Kan man stämma umgängesföräldern på MER umgängestid?

usch vilken jobbig sits!!!!

att han inte vill ha barnet när den e sjuk känns ju inte bra alls!!

men du kanske kan gå till familjeätten och argumentera för varanann vecka-boende för barnets välmånende och relationsskapande med båda sina föräldrar??

ring familjerätten och fråga dig för :) 
lycka till!
du verkar klok som ser till barnets bästa och relationen med dens båda föräldrar!!! det e många osm e så ego och tänker tvärtom! :/ 

bra! :)

blir glad av att läsa om en förälder som kämpar för en god relation mellan barnet och den andre föräldern!! :D 

"Han vill inte pga att vi har olika uppfattningar om regler och uppfostran osv. Jag har bett om att gå till familjerätten på sammarbetssamtal, men han vägrar."

Samma gäller mig och pappan till mitt barn. Men i mitt fall är det jag som inte vill samtala om det, för det leder ingenstans. Vi kör du sköter ditt och jag sköter mitt vilket fungerar utmärkt! Dvs försök få till ett avtal om tider och skippa det om att man måste ringa då och då, att ni ska gå på möten tillsamman, måste ha samma åsikter om läggtider, kost, kläder etc etc. Testa det, kanske det funkar? 

Lycka till! 
   

Det är han som vill att ni ska ha samma rutiner och regler men han vill inte prata om dem? Så då vet du redan vad han kräver (utpressar) om, som är? 

Kan du säga att det låter bra (då har du inte lovat något) och se till att få ett bindande avtal på familjerätten eller hota med tingsrätten? Avtal innehåller nämligen inte sånt om regler och rutiner, bara tider. När det sen är klart gör du som du vill för det kan ju inte han veta, eller så säger du bara att det lät bra men att du kommit fram till andra och för dig bättre rutiner hemma hos er. Detta då det är du som bestämmer på din tid. Huvudsaken är att ni (du) håller era tider och överlämningar. Men ja det borde finnas en motsvarighet till verkställighet när en förälder vägrar ha umgänge (enligt avtal) som det finns för de som förhindrar umgänge.

Ja då återstår väl bara tingsrätten. Att du säger att ni får överlämna till dem att upprätta ett umgängesavtal. Se till att överlämningsdagarna är via dagis/skola så kan han inte strunta i att hämta (gör dig oanträffbar/upptagen vid de tiderna). Och hämtar han inte han då så är han antagligen så störd att det inte finns något att göra mer än att acceptera läget.  

Så det är bara vabb som inte funkar? Inte ökat umgänge och rutiner och regler? Familjerätten kan inget göra om han inte vill frivilligt, då är det tingsrätten som gäller.

Lycka till!   

Jag säger heller inte vart vi ska åka om vi ska det, när planet går och lägger mig inte i vem som passar barnet när jag inte är med etc. Som sagt vissa separationer resulterar inte i samarbete som i vänskapligt utan man får acceptera att man lever separata liv trots att man har barn tillsammans. Visst kan man tycka att det skulle vara annorlunda men man kan inte kräva att den andra ska  tycka likadant. Vilket för mig tillbaka till du har (sköter) ditt liv och han sitt så kanske saker löper smidigare..  

Fast det låter extremt klart man bör få reda på vart barnet befinner sig. jag förstår att ni verkligen, verkligen har samarbets svårigheter men på den här nivån måste ju barnet må dåligt. Självklart vet jag vart mitt ex ska med vår son på så sätt kan jag prata med sonen och förbereda resan ihop med honom, vi köpte badgrejor till honom och fixade en plånbok med euro i sist han skulle resa med exet. Att ha två så separata världar som ni har blir helt galet för ett barn, vet ju inte vilken ålder det rör sig om.

Bör kanske men nej man behöver inte veta var barnet är hela tiden. Men ja jag säger vi åker till x på lördag men det räcker, inte när planet går, vilka som ska med... Och varför skulle pappan (i mitt fall)  förbereda barnet för resan och skicka med pengar och badgrejer? Det sköter jag själv.

Nej det fina i kråksången är att vi inte har samarbetssvårigheter, för vi låter bli att samabeta kring allt som inte är nödvändigt att samarbeta kring varpå vi slipper ständiga konflikter och samarbetssvårigheter.Om vi däremot tjafsa om allt hela tiden ja då skulle barnet säkert må dåligt men nu undviker jag alltså det så långt jag bara kan. Ochycka att det låter galet men det betyder inte att det är det. Iaf tycker jag det är mer galet att ständigt kasta bensin på elden i årslånga tvister. Det tror jag får många barn att må mycket sämre.

Fast i ditt första påstående sa du att du inte berättade vart man ska åka, att bara skicka ett mail med lite grundinfo om resan är väl rimligt. Om barnet är så stort att det kan prata och berätta är det väl rimligt att man, pratar om resan den ska iväg på eller pratar om hur det har varit när när barnet kommer hem, annars upplever ju barnet att den har hemligheter som måste hållas ifrån mamman eller pappan för att inte skapa konflikter och det är inte ok att de ska balansera omkring på det sättet ...

Detaljerat i förväg nä eller när planet går (som pappan ljugit om fast TS inte bryr sig?) . Men ja dagen före kan jag skriva ett infomail. Men nu är ju barnet större och berättar själv vilket inte är hemligt eller förbjudet. Däremot ska inte pappan "OK:ade" resan (som TS uttryckte det) och vi behöver inte heller prata om den (jag och pappan, de får prata om den om de vill såklart). Barnet behöver alltså inte balansera, iaf inte hos mig. Möjligen hos pappan eftersom han inte kan tåla att jag lever mitt liv och barnet trivs. Men det är tyvärr inget jag rår över.

Jo jag tror jag förstår också, men tror även jag kan förstå pappan med.

Japp, barn anpassar sig och lär sig snabbt vad som går ham var. Inget konstigt med det, men ju lägre konfliktnivå desto bättre naturligtvis.

Och vill du ha det men pappan inte vill så återstår bara tingsrätten. Men försök en sista gång uttrycka att det bara är ett skriftligt umgängessamtal med tider du vill ha, inget annat. och ja nappar han inte så blir det tr som sagt. 

Stackars barn som kommit i kläm och behöver välja mellan sina föräldrar känner jag.

Jag tycker själv att det där är svår bedömt ...dels har barn ofta en motvilja mot att bryta sina vanor... Te.x vill de ofta inte till dagis, men de vill heller inte gå hem när man hämtar ... Men sen kan jag också tolka det som att "jag vill inte till pappa" mest är ett lojalitets/ kärleksförklaring till mig inte ett egentligt bevis på att det inte är kul när hen är där, eller att pappa inte också är viktig. Svårt det där ....