Extrem ångest över ALS - Hjälp

Hej

Måste bara dela med mig av mitt helvete som jag inte kommer ur, måste få skriva av mig och jag hoppas ni orkar läsa detta för det är verkligen extremt jobbigt för mig just nu.

Har alltid haft ångest, mer eller mindre och tyckt att livet är jobbigt och krävande på många sätt. Jag räcker liksom aldrig till och har extremt dålig självkänsla. Men har alltid kunnat hantera detta och mått ok vissa stunder.

Hur som helst. I mars var jag med om ett trauma. Det hela började med att jag plötsligt fick panikångest och förstod inte alls var det var. Jag låg på utredning för hjärtat i 8 nätter på sjukhuset. På hjärtavdelningen. Detta utvecklades till ett trauma och jag var i chocktillstånd i stort sett hela vistelsen efter en del dåliga läkar-uttalanden. 

Jag fick tillslut till svars att hjärtat och andra prover var bra var friskt och jag fick åka hem. Efter detta har allt gått utför. Jag har haft kraftiga overklighetskänslor. Trott att jag ska hamna i en psykos och försvinna från denna värld. Har legat på golvet kritvit av ångest. Känner inte igen mig längre och utvecklat en hypokondri av högsta rang. Har haft massor av sjukdomar efter alla märkliga symtom och varit hos läkaren ett antal gånger. Gjort HIV-test till och med.

Nu till det extremt jobbiga och jag hoppas ni orkar läsa detta. Har under denna period av extrem ångest och oro utvecklat muskelryckningar. Har det konstant i vaderna sedan snart 2.5 månader. Ser ut som det rycker lite här och där hela tiden när vaderna är avslappnade och det känns. Det är i stort sett hela tiden i vaderna tillsammans med små myrkrypningar. När jag googlar på detta, och får ångest och oro börjar det även också rycka i exempelvis axeln, skinkan, ögonlocket och gud vet var. Men när inte ångesten är så allt för hög så är det enbart i vaderna. 

Har googlat detta, och vad dyker upp. Jo ALS. Har nu i snart 2 månader haft EXTREM oro för att jag har det. Mår så sjukt dåligt att jag åkte in till läkare som gjorde några tester och sa att "jag kan inte ge dig någon diagnos, men övertyga dig om att du är frisk". Hon tittade konstigt på mig när jag nämnde ALS. Okey detta hjälpe för stunden och sen dyker paniken upp igen och håller i sig hela dagarna numera. Fick panik och åkte in till sjukhuset igen och pratade med en neurolog och visade ryckningarna i vaderna. Hon sa "Nej det är inte din ålder, gå hem och jobba med din stress" Åkte då hem och var fortsatt orolig. Låg och vred mig i sängen av ångestsmärta och oro, där jag började planera min begravning och tankar på hur min omgivning skulle reagera på diagnosen dök upp. Jag litar helt enkelt inte på läkarna och hittar fel hela tiden. Min flickvän skjutsade in mig till psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Fick där träffa en läkare och jag berättade om dom ständiga ryckningarna. Han lät övertygad om att jag behövde KBT och sa att jag måste sluta googla på sjukdomen. Hade då känt mig svag i ena benet och armen, men efter mötet så avtog denna svaghet märkligt nog. Åkte då hem och oron avtog något. Efter ett sjuhelvetes massa googlerepetitioner, ångest, självtester där jag går på vaden, gör armhävningar och räknande antal ryckningar per minut åkte jag återigen in till Psykiatriska och fick där träffa en annan läkare. Jag beskrev mina ryckningar och oro och hon var väldigt duktig och förstående. Hon sa att "Det är extremt osannolikt att du har ALS" "Du är fysiskt frisk, vilket jag dementerade eftersom dom knappt undersökt mig. Hon sa då att "läkare ser sånt" Hon skrev ut lugnande och en akutremiss till KBT, som jag ska börja i snart. 

Kan säga att jag träffade en läkare till som skrev ut Citalopram som jag nu gått på i ett par veckor. Hon trodde mina ryckningar berodde på inre omedvetna spänningar, men min hjärna vill inte förstå detta. Har även tagit blodprov på kemlab, på sjukhuset som var helt normala. Men ett blodprov visar ju inte ALS. Eller hur?

Jag tror fortfarande att jag håller på att utveckla eller har ALS och mår FRUKTANVÄRT dåligt. Ringer min flickvän och säger hur mycket jag älskar henne och hur rädd jag är att försvinna från henne. Hon mår också dåligt över detta, men har varit med på läkarbesöken och är övertygad om att jag behöver psykiatrisk hjälp.

Just nu har jag egentligen bara muskelryckningar i vaderna som symtom och ibland på andra ställen. Någon svaghet känner jag inte trots att jag självtestar och kontrollerar 1000 gånger per dag, men ångesten är så extrem. Dock utvecklar jag små symtom hela tiden. Som att jag tycker att jag blivit svag där eller här, men dessa går iallafall över.  Är så orolig och är säker på min diagnos. Det ser så fruktansvärt obehagligt ut med ryckningarna och det ger mig ångest, då detta kopplas ihop med ALS i mitt huvud. Hjälp vad ska jag göra. Är det någon som varit med om detta och tagit sig ur denna extremt jobbiga helvete. Vill så gärna prata med någon som varit, eller är i denna situation.