• Anonym (Livrädd)

    Extrem ångest över ALS - Hjälp

    Hej

    Måste bara dela med mig av mitt helvete som jag inte kommer ur, måste få skriva av mig och jag hoppas ni orkar läsa detta för det är verkligen extremt jobbigt för mig just nu.

    Har alltid haft ångest, mer eller mindre och tyckt att livet är jobbigt och krävande på många sätt. Jag räcker liksom aldrig till och har extremt dålig självkänsla. Men har alltid kunnat hantera detta och mått ok vissa stunder.

    Hur som helst. I mars var jag med om ett trauma. Det hela började med att jag plötsligt fick panikångest och förstod inte alls var det var. Jag låg på utredning för hjärtat i 8 nätter på sjukhuset. På hjärtavdelningen. Detta utvecklades till ett trauma och jag var i chocktillstånd i stort sett hela vistelsen efter en del dåliga läkar-uttalanden. 

    Jag fick tillslut till svars att hjärtat och andra prover var bra var friskt och jag fick åka hem. Efter detta har allt gått utför. Jag har haft kraftiga overklighetskänslor. Trott att jag ska hamna i en psykos och försvinna från denna värld. Har legat på golvet kritvit av ångest. Känner inte igen mig längre och utvecklat en hypokondri av högsta rang. Har haft massor av sjukdomar efter alla märkliga symtom och varit hos läkaren ett antal gånger. Gjort HIV-test till och med.

    Nu till det extremt jobbiga och jag hoppas ni orkar läsa detta. Har under denna period av extrem ångest och oro utvecklat muskelryckningar. Har det konstant i vaderna sedan snart 2.5 månader. Ser ut som det rycker lite här och där hela tiden när vaderna är avslappnade och det känns. Det är i stort sett hela tiden i vaderna tillsammans med små myrkrypningar. När jag googlar på detta, och får ångest och oro börjar det även också rycka i exempelvis axeln, skinkan, ögonlocket och gud vet var. Men när inte ångesten är så allt för hög så är det enbart i vaderna. 

    Har googlat detta, och vad dyker upp. Jo ALS. Har nu i snart 2 månader haft EXTREM oro för att jag har det. Mår så sjukt dåligt att jag åkte in till läkare som gjorde några tester och sa att "jag kan inte ge dig någon diagnos, men övertyga dig om att du är frisk". Hon tittade konstigt på mig när jag nämnde ALS. Okey detta hjälpe för stunden och sen dyker paniken upp igen och håller i sig hela dagarna numera. Fick panik och åkte in till sjukhuset igen och pratade med en neurolog och visade ryckningarna i vaderna. Hon sa "Nej det är inte din ålder, gå hem och jobba med din stress" Åkte då hem och var fortsatt orolig. Låg och vred mig i sängen av ångestsmärta och oro, där jag började planera min begravning och tankar på hur min omgivning skulle reagera på diagnosen dök upp. Jag litar helt enkelt inte på läkarna och hittar fel hela tiden. Min flickvän skjutsade in mig till psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Fick där träffa en läkare och jag berättade om dom ständiga ryckningarna. Han lät övertygad om att jag behövde KBT och sa att jag måste sluta googla på sjukdomen. Hade då känt mig svag i ena benet och armen, men efter mötet så avtog denna svaghet märkligt nog. Åkte då hem och oron avtog något. Efter ett sjuhelvetes massa googlerepetitioner, ångest, självtester där jag går på vaden, gör armhävningar och räknande antal ryckningar per minut åkte jag återigen in till Psykiatriska och fick där träffa en annan läkare. Jag beskrev mina ryckningar och oro och hon var väldigt duktig och förstående. Hon sa att "Det är extremt osannolikt att du har ALS" "Du är fysiskt frisk, vilket jag dementerade eftersom dom knappt undersökt mig. Hon sa då att "läkare ser sånt" Hon skrev ut lugnande och en akutremiss till KBT, som jag ska börja i snart. 

    Kan säga att jag träffade en läkare till som skrev ut Citalopram som jag nu gått på i ett par veckor. Hon trodde mina ryckningar berodde på inre omedvetna spänningar, men min hjärna vill inte förstå detta. Har även tagit blodprov på kemlab, på sjukhuset som var helt normala. Men ett blodprov visar ju inte ALS. Eller hur?

    Jag tror fortfarande att jag håller på att utveckla eller har ALS och mår FRUKTANVÄRT dåligt. Ringer min flickvän och säger hur mycket jag älskar henne och hur rädd jag är att försvinna från henne. Hon mår också dåligt över detta, men har varit med på läkarbesöken och är övertygad om att jag behöver psykiatrisk hjälp.

    Just nu har jag egentligen bara muskelryckningar i vaderna som symtom och ibland på andra ställen. Någon svaghet känner jag inte trots att jag självtestar och kontrollerar 1000 gånger per dag, men ångesten är så extrem. Dock utvecklar jag små symtom hela tiden. Som att jag tycker att jag blivit svag där eller här, men dessa går iallafall över.  Är så orolig och är säker på min diagnos. Det ser så fruktansvärt obehagligt ut med ryckningarna och det ger mig ångest, då detta kopplas ihop med ALS i mitt huvud. Hjälp vad ska jag göra. Är det någon som varit med om detta och tagit sig ur denna extremt jobbiga helvete. Vill så gärna prata med någon som varit, eller är i denna situation. 

  • Svar på tråden Extrem ångest över ALS - Hjälp
  • Anonym (Livrädd)
    dawkins skrev 2013-07-01 21:59:59 följande:
    Jag är också orolig för bl.a. ALS. Jag har i perioder mycket muskelryckningar, krypningar, domningar, stickningar m.m. men jag kan inte påstå att jag känner mig ovanligt trött, svag etc. och jag har haft dessa symptom till och från i flera år, så vore det ALS, MS eller någon annan skit, så borde man ju rimligen varit betydligt sämre i dag. Google är bra för att leta upp viss information, men diffusa symptom där det finns mängder av tänkbara orsaker ska man akta sig för, för det är alltid de ovanliga sjukdomarna som kommer upp först. Muskelryckningar beror till 99% av stress, ångest, mineralbrist, eller biverkningar från en medicin, men det är ändå ALS & MS som kommer först vid googlandet.
    Men konstanta muskelryckningar också? Är så fruktansvärt obehagligt. Dock har jag dagligen kraftig ångest och inre psykisk stress. 
  • Anonym (Livrädd)
    Anonym (stressråttan) skrev 2013-07-01 22:04:02 följande:
    Uppskattningar visar att 2 - 4 personer per 100 000 insjuknar varje år (incidens) och att fler män än kvinnor får sjukdomen.
    Är detta vanligt i sjukdomsmått mätt?
  • Godnatt
    Anonym (Livrädd) skrev 2013-07-01 22:05:13 följande:
    Är detta vanligt i sjukdomsmått mätt?
    Nej. Jag kände inte ens till dess sjukdomsförlopp tills far min drabbades.
    Promota din sida, skriv en artikel på fria-katalogen.se
  • Anonym (precis)
    Anonym (Livrädd) skrev 2013-07-01 22:05:13 följande:
    Är detta vanligt i sjukdomsmått mätt?
    Nej, det är det inte.
  • Anonym (precis)
    Anonym (Livrädd) skrev 2013-07-01 22:05:13 följande:
    Är detta vanligt i sjukdomsmått mätt?
    Det är ca 200 per år i Sverige som får ALS. Hjärntumör, som också är ovanligt får ca 10 gånger så många, dvs 2000.
  • kenopeno
    dawkins skrev 2013-07-01 21:59:59 följande:
    Jag är också orolig för bl.a. ALS. Jag har i perioder mycket muskelryckningar, krypningar, domningar, stickningar m.m. men jag kan inte påstå att jag känner mig ovanligt trött, svag etc. och jag har haft dessa symptom till och från i flera år, så vore det ALS, MS eller någon annan skit, så borde man ju rimligen varit betydligt sämre i dag. Google är bra för att leta upp viss information, men diffusa symptom där det finns mängder av tänkbara orsaker ska man akta sig för, för det är alltid de ovanliga sjukdomarna som kommer upp först. Muskelryckningar beror till 99% av stress, ångest, mineralbrist, eller biverkningar från en medicin, men det är ändå ALS & MS som kommer först vid googlandet.

    http://kurera.se/magnesium-mg/ läs lite här om det kanske kan hjälpa dig med dina problem o om du känner igen dig {#emotions_dlg.flower} kanske kanske kan det hjälpa dig
  • Anonym (Livrädd)
    Anonym (precis) skrev 2013-07-01 22:10:39 följande:
    Nej, det är det inte.
    Men muskelryckningar konstant är kanske inte inte heller vanligt.
  • Anonym (Livrädd)
    Anonym (precis) skrev 2013-07-01 22:12:11 följande:
    Det är ca 200 per år i Sverige som får ALS. Hjärntumör, som också är ovanligt får ca 10 gånger så många, dvs 2000.
    Så du menar att jag kanske inte borde oroa mig alls?
  • Anonym (Same!)
    Anonym (Livrädd) skrev 2013-07-01 22:17:58 följande:
    Men muskelryckningar konstant är kanske inte inte heller vanligt.
    Du är verkligen som en bottenlös brunn. Vi kan fylla på med försäkringar, men du har ju redan bestämt dig!

    Suck, sök hjälp! Du kan ju lika gärna ha en dödlig sjukdom, du lever som att det är så ändå. 
  • Anonym (Livrädd)
    Anonym (Same!) skrev 2013-07-01 22:20:57 följande:
    Du är verkligen som en bottenlös brunn. Vi kan fylla på med försäkringar, men du har ju redan bestämt dig!

    Suck, sök hjälp! Du kan ju lika gärna ha en dödlig sjukdom, du lever som att det är så ändå. 
    Jag ska kämpa, men ryckningarna ger mig ångest.. ångest och ångest. Skär igenom som en pil. 
  • Anonym (nästan)

    Hade kunnat vara jag som skrivit din tråd, förutom att jag också har ont i magen... dock är jag ganska säker på att mina symtom är stressrelaterade. När jag känner minsta lilla stress känner jag hur symtomen bara pang! dyker upp. Just efter mitt trauma (som också var i mars ungefär) så ryckte det nåt fruktansvärt i en muskel så till slut fick jag jätteont i fästet. Nu är jag lite svagare i den muskeln än innan. Misstänker dock att det beror på ansträngningen den fick när det ryckte så extremt mycket så jag behöver liksom tänja ut den igen... sen började det rycka i andra muskler också och upplever svaghet i dem också. Vissa dagar orkar jag inte så mycket, orkar mest sitta och titta på omvärlden liksom... men jag har också märkt att när det händer något kul, glömmer jag bort alla symtom och kör på som vanligt.

    Jag är dock under utredning, (har gjort en del undersökningar och ska göra fler, men det är mest för magontet då) för jag vill verkligen kolla upp så det inte är något fysiskt fel på riktigt. Dock är jag inte alls så orolig som du verkar vara. Tänker väl mer att det som är, det är... man kan inte påverka det ändå liksom... varför gå runt och oroa sig för något man ändå inte kan påverka...

    En fråga, triggas dina symtom av stress? Det är nog det du ska fokusera på... och gör något åt stressen, vad det nu kan vara.

    Efter mitt stress-trauma kolapsade jag helt med fysiska symtom som var utan dess like... och ta medicinen, den kan hjälpa dig väldigt mycket nu när du mår som du gör!

  • Anonym (precis)
    Anonym (Livrädd) skrev 2013-07-01 22:18:58 följande:
    Så du menar att jag kanske inte borde oroa mig alls?
    Precis. Vi är omkring 9 miljoner! människor i Sverige. 9 000 000! Av dessa är det ca 200 st i år som får ALS. Ca 80% av personerna insjuknar mellan 40-70 års ålder, dvs bara 40 st i andra åldrar.
    I ca 25 % (10 st av dessa 40 st) av fallen kommer första symtomen från mun och svalg - det lämnar 30 st kvar.
    Hos ca 1/3 börjar symtomen i handen eller armen (10 st av dessa 30). Det lämnar 20 st.
    Ca 10% av alla fall är ärftliga, det lämnar 18 till dig.

    Tycker du att det verkar sannolikt att du är en av 18 personer i Sverige i år som får denna diagnos (bland 9 miljoner människor)? Där det dessutom finns en mängd vanligare förklaringar till muskelryckningar?

    Från en sida om ALS: Det är sällan som muskelryckningar är första symtom på ALS. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att ofrivilliga muskelryckningar (med eller utan skakningar av t.ex. ett finger) är ett vanligt förekommande fenomen hos helt friska personer. Muskelryckningar kan även ses hos friska personer under extrem stress (t.ex. sömnbrist, oro inför tentamen). Muskelryckningar är alltså inte ett tydligt tecken på ALS.
  • Anonym (h)

    Ts om du nu måste googla saker, kan du inte fokusera på att googla efter "hur stress kan skapa fysiska reaktioner", "hur reagerar kroppen vid ångest", "psykiska problem ger fysiska besvär", "ångest ger hypokondri" eller annat du kan tänka dig. sedan lusläser du varenda artikel och sida som handlar om hur stress och hjärnspöken kan skapa fysiska reaktioner och få folk att tro att de är sjuka.

    Googla även "bästa sätten att bli av med ångest", "hur botar man ångest", "vad kan man göra för att minska ångst" osv osv i all oändlighet. Fokusera på rätt sjukdom, dvs din ångest!! 

  • Anonym (M)

    Hej, jag hoppas verkligen ni som har haft symptom och varit oroliga fortfarande hänger här och kan berätta hur det gick för er ? Skulle uppskatta det otroligt mycket

Svar på tråden Extrem ångest över ALS - Hjälp