Skräckslagen, snälla läs!

Du har två val:

Du har inget att gå på:
- Ligg lågt. Undvik kontakt med både mannen och barnen när dom är där.
 
Du har på fötterna att barnen far illa (- men då får det verkligen vara något!):
- Anmäl till socialen.

För noteringar om något händer så har du det om det går vidare framöver. Spontant känns det som du måste börja gilla läget och våga lita på att åtminstone han fixar det med barnen. Annars får du ingen ro.

KRAM 

Men vad tror du att han ska svara?

"Inte fan vet jag. De är hos mina föräldrar."

"Nej de är ledsna och saknar dig"

"De mår fint. Vi var på Grönan igår."

Inget av dessa alternativ är särskilt troliga och inget av dem ger dig heller svar på dina funderingar. Vet att det är svårt men försök koppla av och tänka att om något allvarligt händer så hör han av sig.

Anonym(är där nu).
Fruktansvärt att det skall vara så! Här skriver dock TS i inlägg två att hon inte misstänker att han gör ngt mot barnen utan att det är henne han är otrevlig mot..
Vi har alltså en helt annan situation där egentlig oro för barnen inte finns (inte för deras säkerhet iallafall), em överenskommelse att pappan ska ha tre veckor och en mamma som inte kan låta bli att skicka sms under umgängestiden.
Vilket triggar pappan att svara otrevligt..

Det enda sättet att hantera en sådan människa är att spara allt fysiskt bevis du kan, anmäl, anmäl och anmäl. Det viktigaste för dig att börja med är att ignorera. sök ingen kontakt om det inte gäller barnen, ignorera, ignorera, ignorera.

Lägg på telefonen om han beter sig opassande och sist, ta hand om dig själv, boka upp ett par möten hos psykolog så att du lär dig att hantera skiten och det du gått igenom.

Denna medicin är oerhört effektiv och fungerar 100%

visa honom att du är bättre och större än hans liten hjärna, tror mig du kommer mår bra. han håller bara på så för att han vet att det påverkar dig. låt inte han vinna eller styra dig. barnen blir större och när dem förstå mer kommer de bara hata honom och till sist vill de inte hälsa på honom mer :) hål dig lungt bara :)

Det första du får inse att han är som han är och att du inte kan ändra på honom. Det andra är att det du gör inte funkar. Olösligt behöver det ju inte vara, men du får ta ett par steg tillbaka och tänka till. Vad är det du vill ska hända? Är det verkligen viktigt för barnen (inte för dig alltså, utan för dem)? Hur ska du uppnå det framöver?

Finns det i domen något om att barnen ska ha kontakt med dig på något vis under sin sommarperiod med pappan? Om det finns så ska han hålla sig till det. Då låter du ditt juridiska ombud be hans att upplysa honom om att efterleva domen. Finns det inte så är det inget du kan kräva. Då får du jobba dig till det.

Istället för att kräva av honom, ställ frågor. Under tre veckor vill säkert barnen ha kontakt med dig någon gång. Dock ska man inte hålla på och kontakta dem hela tiden, för då saknar de bara mer. Så då frågar du honom artigt inför nästa tillfälle om ni kan ange någon tidpunkt till barnen då de kan få tala med dig en stund.

Lägg så mycket skit du kan bakom dig. Dra inte upp det i ditt eget huvud ens utan försök skapa en ny framtid istället för att älta den gamla. Jo, jag vet alldeles utmärkt hur förbannad man kan vara på någon som beter sig som en idiot och är så där otrevlig (jag har blivit mordhotad av mitt ex till och med) men jag vet också och kanske just därför att attack inte funkar på en snedseglad dumskalle som lätt blir provocerad och tar till otrevligheterna.

Låt honom inte komma åt dig med sina påhopp. Låtsas inte se dem. Sluta bekräfta dem. Likt mobbaren kommer han då också att inse att det inte är lönt förr eller senare.