97a skrev 2013-08-07 08:11:15 följande:
Jag skrev min åsikt tills en patetisk vuxen kommer. Nej, jag tycker inte hjälm är nödvändigt. Som jag sa, ska man cykla långt etc. eller ställen med stora stenar alternativt om det nu är halt så. Fortfarande vet jag inte hur man lyckas vara sån att man ramlar på huvudet. Kör ett tåg på dig så spelar det ingen som helst roll. Nej jag är inte ett barn. Du beskrev mig som en och jag svarade ur din synvinkel. Idiot.
Som sagt, det behövs inte stora stenar, det behövs inte vara halt, en olycka sker så lätt, något som man lär sig med tiden.. Jag berättade om hur jag själv riskerade en olycka för att jag hade lyckats få något klet under skon och halkade på pedalen, min väns bror cyklade längst med en cykelväg solen sken, han cyklade inte snabbt och tillsynes fanns det inget som kunde göra att han välte med cykeln, eller att om han nu gjorde det skulle kunna skada sig enligt din teori om kort känd väg, långsam takt, inget halt, och ja enligt din teori borde han kunnat tagit emot sig med händerna. Men nu var det inte så det hände, han välte trotts att vägen var en känd väg han kört på tusen gånger, han välte trotts att det inte var halt, han välte trotts att han körde långsamt, och han hade ingen chans i världen att fånga sig själv med händerna...
Han slog i huvudet, så pass illa att han idag ligger i respirator, maskiner håller honom vid liv... Han kommer inte hämta sig, skadorna är så stora att man har pratat om att eventuellt stänga av maskinerna.
Han trodde heller inte att något kunde hända på en liten känd cykelväg, han trodde också att han var oövervinnerlig och osårbar, bara en idiot välter med cykeln på en sådan väg så varför ha hjälm? Nu är han en 25 åring som troligen inte kommer leva tills han fyller 26... och även om han lever, ja då kommer han inte vara medveten om det....
Jag försöker inte göra dig förnärmad, men sanningen är att du är ung, fruktansvärt ung, och du inser inte det själv just för att du är så ung. Du är mogen den dagen du inser din ungdom och visar dig ödmjuk mot den erfarenhet som andra har av livet. I mina ögon så är du just ett barn, och hur du svarar mig gör inget för att övertyga mig om motsatsen. Jag försöker inte göra mig lustig på din bekostnad, och jag vet om att hur jag än försöker få dig att förstå hur lätt en olycka kan hända så är det omöjligt för en 16 åring att ta till sig hur lätt världen kan förändras och hur sårbar man verkligen är när olyckan är framme.
Jag ber dig tänka efter även på de små idiot olyckorna i ditt liv, när du skär dig på ett papper, går på ett bänkhörn, trampar snett, ett glas glider ur din hand osv osv lika lätt är det att välta med cykeln. Dessutom så är det så att som tonåring som du fortfarande är så även om du tycker att du har kontroll över kroppen så är det ganska så vanligt att man faktiskt inte har det, tonåringars klumpighet är något som man skämtat om i många år. För långa armar och ben som man inte har helt och hållet koll på helt enkelt.
Livet är en process där man lär sig, och med tiden lär man sig att det är vettigt att lyssna på dem som är äldre för de kan ha värdefull erfarenhet som du själv bara skulle kunna skaffa genom att göra dig illa och riskera allt. Jag lyssnar på de som är äldre än mig, jag vet om att de kan hjälpa mig och att för en person på 60 så är jag vansinnigt ung, ett barn, men jag försöker fortfarande att lyssna på dem och är öppen för att lära mig, och framförallt tar jag inte illa upp för att de ser mig just som ung, naiv och oerfaren, för tiden har lärt mig att det är så det är. För någon som levt dubbel så länge som en själv så är man ett barn, man är oerfaren, man är naiv och oskuldsfull... Så ta inte illa upp för hur jag ser dig, använd det till din mognad istället. Se det som en chans att visa att du är under utveckling och försök istället lyssna och lära!!