har barnen inget att säga till om? lååååångt...

Fast de är ju så gamla att de varken behöver fritids eller en förälder hemma. Alltså kan de vara varannan vecka hos honom men utan fritids.

Jag kan väl tycka att det är du som startat det här "kriget" genom att dra in myndigheter i detta. Om du månade om samarbetet är väl det det sista du borde gjort? 

Jag förstår hur du känner, men jag förstår även pappan till viss del. Tyvärr är det inte alltid det fungerar med muntliga avtal när det gäller pengar, det kräver verkligen att man kan samarbeta och diskutera och komma överens på alla plan! 
Ni borde ha gjort upp ett skriftligt avtal på familjerätten hur umgänge och eventuellt underhåll skulle se ut så att det var ett gällande avtal, innan du kontaktade försäkringskassan. 
Jag förstår inte riktigt hur ni har fördelat umgänget? Om du har Mån - tors och pappan har tors - måndag? 
Då är det väl bara på fredagen de hoppar av hos dig innan dom ska till pappan eller har jag missförstått?
Om barnen har växelvis boende hos er båda varannan vecka så är väl ingen förälder betalningsskyldig?

När det gäller fritids så är ju detta något som får diskuteras fram, om pappan jobbar normala tider så har han ju rätt att kunna ha barnen vv, sedan är ju inte barnen speciellt små? Mina tvillingar gick hem själva efter skolan från 9 års ålder och det har funkat bra. Nu vet jag ju inte hur pappan jobbar om det är till sent, men då kanske inte vv är någon bra lösning alls ändå.

En stor omvälvande förändring i vart barnen bor har bestämts på en dag och verkställs dagen efter! Smidigt för barnen. Eller nej, fruktansvärt. Visst kan det vara så att detta är rätt tänkt av pappan, men en vecka att förbereda sig kan väl barnen få! Hoppas de hoppar av hos dig i eftermiddag och markerar åt pappan att han inte kan stövla fram hur som helst.

En tur till familjerätten för att göra ett avtal kanske är bäst? Varken du eller han kan ju bara ändra. Han kan inte bara säga att han nu skall ha varannan vecka. Lika lite som du kan bestämma över honom. Jag förstår att du gråter och hoppas han lyssnar på sina barns önskan. Där jag bor är det i princip INGEN i femman som går fritids, min son går fyran men är bara kvar efter skolan om det är något extra kul ordnat. Vi har fritids mest för frukost före skolan och loven. Flesta i hans klass har inget fritids.

Kanske blev otydligt. Barnen har hoppat av bussen från skolan alla dagar varje vecka, men pappan har hämtat dom senare på kvällen varannan vecka (tors och sen har han dom fre-sön)
Och det går ingen buss till pappan då han bor på annan ort. Så det va då han tyckte att fritids igen var enda lösningen.
Och ja, det var jag som började ifrågasätta, och då kan jag även tillägga att jag alltid har gjort som pappan har velat/önskat trots att vi varit separerade i ca 7 år. Jag har ställt upp till 110 procent vilket är självklart då det är mina barn. Det jag oponerade mig mot var att det borde vara mer flexibelt från hans håll också. Och detta är första gången jag säger ifrån. På 7 år. Jag har alltid backat. Så jag har inte varit ute efter nått "krig". Och som jag även nämnde så har jag tagit tillbaks allt från FK. Jag påpekade också att jag inte är ute efter pengar, utan mer flexibilitet från hans sida.
Det jag funderar över är om man får bestämma barnen om dom ska vara på fritids mot deras vilja, när det finns en redan fungernade lösning? Och att det ska gå från en dag till den andra?

Ok han har varannan helg ungefär och tar ingen VAB och änrdrade från en dag till en annan hur barnen skall vara hos er. Så barnen skall vara på fritids tills han skall hämta de, istället för hemma hos dig? Låter inte som han tänker på barnen här. Återigen, boka samarbetssamtal hos familjerätten, och varför inte ta med barnen.

För det första kan inte pappan ensam ändra ert schema, det krävs att ni är överens för att det ska bli en ändring.

För det andra kan pappan inte skriva in barnen på fritids utan din underskrift.

Om du vill stötta barnen behöver du bara sätta ner foten. Börja med att ringa skolan/kommunen och tala om att du inte vill ha någon fritidsplats. Sedan talar du om för barnen att de ska fortsätta ta bussen hem till dig efter skolan precis som vanligt.

Iaf här har man var sin plats för barnet och var sin faktura så här kan man skriva in barnet på fritids/dagis bäst man vill utan den andre förälderns godkännande

Nu blev det som pappan bestämt, igen. Och absolut, det är kanon att han vill ha barnen varannan vecka igen, men sättet han skötte det på var kasst, vilket han aldrig skulle erkänna. 
Jag behövde inte skriva under ansökan om barnomsorg, dom ringde bara och meddelade beslutet. Pappan har rätt till barnomsorg sina veckor om hans arbete kräver det. 
Jag frågade barnens pappa om han kunde tänka sig att gå till familjerådgivingen (har ingen familjerätt här) för att kunna prata med någon opartisk om detta och för att kunna få ett skriftligt avtal. Oh ja, det kunde han verkligen tänka sig. Även om han inte ansåg att detta va ett bekymmer, utan sonens attityd. Sonen är enligt pappan: manipulativ, har ett skrämmande beteende som alltid måste få som han vill och få det bästa och dyraste. Och får han inte det, ringer han mig och försöker övertala mig. Och vi skulle behöva gå till kanske en barnpsykolog för att få verktyg hur vi ska jobba bort detta........
Personligen tycker jag att han beskriver sig själv, men det höll jag tyst om. Jag sa som det va, jag ser inte detta dom veckor han är hos mig, visst försöker han få sin vilja igenom, men vilket barn gör inte det? Fick då ännu en föreläsning om vad jag måste inse och göra, för sonens skull...  
Nu har jag tänkt att det får gå en stund och hoppas det lugnar sig. För noteringar över allt pappan gjort, sagt och messat för han har en otrolig förmåga att få mig att tvivla på mig själv. Så länge jag gör som han vill, så är han lugn. Nu har han även bestämt att han vill ha barnen varannan vecka på sommarlovet, oavsett vad jag tycker. För det funkar bäst för honom. Jaha? Vad har jag egentligen att säga till om? Vad vill barnen? Pappan tycker det är ointressant vad barnen tycker.

 

Måste undra lite. Gemensam vårdnad - är den inte just gemensam? Det vill säga att ni båda ska komma överens om hur ni ska ha det. Låter lite som att han har enskild vårdnad i mina öron. Och att köra över barnen på det sättet låter inte heller ok. Umgänget är för barnens bästa, har jag fått höra. Tänker inte ni så?

Och hur vill du ha det på sommaren? I övrigt? Och barnen? Dom har väl två egna viljor som ska tas i beaktande. Låter skrämmande det där men jag hoppas jag övertolkar. 

Måste undra lite. Gemensam vårdnad - är den inte just gemensam? Det vill säga att ni båda ska komma överens om hur ni ska ha det. Låter lite som att han har enskild vårdnad i mina öron. Och att köra över barnen på det sättet låter inte heller ok. Umgänget är för barnens bästa, har jag fått höra. Tänker inte ni så?
Och hur vill du ha det på sommaren? I övrigt? Och barnen? Dom har väl två egna viljor som ska tas i beaktande. Låter skrämmande det där men jag hoppas jag övertolkar. 

Vi har gemensam vårdnad och har haft det hela tiden. Men så fort jag säger vad jag tycker så blir jag överkörd och det blir en otroligt lång förläsning om vad jag borde göra och tycka. Barnen ska ALLTID komma i första hand anser jag, och eftersom dom är 9 och 11 år, kan man faktiskt fråga vad dom anser själva. Men det har dom inte rätt till anser pappan. Och eftersom han ångar på hela tiden om vad HAN anser är rätt, så känner jag att det bästa vore att gå och snacka ihop med någon. Vet inte om familjerådgivningen kan vara till hjälp, dom skriver väl inte avtal. I sånt fall kanske man ska vända sig till familjerätt i någon annan stad.
Det jag gör nu när sonen ringer mig (varje dag) och gråter över tjat, fritids, pappa, han vill inte vara där, är att försöka förklara att det är för en kortare period, och att dom ska försöka ha kul istället. Så jag motarbetar verkligen inte här, utan gör mitt bästa, även om jag tycker det är sjukt att han kör över dom helt.    

Menade inget illa mot dig, även om jag kan förstå om det lät så. Blir bara uppriktigt förvånad över hur vissa människor kan bete sig och dessutom då när det drabbar de egna barnen! Usch! 

Jag  tycker helt klart att du ska försöka ta hjälp av sociala, eller om den nu kallar sig familjerätten (för mig är det samma sak, samma personer). De kan råda hur du och dina barn kan göra även om pappan inte vill vara med på mötena, tror jag i alla fall. Avtal behöver inte skrivas om man inte vill, det gjorde inte vi till en början. Tanken är ju att få umgänget att fungera för er alla, ja främst för barnen då

Lycka till!