och det var nervöst att prata om något sånt här så stort, men hon var väldigt förstående och sa att jag gärna fick återkomma om jag hade frågor osv. Men som jag och sambon sa igår så är bollen i rullning just nu.. Kram

Hej igen! Ja, här hemma är verkligen vardagen en berg- och dalbana. Vissa dagar är vi på bra humör, kan skoja lite om det eller att vi bara pratar om hur det kommer bli när vi får vårt älskade barn och hur både spännande och roligt denna resa kommer att bli. Andra dagar känns det som att man har ett svart moln hängande över sig och taggarna är utåt. Sen nu under 2 dagar har jag påbörjat en renovering som jag tog tag i. Under sommaren ska vi renovera köket, slita ut det helt totalt och kommer ha massa gäster här. Så nu har jag slitit ner tapet på övervåningen av snickeriet där det ska bli ett gästrum. Så nu idag blev jag äntligen klar och imorgon börjar jag måla. Så otroligt skönt att få ha tankarna någon annanstans och få känna att man gör något på dagarna. Vikten här står också still, blir inte klok på min våg. Vissa dagar känns det som att man ska hålla andan så man kanske får se något gram borta. Men jag är fast besluten att hålla kvar vid min LCHF. Fick förfrågan om jag ville prova soppdiet för att få snabbare resultat och känna att jag fått gått ner mer innan utredningens start, men jag håller mig kvar till LCHF, få njuta av god mat och bara vara. Hur går det för dig/er? :)