har barnen inget att säga till om? lååååångt...

Har 2 barn, 9 och 11 år. Har gemensam vårdnad med pappan som bor på annan ort. Allt har funkat bra genom åren.
Förra sommaren ändrades förutsättningarna. Då barnen förra året ville sluta på fritids, godkände vi det och för att det skulle funka för pappan, så skulle barnen vara hos mig större delen, dvs dom hoppar av bussen hos mig varje dag i veckan och han har dom tors kväll och fre kväll-mån morgon. Det gjordes även upp muntligt att jag skulle ha båda barnbidragen och han betalade ena barnets omkostnader, såsom kläder, telefon mm. Inget underhåll skulle betalas. Vi skulle dela lika på ledigheter, vab.
Anledningen till att dom slutade på fritids var att dom växte ifrån det, dom trivdes inte, inga kompisar var kvar. Och bussen går iaf förbi mig varje dag.
Bra.
Nu har då allt detta ruskats om. Pga att jag meddelade pappan att jag tycker han tar för lite ansvar. Dela på vab har inte funkat, då han måste jobba. Jag, min sambo eller min mamma har oftast varit hemma vid sjukdom. Han kan inte ta dom nån exta dag om jag ska göra något, för han ska jobba. Telefonkort har inte fyllts på som avtalat, veckopengar har betalat retroaktivt då han inte har kontanter hemma. Så jag berättade om mina tankar förra veckan och hade gjort en uträkning på underhåll. Men att jag egentligen ville ha mera hjälp och att barnen kommer i första hand.
Får reaktionen att han inte kan vara ledig hur som helst. Och att vi hade ett muntligt avtal på att detta ska gälla tills han flyttar närmare (våren)
Jag säger som det är, att mycket är bra och han är en bra pappa, men detta är inte rättvist.
Jag skickar då in till FK om underhållsstöd och meddelar pappan om detta och att det gäller ett minimumbelopp-om dom anser att han ska betala.
Det tog 5 min. och han ringer och skäller ut mig. Vi hade ett muntligt avtal!! Jag kan inte kräva honom på pengar! Och efter hårda ord från båda håll så hotar han med att om jag vidhåller det jag skickat till FK så ska han sätta dom på fritids igen varannan vecka och ha dom. Jag säger att jag inte vill ha hans pengar, bara mer ansvar, förståelse och hjälp. Och att jag lätt kan ringa och stoppa hos FK.
Nån minut senare får jag ett sms om att han har bestämt sig för att han vill ha sina barn varannan vecka och att han tänker fixa fritids. Vilket han tar ledigt från jobbet för att åka och fixa. Jag säger att han kan inte göra så utan att prata med barnen.
Han svarar då att barnen kan inte bestämma sånt.
Sedan ringer han hem till äldsta sonen och säger att han ska börja på fritids nästa dag. När jag kommer hem gråter sonen och han vill absolut inte ha fritids. Ringer upp pappan och han säger då: ja, det va inte så bra, men jag åker och hämtar honom så kan vi fika och prata om det. Vilket dom gör.
På kvällen bryter helvetet ut. Äldsta sonen bryter ihop fullständigt och vägrar gå på fritids. (okej, han hatar fritids) En timme senare när han har lugnat sig ringer han pappan. Och bryter ihop igen.
Yngsta sonen har pappan ringt på kvällen och meddelat sitt beslut. Han säger ingenting...
I morse släppte jag då av dom vid bussen och vad jag har förstått på barnen så ska dom vara på fritids from nu och kommer till mig nästa ons....
Gråter när jag skriver detta. Får man göra så här mot sina barn?
Bara för att jag ifrågasatte så drar han igång detta....vi hade ju löst det på bästa sätt för barnen, så att dom skulle slippa fritids.

Klara2013

Äldre 6 Mar 14:27

#5

Kanske blev otydligt. Barnen har hoppat av bussen från skolan alla dagar varje vecka, men pappan har hämtat dom senare på kvällen varannan vecka (tors och sen har han dom fre-sön)
Och det går ingen buss till pappan då han bor på annan ort. Så det va då han tyckte att fritids igen var enda lösningen.
Och ja, det var jag som började ifrågasätta, och då kan jag även tillägga att jag alltid har gjort som pappan har velat/önskat trots att vi varit separerade i ca 7 år. Jag har ställt upp till 110 procent vilket är självklart då det är mina barn. Det jag oponerade mig mot var att det borde vara mer flexibelt från hans håll också. Och detta är första gången jag säger ifrån. På 7 år. Jag har alltid backat. Så jag har inte varit ute efter nått "krig". Och som jag även nämnde så har jag tagit tillbaks allt från FK. Jag påpekade också att jag inte är ute efter pengar, utan mer flexibilitet från hans sida.
Det jag funderar över är om man får bestämma barnen om dom ska vara på fritids mot deras vilja, när det finns en redan fungernade lösning? Och att det ska gå från en dag till den andra?

Klara2013

Äldre 10 Mar 12:56

#9

Nu blev det som pappan bestämt, igen. Och absolut, det är kanon att han vill ha barnen varannan vecka igen, men sättet han skötte det på var kasst, vilket han aldrig skulle erkänna.
Jag behövde inte skriva under ansökan om barnomsorg, dom ringde bara och meddelade beslutet. Pappan har rätt till barnomsorg sina veckor om hans arbete kräver det.
Jag frågade barnens pappa om han kunde tänka sig att gå till familjerådgivingen (har ingen familjerätt här) för att kunna prata med någon opartisk om detta och för att kunna få ett skriftligt avtal. Oh ja, det kunde han verkligen tänka sig. Även om han inte ansåg att detta va ett bekymmer, utan sonens attityd. Sonen är enligt pappan: manipulativ, har ett skrämmande beteende som alltid måste få som han vill och få det bästa och dyraste. Och får han inte det, ringer han mig och försöker övertala mig. Och vi skulle behöva gå till kanske en barnpsykolog för att få verktyg hur vi ska jobba bort detta........
Personligen tycker jag att han beskriver sig själv, men det höll jag tyst om. Jag sa som det va, jag ser inte detta dom veckor han är hos mig, visst försöker han få sin vilja igenom, men vilket barn gör inte det? Fick då ännu en föreläsning om vad jag måste inse och göra, för sonens skull...
Nu har jag tänkt att det får gå en stund och hoppas det lugnar sig. För noteringar över allt pappan gjort, sagt och messat för han har en otrolig förmåga att få mig att tvivla på mig själv. Så länge jag gör som han vill, så är han lugn. Nu har han även bestämt att han vill ha barnen varannan vecka på sommarlovet, oavsett vad jag tycker. För det funkar bäst för honom. Jaha? Vad har jag egentligen att säga till om? Vad vill barnen? Pappan tycker det är ointressant vad barnen tycker.

Klara2013

Äldre 10 Mar 13:54

#11

Måste undra lite. Gemensam vårdnad - är den inte just gemensam? Det vill säga att ni båda ska komma överens om hur ni ska ha det. Låter lite som att han har enskild vårdnad i mina öron. Och att köra över barnen på det sättet låter inte heller ok. Umgänget är för barnens bästa, har jag fått höra. Tänker inte ni så?
Och hur vill du ha det på sommaren? I övrigt? Och barnen? Dom har väl två egna viljor som ska tas i beaktande. Låter skrämmande det där men jag hoppas jag övertolkar.

Vi har gemensam vårdnad och har haft det hela tiden. Men så fort jag säger vad jag tycker så blir jag överkörd och det blir en otroligt lång förläsning om vad jag borde göra och tycka. Barnen ska ALLTID komma i första hand anser jag, och eftersom dom är 9 och 11 år, kan man faktiskt fråga vad dom anser själva. Men det har dom inte rätt till anser pappan. Och eftersom han ångar på hela tiden om vad HAN anser är rätt, så känner jag att det bästa vore att gå och snacka ihop med någon. Vet inte om familjerådgivningen kan vara till hjälp, dom skriver väl inte avtal. I sånt fall kanske man ska vända sig till familjerätt i någon annan stad.
Det jag gör nu när sonen ringer mig (varje dag) och gråter över tjat, fritids, pappa, han vill inte vara där, är att försöka förklara att det är för en kortare period, och att dom ska försöka ha kul istället. Så jag motarbetar verkligen inte här, utan gör mitt bästa, även om jag tycker det är sjukt att han kör över dom helt.

har barnen inget att säga till om? lååååångt...

INNEHÅLL