Kan man stämma umgängesföräldern på MER umgängestid?

Fast det låter extremt klart man bör få reda på vart barnet befinner sig. jag förstår att ni verkligen, verkligen har samarbets svårigheter men på den här nivån måste ju barnet må dåligt. Självklart vet jag vart mitt ex ska med vår son på så sätt kan jag prata med sonen och förbereda resan ihop med honom, vi köpte badgrejor till honom och fixade en plånbok med euro i sist han skulle resa med exet. Att ha två så separata världar som ni har blir helt galet för ett barn, vet ju inte vilken ålder det rör sig om.

Bör kanske men nej man behöver inte veta var barnet är hela tiden. Men ja jag säger vi åker till x på lördag men det räcker, inte när planet går, vilka som ska med... Och varför skulle pappan (i mitt fall)  förbereda barnet för resan och skicka med pengar och badgrejer? Det sköter jag själv.

Nej det fina i kråksången är att vi inte har samarbetssvårigheter, för vi låter bli att samabeta kring allt som inte är nödvändigt att samarbeta kring varpå vi slipper ständiga konflikter och samarbetssvårigheter.Om vi däremot tjafsa om allt hela tiden ja då skulle barnet säkert må dåligt men nu undviker jag alltså det så långt jag bara kan. Ochycka att det låter galet men det betyder inte att det är det. Iaf tycker jag det är mer galet att ständigt kasta bensin på elden i årslånga tvister. Det tror jag får många barn att må mycket sämre.

Jag behöver inte veta vart barnet befinner sig hela tiden. Men om barnet åker till ett annat land vill jag självklart veta det! Och jag vill såklart veta om han skickar iväg barnet med någon annan. Vad händer tex om barnet skadar sig och behöver sjukvård och inte har någon vårdnadshavare med sig?

Jag har inget emot att hans sambo är med mitt barn. Hon har funnits i barnets liv sedan dag ett efter att vi separerade. I början hade jag väldiga problem med henne ja. För att han lämnade mig för henne. Men det har jag kommit över och har inga problem med henne längre.

Anledningen att jag ville veta när planet gick var för att vi skulle sköta överlämningen. Jag ville ha barnet så länge som möjligt då dem skulle vara borta i 12 dagar. Jag frågade inte ens när planet gick, utan när dom skulle åka hemmifrån.

Och om det händer något i landet de är i vill jag gärna veta vart barnet bodde. Tex vid tsunamin. Om jag ska åka och leta efter mitt barn kan det vara bra att veta vart jag ska börja leta!

Ts: förstår dig fullt ut!

Fast i ditt första påstående sa du att du inte berättade vart man ska åka, att bara skicka ett mail med lite grundinfo om resan är väl rimligt. Om barnet är så stort att det kan prata och berätta är det väl rimligt att man, pratar om resan den ska iväg på eller pratar om hur det har varit när när barnet kommer hem, annars upplever ju barnet att den har hemligheter som måste hållas ifrån mamman eller pappan för att inte skapa konflikter och det är inte ok att de ska balansera omkring på det sättet ...

Precis så tycker jag. Jag upplever att mitt barn känner att det inte kan prata om vad som helst med oss föräldrar. Tex barnets kalas jag ordnade för kompisarna va h*n superexalterad över. H*n pratade om det i flera veckor/månader i nästan varje dag. Men barnets pappa hade inte hört ett ljud om det.

Det är att krångla till det;  kalla det för hemligheter osv!   Ett barn uppfattar att med pappa seglar man -  med mamma gör man en del andra resor.  Och inte blir pappa arg om barnet efteråt försöker berätta var de varit med båten.   I den mån barnet har åldern inne att kunna det....

När de seglade i Biscaya fick jag veta det - pass behövdes.   Knappast var vårdnadshavaren med barnet varje sekund -  och det föll mig aldrig in att kräva att damen som faktiskt totalt stannade 10 år inte skulle få vara ensam med barnet.

När de var ute fyra veckor i sträck med vår femåring  (då var det en tidigare dam med)  hade jag föredragit om de hört av sig någon gång.  Även barnet hade velat ringa mig.    Att de var i Sthlms skärgård visste jag -  där finns många naturhamnar,,,,

Och visst,  när pappa kappseglade i Danmark hade jag föredragit att han inte lämnat vår tvååring till någon dansk tonårsbarnvakt han hittade där...

Detaljerat i förväg nä eller när planet går (som pappan ljugit om fast TS inte bryr sig?) . Men ja dagen före kan jag skriva ett infomail. Men nu är ju barnet större och berättar själv vilket inte är hemligt eller förbjudet. Däremot ska inte pappan "OK:ade" resan (som TS uttryckte det) och vi behöver inte heller prata om den (jag och pappan, de får prata om den om de vill såklart). Barnet behöver alltså inte balansera, iaf inte hos mig. Möjligen hos pappan eftersom han inte kan tåla att jag lever mitt liv och barnet trivs. Men det är tyvärr inget jag rår över.

Jo jag tror jag förstår också, men tror även jag kan förstå pappan med.

Det jag menar är att jag förstår mamman gällande att man såklart vill veta vart barnet tar vägen ifall det skulle hända något. Självklart ska inte pappan behöva redovisa precis vad de gör och vart de är. Det är två skilda saker!

Vill förtydliga att jag inte kräver att pappan redovisar vart barnet befinner sig hela tiden. Jag vill veta vart dom ska och vart dom kommer att bo. Vilken dag dom åker och vilken dag dom kommer hem. Jag har heller inga problem med att pappans sambo är med barnet eller någon annan som barnet står nära. Men jag vill veta om pappan tänker skicka barnet till ett annat land tillsammans med någon annan.

Nu var det inte detta tråden handlade om då detta inte påverkar barnet speciellt mycket utan min och pappans relation.

Jag är inte ute efter något avtal där det ska stå att han måste informera mig om allt hela tiden. Jag vill ha ett umgängesschema.

Sen hoppas jag att vi kan få det andra att funka bättre med.

Ts: låter smart! Om man har saker nedskrivet är det lättare. Jag och mitt x har gjort ett eget avtal. Även då lättare att visa på vad som gäller och vad man kommit överens om. Det är inte orimliga krav du har så då borde han kunna tillmötesgå det.

Japp, barn anpassar sig och lär sig snabbt vad som går ham var. Inget konstigt med det, men ju lägre konfliktnivå desto bättre naturligtvis.

Och vill du ha det men pappan inte vill så återstår bara tingsrätten. Men försök en sista gång uttrycka att det bara är ett skriftligt umgängessamtal med tider du vill ha, inget annat. och ja nappar han inte så blir det tr som sagt. 

HUr gör man då?   Det  hade ajg behövt veta.  Visst blev det domar i tingsrätten  efterhand,  då var det umgängesföräldern som stämt mig. '

Vad skriver man i stämningsansökan om man som boendeförälder vill ha umgänget reglerat via tingsrätten?

Skrev ett sms i fredags morse och frågade om familjerätten ännu en gång om familjerätten.

Då skulle han fundera över helgen. så jag ringer fr idag om jag inte får svar från han.

Förövrigt så vill inte ens barnet åka till sin pappa. Får en känsla av att h*n känner sig sviken. H*n ska dit på onsdag och jag får tillbaka på måndag. Och jag försöker peppa barnet med massa positiva saker. Men h*n säger att h*n vill vara med mig.

Tragiskt=/

Stackars barn som kommit i kläm och behöver välja mellan sina föräldrar känner jag.

Behöver välja?

Pappan väljer ju bort barnet. Och nu vill h*n inte ens åka dit. Och det är ofta som barnet inte vill dit...

Jag försöker peppa och vara positiv. Jag VILL ju att barnet ska vara hos sin pappa, gärna lika mycket som hos mig.

Jag tycker själv att det där är svår bedömt ...dels har barn ofta en motvilja mot att bryta sina vanor... Te.x vill de ofta inte till dagis, men de vill heller inte gå hem när man hämtar ... Men sen kan jag också tolka det som att "jag vill inte till pappa" mest är ett lojalitets/ kärleksförklaring till mig inte ett egentligt bevis på att det inte är kul när hen är där, eller att pappa inte också är viktig. Svårt det där ....