Små barn, umgänge. Våld!

Nån gång i livet så tog DU beslutet att  ge ditt barn honom till pappa. Någon gång så ansåg du att han var kärleksfull, trygg och mogen nog. Du ansåg att du kände honom väl nog och så tog du det enorma beslutet att han skulle vara den perfekta pappan till ditt barn.

Vad har förändrats? Blev han plötsligt ett monster som inte ens förtjänar att lära tjäna sitt barn? Har han gått från att vara den perfekta pappan till ett monster som inte ens får se sitt barn? Har inte ditt barn rätten att träffa den pappa som du valde ut till honom?   

Jag tror att alla barn har rätt till båda föräldrarna. Visst finns det undantag!
 Men samtidigt är det vanligt att mamman skriker "våld! droger! alkohol"  osv så fort relationen tagit slut eller så fort pappan vill ha lite umgänge med sitt barn. Jag menar inte att du ljuger, men det är såhär som rätten tänker.

Du skriver att ert barn vid 6-månader upplevde att pappan var våldsam mot dig och att barnet nu har skador (?) från det, och är rädd sin far. Jag undrar hur du vet detta och om barnet fått hjälp av sjukvården med sina problem. Det känns föga troligt att barnet är traumatiserad av något som hände för ett år sedan, och även att barnet ska ha bestående rädslominnen av en far, som barnet inte träffat på ett år.

Umgänge, på egen hand, lär pappan få igenom i domstolen.

Först - fixa en advokat som hjälper er.

Sen - Om det går att visa någon form av trovärdighet i det du berättar kommer pappan med största sannolikhet, om du yrkar på det, få övervakat umgänge till en början med.

Jag tror inte jag har gjort mig förstådd här. Jag ville inte berätta allt här kanske men så här ser det ut. Våldet är polisanmält, det pågår en utredning. Mitt barn har bevittnat våld och har vid ett tillfälle kunnat dött. Han var ca 10mån då vi gick isär. Mitt barn är väldigt restriktiv med män och rädd och gråter vid höga röster/ljud. Vad jag menar är att man inte är restriktiv eller lyssnar in den person som levt med barnet. Dvs ta det säkra för det osäkra. Det är också en miljard instanser och personer man måste prata med vilket är grymt jobbigt. Umgänget kommer att bli bevakade men har dömts till att vara väldigt generösa vilket för mig är helg oförståeligt. En boende, umgänge, vårdnads utredning kommer att göras. Jag vill gärna få information om andra i samma sits som kan ge mig råd eller bara stöd genom att berätta sin historia eller hur jag ska gå tillväga för att få mitt barn att inte börja må dåligt igen och att umgänget ska bli så lite som möjligt eftersom min fd vägrar att söka hjälp. Blir besviken när den första skriver att jag valt pappan. Vi var inte ihop speciellt länge innan vi fick barn men vem kunde förutse att en person är så labil att han använder våld??

Det har jag lyckats med. Vad hände sen då? Du låter insatt?

Det här är en historia som upprepar sig om och om igen. Du är en av många. Först blir ni ihop med en man och ganska snabbt skaffar ni barn. Sedan upptäcker ni att han är omöjlig att leva med och inte fungerar som förälder på ett eller annat sätt. En del har förstånd att i alla fall dra därifrån efter en tid, andra stannar i flera år och skaffar fler barn. Under tiden pågår som i ditt fall misshandel i någon form eller grad, vilket inte är ovanligt.

Sedan en dag så hamnar ni i det läget att ni måste skydda barnet mot den här hemska pappan. Då har ni inga bevis för misshandeln eller annat, inga vittnen, ingenting, men blir oerhört besvikna över att rättssamhället och alla instanser inte bara tror på ert ord. Hur skulle det se ut om man bara kan gå till domstolar och andra myndigheter och påstå saker och de ingriper mot den man anklagar för något? Då vore det ju inget rättssamhälle.

Alltså ligger ansvaret faktiskt också tungt på dig. Det är ju sant att du valde honom som pappa till ditt barn. Att ni bara varit ihop en kort tid innan ni fick barn gör knappast saken bättre. Det höjer ju inte ditt eget omdöme till skyarna direkt.

Nu tror jag att du menar att det är knepigt att rättsprocessen om misshandel är ett fall och vårdnad-, boende- och umgängesmålet ett annat. Självklart är det så. Det är ju i grunden två olika saker. Dock kan en dom i misshandelsmålet påverka det andra och det förekommer. Det knepiga är om dessa kommer i fel ordning. Det får du ta upp med din jurist och se vad ni kan göra åt och du kan gå tillbaka till domstolen om du har en dom som skulle kunna innebära att något bör ändras utifrån den.

För övrigt är det förstås helt sant att även små barn tar skada av trauman, men barn är också tåliga om de får det bättre. Ditt barn har inte träffat sin pappa på ungefär ett år, så du kan rimligen inte ha en aning om barnet är rädd för sin pappa eller inte. Det är bara du som tänker så, inte ett faktum. Din son skulle troligen vara lika osäker med vilken man som helst det inte har träffat förut. Främling som främling.

Hej! Har du eller någon annan något råd eller tips i denna tråd? www.familjeliv.se/Forum-4-377/m71640100.html Tacksam för alla svar!

Ja det är helt sjukt. Jag sitter också med bevis, erkännande, bilder, blivit hämtad vid ett grovt våldsamt tillfälle. Ändå räcker det inte.... :(:(:(

Det är inte juste att säga att man ju valt mannen själv även om det oftast är sant- vi lever ju i ett samhälle med hög våldstolerans. Det är också märkligt att man inbillar sig att kvinnor börjar hojta om våld efter seperationen istället för att se vpldet som en eventuell förklaring till separationen. Det finns kvinnor- och kanske män också- som tvingas ge upp barnen när de används i olika hämndaktioner mot den andra parten. 

Och så har vi kärringarna på familjerätten som talar sig hesa om "barnets rätt att träffa" våldsverkaren i fråga.
Det ä'r en j'kla sits- för man har ju samtidigt ansvar för att skydda barnet.

Försök tänk efter ts- vill han barnet illa- eller utnyttjar han barnet för att komma åt dig?

Vill han mest skrämmas eller är han farlig?

Nej, Sverige är inte barnvänligt. Och vi har byggt en miljardinsdutri kring dessa vårdnadstvister.

Först, kan inte ni vara snälla och inte vara fördomsfulla eller lägga ansvaret på henne för det hon varit utsatt för? Alla människor gör mindre kloka val i sitt liv. En del inte så farliga, andra med större konsekvenser. Det är ALDRIG en persons fel att man blivit misshandlad i en relation. Man kan INTE lägga ansvaret på den personen för att hen borde insett eller gått etc. Det fungerar inte så. Att alla med perfekta familjer ska dömma dem som inte har det "normativt perfekt" blir jag så trött på. 

och ja, jag har nu för tiden det "perfekta familjen", högutbildad, jämställd man, två friska barn etc. Men jag har också varit ihop med en  man tidigare  där psykiskt och fysiskt våld ingick. Och ja, jag hade kunnat vara TS, och råkat skaffa barn med den mannen. 

TS, jag har tyvärr inte så mycket konkreta råd för din situation. Jag tror det bästa du kan göra är att vara saklig. Se till att allt våld är polisanmält, att ev skador hos ditt barn finns dokumenterat, att du har jurist som du har förtroende för etc. oftast har man som förälder i sverige väldigt stark umgägesrätt, vilket lider till en hel del problem ibland. Men det är skapat så "för barnets bästa" och tyvärr är det svårt för myndigheterna att dra gränsen för när man ska ta bort umgängesrätten och "beröva" barnts dess förälder, och när det är ok. 

Hoppas du kan få den hjälp du behöver!